Romerska kejsaren Caracalla var en ond härskare…?

Vi hamnar i Rom i dåtid, kejsarämbetet där var världens mest inflytelserika och härskarna kunde njuta av en obeskrivlig lyx. Det krävdes emellertid skicklighet för att överleva. I samma stund som kejsaren tog plats på tronen var han nämligen imperiets mäktigaste man, ett jagat villebråd, och mördarna var kreativa.

Vår Caracalla?
Caracalla, som romersk kejsare Marcus Aurelius Severus Antoninus Augustus, den långa varianten – hann med bli 19 år – född som Bassianus 4 april 188 i Lugdunum, död 8 april 217 i Carrhae. Namnet Caracalla, egentligen Caracallus, fick han efter att han föredrog att bära en fotsida gallisk dräkt (kappa) som bar det namnet.

Caracalla var av berbiskt ursprung på sin fars sida och syriskt ursprung på sin mors sida. Som kejsarens son fick Caracalla en noggrann uppfostran. extremt ond och sadistisk, enligt historikerna. Han var ej outbildad; som kejsare kunde han uppenbarligen delta i intellektuella samtal och uppskatta retoriska färdigheter.

Verksamhet?
Caracalla sysselsatte sig främst med militära frågor och – gynnade soldaterna. Med detta fortsatte han som sin far gjort, men de – våldtog, plundrade och mördade. Caracalla regerade tillsammans med sin far Septimius Severus från den 28 januari 198 till den 4 februari 211, med sin bror Geta från 209 till den 26 december 211 och därefter som ensam kejsare till den 8 april 217. 19 år på topp?

Familj?
Hans mor var Julia Domna och i april 202, vid 14 års ålder, giftes Caracalla bort av sin far mot sin vilja till Publia Fulvia Plautilla.

Hade han en kvinna? Ja, denna Fulvia Plautilla, Publia Fulvia Plautilla, eller Plautilla, född cirka 185-189, död år 212, var en romersk kejsarinna. Äktenskapet var olyckligt och Plautilla beskrivs som slösaktig. Efter hennes far avrättats år 205 förvisades hon av Caracalla med deras dotter till först Sicilien och sedan Lipari. Efter hennes svärfars död år 211 lät maken avrätta henne och dottern. Men, vilken barbar!!!

Vad gjorde han? Något positivt?
Historiker anser att Caracallas viktigaste åtgärd under sin regeringstid var utvidgningen av den romerska medborgarrätten. Hans namn är främst bundet vid den storslagna badanläggningen, Caracallas termer, som invigdes år 216.

---

Hans bror Geta?
Caracalla mördade – sin bror Geta samt dennes anhängare i syfte att bli ensam ägare av kejsarmakten. Därutöver lät Caracalla uttala damnatio memoriae över sin bror. Om mordet hävdade han senare att händelsen skedde i självförsvar.

Fel?
Man kan läsa på flera ställen att Caracalla slaktade 20 000 egyptier efter att de gjorde en pjäs som hånade honom. Ingenstans kan man finna att det är korrekt. Såhär var det:
Omedelbart efter mordet på bror Getas dödade Caracalla många män och kvinnor som man trodde var anhängare av hans bror; vid den tiden sägs omkring 20 000 människor ha mördats av denna anledning. Obs anhängare.

Kejsaren reste med sin armé till Alexandra och bjöd in stadens befolkning till ett torg där soldaterna inledde slakten. Senatorer, officerare och hovfolk mördades. De följande åren blev kejsaren alltmer brutal. Alla som visade sig bättre än genomsnittet röjdes ur vägen, eftersom Caracalla befarade att de kunde komma att utmana honom. Staden plundrades och brändes ner. Detta var ingen engångsföreteelse.

---

Döden?
Caracalla var ensam kejsare i fem år. Den militärt oerfarna Praetorian-prefekten Macrinus var en av folket av icke-senatoriskt ursprung som hade fört Caracalla till nyckelpositioner. Som Cassius Dio informerade om, befann sig Macrinus i en akut nödsituation våren 217: profetior hade lovat honom kejsarens värdighet och Caracalla hade hört talas om detta; det fanns också en skriftlig rapport på väg till kejsaren, och Macrinus hade varnats för den därpå följande faran för sitt liv. Det var en intrig, men prefekten hade anledning att se det som ett dödligt hot

Så han organiserade mordet på Caracalla med några missnöjda människor. Tre män var inblandade i attacken: evocatus, officer, Julius Martialis, som hatade kejsaren för ett personligt avhopp, och två pretorianska tribuner. Martialis utförde mordförsöket den 8 april 217, då kejsaren var på väg från Edessa till Carrhae, där han ville besöka en berömd helgedom för månguden Sin.

När Caracalla steg av sin häst på vägen, för att ta rast under resan och – stod där och kissade vid landsvägen, då slog en av hans egna livvakter till Martialis. Det verkade uppenbarligen som han skulle berätta något för honom men han själv – höggs i ryggen. Kejsaren fälldes med ett enda välriktat och kraftigt svärdshugg.

Några dagar tidigare hade Caracalla – på falska grunder – låtit avrätta vaktens bror. Som man bäddar får man ligga, brukar det heta. Det stämmer bra på Caracalla.

Efter?
En skytisk livvakt dödade sedan den flyende mördaren med sin lans. De två pretorianska ämbetsmännen som var kvar rusade till kejsaren, som för att hjälpa honom, men slutförde istället mordet.

Med Caracalla dog de manliga ättlingar till dynastins grundare Septimius Severuen. Det var först efter dagar av tvekan som soldaterna övertalades att utropa Macrinus till kejsare den 11 april.

Caracalla begravdes i Hadriani-mausoleet i Rom. Mycken ondska och han – hann med mycket på få livsår.

---

Källor:
varldenshistoria.se
thefactsite.com
sv.wikipedia.org
desv.xcv.wiki
aftonbladet.se

❤
Om covid-19
Tänk på alla: Handhygien, avstånd och använd gärna munskydd – vaccinets hållbarhet i tid ej känd ännu. Blogginlägget nedskrivet 21/7-21

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).

Karl den skallige klarade inte av vikingarna, dock sin hustru Ermentrude…

Flintskallig och bar hjässa hade han inte vad vi vet, men Karl II, gick under namnet Karl den skallige (franska, Charles le Chauve). Kung Karl försökte att mota bort vikingarna med en här av kavalleri till häst och fotfolk men tvingades att retirera år 845. Han blev därför tvungen att för en enorm summa av sjutusen pund lösa ut staden. Nordborna seglade sedan nedför Seine och plundrade Frankrikes kustområden. En nesa att få ge med sig, en sådan förlust.

Personligt?
Karl levde 823-877, romersk kejsare 875, västfrankisk kung 843, kung av flera områden – sista kung av Italien 876. Han var yngste son till Ludvig den fromme i dennes andra gifte (med Judith Av Bayern – av welfernas ätt), far till Ludvig den stammande och far till Judith som var gift med Balduin I av Flandern. Mycket lyten som det kallas, alla hade inte bara lysande namn översatt.

Strider:
Karls faders önskan att tillförsäkra Karl en del av riket framkallade strider mellan honom och de äldre sönerna. Sedan kejsar Ludvig dött 840 stred sönerna sinsemellan i det de båda yngre, Ludvig den tyske och Karl – förband sig med den äldste, kejsar Lothar. Besegrad i juni 841 vid Fontenoy, så var Lothar tvungen sluta sig till fördraget i Verdun 843, så Karl den stores monarki delades så, att Lothar förenade Italien och en landsträcka längs Medelhavet och till Nordsjön (”Mellanfranken”), medan Ludvig den tyske fick vad som låg österut, Karl den skallige vad som låg väster om sistnämnda områden.

Fader Ludvig:
Fadern som nämnts var Ludvig I den Fromme, bild ovan – född 788 – död 840. Romersk kejsare. Först gift med Ermengard av Haspen (född omkring 775 – död omkring 818). Hon – gift och mor till bl.a. den skallige, Judith Av Bayern (805 – 843). Karl den skalliges regering var under en upprörd tid, varunder Frankrike hemsöktes av vikingar och sönderslets av uppror och inre oroligheter. I synnerhet i Bretagne, vars hertigar sökte göra sig oavhängiga, och i Akvitanien, där Pippin, en son till Ludvig den frommes andre son, Pippin av Aquitanien, uppträdde med anspråk på sin faders riksdel och till och med förband sig med nordmännen.

På krigsstigen?
Karl försökte också utvidga sitt rikes gränser. Så bemäktigade han sig Lothringen, men måste följande år genom fördraget i Meerssen dela det med Ludvig den tyske. Sedan företog Karl två häradståg till Italien. Under det förra (875-876) blev han i Rom av påven Johannes VIII krönt till kejsare. Efter Ludvig den tyskes död 876 angrep han dennes land, men blev av hans son Ludvig slagen vid Andernach.

Karls familj?
Själv fick han barn med Ermentrude av Orleans, de gifte sig år 842. Ermentrude intresserade sig för broderi och religiösa institutioner. Karl gav henne klostret i Chelles som förläning (ett feodalt län). År 866 blev hennes bror avrättad av hennes make för uppror; hon separerade 867 från Karl och bosatte sig i kloster – avled 869.

Namn på barnen, med Emmentrude tio barn ex. Balduin I – Judith av Flandern, Ludvig II av Frankerna, Rotrud och Gisela. 870 gifte han om sig med Richilde av Provence. Dessa fick fem barn. Som far fick han ihop då femton barn. Och ändå var han så ofta borta och krigade?

Slutet för den skallige (som rent av kan ha varit riktigt hårig, man vet ej säkert) skedde den 6 oktober 877, på återväg från sitt andra tåg till Italien, när han var på väg hjälpa Johan VIII i norra Italien. Men Karl blev sjuk, riktigt illa och de började vända mot Gallien, men han avled när de passerade passet Mont Cenis i Brides-les-Bains.

---

Enligt skrifter blev Karl hastigt begravd vid klostret Nantua, Bourgogne eftersom bärarna inte kunde motstå stanken av hans ruttnande kropp. Han skulle ha begravts i Basilique Saint-Denis och kan ha överförts dit senare. Det antecknades att det fanns ett minnesmärke av mässing där som smältes ner vid revolutionen.

Jag blev nyfiken på vad de som levde samtidigt med Karl lyssnade på för musik? Jag upptäckte att det sjöngs typ gregoriansk sång, som kyrkomusik, flerstämmig sång och man började med enkla instrument.

Källor:
artursson.se
carina.stridlund.se
medeltidensmynt.se
sv.wikipedia.org
humanistportalen.se
en.wikipedia.org

Blogginlägg uppdaterat 27/12-19

Inkompetenta härskaren Karl den tjocke var bara maktgalen…

Vi tar det från början – Karl den tjocke (franska: Charles le gros), Karl II eller III (som kung av västfrankiska riket), född cirka 839 i Neidingen, död 13 januari 888, var en frankisk karolingisk kung. Han var son till Ludvig den tyske och Emma av Bayern. Karl den tjockes inkompetens var så graverande att han inte ens finns med i den franska kungalängden, en maktgalen typ.

Karl fick herraväldet över Schwaben 876, blev kung av Italien 879 (efter brodern Karlomans abdikation) och krönt till tysk-romersk kejsare 12 februari 881. Då han ärvde Sachsen 882 enades hela det östfrankiska riket under hans krona. Han tillkallades därefter för att verka som beskyddare till Karl den enfaldige men utnyttjade situationen till att göra sig själv till kung av västfrankiska riket 884 och han blev i och med det under kort tid den siste kungen över hela det karolingiska imperiet förutom Burgund.

Då Karl besteg tronen fanns förhoppningar om en allmän uppryckning i västra Europa men han visade sig otillräcklig för uppgiften. Han var slö, tafatt och drabbades återkommande av en sjukdom som tros ha varit epilepsi. Han genomförde flera misslyckade krigsföretag i Italien mot invaderande saracener. Under den andra invasionen av vikingar 879-892 tog han alldeles för lång tid att skicka trupper för att möta angreppet och lät till slut vikingarna plundra Burgund. Belägringen av Paris 886 lyckades han bara lösa genom att köpa sig till fred.

Karl betraktades alltmer som ryggradslös och inkompetent och början på slutet kom 887 då hans mer ambitiösa brorson Arnulf (oäkta son till Karloman) underblåste ett uppror och övertog östfrankiska riket i november.

Karl gjorde ingenting åt saken utan drog sig tillbaka till Neidingen och när han dog i Reichenau i Baden-Württemberg två månader senare, 13 januari 888, var hans makt noll och ingenting. Hans imperium föll sönder för att aldrig återuppstå. Brorsonen Arnulf startade ett uppror och övertog det östfrankiska riket. Han blev den nya kungen och senare tysk-romersk kejsare av östfrankiska riket.

Karl gifte sig 862 med Richarde, en dotter till greve Erchanger från familjen Ahalolfinger. De hade inga barn, även om han hade en oäkta son, Bernard, som föddes troligen 876 och dödades 891/ 892. Richarde lämnade även honom (genom en domstol) och 887 drog sig Karl tillbaka till klostret Andlau.

Namnen tillkom genom släktnamn och en översättning till ex svenska som i tjocke som, rondören var som hos flera vid denna tid. I de tyska listorna över härskare kallas han den tredje, men inte i franska listor. Karl kan du minnas som den svaga härskaren, kan ha en del i hans epilepsi.

Källor:
medeltidensmynt.se
ne.se
de.wikipedia.org