Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

”Jag är den siste tyske krigsfången.” Orden var Gärtners och vem var han…?

Georg Gärtner

Såhär var det. När USA skulle skicka tillbaka tyska krigsfångar till sina hemstäder flydde Georg Gärtner ur lägret. Han höll sig undan myndigheterna i fyrtio år. Hyfsat lång tid? Och vem var Dennis F. Whiles?

I oktober 1984 blev den amerikanske historikern Arnold Krammer uppringd sent en kväll av en man som efter en stunds konversation berättade sitt livs hemlighet:
”Jag är den siste tyske krigsfången.”

Mannen hette Georg M. Gärtner och hade läst Krammers bok Nazi Prisoners of War in America. Gärtner berördes så av boken att han efter närmare fyrtio år på flykt bestämde sig för att ge sig tillkänna. Han var sergeant i Afrikakåren och togs tillfånga av de västallierade i Tunisien i maj 1943. Han hade anlänt till Nordafrika i samband med att tyskarna under befäl av general Hans-Jürgen von Arnim kapitulerade.


Som hundratusentals andra tyska krigsfångar skeppades Gärtner över till USA och hamnade till slut i fånglägret Camp Deming i New Mexico. De tyska krigsfångarna fraktades i fina järnvägsvagnar i stället för de boskapsvagnar som de hade väntat sig. USA var stort och imponerade på de tyska soldaterna. När kriget i Europa tog slut fick Gärtner, efter två år i fångenskap, reda på att alla tyska krigsfångar i USA skulle återföras till sina födelseorter. Eftersom han inte ville återvända till sin hembygd som nu låg i den sovjetiska intressesfären så bestämde sig Gärtner för att rymma. Hans flykt startade den 22 september 1945 och slutade först fyrtio år senare. idwhite

Flykten förbereddes genom att Gärtner gömde undan en avbitartång, pengar och en karta över området närmast lägret så att han skulle kunna orientera sig i omgivningarna.

Han forcerade de dubbla stängslen som omgärdade lägret och gömde sig i ett gammalt övergivet hus där han höll på att bli upptäckt av en förbipasserande polisbil. Han hade synkroniserat sin rymning med tågtidtabellen och lyckades därför hoppa på ett tåg på väg till Kalifornien. På så sätt kunde han försvinna spårlöst.

Den beryktade FBI-chefen J Edgar Hoover var personligen engagerad i sökandet  Gärtner, bilder på honom fanns på postkontor över hela USA tillsammans med fem andra efterlysta tyska krigsfångar. En efter en av de andra fångades in, men inte Gärtner. CIA letade efter honom i Tyskland och i hans gamla hemstad Schweinitz, som numera låg i Polen och hette Swidnica. 1975 lades fallet slutligen ner av FBI, men bilden fanns kvar på postkontor i USA ända in på 1980-talet.


Dennis_while

Gärtner hittade på en historia om att hans föräldrar hade omkommit i en olycka och att han växt upp på barnhem. Han lärde sig stegvis att anamma det amerikanska sättet att vara och tog sig namnet Dennis Whiles. Han tog jobb som diskare, fruktplockare och skogshuggare. Som skogshuggare skadades han svårt och hamnade på sjukhus. När han ombads att identifiera sig rymde han och undkom på så sätt än en gång upptäckt.

Efter den händelsen övervägde han att fly till Mexiko, men övergav tanken och lyckades etablera sig i det amerikanska samhället. Gärtner hade lärt sig åka skidor i de tyska bergen i sin ungdom och började därför arbeta i Colorado som skidinstruktör i början av 1950-talet. Han kände sig alltmer säker på att inte bli upptäckt och tog därför risken det innebar att kunna bli igenkänd.

Senare flyttade Gärtner till San Francisco. När han joggade vid Golden Gate-bron stötte han ihop med en veteran från Afrikakåren som kände igen honom och började prata tyska. Gärtner lyckades bluffa sig ur situationen, men beskriver den i sin bok som ”en hårresande upplevelse” där han var mycket nära att bli upptäckt.

När han deltog på en YMCA-dans träffade han Jean Clarke, och paret gifte sig 1964. Han adopterade sina två barn från ett tidigare äktenskap, men berättade inte om sin bakgrund. Det gick bra för paret som öppnade en exklusiv tennisskola i Kalifornien på 1970-talet. Bland de celebriteter som besökte tennisklubben fanns bland andra Björn Borg.


Telefonsamtalet till Krammer 1984 ledde till att Gärtner i en tv-sändning ett år senare gråtande berättade sitt livs historia för det amerikanska folket. Han kontaktade i samband med det sin syster i Tyskland och reste dit 1986. Deras föräldrar hade dött några år tidigare utan att veta om att Georg fortfarande levde. Han kom då att vistas en längre tid i sitt gamla hemland. Medan han var där lämnade hans fru Jean in skilsmässa.

gartnbok

Eftersom Gärtner flytt några veckor efter krigets slut den 1 september 1945 var hans krigsfångestatus i USA oklar. Han blev inte åtalad för att ha rymt eller uppehållit sig olagligt i landet och kunde efter en rad byråkratiska turer och sedan han återvänt till USA bli amerikansk medborgare 2009. Georg Gärtner slog sig ner i Boulder i Colorado där han levde i stillhet fram till sin bortgång 93 år gammal.

Han publicerade en bok om sina erfarenheter som heter Hitlers sista soldat i Amerika, tillgänglig på både tyska och engelska. I 40 år var Gärtner listad som en av FBI: s mest eftersökta personer. På bilden ovan är han 89 år. Levde: 18 december 1920, Tyskland – 30 januari 2013, Longmont, Boulder County, Colorado, USA.

Källor:
militarhistoria.se
en.wikipedia.org
histomil.com
imdb.com
findagrave.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Tekniken som påverkar information och vi idag ej vet, sant eller bluff?

nessie_intro

Vi lever numera i ett mediaflöde utan hejd. Och idag nås vi av nyheter ofta medan de sker. I allt utbud finns det bra och mindre bra, men också falska saker, ibland dolt. En vän frågade om media styr oss med tekniken? Bilder arrangeras?

Svaret rakt av är ja, och mycket. Vilka vi kan lita på kan vara svårt då man numer kan mixa med bilder, klippa bort, lägga till, photoshoppa etc. Jag ser att detta har skett sedan media kom till, så inget är nytt, smaka på ordet ”propaganda”.

Jag ska påvisa några exempel, skrev om månen häromdagen. Har den hänt eller var det en bluff? Sant.

Bildmanipulation? Fusk som väcker känslor. Ett foto är en äkta bild av verkligheten, så vill vi gärna tro. Men historien visar många exempel på det omvända, vi har manipulerat ända sedan fotografins födelse. Ett fotografi från 1937 där Adolf Hitler besöker filmaren Leni Riefenstahl. Hitler hade med sig sin propagandaminister Joseph Goebbels som senare retuscherades bort. Bilden t.h. med X.

hitler

Enklare fejkbild som många svalde. Sekunderna från katastrofen. När planen flög in i World Trade Center 2001 rotade ungraren Peter Guzli i sina fotoarkiv. Sen lade han till ett flygplan på en fyra år gammal turistbild. Djungeltrumman gick glödhet och Guzli blev snabbt känd som ”The tourist guy”, vars kamera ”mirakulöst räddats” ur ruinerna. När bluffen blev ett faktum blev The Tourist Guy kultförklarad och ett tacksamt föremål för bildparodi. Se bild.

skyskrapan

Bigfoot? Vi vänder oss mot Bluff Creek, 20 oktober 1967. Patterson stannar till och håller kameran stadigare. Varelsen hejdar sig och vänder sig om. Under ett kort ögonblick betraktar den honom för att sedan försvinna bort, in i den djupa skogen. Patterson som höll i filmkameran var inte vem som helst. När han mötte varelsen i skogsbrynet den där höstdagen var han redan i full gång med att göra en dokumentär om Bigfoot.

Länken som gått runt.
https://www.youtube.com/watch?time_continue=9&v=Us6jo8bl2lk

Tre år tidigare hade han dessutom givit ut en bok i ämnet. Att han i den vevan lyckades fånga huvudpersonen på film var för många lite för bra för att vara sant. Men skrapar man lite på ytan av personen framstår han som en märklig figur. Huvudet kortare än många av sina vänner och ändå stark som en oxe. Duktig på rodeo och armbrytning, men också en påhittig innovatör med stor fallenhet för det konstnärliga. Oavsett vad han företog sig var det alltid samma mål som hägrade – att bli rik.

Något varaktigt jobb tycks han aldrig ha haft. Istället byggde han små diligenser som drogs av getter, försökte introducera en variant av rockring och uppfann en termos. Men rik, nej. Många av hans projekt slutade i fiasko, med ett tydligt undantag – Bigfoot. Kameran som han använde för att filma sin berömda Bigfoot hade han hyrt och sedan, på typiskt manér, struntat i att betala för sig.

Bara några år efter att filmen togs avled Roger Patterson, 39 år ung, i Hodgkins sjukdom. Decennier senare kom desto intressantare påståenden. En man vid namn Bob Heironimus trädde 1998 fram och hävdade att det i själva verket var han som var Bigfoot. Som en vän till Patterson hade han fått betalt för att dra på sig en gorilladräkt och vandra omkring framför hans kamera.

Allt som Herionimus berättade kring dräktens konstruktion stämde inte riktigt med andra uppgifter. Teorin att Pattersons Bigfoot var en vanlig man i gorilladräkt stärktes ytterligare 2002. Då kom nämligen nästa pusselbit i mysteriet, i form av Philip Morris. Morris drev på 60-talet en firma som sysslade med kostymer och rekvisita till trollerinummer. Han hävdade bestämt att han 1967 hade sålt en gorilladräkt på postorder. Beställaren ska ha varit en viss R. Patterson.

rogpatters

En av bilderna här?
Varför inte göra konflikten mellan Israel och Libanon 2006 än mer spännande med lite rök? Sagt och gjort – fotografen klonade. Och klonade. Och klonade. Så alla rökmoln är ditsatta efteråt. isrliban

En annan visar en man som slåss på gatan bland eld och bomber?
När man ser mannen bakifrån ser man den är ”riggad” för foto. Där står ett flertal fotografer för att få ”bra bilder”.

behind_the_scenes1

Norra Skottland, 19 april 1934. Den lokala sjövakten med ansvar för Loch Ness hör plötsligt röster nere vid sjökanten. En närmare undersökning avslöjar att rösterna tillhör en pappa som tillsammans med sin styvson befinner sig vid vattenbrynet. Allting tycks vara helt i sin ordning. Vad han inte vet är att på sjöbottnen, precis intill pappans fötter, ligger någonting som snart ska skapa sensation och få världens monsterjägare att vallfärda till platsen. 1993, nästan 70 år efter bildens tillkomst, rätades frågetecknen ut.

Förkortat så skedde det att man hade gjort fotspår vid stranden med – askfat hemifrån. Efter som man skrattade åt honom så tog han en revansch. Man skaffade en leksaksubåt samt lite formbar modellmassa. Nu var sjöodjuret skapat! Grannarna Marmaduke Wetherell och Ian Wetherell hoppade in i bilen och körde den långa biten upp till Loch Ness. När de hittat en lämplig plats sjösatte de ubåten och tog flera bilder med Ians Leica-kamera.
Detta fenomen som man ännu tror på är nästan 70 år sedan. Kan det därutöver finnas en riktig ”Nessie”? 🙂

submarine

Såg en svensk variant som skedde för några år sedan då en känd naturfotograf använt sig av att fejka sina foton. Jag hoppar över namnet, ”naturfotografen som fejkade bilder på lodjur.” 2011 – Näthatet sköljde över honom efter att det hade avslöjats att han hade manipulerat foton. Men vad fick årets naturfotograf att riskera allt och – hur tänker han kring äkthet i naturbilder idag? En annan jägare som fotat lodjur insåg att här fanns det mer lo än han någonsin sett på plats.

Han erkände och förklaringen är som vi tror. Han drabbades väl av detta att vilja mer än vad naturen gav. Ett fenomen som också går att tyda på nätet.

Några tips om du vill känna dig mer säker på äkthet i reportage.
För att slippa gå på bluffar finns det ett antal steg du kan följa för att kontrollera uppgifterna.

1. När du ser en text i sociala medier eller på en sajt, fundera på om det som står där verkligen är rimligt?
2. Många sajter har en ”Om oss” eller liknande sektion. Klicka runt och se vad som står, ofta blir det uppenbart att det är satir.
3. Kontrollera avsändaren, alltså användaren som delat bilden eller artikeln i sociala medier. Verkar kontot vara suspekt, verkar agendan vara tydlig?
4. Fundera på vad användaren som delat har att vinna på att de felaktiga uppgifterna sprids.
5. Googla runt. Har etablerade medier eller trovärdiga personer skrivit om en viss händelse är sannolikheten för att det stämmer större.

Och du och jag söker alltid äktheten, källor som visar på korrekta svar. Japp.

Källor:
moderskeppet.se
kamerabild.se
resume.se
sverigesradio.se
expressen.se
youtube.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Konspirationsteorierna har varit många, hur dog Glenn Miller. Nedskjuten av misstag?

Helen-Miller

Mannen bakom musiken och mysteriet, hur dog han? Han är – Alton Glenn Miller, född 1 mars 1904, död (troligen) 15 december 1944, amerikansk trombonist, jazzmusiker och orkesterledare. Miller föddes i Clarinda, Iowa, USA men flyttade som liten med familjen till North Platte i Nebraska. Hans musikaliska karriär startade när fadern kom hem med en mandolin, vilken snabbt byttes till en trombon, på vilket han hela tiden övade.

1923 kom han in på University of Colorado, men efter att ha missat tre av fem kurser under samma termin slutade han skolan, för att satsa på en framtid som yrkesmusiker. Jag minns mest låtarna ”In the mood” och ”Moonlight serenade”.

Glenn Miller – In The Mood [HQ]
https://www.youtube.com/watch?v=_CI-0E_jses

Glenn Miller gjorde militärtjänst som orkesterledare i US Army Air Force under andra världskriget. Han förolyckades i en flygolycka under färd från Twinwoods militärflygfält utanför Bedford, från England till Frankrike för att spela för trupper i nyligen befriade Paris, där hans egen militära orkester väntade på honom, i den nyligen befriade franska huvudstaden.

Nyfiken sökte jag vidare en aning. Hans plan (en enmotorig UC-64 Norseman) avvek från RAFTwinwood Farm i Clapham, Bedfordshire och försvann under flygning över Engelska kanalen cirka 10 dagar före jul med dåligt väder.  Likadant plan på bilden nedan. Inga spår av besättningen, passagerare eller planet har någonsin påträffats. Miller’s status blev som en amerikansk officer som försvann i krig, man var man tvungen ange Miller m.fl. – officiellt som saknad i strid. Millers smäktande orkestersound tycktes demoralisera tyska truppstyrkor och han blev ett hatat objekt hos Hitlers propagandaminister Joseph Göbbels vet vi.

Det finns tre huvudsakliga teorier om vad som hände med Miller’s plan, inkl. förslaget att han skulle ha drabbats av Royal Air Force bomber efter ett misslyckat räd mot Siegen, Tyskland.
Det gällde ett 138 Lancaster bombplan, med lite bränsle, som gjorde sig av med en mängd av bomber i ett visst område före landning. Divisionen flög tillbaka över dumpningszonen, cirka 45 kilometer söder om Beach Head vid Eastbourne i sydöstra England. Medan de gjorde sig av med sin bomblast observerade Shaw och även bombfällaren och akterskytten ett litet flygplan under sig, mitt i regnet av bomber. Flygplanet tippade, enligt vittnena, över och försvann i vågorna.

Loggboken hos Royal Air Forces navigatör, Fred Shaw, visar att han såg ett litet, enmotorigt, ensamt plan bortom kontroll och som – kraschade i vattnet. Några andra källor finns om liknande syner i Nordsjön. Shaw identifierade maskinen som en Noorduyn Norseman. Hans uppgift ifrågasattes, eftersom Norseman var ett mycket ovanligt flygplan i Europa och därmed svårt att identifiera. Shaw hade emellertid utbildats till navigatör i Kanada, där typen var vanlig vid navigationsövningar. Tveksam teori?


En annan skrift av Lt Col Huton Downs, en tidigare medlem av Dwight D. Eisenhowers personliga personal, hävdar att den amerikanska regeringen dolt Millers död. Downs föreslog att Miller, som talade tyska, hade anlitats av Eisenhower för att ha dolt försök att övertyga några tyska officerare att avsluta kriget i förtid. Boken fortsätter med att föreslå att Miller tillfångatogs och dödades på en Paris-bordell, och hans död täcktes upp för att rädda regeringens förlägenhet. Fast det är skriftliga anklagelser och ja, osäkert?

millerplan

Eller?
Nedskjuten av brittiskt luftvärn: Clarence B Wolfe, som tjänstgjorde i luftvärnet i England, hävdar i en bok att hans batteri av misstag skjutit ner Millers plan, men att han sedan lovat batterichefen att hålla tyst. Förefaller också som om det skulle ha varit svårt att hålla en sådan historia hemlig. Clarence B. skrev en bok på eget förlag 2006 att han som skytt – med batteri D 134. i Folkestone, England, hävdar att hans batteri nedsköt Millers plan. Men Wolfes version har ifrågasatts. Fel på planet, nedskjutet av misstag, det mest troliga?


När Glenn Miller försvann, lämnades hans hustru, f.d. Helen Burger, ensam och de två barn som antas vara deras, Steven och Jonnie, födda 1943 och 1944. Helen Miller emottog en Bronsmedalj för Glenn Miller i februari 1945. Hon avled 1966.

Helen-Miller

För de första åren efter Glenns försvinnande var hon aktivt involverad i de företag som han grundat, framför allt Glenn Miller Productions, och arbetade med sin egendom för att omstarta orkestern under ledning av blysaxofonisten och vokalisten Tex Beneke.

Hon var också utsatt för att lyfta sina två adopterade barn som blev ensamma, och då så som relationen med Beneke-ledaren försämrades under slutet av 1940-talet, flyttade hon sig direkt bort med sin involvering med Glenns musik. 1953 och 1954 assisterade hon med delar av den biopiska filmen The Glenn Miller Story, med Jimmy Stewart och June Allyson. Det finns spekulationer att hennes motsättningar med Tex Beneke över musikens musikaliska riktning var delvis ansvarig för det faktum att han helt skrivits ut ur manuset.

Under 1950-talet och början av 60-talet gav hon bara tillfälliga intervjuer till nära vänner som biografin av (och tidigare Miller-musiker och vänner) George T. Simon. I synnerhet vägrade Simon att varken förneka eller bekräfta det rykte att Helen hade hållit många av Glenns personliga saker i sitt sovrum och till och med förberett sin säng varje kväll, bara om han borde mirakulöst skulle återvända…

Helen Burger Miller dog 1966 i åldern – 64 år. Hon är begravd i Mountain View Cemetery i Altadena, Kalifornien.


Kuriosa.
Glenn Miller Café är en Jazz Club & Restaurant uppkallad efter Miller och som ligger i centrala Stockholm. En film byggd på hans liv med James Stewart i huvudrollen spelades in 1954 med titeln ”Moonlight serenade.” Filmen finns även utgiven under namnet ”The Glenn Miller Story.” Ja, svaret lär väl aldrig bli bekräftat, vad hände egentligen?

Problemet med såväl bordellhistorien, som en cancerversion, vad som hände med flygplanets pilot och den andra passageraren, överstelöjtnant Baessell – och alla andra kring Miller. Bara försvann de? Varför skulle de i så fall ha hållit tyst? Båda teorierna verkar vara rena fantasier. Såväl motorproblem som nedisning och navigationsfel är tänkbara och ”rimliga” anledningar till flygplanets försvinnande och också orsaker som togs upp i den officiella rapporten.

2017?
Dennis Spragg, konsult för Miller vid Colorado University, anser att pilotfel bär skulden för den legendariska bandledarens död. ”Tusentals sidor med dokument har upptäckts och många viktiga detaljer publiceras för första gången. Familjen avslöjade att Richard gjorde anteckningar på det flygplan som han såg i och runt Reading där han arbetade och täckte omkring fyra månader, från oktober 1944 till februari 1945.”Det är viktigt eftersom det förklarar flygtiden som visar att han inte kunde vara i jettison-zonen när bomberna släpptes.

En teori som också nämnts – Glen Miller klev aldrig på olycksplanet! Ja…?

Källor:
earnthenecklace.com
answers.com
en.wikipedia.org
youtube.com
nsd.se
alltomvetenskap.se
express.co.uk

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Erwin Planck vågade gå emot Hitler, med i båda världskrigen, på olika vis…

planck

Andra världskriget gav och ger ännu eko efter alla mord och avrättningar, utrotningar av folk – som skedde. Idag berättar jag om en som var emot Hitler. Erwin Planck, född 12 mars 1893 i Berlin, död 23 januari 1945 i Berlin-Plötzensee (avrättad), tysk jurist, son av fysikern och nobelpristagaren Max Planck, motståndare och kämpe i det Tredje Riket. Avrättades för att ha deltagit i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler.

Erwin Planck var son till teorie fysikern Max Planck – och dennes första frus fjärde barn. Fadern som själv talat med Hitler bl.a. 1933 och påtalat redan då det vansinniga med att angripa judar. Erwin gick 1911 med i det militära och fortsatte med en karriär som officer. I första världskriget, blev Erwin ganska snabbt fånge av fransmän 1914. Efter att han kom tillbaka till Tyskland efter krigsslutet var han aktiv i generalstaben, där han träffade major Kurt von Schleicher för första gången. De skulle bli vänner för livet.

Schleicher, som ledde den politiska grenen, i rikets försvarsministerie år 1920 och fick Erwin att bli regeringsrådgivare efter att han lämnade Reichswehr 1926. År 1932 blev han statssekreterare, och senare även som Schleicher, i rikets kansli. Efter att Hitler tog makten 1933, lämnade Planck statlig verksamhet och for till östra Asien i ett år. Strax efter kom han tillbaka till Tyskland, blev Schleicher skjuten av Gestapo.
Planck försökte förgäves att få en förklaring till sin väns mord. 1936 bytte Planck karriärvägar och gick in i affärsvärlden, blev chef och anställd vid Otto-Wolff-Konzern, Köln. År 1939 tog han över ledarskapet vid deras Berlinkontor.

I augusti 1939 bad en grupp med bank- och affärsmän honom att göra något för att förhindra utbrott av det kommande kriget. Han gick med på att skriva en promemoria till sin överordnade, Wilhelm Keitel, chef för Oberkommando der Wehrmacht, där han uppgav att ett krig mot Polen skulle skapa ett världskrig som Tyskland inte kunde vinna p.g.a. massiva logistika problem. Men Keitel försökte att dämpa Thomas farhågor genom att berätta att Führern planerade inga sådana krig. Ett krig som började redan månaden efter.

Erwin Planck

1940 hade Planck ihop med sin ”grupp”, utarbetat en ”provisorisk konstitution” på antagandet att västvärldens kommande attack skulle störta Hitler. Även efteråt, stannade Planck förgäves som motståndare mot regimen och var inblandad i 20 juli-attentatet. Detta ledde till hans gripande den 23 juli 1944, varefter han fördes till Gestapos Reichssicherheitshauptamt (RSHA). Planck dömdes till döden av Volksgerichtshof och avrättades i Plötzensee fängelset i Berlin, hängd och – kroppen blev sedan aldrig funnen.

Fadern Max Planck hade gjort allt han kunde för att befria sin son, men nazisterna avrättade sonen oavsett. Den äldre Planck återhämtade sig aldrig från detta hemska slag, och han levde i ytterligare tre år innan han dog av en stroke i oktober 1947, bara dagar innan hans 98:e födelsedag.

Han kom ihåg, även i ålderdomen, åsynen av preussiska och österrikiska trupper som marscherat in i hans hemstad när han var sex år gammal. Under hela sitt liv, skulle krig orsaka honom djup, personlig sorg. Han förlorade sin äldste son under första världskriget. Under andra världskriget, brann hans hus i Berlin ned i en flygräd. 1945 så avrättades son två, Erwin – då förklarades skyldig till delaktighet i en sammansvärjning för att döda Hitler.

En minnestavla för Erwin Planck och två andra finns på hans gamla skola, Joachimsthalsches Gymnasium i Berlin stadsdelen Wilmersdorf , Bundesallee 1-12. En tysk som vågade gå emot och som för många andra fick offra sitt liv. Minnes härmed.

Källor:
findagrave.com
technolog.it.umn.edu
trueknowledge.com
gap-system.org
en.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Tyskebarn som drabbades av folks hån och bespottande, varför…?

alpenrose

Uttrycket låter starkt och vad finns bakom detta? 2007 läste jag, ”Mobbning, indraget barnbidrag och allmän smutskastning. ”Tyskebarnen” i Norge blev systematiskt diskriminerade, visar forskning. Nu kräver de att staten ber om ursäkt.” De var fiendens horungar, kollektivt diagnostiserade som mindre värdefulla medborgare. I den norska fredsyran 1945 började deras krig. De blev liknade vid råttor som aldrig skulle bli rumsrena. Krigsbarnen föddes under och efter andra världskriget med norsk mor och tysk far.

Barn är ju oskyldiga? Hur det gick?

I mars 2007 vände sig krigsbarnen till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, men de tog inte upp fallet med de 158 ”tyskebarn” som hade stämt den norska staten, rapporterade norska medier. Därför de krävt mellan 500 000 och 2 miljoner vardera i ersättning av staten. Den norska regeringen har bett om ursäkt och erbjudit upp till 200 000 kronor i ersättning, vilket avvisats som otillräckligt. Sanningen var att man började med 20 000 kr för vissa. Anledningen var att ”för många år passerat”.

En beskrivning av de utsatta barnen.
Tyskerunger eller tyskerbarn är den norska beteckningen för de barn som föddes i samband med den tyska ockupationen av Norge 1940-1945 och som var resultatet av en förbindelse mellan en norsk kvinna och en tysk man.

Efter kriget drabbades många av barnen av mobbning och misshandel som skrivits. Historierna är många och horribla, på ett större barnhem låstes ”tyskerungerna” in i klädskåp och matades med potatisskal och fiskrens. I Bergen paraderades traktens ”tyskerunger” inför allmän beskådan där de bespottades, misshandlades och överöstes med invektiv (”tyska horunge” förefaller ha varit särdeles populärt”). Sexuella övergrepp verkar ha varit regel snarare än undantag.

Man uppskattar att sammanlagt 10 000-12 000 tyskerbarn föddes under åren 1940-1946. Siffran är mycket osäker, bland annat därför att många kvinnor tros ha förtigit faderns identitet. Omkring 8 000 av barnen var resultatet av Lebensborn-programmet. Programmet nådde sin största omfattning utanför Tyskland just i Norge, där nazisterna såg de bästa möjligheterna att ”förädla” det ariska blodet. Åtta Lebensborn-hem var i drift, ett nionde hann aldrig starta.


Den norska regeringen tillsatte redan i juli 1945 en kommitté, Krigsbarnutvalget, med uppdrag att undersöka möjligheterna att deportera 8 000 tyskerbarn. Kommittén hade stöd från ledande tjänstemän och politiker ända upp till socialministern Sven Oftedal. Man undersökte utan framgång möjligheterna i Tyskland, Sverige och Australien innan deportationsförsöket lades ner. Fördomarna florerade över allt…?

En norsk överläkare utfärdade en kollektiv attest för alla Lebensborn-barn, enligt vilken de var ”svagsinta och med avvikande beteende”. Orsaken skulle vara att kvinnor som fraterniserade med ockupanterna i allmänhet var ”svagt begåvade och asociala psykopater, delvis höggradigt svagsinta”, och att man kunde utgå ifrån att barnen hade ärvt dessa dåliga anlag. En del barn utsattes för medicinska experiment med LSD och andra droger.

Ett stort antal av tyskerungerne drabbades under många år av misshandel, sexuellt utnyttjande, psykiatrisk tvångsvård och tvångsadoption, vilket har drivit många till självmord.


1959 betalade Västtyskland 50 miljoner D-mark till Norges regering som del av den tyska kompensationspolitiken efter kriget. Det är än idag inte klart vart dessa pengar tog vägen – inget nådde dock barnen eller deras familjer.

Efter att frågan i många år varit tabu kom frågan allt oftare till debatt under 1980-talet. Ett genombrott var romanen Det stumme rommet (Huset med den blinda glasverandan) av Herbjørg Wassmo. Redan 1979 hade boken Liten Ida av Marit Paulsen behandlat temat och väckt stor uppmärksamhet i Sverige men inte i Paulsens barndomsland Norge.

Så sent som 1988 avvisade en majoritet i stortinget tillsättandet av en undersökningskommission, som man ansåg vara ”onödig”. 1996 tilldelades offren för tvångs-lobotomier ersättning, och 1999 ersattes arvingarna till av den norska staten konfiskerad judisk egendom, men tyskerbarnen förblev utan kompensation. Däremot bad statsministern Kjell Magne Bondevik 1998 om ursäkt för den diskriminering som tyskerbarn och deras mödrar fått utstå.

Sju tyskerbarn försökte 2001 dra Norges regering inför rätta men deras fall togs aldrig upp eftersom preskription hade inträffat redan under 1980-talet. Stortinget instruerade däremot 2002 regeringen att komma överens med de drabbade. Mer än 59 år efter andra världskrigets slut inledde Norge utbetalningar av kompensation för de övergrepp som skett efter krigsslutet. Justitieminister Odd Einar Dørum fastställde belopp på 2000 till 20 000 norska kronor. Drabbade som kunde dokumentera svår misshandel kunde komma ifråga för det högre beloppet, utan bevis skulle bara det lägsta beloppet utbetalas.

Sedan flera anspråk avslagits av den norska högsta domstolen förde 159 tyskerbarn 2007 ärendet vidare till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, vars svar står ovan.

norska-tyskerunger

Det har gått dokumentärer i TV. En drabbad var Torgeir från Flipstad.
”I maj 1945 kom freden. Andra världskriget var slut och det firades. Sommaren 1945 föddes Torgeir. Men hans barndomsår präglades inte av fred, frihet och glädje, tvärtom.

”Mitt krig började 1945. De kvinnor som under den tyska ockupationen umgicks och skaffade barn med tyska soldater kallades ”Tysketöser” och fick efter kriget hårda straff. De straffades och förnedrades på många sätt, fick hår avklippt och upphängt med namnskyltar. Barnen gick från att ha varit ariska föredömen till hatade barn av fienden.

Torgeir var frukten av ett förhållande mellan en norsk kvinna och en tysk soldat. Kvinnorna som varit ihop med tyskar straffades benhårt av det norska samhället. De blev trakasserade, i flera fall internerade och sedan allmänt utstötta från samhällsgemenskapen.
För Torgeirs del handlade om förföljelser av olika slag under många år. I skolan blev han slagen, mobbad, hånad och fick inget stöd i vuxenvärlden. Han utsattes för flera sexuella övergrepp och någon riktig rättvisa fanns inte.

Som 15-16-åring lämnade han Norge, åkte till Sverige och gick till sjöss. Det gick bra – tills norska sjömanskollegor kom på hans ursprung. ”Tyskungarna” straffades även där. De pissade på oss och slog oss. Motståndsrörelsen i Norge eldade på det här hela tiden också.
Inte var det lättare för hans mamma. Den tyska kärleken försvann och kvar i Norge blev hon, utstött ur samhället, utan barnbidrag för sonen, ständigt utsatt för ringaktning från andra norrmän.

Det var meningen att min mamma skulle följa med min pappa när han blev utvisad från Norge. Först fick han straffarbete; han röjde minor. Efter det blev han hemskickad till Tyskland. Men det var så dåligt i Tyskland efter kriget så vi blev kvar. Torgeir hann aldrig träffa sin far. Men han hyser inget agg, vare sig mot honom eller mot sin mor, som inte heller är i livet längre. Han berättar att många ”tyskebarn” vänt sig mot sina mödrar, men även om han också gjorde det ibland i yngre år, är det nu med kärlek han talar om sin mor. alpenrose

Han tycker att samhället i stort också borde ha haft större förståelse för att unga kvinnor och män även i en krigssituation kan falla för varandra. Han var med i den tyska armén, utkommenderad som alla andra. Han var en vanlig soldat. De träffades och blev kära. Kärlek är väl världsomfattande, det finns inga gränser.

Norge och norrmännen och det förflutna?
”De väntar tills vi dör allihop. När vi dött sopar de igen skiten. Det sitter så djupt rotat. Den roten går inte bort förrän vi är döda. Det hjälper inte vad politikerna snackar. De säger det inte rent ut att det är rätt åt oss, men de menar väl så. Norska folket har dömt oss, det är bara så.”

Torgeir Pettersen var med och drev sitt fall till EU-domstolen i Strasbourg. Där blev det nedslående besked: de tyckte att för många år passerat. Sedan stämde han staten. Han har fått skadestånd och faktiskt även en skriftlig ursäkt av statsministern. Men skadeståndet gjorde inte någon skillnad i sak, vare sig känslomässigt eller rent ekonomiskt:
”Jag fick 50 000 i ersättning från norska staten, men advokaten skulle ha 150 000”, berättar Torgeir. Det var även mycket hemskt förr…


Kända tyskerbarn ex. Anni-Frid Lyngstad och Marit Paulsen, född i Norge november 1939 med tysk morfar, är tekniskt inte något tyskebarn men påverkades av samma klimat som tyskebarn växte upp i, och bearbetade senare temat litterärt i boken Liten Ida, som nämnts.

martina-biopremiar-3

Filmen Tyskungen – hade premiär 2013.

Källor:
sv.wikipedia.org
dn.se
svt.se
dt.se
svd.se
expressen.se
nrk.no/dokumentar
nwt.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Alla bör veta vem Hesa Fredrik är och – mindre känt, vad kommer han ifrån…?

freddrik

I folkmun säger vi just Hesa Fredrik, fast det heter egentligen Viktigt Meddelande till Allmänheten (VMA). Och – det är ett varningssystem, som talar om för oss att det är fara för liv och hälsa. Hesa Fredrik finns som ljudsignal på drygt sammanlagt 4500 hustak runt om i Sverige. Varningen sänds också ut via radio och TV, till fasta telefoner och som sms till adressregistrerade mobiltelefoner* eller till mobiltelefoner som befinner sig i det område där ett VMA-meddelande skickas ut.

Bakomliggande?
Det var framför allt under andra världskriget och de närmast efterföljande åren då beredskapen fortfarande var hög som ”Hesa Fredrik” och radions efterföljande VMA-sändningar fick en allt större roll. Signalen kan användas för att varna för akuta hotsituationer som krig, allvarliga bränder, gasutsläpp, akuta hot mot vattenförsörjning, med mera. Vanligen används larmanordningarna i både krig och fred. Förutom varningsmeddelandet kan det även gå ut ett informationsmeddelande i förebyggande syfte.

När larmet går hänvisas allmänhet till Sveriges Radio P4, krisinformation.se och informationsnumret 113 13 för information.

Ljudet?
En sju sekunder lång ton ljuder och följs av en 14 sekunders paus, sedan ny ton, ny paus och så vidare under två minuter. Efter en längre paus (cirka 90 sekunder) hörs sedan den 30 sekunder långa ”faran över”- signalen. Provtillfällena initieras från den lokala räddningstjänsten som kan fjärrstyra utrustningen från brandstationen men även från skyddade beredskapsanläggningar.

EU?
Inom EU måste det finnas system för att varna allmänheten som utfärdades efter Sevesokatastrofen. Hesa Fredrik har kusiner i en rad andra länder runt om i världen.

Namnet Fredrik?
Namnet Hesa Fredrik sägs ha myntats när larmet testades för första gången 1931 av Dagens Nyheters krönikör Oscar Fredrik Rydqvist. Bakgrunden sägs vara att han själv var lika hes som larmets ljud var vid testtillfället. Uttrycket spred sig snabbt, bland annat genom Karl Gerhard, en av den tidens mest berömda artister.

Oscarrydq

Vad låter?
De flesta larmanordningarna är tyfoner som drivs med tryckluft, till skillnad från de flesta andra länder som huvudsakligen har motorsirener. Man valde tyfoner för att de även skall fungera vid strömavbrott.

Sedan 2002 ingår dessutom en stor del av de privata lokalradiofrekvenserna (allmänt kallat ”reklamradion”) i VMA-systemet. Sveriges Radio har fått mandat av Radioutgivareföreningen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att sköta systemet, vilket innebär att de privata frekvensernas program bryts automatiskt när Sveriges Radios nationella trafikredaktion går ut med ett VMA-medellande. Systemet testades första gången den 2 december 2002, och är menat att testas en gång per kvartal.

Tekniskt sett fungerar systemet genom att en särskild utrustning står vid respektive privatsändare, med lokal frekvens för Sveriges Radios P4 inprogrammerat. När larmet går kopplas ordinarie program från och SR P4 går in. När varningsmeddelandet har sänts, kopplar systemet tillbaka till ordinarie program.

För information om aktuell situation?
Gå då in på http://www.krisinformation.se. Krisinformation har även gjort en app där information från Krisinformation.se, SMHI och Trafikverket visas.

Beredskapslarm tillämpas när det är fara för krig och består av ljudsignaler i 30 sekunder med 15 sekunders uppehåll.

Hör den!
Hesa Fredrik
https://www.youtube.com/watch?v=jj_M-YtBXCI

Andra länder ex.:
Australien – här används larmsystemet även på badstränder för att varna för hajar. Det finns också vid fängelser för att varna för rymningar.
I Danmark prövas larmsystemet varje natt – ljudlöst. En gång per år, första onsdagen i maj, testas det med fullt ljud för att befolkningen inte ska glömma hur det låter.

I Nederländerna testas larmsystemet med ljud första måndagen i månaden. Här förbereds även ett system med larm via SMS.
I Schweiz finns förutom ett stort antal ordinarie larmanläggningar också 750 installationer nära dammar.

I USA används det nationella larmsystemet främst vid hotfullt väder, jordbävningar och farliga utsläpp. Vissa kärnkraftverk har också ett eget varningssystem för dem som bor nära.

Hänt juni 2017:
”Klockan 15 på måndagen skulle ”Hesa Fredrik” ha ljudit över Västerås, Surahammar och Hallstahammar. Men signalen hördes aldrig. Tekniskt fel på varningstutan.”
Allt möjligt.

Källor:
hesafredrik.nu
sv.wikipedia.org
forsvarsmakten.se
youtube.com
vlt.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,