I denna del får vi veta om offer och slutet på hela tragedin. Offren?
Ett av offren var Beryl Evans jag berättat om – som bodde i samma hus som Christie tillsammans med sin man och dotter. Beryl uppsökte Christie för att få en abort utförd. Christie mördade både henne och hennes dotter, och deras kroppar hittades i tvättstugan. Beryl Evans man, Timothy Evans, blev anklagad för morden och avrättades i mars 1950.
Hennes kropp hittades i ett skjul bakom huset tillsammans med kroppen av Evans dotter Geraldine. Evans hävdade att Beryl hade dött medan Christie gav henne en abort. Christie förnekade anklagelserna, han ansåg även att hennes man Timothy skulle strypt barnet med en slips – när han ändå själv erkänt övriga mord.
Christies? I december 1952 mördade Christie sin hustru, Ethel. Christie greps sedan av en extrem mordlusta och inom loppet av bara några veckor – mördade han tre prostituerade kvinnor. När han greps såg han ut som en ”luffare” enligt närvarande, en poliskonstapel hade känt igen honom.
Den nye hyresgästen märkte en underlig lukt i köket och rev bort en bit av tapeten – och fann liken av tre kvinnor inmurade tillsammans i en dold alkov i det lilla köket. Polis tillkallades och man fann resterna av fru Christie under några golvplankor samt likdelar i trädgården. Allt som allt fann man liken efter sju kvinnor.
Fortsättningen: Beträffande avrättningen av Timothy Evans hade Christie klippt ut och sparat alla tidningsartiklar om detta mord, som han själv egentligen var skyldig till. Christie efterlystes i alla tidningar och slutligen kom polisen honom på spåren och han greps.
Han själv tog ställning och verkade för observatörer vara ganska upprörd. Han drog i örat, knäppte och knäppte upp händerna, gnuggade sig över huvudet, smekte sig över kinden och drog i kragen.
”Han dömdes till döden på Old Bailey ikväll för mordet på sin fru. En timme och 26 minuter efter att juryn hade dragit sig tillbaka från domstolen nr 1 för att överväga sin dom lades den svarta mössan på herr domare Finnemores huvud och han uttalade orden ”… det finns bara en mening som är känd för vår lag. .. och där lider döden genom att hängas.”Avrättningen – 15 juli 1953 i Pentonvillefängelset.
Förhandlingarna bestod av de sista anförandena av Derek Curtis-Bennett, QC för försvaret, och Sir Lionel Heald, QC, åklagaren, följt av domarens sammanfattning, som varade i drygt två och en halv timme. En otäck man hade fått sitt straff enligt lagen…
Eftersom Timothy Evans hade blivit dömd och hängd för att ha mördat sin fru fick han en postum benådning.
Han var – John Reginald Halliday Christie som levde ett stillsamt liv i ett radhus i London med sin hustru Ethel. Hon visste ingenting om hans fasansfulla hobby. I början berättar jag vad som hände. Sju kvinnor och ett spädbarn mördades, och en oskyldig man hängdes, innan Christie avslöjades.
Vad vet vi om Christie? John Reginald Christie, född 8 april 1898 i Halifax, West Yorkshire, England, Storbritannien, död 15 juli 1953 (avrättad); brittisk seriemördare och nekrofil. Bakgrund? Christie hade en svår barndom när han växte upp med stränga och ändå tillgivna föräldrar. Han slutade skolan i 15-årsåldern. Han arbetade först som polistjänsteman, men fick sparken för ringa stöld. Hans föräldrar tog avstånd från honom när han ertappades med att stjäla från sin fars mattfabrik.
Under första världskriget blev han sårad, gasad och förblindad i 5 månader med hysterisk afoni i cirka 3 år. 1934 var han inblandad i en bilolycka och fick några huvudskador. Han arbetade kort på ett postkontor men skickades till fängelse för att ha stulit postanvisningar. Otäck, smeknamn – The Monster of Rillington Place, The Milquetoast Murderer.
1939 gick han med i krigsreservpolisen. Det var under den tidiga delen av kriget som han började sina seriemord.
Livet? 1920 gifte sig Christie med Ethel Simpson Waddington. Hon var en kvinna utan yttre skönhet och hon hade en mycket undergiven personlighet. Det första halvåret gick utan att äktenskapet fullbordades.
Störning? Christie blev helt enkelt inte sexuellt upphetsad tillsammans med sin hustru – bara med prostituerade som han ofta besökte. Ethel fann sig i situationen och ställde inga krav. För henne var det tillräckligt att hennes man höll av henne. Och det gjorde han. Trodde hon.
Hans beteende: Hans arbetssätt var att gasa sina kvinnliga offer (med kolmonoxid) och hävdade att det hade vissa hälsofördelar och sedan ha sex med det döda liket. I november 1949 erkände hans hyresgäst Timothy Evans, en analfabet och mentalt nedgången lastbilschaufför för polisen, att han hade ”avyttrat” sin fru Beryl Evans.
Christie lockade från mitten av 1940-talet kvinnor till sin bostad på Rillington Place 10 i området Notting Hill i London genom att lova dem att han skulle bota deras krämpor med lustgas. I stället mördade han dem och förgrep sig sedan sexuellt på dem innan han begravde dem på bakgården.
I del 2 fortsättningen med offren för galningen Christie…
Krig och elände – före vår tid? Men det senaste stora – Andra världskriget (1939-45) var den blodigaste konflikten i mänsklighetens historia. Den splittrade världens nationer i två motsatta militära allianser.
De allierade – ledda av Storbritannien och hennes imperium, USA, Sovjetunionen och Frankrike – enades mot axelmakterna i Nazityskland, det fascistiska Italien och det kejserliga Japan.
Auschwitz: Av de 6 miljoner judar som dödades i nazistiska koncentrationsläger under Förintelsen, dog uppskattningsvis 1 miljon i Auschwitz. Platsen som ligger cirka 45 mil väster om Krakow, Polen, var en av många platser som användes av nazisterna för att genomföra den systematiska ”utrotningen” av judar och andra minoritetsgrupper under Förintelsen.
Det är fortfarande den största dokumenterade massmordsplatsen i mänsklighetens historia och har sedan dess blivit en bestående symbol för de farliga världar som spridningen av främlingsfientlighet och hatretorik kan leda till.
Kolman: Hanoch Kolman deporterades till Auschwitz 1942. Han tvingades underhålla och reparera tegelugnarna i krematorierna. Standardfångdräkten gav lite skydd i den kalla vintern. För att kunna hjälpa honom lade en vän ett foder i hans mössa. deporterades till Auschwitz 1942.
Kepsen som Kolman bar som fånge i Auschwitz-Birkenau under de bittra vintrarna 1943 och 1944 var på många sätt helt vanlig. Naturligtvis gjorde den vad varje keps var designad för att göra: den passade tätt runt hans rakade huvud och den gav lite värme. Han bar den när han arbetade vid ugnarna, som ständigt sprack av överanvändning, vid Auschwitz-Birkenaus krematorier.
Hans keps: Det som gjorde den blå-och-beige-randiga kepsen verkligen speciell var att det fanns ett foder inuti som minskade den livsfarliga förlusten av kroppsvärme. Men det som verkligen var underbart med kepsen är att den gjordes för Hanoch Kolman av en vän när hans ursprungliga, den tunna nazistkepsen med standardutgåva, hade försämrats.
Sådan vänlighet, som ofta utfördes med stor personlig risk och uppoffring, bevarade inte bara liv utan bidrog också till att stärka känslan av mänsklighet och värdighet hos både givaren och mottagaren. Denna gest var särskilt betydelsefull i Auschwitz-Birkenau, den största och mest dödliga av de nazistiska mördarcentra. Så stort ❤
Hur det började för Kolman? När kriget kom till hans lilla stad Rypin, i norra, centrala Polen, var han knappt femton och ett halvt år gammal. Han var aktiv i den banbrytande judiska ungdomsrörelsen, Hashomer Hatzair, en sionistisk grupp inspirerad av socialistiska värderingar och judisk nationalism.
Hemmet? Den näst yngsta av sex barn – hans äldsta bror var soldat i den polska armén – Kolman hade precis fått ett stipendium i början till kriget för att gå på en jordbruksskola vars mål var att skicka sina elever att arbeta som bönder i Palestina.
I ett försök att undvika tyskarna flydde Kolman och flera av hans syskon så småningom till Wlodawek. Men när tyskarna började bomba denna stad återvände de till Rypin. Där fann de inte bara att nazisterna hade anlänt, utan att de redan hade skjutit stadens framstående judar, inklusive Hanochs far.
Tyskarna transporterade sedan de återstående judarna i Rypin till den närliggande staden Mlawa, där ett getto upprättades i början av december 1940. I en handling som var utformad för att terrorisera samhället brände tyskarna ner Mlawa synagoga och alla synagogor i närheten. .
Livet på platsen? I två år levde Hanoch Kolman och hans familj i Mlawaghettot under förhållanden av accelererande svält, sjukdomar och den ihållande terrorn av fortsatta samlingar och deportationer. Kolman skickades dock till tvångsarbete i Nosarzewo, ett arbetsläger tjugo kilometer utanför Mlawa. Även om förhållandena i arbetslägret också var fruktansvärda, kunde han stjäla mat i syfte att komplettera den magra ransonen som gavs till hans familj. Men hur kunde han transportera den tillbaka till gettot?
Så småningom blev han vän med en tysk vakt i Nosarzewo, som ordnade så att Kolman fick arbete som gjorde att han kunde skjutsa fram och tillbaka från arbetslägret och tillbringa en natt i veckan med sin familj.
1942: När Mlawa-gettot likviderades i november 1942 deporterades Hanoch Kolman och hans systrar till Auschwitz-Birkenau. Hans systrar mördades där, men han lyckades hålla sig vid liv eftersom han var utvald att ingå i en grupp unga män som skulle läras ut till murare, ett jobb som nazisterna ansåg var livsviktigt; de behövde särskilt dessa praktikanter för att reparera de spruckna ugnarna vid krematorierna. Usch…
Kläder, kepsen? När han först anlänt till Auschwitz-Birkenau fick Kolman den typiska uniformen – tunn randig kappa, kavaj och byxor – och även en lika tunn keps. Efter sex månader, när han förflyttades till arbete i det närliggande dödslägret Birkenau, hade hans hatt blivit nedsliten och allvarligt försämrad.
Det var här han fick en vän som arbetade i en av Birkenaus fabriker och som sydde en ny keps åt honom, se ovan. I Auschwitz träffade han också sin svägerska Jean; vid den tiden visste ingen av dem att hennes man, Hanoks bror, redan hade dödats.
Hur det slutade för Kolman: Hanoch Kolman, som slutligen befriades i februari 1945 i Danzig, dit han hade transporterats och tvingats arbeta med att reparera tyska ubåtar, tog han sig tillbaka till Rypin. Där upptäckte han att hans familjs hus var ockuperat av en polsk familj, som först vägrade att lämna. Han återtog kontakten med sin svägerska, Jean, som han gifte sig med i Rypin, och de fick så småningom äganderätten till huset.
Detta var dock en ganska hårt utkämpad seger och en relativt ovanlig framgång, med tanke på antisemitismens fortsättning i efterkrigstidens Polen. Under de förvirrande och kaotiska månaderna efter kriget bestämde sig Kolman och hans nya kvinna för att lämna Rypin för den relativa fristaden för DP-lägren.
USA: Genom hjälp av judiska organisationer, kunde familjen Kolman så småningom immigrera till USA. Genom koncentrationsläger och DP-läger och under många år efter, Hanoch Coleman (nu då Henry Coleman) hade sin keps med sig. Det var en kvarleva och en påminnelse om vad han hade upplevt.
När besökare tittar på den på museet kan de börja förstå hur hårdheten som fångarna fick utstå i koncentrationslägren mildrades – dock något – av uppfinningsrikedom och vänskap. Deras öden måste berättas vidare…
Tragik – våld i familjer förekommer, men sällan – se klippet. Läs nedan och köp gärna boken. Mamman – är Sanam Gharaee, född i juli 1981 och bosatt i Luleå. Historien här.
Ett år efter mordet på åttaårige Tintin: ”Inget har hänt” Boken: ”Glöm aldrig Tintin : en sann berättelse – inbunden, Svenska, 2024 Författare: Sanam Gharaee, Sofia Rutbäck Eriksson. 229 kr.”
Mammans ord: ”8 januari 2023 skickade jag iväg min åttaårige son Tintin för att ha umgänge med sin pappa Alexander. Tintin som var världens gladaste kille. Omtänksam, snäll, och påhittig.
Alexander hade varit svärmorsdrömmen som höjt mig till skyarna. Sen kom Tintin. När allt inte längre var på Alexanders villkor var jag inte längre den fru han önskade. Åren som kom kantades av hot och psykiskt våld. Trots det kämpade jag hårt för att skapa en kärleksfull vardag för mig och Tintin.
När Tintin började bli rädd och vägra umgänge slogs jag, förgäves, för att Tintin skulle slippa träffa sin pappa. Inte ens när Alexander misstänktes försöka kidnappa Tintin utomlands stoppades umgängena. En pappa har tydligen rätt till sitt barn. Till vilket pris som helst.
”Det kommer gå bra”, var det sista jag sa till Tintin innan han åkte. Men det gick inte bra. Några timmar senare knackade polisen på dörren. Alexander har gjort det oåterkalleliga. Han har tagit livet av mitt barn. ”
Ad Libris: ”Fallet Tintin fick stor uppmärksamhet våren 2023. I Glöm aldrig Tintin skildrar Sanam Gharaee kampen för sin sons frihet. Boken är en sann berättelse om en mamma som försöker rädda sin son från en våldsam man – och förlorar mot det svenska rättssamhället. Om att få sitt barn mördat av den man en gång älskade allra mest. Frågan på allas läppar var och är fortfarande: Hur kunde det få ske?
Sanam Gharaee är barn- och ungdomspsykiatriker och bor i Luleå. Glöm aldrig Tintin är hennes första bok. Sofia Rutbäck Eriksson (f. 1982) är författare och vän till familjen Gharaee.” (x)
Straff: Fadern Alexander Rad dömdes till livstids fängelse, Kumla gäller då rätten ansåg det fanns risk för ev. rymning. // Samhället skulle klart agerat, mannen var våldsam och man visste tillräckligt. Min åsikt,
Ja, fakta direkt: Livstids fängelse i Sverige är den svenska lagens strängaste straff, och innebär att den dömda frihetsberövas i fängelse. Livstids fängelse är inte tidsbestämt, alltså vet inte den dömda hur länge han eller hon kommer att sitta i fängelse.
I Sverige är det praxis att en livstidsdömd fånge kan få sitt straff omvandlat till ett tidsbestämt fängelsestraff efter att ha suttit en viss tid i fängelse, ansökt om nåd samt fått ansökan beviljad. I Sverige avtjänar livstidsdömda i regel mellan 18 och 25 år.
Historik? Straffet fängelse på livstid infördes 1734 och kungen var den enda som kunde benåda en livstidsdömd person. Senare fick även regeringen denna möjlighet. Efter att Sverige avskaffade dödsstraffet i fredstid 1921 (i krigstid 1973) blev livstids fängelse det strängaste straffet i lagboken och dödsdomar som inte verkställdes omvandlades nästan alltid till livstids fängelse.
Intagna för livstids fängelse? År 2021 avtjänade 157 intagna livstidsstraff i Sverige, där nästan alla var dömda för mord (inklusive medhjälp, försök och anstiftan till mord).
En var dömd för folkmord (Stanislas Mbanenande) och en för mord och folkrättsbrott (Hamid Noury). Sju av de som avtjänade livstidsstraff var kvinnor, dvs. 4,6 %.
Kvinnor som är dömda till fängelse avtjänar sitt straff på anstalterna Hinseberg, Färingsö, Sagsjön, Ljustadalen, Ringsjön eller anstalten Ystad. Där är personalen utbildad för att kunna möta särskilda behov hos dömda kvinnor.
Mellan 1965 och 2015 har 353 personer dömts till livstids fängelse i Sverige.
Längst instängd på raken? Den person som till dags dato har suttit längst i Sverige oavbrutet är – Tommy Alexandersson som dömdes för dubbel- samt trippelmord i Stockholm 1988 och har suttit inne sen dess. Dock har våldtäktsmannen och mördaren – Sten-Erik Eriksson som dömdes till rättspsykiatrisk vård 1967 och dog 2017 (85 år gammal) varit frihetsberövad i 50 år, med ett kort avbrott under en flykt 2010.
Han var tidigare frihetsberövad mellan 1949 och 1957 och 1958 och 1966 i sammanlagt 66 år, vilket både sammanlagt och i oavbruten tid gör Eriksson till den person som suttit – längst tid frihetsberövad i Sverige.
Den svensk som under decennier hade suttit längst, undantaget personer dömda till psykiatrisk vård, var Leif Axmyr, som 1982 begick ett dubbelmord och, efter en förkortning till ett 51-årigt straff, frigavs 2016, kort före sin död. Alexandersson passerade denna tid 2022.
Minns otäcka mördaren. Mijailo Mijailovic dömdes år 2004 till livstids fängelse. Han mördade Anna Lindh på varuhuset NK, Stockholms innerstad 10 september 2003. Mijailovic förnekade först gärningen men erkände senare och menade att hans ”politikerhat” hade varit den utlösande faktorn till dådet. Mijailovic har långt senare i intervjuer erkänt att han före och under mordet inte alls hade hört några röster: ”Allt var påhittat. Jag hörde inte röster. Det var bara ruffel och båg.”
Jackie Arklöv har suttit fängslad i 24 år. I nuläget avtjänar han sitt fängelsestraff på anstalten i Umeå. Han dömdes tillsammans med Tony Olsson och Andreas Axelsson till livstids fängelse för polismorden i Malexander 1999.
Brott som kan ge livstids fängelse: Mord, grovt spioneri, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, människorov, grovt sabotage, sjö-, luftfarts- och flygplatssabotage.
Zenzationella Människor - Et Facto 