Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Skulle Kungen kunna vara en seriemördare och gå fri…? Om straff…

kungen

Grundtanken är att Kungen kan mörda – utan att få straff. Om vad detta betyder ska vi ta en titt, vem får vad?

Från början, kungafamilj?
En svensk kungafamilj har kunnat identifieras ur historiska källor som befintlig så tidigt som under 900-talet, med tilltagande precision och detaljer under följande sekel. Alla tidigare kända medlemmar av kungahuset, som har skiftat mellan ett antal olika ätter, finns redovisade i en omfattande svensk och utländsk litteratur. Sedan 1818 är den svenska kungafamiljen en del av huset Bernadotte.

kungahus1


Vår nuvarande?
Carl XVI Gustaf Folke Hubertus, Sveriges konung (sedan 15 september 1973), född den 30 april 1946. I egenskap av Sveriges kung är Carl Gustaf stormästare över Serafimerorden och Nordstjärneorden samt herre och mästare över Svärdsorden, Vasaorden och Carl XIII:s orden (!) I denna egenskap innehar han den högsta graden inom varje orden. Han utdelar Serafimer- och Nordstjärneordnarna, Carl XIII:s orden samt de kungliga medaljerna.


Brott så?
Han får begå vilket brott som helst utan att straffas. Bara om han byter religion skulle han avsättas, säger grundlagsexperten Joakim Nergelius. Det står i den svenska grundlagen att kungen inte kan åtalas. Det gäller oavsett brott. I svensk lag finns inte heller reglerat hur man sparkar en kung som blivit massmördare.

Finns det undantag?
Nej. Han kan göra vad som helst. Men bara kungen omfattas av immuniteten, inte resten av kungafamiljen.
Vad händer om han begår ett brott utomlands?
Han kan möjligtvis åtalas på grund av regler i det landet, men det varierar från land till land.


När kan kungen avsättas?
Han kan inte avsättas. Om kungen begick svåra brott skulle det kunna leda till att han avgick på grund av att han får mycket kritik. Men formellt kan kungen inte avsättas på grund av brott. Det enda kungen kan dömas för är folkmord, eftersom Sverige ställer upp för folkrätten och internationella brottmålsdomstolen i Haag.

kungenite


Om religion:
Det är så att som statschef kan han ej byta religion. Han måste vara protestant. Bestämmelserna gäller hela kungafamiljen. Det är en följd av den gamla successionsordningen från 1809.


En sajt med aningen ironi har skrivit om annat land.
Kan Storbritanniens drottning Elizabeth II döda USA:s president Donald Trump med ett svärd om han skulle komma på ett statsbesök i landet – och sedan inte straffas för det?
– Jag har inte bestämt mig än. Jag kanske gör det, ska Elizabeth II ha sagt, enligt sajten. 🙂


I dåtid?
Majestätsbrott eller majestätsförbrytelse är en gärning eller ett uttalande som kränker kungens eller regentens värdighet. Brottsrubriceringen förekom i antikens Rom och finns även omnämnd i svenska källor från slutet av 1200-talet. Termen ”majestätsbrott” infördes i och med 1864 års strafflag och avskaffades 1948. Använd benämning för brottsliga angrepp på statens författning, statsöverhuvudets ställning och statens område.

silvia-kung


Så nu vet ni, lite märkligt år 2018. Vi har läst om fortkörning och ev. inkomstskatt genom åren. Prinsessan Madeleine har också fått en hel del p-böter och kört för fort, på gator där ej trafik är tillåten – och försökt klara sig. Men hon har ej den rätten. Samtidigt vet vi att Kungen är fredlig…

Källor:
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org
nyheter24.se
expressen.se

 

Annonser


Lämna en kommentar

Mary Wollstonecraft feministisk, fantastisk kvinna, redan på 1700-talet…

Mary Wollstonecraft

Brittisk författare, redaktör, feministisk, självlärd filosof. Kvinna som var ute tidigt och med egna åsikter? Hon är mest känd för Till försvar för kvinnans rättigheter (A Vindication of the Rights of Woman) där hon argumenterar för att kvinnor inte är underlägsna män av naturen, utan bara framstår som sådana för att de saknar formell utbildning. Mary är också känd för att hon fick dottern Mary Shelley, som skrev boken ”Frankensteins monster”.

Mary Wollstonecraft – födelsedatum 27 april 1759, i Spitalfields i London i England, död den 10 september 1797, 38 år. Född i Spitalfields, i London, far: Edward John Wollstonecraft, mor: Elizabeth Dixon, syskon: Eliza, Everina. Make – William Godwin.


Barn: Fanny Imlay, Mary Shelley. Under sin korta karriär skrev hon romaner, essäer, reseskildringar, en historik över franska revolutionen, en bok om etikett och en barnbok.

Mary var det andra av sju barn och trots att familjen hade ett bekvämt liv när hon var barn blev det så småningom konkurs och de fick svårigheter. Hennes far blev ofta våldsam och använde sig av fysiskt våld mot henne och mamman och slarvade bort alla pengarna, inklusive Marys egna.

Hennes mamma flyttade ut ur sitt hus för att tjäna sin egen försörjning år 1780. När hon var 19 år dog hennes mamma och Mary startade en skola tillsammans med sina systrar och vännen Fanny Blood. Hon jobbade också som guvernant, översättare och litteraturkritiker innan hon blev författare och filosof. Som författare skrev Mary både skönlitteratur, utbildningsskrifter, filosofiska verk och reseskildringar. 1787 publicerades boken Thoughts on the Education of Daughters. 1788 började hon skriva för tidningen Analytical Review.

MARYW

Wollstonecrafts liv har intresserat både allmänhet och feminister, inte bara för hennes litterära alster, utan även för hennes okonventionella och ofta stormiga relationer. Efter två misslyckade utomäktenskapliga förhållanden med först Henry Fuseli. Hon framförde en plan för ett platoniskt förhållande med Fuseli och hans fru, men Fuselis fru chockerades av förslaget och Henry bröt därefter med Wollstonecraft.

Gilbert Imlay gifte sig Wollstonecraft med – allt eftersom den politiska situationen i Frankrike förvärrades, förklarade Storbritannien Frankrike krig och gjorde därmed framtiden för alla brittiska undersåtar i Frankrike ytterst farlig. För att skydda Wollstonecraft anmälde Imlay henne som sin fru 1793, trots att de inte var gifta.

Några av Wollstonecrafts vänner kom inte undan lika lätt, många greps och vissa hamnade i giljotinen. Efter att Wollstonecraft lämnade Frankrike fortsatte hon att kalla sig själv ”fru Imlay”, till och med inför sina systrar, för att inte hennes barn skulle bli stämplade som bastarder.

Wollstonecraft återvände till London och Imlay i april 1795, men blev avvisad. I maj 1795 försökte hon begå självmord, troligen med hjälp av laudanum, men Imlay räddade hennes liv (dock oklart på vilket sätt). Laudanum? Ett dåtida extrakt, vanligen med vatten eller stundom med vin berett med opium.

I ett sista försök att få tillbaka Imlay åtog hon sig att utföra en del affärsförhandlingar åt honom i Skandinavien. Wollstonecraft gav sig iväg på denna strapatsfyllda resa med sina lilla dotter och enbart en husjungfru som sällskap. Efter att hon återvänt till England insåg hon till slut att förhållandet med Imlay var slut, och hon försökte begå självmord en andra gång. Hon gick ut en regnig kväll och ”för att göra kläderna tunga av väta gick hon av och an ungefär en halvtimme” innan hon kastade sig i Themsen, men blev räddad av en förbipasserande som såg henne hoppa.

Genom filosofen William Godwin, en av anarkismens förgrundsgestalter fick hon vänner. När Wollstonecraft blev gravid bestämde de sig för att gifta sig så att barnet skulle vara inomäktenskapligt. Deras giftermål avslöjade att Wollstonecraft aldrig hade varit gift med Imlay, något som ledde till att många av parets vänner sade upp sin bekantskap. Godwin blev också kritiserad, eftersom han hade förespråkat avskaffandet av äktenskapet. Av allt att döma var det ett lyckligt och stabilt men kort förhållande.

Den 30 augusti 1797 födde Wollstonecraft sin andra dotter, Mary. Förlossningen var lyckad, men moderkakan brast under födseln och blev infekterad, en vanlig åkomma vid den tiden. Efter flera dagars lidande dog Wollstonecraft av blodförgiftning den 10 september. Godwin var helt förkrossad; till sin vän Thomas Holcroft skrev han, ”Jag tror bestämt att hennes like inte finns i denna värld. Jag vet av erfarenhet att vi var ämnade för att göra varandra lyckliga. Jag har inte den minsta förhoppning att jag någonsin kan känna lycka igen.” Hon lämnade efter sig den nyfödda, maken och en dotter från den tidigare relationen.

Hon begravdes på kyrkgården vid St. Pancras Old Church och senare restes ett minnesmärke där. Efter Godwins död (1836) flyttades både hennes och Godwins kvarlevor till Bournemouth. På hennes gravsten står inskriptionen ”Mary Wollstonecraft Godwin, författare av Till försvar för kvinnans rättigheter: född 27 april 1759: död 10 september 1797”.

marywollstonecraft1

Hon lämnade flera oavslutade manuskript efter sig. Den tredje vågens feminism som fick ett uppsving under 1960- och 1970-talen satte åter Wollstonecrafts arbeten i rampljuset. Intresset för hennes verk gick hand i hand med rörelsens framgångar.

Efter sin död publicerade Godwin hennes radikala roman, liksom en memoarer av hennes liv. Detta avslöjade det faktum att Maria inte hade varit gift medan hon hade ett sexuellt förhållande med Imlay tidigare gav resultatet och efterfrågan på rationell kvinnlig utbildning, som hade accepterats av de flesta tänkande kvinnor, nästan bortglömd mot bakgrund av hennes underförstådda efterfrågan på sexuell frihet.

Hon blev enormt förkrossad som en ”prostituerad” och ”unsex’d kvinnlig”. Några av de senare feministerna i det mer konservativa 19th århundradet vågar erkänna hennes inflytande öppet, eftersom de gjorde sina vinster för kvinnor genom att begränsa den feministiska agendan.


Med tillkomsten av den feministiska rörelsen då började många spirande författare som Emma Goldman och Virgina Woolf tycka om hennes ideologier. En mycket stor kvinna.

”Rättvisa, inte välgörenhet, saknas i världen”, sa en gång Mary Wollstonecraft.

Källor:
thefamouspeople.com
sv.wikipedia.org
kvinnofronten.nu
varldenshistoria.se
bbc.co.uk
runeberg.org


Lämna en kommentar

Artur var den tyska politiker som ledde Hitlerjugend…

Arthur Axmann

Många var tyskarna som var aktiva under andra världskriget, i tjänst och sin plikt för landet. Men sedan fanns de som senare dömts för nazismens illdåd, denna här Artur klarade sig dock undan ganska bra. Vad hade han gjort? Vem var denna Artur?

Faktabiten, Artur Axmann, född 18 februari 1913 i Hagen, död 24 oktober 1996 i Berlin, var en tysk nazistisk politiker. Han var ledare för Hitlerjugend från 1940 till 1945, en rang som motsvarar Reichsführer.

Axmann föddes i Hagen, Westfalen, som son till en försäkringskonsulent. 1916 flyttade hans familj till Berlin – och bröllop, hans far avled två år senare. Unge Axmann var en bra student och fick ett stipendium till gymnasiet.

Artur Axmann2

Axmann gick som 15-åring med i Hitlerjugend och från 19 års ålder tillhörde han riksungdomsledningen. Den 8 augusti 1940 efterträdde han Baldur von Schirach som ledare och hans huvuduppgift blev att förbereda ungdomar i åldern 16-18 år för att snabbt kunna sättas in i striderna i andra världskriget. 1941 sårades Axmann svårt på östfronten och tvingades att amputera höger arm.

Senare meddelades i den tyska pressen att Axmann hade tilldelats den tyska ordern, den högsta dekorationen som nazistpartiet kunde skänka en individ för sina tjänster till riket. Han och en annan mottagare, Konstantin Hierl, var de enda innehavarna av priset för att man överlevt kriget och – dess konsekvenser.

Och noterar – att i andra världskrigets slutskede befann sig Axmann i Führerbunkern i Berlin. Dagen efter Hitlers självmord, den 30 april 1945, lämnade Axmann bunkern tillsammans med SS-läkaren Ludwig Stumpfegger och Martin Bormann. Han hade sagt under rättegång senare för domstolen att han hörde det skott som Hitler begick självmord med. Gruppen försökte bryta sig ur den sovjetiska omslutningen och de tre lyckades genom att korsa floden Spree vid Weidendammerbron.

Efter att ha lämnat resten av sin grupp, gick de längs järnvägsspåren till Lehrter järnvägsstation. Bormann och Stumpfegger följde järnvägsspåren mot Stettner-stationen. Men de hamnade mitt i en granatexplosion. Axmann bestämde sig för att gå i motsatt riktning mot sina två kamrater. När han mötte en röd armépatrull, vände han tillbaka. Han såg två kroppar, som han senare identifierade som Bormann och Stumpfegger, på Invalidenstrasse-bron nära järnvägens Lehrter Bahnhof, omkring klockan 01.30 natten till den 2 maj, månskenet belyste tydligt deras ansikten.

Han hade inte tid att kontrollera kropparna noggrant, så han visste inte hur de dog. Han hade själv klarat sig utan att bli fångad och försvann. Hans uttalanden bekräftades av upptäckten av Bormanns och Stumpfeggers dödliga rester av deras kroppar 1972.

Axmann bodde under aliaset ”Erich Siewert” i flera månader på flykt. I december 1945 arresterades Axmann i Lübeck när en nazistisk underjordisk rörelse som han hade organiserat upptäcktes av en US Army grupp.

litAxmann-Artur

Efter han gripits dömdes han vid rättegång 1949 till tre år och tre månaders fängelse (?) som en ”stor brottsling”, vilket han ansågs ha avtjänat i häktet. Han fann sig inte skyldig till krigsförbrytelser. 1958 dömdes han till böter för att som ledare för Hitlerjugend ha uppviglat ungdomen. I US dollar dömdes han betala ca 8300 dollar, då – cirka hälften av värdet av hans egendom i Berlin.

Efter sin frigivning arbetade Axmann som affärsman med varierande framgång. Från 1971 lämnade han Tyskland i ett antal år, bodde på Kanarieöarna. Han återvände till Berlin 1976, där han dog i oktober 1996, 83 år. Hans dödsorsak och uppgifter om hans efterlevande familjemedlemmar avslöjades inte. Hans begravning skedde på ett hemligt ställe för att ej folk skulle uppsöka platsen. Men enligt en källa ska denna vara på bilden, på Stadtfriedhof i Berlin Wilmersdorf.

2013 Berlin

Källor:
ww2gravestone.com
militaryautographs.com
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
historylearningsite.co.uk
tobiashubinette.wordpress.com
svtplay.se
sverigesradio.se

 


Lämna en kommentar

Bass Reeves – en av de största sherifferna någonsin, som började som svart slav… 2-2

bassr1

Fascinerande berättelse, Sam Reeves liv. Som sheriff – fick han bra betalt och återvände hem till familjen mellan jobben. Berättelserna om hans fångar är legendariska – fyllda med intriger, fantasi och mod. Jag har läst några och de var mycket intelligent utförda. En av de stora sakerna i Reeves karriär var att fånga en berömd brottsling som hette Bob Dozier. Denne var känd som hänsynslös när det gällde att begå brott, eftersom de täckte ett brett spektrum av nötkreatur och hästar, banker, butiker och att mörda och svindla folk. Eftersom Dozier var oförutsägbar, var han också svår att fånga och även om många lagens män hade försökt att gripa honom, lyckades ingen tills det kom till Reeves.

Han spårade Dozier i flera månader tills de nådde Cherokee Hills. Efter att ha nekat att ge upp, dödade Reeves Dozier i ett anfall – i december 1878. Även om berättelserna om Reeves hjältar är många och varierade, var det svåraste för honom att jaga – sin egen son. Efter att ha levererat två fångar till US Marshal Leo Bennett i Muskogee, Oklahoma, fick han dåliga nyheter.

Hans egen son hade blivit anklagad för mordet på sin fru. Trots allt krävde Reeves att ta ansvaret för att hitta sin son. Två veckor senare återvände Reeves till Muskogee med sin son i släp och överlämnade honom till Marshal Bennett. Hans son blev åtalad och skickad till Kansas ”Leavenworth Priso”. Sonen skötte sig och – till slut förlåt han sin son efter avtjänat straff. Sonen levde resten av sitt liv – som en bra medborgare. På bild under.

benja

1907 övertog brottsbekämpningen av statliga myndigheter och Reeves plikter upphörde. Därefter tog Bass ett jobb som patrullman och under de två åren han jobbade med Muskogee Oklahoma Police Department var det enligt uppgift inga brott i hans område. Han slutade när han fick en diagnos med Bright’s sjukdom (kronisk njursjukdom), sjukdomen gjorde att han 1909 var tvungen att gå i pension, avbröt jobb. Och han avled – 12 januari 1910 och trots att han var begravd i Muskogee, Oklahoma, är den exakta platsen för hans grav okänd.

Under de 35 år som Bass Reeves tjänstgjorde som en ställföreträdande amerikansk sheriff, förtjänar han sin plats i historien genom att vara en av de mest effektiva i Indianska territorier, vilket innebar mer än 3000 brottslingar arresterade – och bidrog till att få ordning. Han dödade omkring 14 män under sin tjänst, Reeves sa alltid att han ”aldrig skjutit en man när det inte var nödvändigt för honom att göra det för sin plikt att rädda sitt eget liv”.

Många antyder att ex att Bass Reeves låg till grund för den nu klassiska radio och senare TV-serien ”The Lone Ranger” med flera viktiga likheter mellan karaktären och den riktiga legenden. Men det är diskutabelt, dock var han en verklig ”Lone Ranger”. sheriff

Kuriosa?
Han var farbror till Paul L. Brady, som blev den första svarta mannen som utnämndes till federal förvaltningsdomare 1972.

Reeves tog in några av de farligaste brottslingarna på den tiden, men blev aldrig sårad, trots att hans hatt och bälte var träffade av skott – vid olika tillfällen.

Reeves blev åtalad en gång för att ha dödat en kock/spårare. Men hans advokat Clayton, som var en kollega och vän, fick Reeves frikänd.

bassreeves

I maj 2012 byggdes en bronsstaty av Reeves – av en skulptör vid namn Harold Holden, i Pendergraft Park i Fort Smith, Arkansas. Oklahoma står bakom utmärkelsen. Bild – Sam och hans Colt. 0,32-30 Colt Single Action Army revolver.

”Om Reeves var fiktiv, skulle han vara en kombination av Sherlock Holmes, Superman och Lone Ranger.”
– Historiker Art Burton

Minns – Sam Reeves

Källor:
mred-famous-guns.blogspot.com
varldenshistoria.se
outdoorhub.com
en.wikipedia.org
legendsofamerica.com
greatblackheroes.com

 


Lämna en kommentar

Zenon av Kaunos efterlämnade rullar om livet i Antikens Egypten…

Basilica_of_Kaunos_AvL

Vem var denna Zenon?
Jo, Zenon av Kaunos, var son till Agreophon, och föddes i staden Kaunos, vid kusten i Caria. Där hade han många vänner och släktingar. Han var en grekisk förvaltare och skribent som levde under Antiken kring 200-talet f. Kr. Zenon är känd för att ha efterlämnat ett stort papyrusarkiv med information om dåtidens vardagsliv i Antikens Egypten.

Endast lite är känt om Zenons liv.
Han föddes troligen kring år 285 f. Kr. i Kaunos i Karien och hade troligen två bröder. Zenon reste i unga år till staden Philadelphia i Faijum i Egypten. Han levde åtminstone till 243 f.Kr. Men hans sista anteckningar kan vara daterade till år 229 f. Kr.

Förmodligen efter 258 f.Kr., arbetade Zenon som en privat sekreterare för Apollonios i Egypten. Denne som var Ptolemaios II Filadelfos skattmästare och en viktig rådgivare som var ansvarig för statskassan och övervaka betydande beslut. Zenon var ansvarig för att ta emot personer som ville tala med Apollonios, och vid behov, godkänna dem för att möta hans arbetsgivare.

myntet

Zenon levererade också personliga meddelanden till och från Apollonios, och övervakade dennes ‘hushåll på gårdar i Philadelphia. Zenon verkar också ha övervakat andra innehav av Apollonios i Fayum och i området kring Memphis. Under den tidiga perioden av sin anställning förefaller Zenon ha rest flitigt på uppdrag av ”sin chef”. Knappast med tåg eller buss?

Efter en resa kring Nildeltat drabbades Zenon av en sjukdom som tvingade honom till andra arbetsuppgifter och han började med förvaltningen av Apollonios stora gods. År 248 f. Kr. slutar Zenon sin tjänst och drog sig tillbaka till privatlivet, men han blev en välbärgad man och ägde själv stora egendomar.


Vad består då hans anteckningar av som gör det spännande?
Papyrusmanuskripten omfattar cirka 2 000 ark, samlingen upptäcktes åren 1914 eller 1915 nära Kom el-Kharaba i guvernementet Faijum i Egypten, som nämns ovan. Manuskripten såldes till olika institutioner bland annat i Italien och USA. Texterna är främst skrivna på demotiska och klassisk grekiska. Arkivet sträcker sig från år 261 f. Kr. till slutet av 240-talet f. Kr.

Manuskripten innehåller unika saker – privatbrev, ansökningar, förvaltningsdokument och liknande vardagsärenden och ger en stor inblick i dåtidens samhälle. År 238 f. Kr. överlämnades manuskripten till någon annans förvaltning. En papyrusrulle i Michigan-samlingen, daterad till ca 259 f.Kr., listar bestämmelser som Zenon eller kanske en av hans medarbetare som behövs för resor till Syrien. cropped-hathor25

1987 startade ”Perseus Project” vid Tufts University i Massachusetts med mål att göra alla manuskript tillgängliga på internet.

Källor:
enzyklo.de
sv.wikipedia.org
lib.umich.edu

 


Lämna en kommentar

Bass Reeves – en av de största sherifferna någonsin, som började som svart slav… 1-2

bassreeves

En känd lagman var Bass Reeves. Född i slaveri i 1838, ledde Bass frihet till slut honom till det indianska territoriet, där han behärskade färdigheter som jakt och spåra djur. Reeves tog laglösa av alla slag under en lång karriär, och krediteras med mer än 3000 gripanden. Jag skrev om honom, allt var klart, när allt blev deletat 🙂 Så på det igen och översätta.

Vi börjar från början med denna spännande och annorlunda man. Hans föräldrar var alltså slavar och han föddes däri i 1838 i Crawford County, Arkansas. Bass Reeves skulle bli den första svarta, amerikanska vice-marskalken väster om Mississippi River och en av de största gränshjältarna i vår nations historia. Stort!

Han ägdes av en man som hette William Reeves, en bonde och politiker, så han tog Bass namn, ägaren alltså – som andra slavar på den tiden ofta gjorde. Arbetade bredvid sina föräldrar, han började som vattenpojke tills han var gammal nog för att bli en fälthand. Hjälp på fälten. En lång ung man, på 188 cm – med gott uppförande och humor. George Reeves, ”ägaren” Williams son, gjorde honom senare till sin personliga följeslagare när Bass blev äldre. När inbördeskriget bröt ut, gick George Reeves ut i strid och tog Bass med sig.

Det var under dessa år av inbördeskriget som Bass skilde sig från Reeves, vissa säger att Bass bröt kontakten efter en tvist i ett kortspel. Andra tror att Bass hörde för mycket om ”frigörelsen av slavar” och helt enkelt avvek. Under alla omständigheter flydde han till indianska områden, där han slog sig ihop med Seminoler och Creek-indianer. Under denna tid lärde han sig bli skicklig på skjutvapen, blev mycket snabb och med perfekt träffsäkerhet med pistol.

bassr

Han köpte mark 1863, när han ej behövde fly mer, nära Van Buren, Arkansas, blev han en framgångsrik bonde och ranchägare. Ett år senare gifte han sig med Nellie Jennie från Texas och fick snart en familj. Det blev tio barn (elva?) – fem tjejer och fem pojkar, och familjen var lyckliga på gården. Reeves liv började förändras 1875 när indianska områden blev oroliga, laglösa som tjuvar, mördare och alla som ville gömma sig från lagen, tog tillflykt på det territorium som tidigare inte hade någon federal eller statlig jurisdiktion i Arkansas.

En av områdets politiska ledare var att utse en US Marshal. James F. Fagan, som fick höra att Bass Reeves hade betydande kunskap inom detta område, liksom hans förmåga att prata flera stamspråk och snart rekryterades han som amerikansk vice biträdande sheriff. Lagen hade till uppgift att ”rensa upp” indianska territoriet och domarens order, ”Hämta dem levande – eller döda!” Reeves började åka på turer till Oklahoma på jakt efter brottslingar. Omkring 75 000 kvadratkilometer, Förenta staternas domstol i Fort Smith, var den största i nationen! Bass Reevlongha

På sin ”resa” hade han med sig (från Fort Smith), en vagn, en kock/indiansk spårare. Ofta reste de till Fort Reno, Fort Sill och Anadarko, en rundresa på mer än 130 mil!!! Även om Reeves inte kunde läsa eller skriva, var han effektiv – på att få tillbaka brottslingarna. Han red på en stor vit hingst, och han började få rykte för sitt mod och framgång för att föra hem eller döda många desperados på territoriet.

Reeves brukade alltid ha en stor hatt, var vanligtvis stiligt klädd, med stövlarna polerade. Han var även duktig på att klä ut sig och använde ofta annat namn som alias. Ibland uppträdde han som en cowboy, bonde, vapenskytt eller förrädare själv. Han hade alltid två Colt-pistoler, riktade framåt för att snabbt kunna dra. Han missade sällan…

Fortsättning del 2…

Källor:
mred-famous-guns.blogspot.com
varldenshistoria.se
outdoorhub.com
en.wikipedia.org
legendsofamerica.com