Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Ord – spejare, stigfinnare, spårare, spanare…?

Det här är ord som till delar hör ihop och – därför lite historik. Tillbaka till USA, med oron på den gamla tiden då det i huvudsak var fransmän och engelsmän som krigade med varandra, och man var ofta ute i okänd terräng så vad gjorde man? Man tog hjälp av indianerna som spejare och stigfinnare. De arbetade också som en sorts gerillakrigare åt de bägge lägren.

Orden hör man mycket på vad de betyder. Spejare, spanare är lika varandra, spårare söker efter spår och en stigfinnare fann – nya vägar, stigar. Numer kan man använda ordet i en mängd sammanhang.

Politiskt, som i: ”Vi är både stigfinnare och ett politiskt parti i traditionell mening. Vi är både före vår tid och mitt i den. Det är en stor utmaning…” Man vill ha nya spår för sin politik, ny riktning.

Synonymer till stigfinnare även, vägvisare, pionjär; orienterare. Engelska: Pathfinder. ”Person som finner sin väg i vildmark; orienterare.” Det finns en bok med namnet Stig Stigfinnare av Bengt-Olof Lindgren, kuriosa.

Indianerna?
Dessa var av naturen fenomenala se och läsa av naturen, söka spår och vägar. Indianspejare var etniskt rekryterade spaningssoldater som tjänstgjorde i de europeiska arméerna i Nordamerika och i USA:s armé. Det var 1866 som den amerikanska armén fick befogenhet att värva indianer som soldater. Dessa skulle användas som spanare, fick inte användas utanför territorierna och indianområdet och skulle maximalt få uppgå till 1 000 man.

De skulle få samma lön och förmåner som vita kavallerister. Värvningstiden var 3-6 månader. När kriget mot indianerna var över minskades styrkan 1891 till 150 man. 1917 blev värvningstiden sju år, densamma som för andra soldater. De sista indianspejarna var apacher.

Själv minns jag Kalle Blomkvist som var deckare, men spanade en massa. Tillsammans med sina vänner Eva-Lotta och Anders kämpade han vänskapligt mot Sixten, Jonte och Benka om en märkligt formad sten kallad Stormumriken, men fick också under sommarloven tillfälle att lösa några kriminalproblem.  🙂

Källor:
synonymer.se
adlibris.com
kristianstadsbladet.se
sv.bab.la/lexikon
sv.wikipedia.org
varldenshistoria.se
ungafakta.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser


Oberá är en stad i Argentina som fått många svenskar bosätta sig där…?

obera1

I landet Argentina ligger staden Oberá mellan de stora floderna Uruguay och Paraná på den lilla landtungan, provinsen Misiones mellan Paraguay och Brasilien. Oberá ingår i den region som brukar kallas Mesopotamia, landet mellan floderna.

Oberá är en stad med drygt 65 000 invånare år 2010 i nordöstra Argentina, av dessa uppskattas drygt 2 000 personer vara svenskättlingar. Därav mitt intresse.

Historiskt?
Oberá fick officiellt stadsrättigheter den 9 juli 1928 och namnet sattes efter en berömd infödd hövding. Staden är multikulturell med mer än 15 samexisterande nationella eller etniska grupperingar som håller på sina seder och traditioner.

1902 tog sig några familjer över floden Uruguay till Bonpland, ett område som redan hade en finsk bosättning och följande åren flyttade ytterligare familjer över. Man hoppades få utkomst från odling av yerbaträdet för framställning av ett te. Bonpland var emellertid stenigt och inte lämpat för yerbaodling.

Så 1913 började svenskarna flytta till området. Det fanns redan polacker, tyskar, ryssar m.fl. som snabbt börjat befolka området. Svenskarna koloniserade utefter ett vägstråk, som kom att kallas Picada Sueca och vid vägens norra del byggdes ett samhälle som fick namnet Villa Svea. Skandinaviska föreningen Svea stiftades den 1 augusti 1915 och i november samma år avvecklades Skandinaviska föreningen i Bonpland.

Under 1920- och 1930-talen ägde en fortlöpande invandring rum från olika nationaliteter till området och en tätort bildades samtidigt som framför allt Bonplands betydelse minskade. Så år 1928 grundades staden Oberá, där flera stadsdelar har svenskklingande namn, men skandinaver var då i minoritet.

1935 fanns i dessa trakter den största svenskkolonin i Sydamerika. Antalet svensktalande har sedan sjunkit från 1940-talets angivna 927 ”svenskar” i området som resultat av integration och i takt med att de första generationernas svenskättlingar dör ut. Sommaren 2015 beräknades cirka 20 personer tala god svenska och en handfull kunde även skriva exempelvis brev på svenska. Först 1922 som en svensk skola, där undervisningen bedrevs på svenska, inrättades och var i bruk till 1952.

1956 invigdes den svenska kyrkan Olaus Petri, en luthersk kyrka, som ligger i centrala Oberá. Ända fram till 1973 hölls predikan på svenska. Ett par gånger per år kan man dock fortfarande höra svensk predikan i kyrkan då en svensktalande präst kommer från São Paulo i Brasilien. I kyrkans regi ges ett informationshäfte, Budkavlen, ut men det är numera skrivet helt på spanska.

Vid Villa Svea (Parque Svea) anlades tidigt en kyrkogård, Svenska kyrkogården, (finns kvar 2015) under namnet Cementerio ”Sueco” de Oberá där framför allt svenskättlingar och relaterade personer fortfarande gravläggs. De är de bortglömda svenska utvandrarna. För 100-120 år sedan lämnade de Sverige för ett bättre liv i Brasilien. Många gick under, en del återvände, men några drog vidare söderut till regnskogens Argentina och lade grunden till Villa Svea. Här bor över 5000 svenskättlingar. I maj firar de att deras förfäder föll för de latinamerikanska locktonerna.

En del svenska inslag är tydliga i gatubilden med skyltar som Casa Lindström och Andersson maquinarias. Och ännu mer svenskt var det en majdag. I Sveaparken firade man 120-årsminnet av den första utvandringsvågen 1891 från södra Sverige och 100-årsminnet av när Kirunasvenskarna gav sig iväg 1911.

obera2

Jag fann dock denna stad genom en del artiklar. Men först, dokument, från chilenska och brasilianska arkiv, visar att omkring 9000 nazistiska krigsförbrytare fick en fristad i bland annat Argentina och Brasilien. Läste på annat håll. ”Hon återvände snabbt till Sverige. När kriget var slut följde hon med sin Arthur till Argentina. Tillsammans med andra ”SS-familjer” slog de sig ner i staden Oberá, där en svensk koloni, ”Villa Svea”, hade etablerats i början av 1900-talet.

Hennes tyske man Arthur Grönheim, fick en fristad i Sverige efter kriget. Som titel angav han ”kontorist”. Men hans titel var i själva verket Sturmbannführer, chef för tyska SS underrättelsetjänst i Norden. Fram till maj 1945 hade han styrt över ett agentnätverk i Sverige, med huvudkontor i Oslo. Precis som andra höga nazister ville han snabbt ta sig till Latinamerika.

Det visste den svenska säkerhetspolisen, som lovade honom och hans svenskfödda hustru Britta fri lejd. Men hjälpen hade ett pris. Grönheim skulle avslöja sitt agentnät och förråda en vän, ledare för det Svenska nazistpartiet SSS, Svensk socialistisk samling. Något som han också gjorde.Denne ledare var nämligen misstänkt för att ha tagit emot pengar till SSS från Nazityskland, förmedlade av Grönheim.

Oberá passade paret som senare förmodligen flyttade vidare. En plats med kluven historia.

Källor:
popularhistoria.se
sv.wikipedia.org
svd.se
varldenshistoria.se
sydsvenskan.se
politiken.dk

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Vilket var det sista krig Sverige ”var med om”, och hur gick det…?

Fälttåget mot Norge

Många känner till det, men mer detaljerat? Norge tänker många och visst är det rätt. Det var faktiskt norrmännen, och det var ett 19 dagar långt krig mellan månaderna juli-augusti 1814. Detta blev Sveriges sista ”krig”, även om man kanske inte kan kalla det för ett krig eftersom inte så mycket stridigheter förekom. Orsaken till kriget var att Sverige ville, med så lite våld som möjligt, få norrmännen att acceptera unionen med Sverige som hade beslutats sex månader tidigare i freden i Kiel (januari 1814).

Norrmännen ville emellertid inte gå med på att deras öde skulle avgöras av Sveriges kung, utan fordrade att själva få bestämma över sitt land. De norska fick möta en övermäktig fiende på 45 000 man och blev tvungna att skriva under en fred och ett tvingande av att bilda personalunion med Sverige. Norrmännen ville egentligen tillhöra Danmark.

Kortfakta: Fälttåget mot Norge, typ av krig räknas som – mellanstatligt – mellan Sverige och Norge. Fred genom – Konventionen i Moss. Sverige tvingar Norge i union.

Tidigare, i början?
Den svenska kungen Karl XIII förkastade tanken på ett självständigt Norge och drog den 26 juli samma år ut på ett fälttåg mot Norge. De mest troliga är tanken bakom, han hade ont om tid. Ett fullskaligt krig skulle dra ut på tiden, vintern var snart inne. Den svenska armén var inte rustad för och hade inte lagt upp förråd för vinterkrig i Norge m.m.

Den svenska armén var numerärt överlägsen, bättre utrustad och utbildad samt leddes av en av Napoleons före detta främsta generaler, den nyutnämnde svenske kronprinsen Jean Baptiste Bernadotte – som nu kämpade för koalitionen mot Napoleon. Huvudstyrkan anföll från havet och ockuperade öarna Hvaler innan de intog staden Fredrikstad och belägrade Fredrikstens fästning utanför Halden.

Samtidigt gick en mindre styrka in i Norge från Värmland men efter att ha förlorat slagen i Lier och Matrand tvingades den retirera till Sverige. Sammandrabbningen vid Matrand var den blodigaste under hela kriget. Svenskarna ryckte därefter fram mot den norska huvudstaden Kristiania men vid Langnes skans hade norrmännen en försvarslinje som stod emot svenskarnas attacker. Svenskarna försökte gå runt norrmännens försvarslinje och sista striden ägde rum vid Kjølbergs bro 14 augusti 1814 där svenskarna segrade. Denna sista drabbning skriver jag om en annan gång, vilken svensk var den sista som omkom i krig?

Det var den sista krigsdagen i den svenska krigshistorien. Då norrmännen insåg att svenskarna hade fri väg till huvudstaden ingick de vapenvila och började förhandla.

Om detta var sista kriget, innan detta krig?
Sjätte koalitionskriget var ett av de koalitionskrig under Napoleonkrigen vilka utkämpades mellan 1803 till 1815. Efter Napoleons fälttåg i Ryssland, som slutade i ett katastrofalt nederlag för den franska armén, bildade Storbritannien, Ryssland, Sverige, Preussen och Österrike 1813 en koalition och inledde ett befrielsekrig mot Napoleon.

mossekrig

Kriget avslutades för Sveriges del med Freden i Kiel 1814, där Danmark avträdde Norge till Sverige, men istället erhöll Svenska Pommern, och Parisfreden (1814) där Frankrike erkände Norges förening med Sverige och där Sverige avträdde Guadeloupe till Frankrike mot en lösensumma på 24 miljoner franc.

En del räknar in nutid också där Sverige medverkar. Fast mer i en annan kategori. Detta handlar om – Afghanistankriget (2001–). Svenska insatsen i Afghanistan är Sveriges bidrag till de internationella militära insatsstyrkorna ISAF och Resolute Support Mission i det nu (2017) pågående Afghanistankriget. Insatsen har pågått sedan år 2002, totalt fem svenska soldater har stupat under insatsen.

Andra insatser i krig?
Svenska trupper har även deltagit i konflikter där Sverige inte har varit krigförande part. Framför allt har detta skett i insatser organiserade av Förenta Nationerna.

Bland annat i Kongokrisen i början av 1960-talet samt flygspaning med JAS-plan mot som understöd för bombningar i Libyen med under upproret. Kadaffi under den arabiska våren. Insatserna har haft bred acceptans i riksdagen och ansetts harmonisera med Sveriges alliansfria position under det kalla kriget. Krig kan ändå aldrig löna sig på något vis, en s.k. maktfaktor. Vem som drabbas värst vet alla…

Källor:
sv.wikipedia.org
historiesajten.se
aftonbladet.se
svd.se
spa.merinfo.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Grethe Bartram, danskan som var angivare för tyskarna, som slutade sitt liv som svensk…?

Grethe Bartram1

Krigets fasor minns man, detta handlar om andra världskriget, platsen Danmark. Kvinnan jag berättar om hette – Maren Margrethe ”Grethe” Bartram (senare med namnet Maren Margrethe Thomsen), född i februari 1924 i Århus, död i januari 2017 (i år!) i Vessigebro i Halland, var nämligen en dansk kollaboratör som angav personer från motståndsrörelsen till tyskarna under ockupationen av Danmark vilket ledde till att folk fängslades, och några t.o.m. avrättades. Senare eventuella skäl nämns ekonomi och fattigdom, men den delades ju av många och ångern kom försent.

Grethe Bartram var egentligen Tyskland och Hitlers spion och skickade sina vänner i döden genom att ange dem till Gestapo. Kring 1944 var hon inbegripen i ett allt mer djupgående samarbete med Gestapo och underrättelsemannen Hermann Rothenberg.

Danmarks mest hatade kvinna lurade själv döden två gånger och överlevde både ett nackskott och en dödsdom. Hon levde på flykt med sin mörka hemlighet i västsvenska Falkenberg i 60 år tills hon dog, 92 år gammal, i slutet av januari.

Efter ockupationen dömdes hon 1946 till döden för dessa brott, men 1947 blev straffet efter benådning ändrat till livstids fängelse. Hon var den sista dödsdömda kvinnan i Danmark. Hon släpptes 1956 och bosatte sig då i Vessigebro i Halland. Hon blev svensk medborgare på 1960-talet.

Historien bakom?
Grethe växte upp i Århus i en kommunistisk familj. Hennes far var cykelreparatör. Hemmet var dåligt. Hon växte upp som den andra av åtta barn. Far, Niels Peter Christopher Bartram (född 1896) var ”sønderjyde” och därför hade deltagit i första världskriget på tysk sida.

Som 16-åring blev hon gravid och som 17-åring, hon gifte sig 1941. Maken var arbetaren Frode Thomsen som hon träffat genom det kommunistiska ungdomsförbundet. Samlevnaden slutade i sommaren 1943, de fick sonen, B.G. född 1941.

På grund av ”granatchocker” under kriget hade hennes man svårt att arbeta, men han hade skapat en liten verkstad med cykelreparationer i Kloster där familjen bodde på nummer 70.

Under kriget hamnade mannen p.g.a. detta på sjukhus under nästan ett år efter den svåra olyckan. Därav levde hon och sonen under svåra ekonomiska förhållanden och detta är orsaken som hon själv uppgett till att hon började ange kommunistiska motståndsmän som hon lärt känna genom sin familj.

Första tillfället var 1942 då hon gick till polisen och berättade vilka som låg bakom en brand mot en textilfirma som sydde tyska uniformer. Hon ska ha belönats med 1000 danska kronor men det resulterade även i att hennes bror fängslades. Redan under kriget skilde hon sig från sin make och lämnade bort sonen. Hon hade vid den här tiden skilt sig från Frode och sonen hade hennes svärmor tagit hand om.

Grethe Bartram2

Slutfasen?
Efter att ha avslöjats råkade hon den 12 december 1944 ut för ett avrättningsförsök i centrala Århus, då hon av danska kommunister sköts i nacken. Dock klarade hon sig utan några fysiska men. Smällen hon kände i bakhuvudet visade sig vara en pistolkula. Den gick in i nacken och man hittade den senare inkilad i käkbenet. Men kalibern på vapnet som gärningsmännen hade använt var alldeles för liten. Det kan närmast beskrivas som en teaterpistol och Grethe tillfrisknar utan bestående men.

Efter krigsslutet dömdes hon 1945 till döden som ”storstikkeren”, storangivaren. Grethe greps och ställdes inför rätta. Siffrorna varierar, men enligt experten Henrik Skov Kristensen, ska hon ha angivit uppemot 70 landsmän. 33 deporterades till koncentrationsläger varav nio stycken aldrig kom hem igen. Hon dömdes till döden i alla tre instanser och i domen skrev man att Grethe Bartram var en ”omoralisk, självhävdande psykopat med vissa drag av kallsinnighet och mytomani”.

Straffet omvandlades dock till livstids fängelse och efter tio år på danska Horseröd frigavs hon. Fängelseprästen hjälpte henne till ett nytt liv i halländska Vessigebro där hon bytte namn till Margrethe Thomsen. Här levde hon tillsammans med väninnan Gudrun Odhquist och tillsammans drev det kraftverket i Lillån i Vessige.

Utöver detta blev hon känd som en av Sveriges bästa flugbindare och drev tillsammans med vännen företaget EM-TE i Vessingebro som sålde flugfiskematerial via postorder. Företaget grundade de kring 1969 då de länge haft flugfiske som hobby. Under 70- och 80-talet var hon i princip hovleverantör när det kom till flugfiskeutrustning, nya tider?

Eftersom Odhquist var textilingenjör och de tidigare tillverkat textilier i lokalerna i den nedlagda kvarnen var steget inte så långt. Kraftverket togs senare över på 1980-talet och – under 90-talet gick väninnan bort och hon blev ensam kvar i det stora huset, vilket hon också valde. Men hon fick fortsatt besök av flugfiskeentusiaster som ville köpa utrustning av henne.

”Hon var hur trevlig som helst, ställde alltid upp och hjälpte många att börja med flugfiske. Hon bjöd alltid in en och visade glatt upp sina allra finaste grejer. Hon var ju danska också så hon gillade att ta en öl och röka cigarr.” Sa en kund.

I en intervju med Berlingske Tidende 2010 berättade Grethe att hon anser sig ha sonat sitt brott efter sina tio år på Horseröds fängelse. Mycket av sin tid som agent för Gestapo hade hon glömt eller valt att förtränga. Men hon var klar på en punkt. ”Ja, jag ångrar mig…”

I slutet av januari i år avled Maren Margrethe Bartram, 92 år gammal, på äldreboendet i Falkenberg där hon levde den sista tiden. Då hade hon levt i kommunen med sin mörka hemlighet i över 60 år.

Den enda kontakt hon har haft med sin son, som fortfarande sägs bo i Danmark, har varit via brev. Han skulle då varit gift, troligen inga barn. Naturligt ingen mer kontakt i övrigt, som vi vet.

Hemska öde. Hon sonade sitt brott? Med tanke på anhöriga så?

Källor:
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se
expressen.se
da.wikipedia.org
kvinfo.dk
pressreader.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Guldruschens White Oaks är en spökstad idag…

newm

White Oaks är en spökstad i Lincoln County, New Mexico, USA. Beläget i utkanten av Lincoln National Forest, blev det en stad som hastigt växte upp 1879 efter upptäckten av guld och kol i de närliggande Jicarilla-bergen. Staden ligger nord om Carrizozo, på State Road 349.

Tidigt historiskt?
De första européerna att resa in i området var medlemmar av Don Juan de Onate expedition i slutet av 1500-talet, som kallade landet Malpais efter en närliggande lavaflödet.

John J. Baxter, en besviken Kalifornienbo, hade hört rykten om guld som upptäckts i området. Han följde lokala mexikanska prospektörer till en ytlig kanjon österut till bergen och upptäckte vad som senare skulle bli Homesgruvan. Ryktet spred sig snart av guldet och inom ett år, hade ett nytt gruvläger fyllts med tält. Lägret kallades Whita Oaks efter en liten bäck nära som var klädd med vita ekar.

Den gamla, goda tiden?
Befolkningen i staden var 800 i juli 1880. Den nådde senare 4000 personer. 1884 höll Lyman Hood första kyrkliga gudstjänsten i en verklig kyrka, dessa möten hade tidigare ägt rum i stadshuset. Under denna period fanns bordeller med många prostituerade och staden var ofta en tillflyktsort för boskapstjuvar och även andra laglösa.

Staden växte snabbt då den redan 1880 hade: fyra tidningar, ett operahus, två hotell, tre kyrkor, en skola, flera handelsbodar, sågverk, bank och flera salooner. Staden hade också över femtio permanenta bostadshus. På den här tiden hade man även ett postkontor och permanenta byggnader började ersätta tält och vandrarskjul.

I november 1880 jagade ett uppbåd från staden Billy the Kid, det slutade i en eldstrid där stadens vice sheriff Jim Carlyle dödades och Billy lyckades fly. Han skrev till guvernör Lew Wallace och nekade till mordet och sa att en vådaskjutning dödade Carlyle.

Susan McSween ”Cattle Queen of New Mexico” kallades hon som ägde ”Three Rivers Ranch” utan för staden med 5000 kor. När hennes man dog i Lincoln County War 1878 tog hon över verksamheten. Hon sålde ranchen 1902 då hon flyttade in till staden och levde där till sin död 1931. En stor personlighet. Om ”spännande” Susan kommer ett särskilt inlägg.

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

År 1890 byggdes det en järnväg som gick till Carrizozo, New Mexico i stället för White Oaks och det ledde till att många från staden började att flytta ut. I början av 1900-talet hade gruvorna helt och hållet stängts. Då övergavs staden och blev en spökstad. På stadens kyrkogård, Cedarvale Cemetery, ligger många kända personer från vilda västern begravda, t.ex. guvernör William C. McDonald och Susan McSween.

Nutid?
År 1970 var White Oaks noterat på nationella registret över platser som historiskt distrikt. Vid det laget, var det väldigt lite kvar av det ursprungliga samhället; även om distriktet var stort, men 6 hus är bevarade som de såg ut på 1800-talet och 1970 blev spökstaden utsedd till National Historic Landmark.”En av de gamla saloonerna återstår idag öppen, ”No Scum Allowed Saloon.”

Källor:
spartacus-educational.com
en.wikipedia.org
findagrave.com
ladiesindefiance.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


2 kommentarer

Hjältinnan, Elsa Brändström, ”Sibiriens ängel”. Del 2-2.

Julen 1915 kom Elsa och en annan sköterska till ett läger för krigsfångar i sydöstra Sibirien. Fläcktyfus härjade och vaktposterna hade sett till att stationera sig så långt bort från lägret de bara kunde. Elsa skulle aldrig glömma den syn som mötte henne i sjukbaracken. Svårt sjuka låg halvklädda direkt på det iskalla golvet, de som var lyckligt lottade fick dela en naken järnsäng med en kamrat. Stanken från överfyllda pottor förpestade rummet.

Iklädda handskar för att nålarna inte skulle frysa fast på händerna satt kvinnorna utomhus och sydde halmmadrasser åt de sjuka. Sängkläder skaffades liksom hästar för att hämta vatten. Alla fångar avlusades och två månader senare var epidemin hävd.

Medan Elsa var fullt sysselsatt i Sibirien gick kriget sämre och sämre för tsaren. Till sist störtades han och inbördeskrig bröt ut mellan Vita och Röda. Men Elsa fortsatte ändå sitt hjälparbete trots att hon flera gånger hade dödsdomar hängande över sig. Långa perioder bodde Elsa självvalt i fånglägren och delades fångarnas elände.

En gång blev hon svårt sjuk och i feberyrsel avslöjade hon sin stora skräck för att kastas ned i en massgrav. För att lugna henne snickrade en vänlig fånge en likkista åt henne. En makaber tröst kan tyckas, men det lugnade Elsa och snart var hon på benen igen. Elsa hade en sällsynt förmåga att inge fångarna livsmod.

”Hon gav oss inte bara hela skor och lusfria uniformer, hon återgav oss vårt människovärde” sa en krigsfånge. Men Elsa var också en skicklig organisatör och en seg förhandlare som kunde ryta till och slå näven i bordet när så krävdes. Och det behövdes ofta i samröret med misstänksamma, korrupta och brutala militärer och ämbetsmän. Först 1920 kände Elsa att hon kunde återvände hem till Sverige. Hennes far som var dödssjuk i cancer behövde henne.

I Sverige förväntade sig Elsas vänner att hon skulle återvända till sitt bekymmerslösa societetsliv. Men hon hade lovat många döende soldater att sörja för deras barn och kunde inte svika detta löfte. I Tyskland grundade Elsa ett barnhem som hon försökte göra till ett kärleksfullt ombonat hem. Hon öppnade också ett hem för krigsinvalider. 

I Tyskland fann Elsa också kärleken, hon gifte sig med pedagogikprofessorn Robert Ulich 1929 och fick dottern Brita. Elsa beundrades oerhört av tyskarna något som Hitler försökte utnyttja när han gripit makten, han skrev till henne och bad om ett möte.

Svaret kom snabbt och koncist: ”NEIN. Elsa Brändström-Ulich.”

Istället för att gå i nazisternas ledband flyttade hon och hennes man till USA där han fått en universitetstjänst. Detta var ett streck i räkningen för nazisterna som de noga såg till att hemlighålla för den tyska allmänheten. Så sent som 1944 skrev vanliga tyskar till hennes tyska adress och bad om hjälp.

Elsa_Brandstroem

I USA arbetade Elsa för att hjälpa flyktingar undan nazismen och efter krigets slut startade hon organisationen CARE som skickade mat till de svältande i Europa. Men då var hon redan svårt sjuk i cancer och hon dog 1948. Hennes aska fördes tillbaka till hemlandet och begravdes på Norra kyrkogården i Solna.

Efter första världskriget föreslogs Elsa Brändström till Nobels fredspris. Det fick hon aldrig, men än mer än priset, skulle hon nog ha glatt sig över alla de skolor och förskolor som är uppkallade efter henne i Tyskland, Österrike och Sverige.

Hennes bror major Per Brändström valde en militär yrkesbana, precis som sin far. Men hjältinnan Elsa, som räddade tusentals liv i Sibirien, hon blev ”Sibiriens ängel”.

Källor:
minnenasjournal.nu
sv.wikipedia.org
svd.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,