Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Julinformation inför december, julmånaden – fakta, kuriosa, traditioner och tips…

tomtesot

Julen står inte för dörren, men december är det start på om ELVA dagar. Jag har varje år, de sista åren, gjort inlägg varje dag till julafton, men i år blir det skillnad.

Julens seder och bruk är detsamma i mycket, man kan söka här med från ex förra året. I år kör jag FYRA större inlägg med massa fakta, så ni kan dela upp informationen för varje dag. Varje vecka får ni alltså veta om tomten igen, julsederna, historik och kuriosa, i större inlägg.

I år blir det såklart uppdaterat, om julen, om TV, väder och annat som är nytt för 2017. Så ska du ha fakta att delge dina barn, mamma eller dig själv, följ bloggen speciellt innan december kör igång. Inför Nyår kommer också en special, med fakta kring denna och inför 2018 – bra och dåligt som hänt.

I övrigt – ett inlägg som vanligt om det vi faktasökare gillar 🙂

Nu fångar vi …. julen, idag snö i västra Sverige 🙂

J.

tomten

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Kampanjen ”Me too” som tagit upp kampen mot sextrakasserier – och som växer…

Det började med att det blev en skandal kring filmproducenten Harvey Weinstein (bilden ovan) som i en mängd år varit ”sexuell kränkare” – och som har uppmärksammats stort över hela världen. Efter detta har tusentals kvinnor berättat om sina upplevelser av sextrakasserier under hashtaggen MeToo. Själv minns jag turerna kring Bill Cosby.

Kampanjen ”Me too” inleddes egentligen redan för tio år sedan av Tarana Burke (på bild längst ned), som idag är programchef för organisationen Girls for Gender Equity, som fick en enorm spridning efter att skådespelaren Alyssa Milano (bilden nedan) på kvällen den 15 oktober uppmanade kvinnor att vittna om sina erfarenheter av sexuella kränkningar. Tarana har sagt, ”Jag är inget offer, jag är en överlevare”.

metoo_alyssa_milan

Det nådde Sverige och här fick vi en del förklaringar som även Harvey använt sig av. Det sägs att ”de ej har förstått vidden av deras beteende”. Som en förklaring / bortförklaring. Jag minns Lulu Carter som gick ut och påpekade att TV4 mörkat om hennes problem trots att hon berättat.

Söndagen 22/10 visade sig engagemanget genom manifestationer på flera platser i Sverige. I ett tiotal städer i hela landet samlades människor för att manifestera mot sexuella trakasserier och övergrepp. På Facebook hade tusentals människor anmält sitt intresse för att delta. Den första manifestationen startade på Sergels torg i Stockholm klockan 11.00 och en av talarna var jämställdhetsminister Åsa Regnér (S).

Många svenska kvinnor som hakat på, däribland finns Mia Skäringer, Sarah Dawn Finer,  Alexandra Pascalidou, Caroline Gierz, Maria Broström, Anja Pärson och Isabella Löwengrip. På Instagram har även Cissi Wallin valt att avslöja vem som är den ”mäktige medieman” som ska ha utsatt henne för ett sexuellt övergrepp år 2006. metoo

Efter uppmärksamheten som nu innefattat även fotbollsprofiler från dåtid, har flera anslutit sig till uppropet. De svenska skidstjärnorna följer som: ”På något sätt har jag egna erfarenheter” (Charlotte Kalla). ”Det har hänt att någon tagit på mig på sätt som inte är okej” (Anna Dyvik). ”Äldre män har ibland inte förmågan att inse var gränserna går” (Anna Haag).

Gunilla Axén har berättat att hon utsatts – bl.a. har hon fått penisbilder skickade till sig, av fotbollsspelare med i landslaget, mellan 2004-2006. Nu äntligen har Svenska fotbollförbundet kallat till ett extrainsatt personalmöte.

Kvinnliga svenska entreprenörer vittnar nu om sexuella trakasserier och övergrepp – när rörelsen #metoo sveper över världen. Hur är det i politiken?

Maktmissbruk påverkar? Historiskt?
Redan i antika myter gick sexuellt våld och idén om erövring ofta hand i hand – ett våld som i  verkligheten ständigt lämnat tystade, plågade kvinnor i sitt spår. Myten om hur Rom går från kungadöme till republik börjar också med en våldtäkt. Den siste romerske kungen, Tarquinius Superbus, jagas ut ur Rom efter att ha förgripit sig på Lucretia, som därefter sätter upproret i rullning genom att sticka ett svärd genom bröstet. De romerska antika berättelserna om våldtagna kvinnor är en del av det västerländska kulturarvet. Målningar som föreställer rovet på sabinskorna och Lucretias självmord hänger på alla de stora museerna.

tarana    Tarana

#Metoo-flödet grundar sig i självupplevda händelser och några sådana direkta vittnesmål finns inte i den antika litteraturen. Däremot finns det katalogiserat, tragiskt upprepande och i kraft av sitt antal överrumplande listor av våld och kränkningar mot kvinnor.

Just nu?metoo
Fyra personer är omskrivna. En chef på SVT, som tydligen stängts av – en journalist, kolumnist på Aftonbladet som 2006 skulle begått en våldtäkt – på TV4 en programledare som synts mycket (avstängd) och en SVT-profil, programledare. På många områden – pågår utredningar.

Problemet är stort, viktigt, liksom att ”allt blir rätt behandlat”. Flera tänker på drabbade familjer med ex. barn? När ska man namnge personer? Frågan är svår. Dömda är offentliga handlingar. Innan?

Källor:
svt.se
va.se
expressen.se
dagensmedia.se
svd.se
dn.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Blueslegenden Robert Leroy Johnson, i 27-klubben, mötte djävulen… Del 2-2

RLJohnson2

Vi fortsätter berättelsen om blueslegenden Robert Leroy Johnson, kvinnotjusare och mer – läs och se 🙂  Man har sagt om honom att han var lugn men svår förstå, dock trevlig och utåtriktad, den andra sidan mer privat. Fast kvinnor och whisky var hans kanske största förtjusning. När Johnson anlände till en ny stad skulle han spela för tips vid gathörn eller framför den lokala barbershopen eller en restaurang.

En dåtida vän, Shines, träffade Johnson 1933. Han beskrev att ”Robert var en väldigt vänlig person, jag hängde ihop med honom en tid men en kväll försvann han.” Likt honom så försvann han 2,3 veckor ibland utan vidare. Vid denna tiden fick Johnson ett förhållandevis långsiktigt förhållande med Estella Coleman.

Bland de låtar som Johnson spelade in San Antonio var ”Come On In My Kitchen”, ”Kind Hearted Woman Blues”, ”I Believe I Dust My Broom” och ”Cross Road Blues”. Den första som släpptes var ”Terraplane Blues” och ”Last Fair Deal Gone Down”, förmodligen den enda inspelningen som han själv kunde få levande på platta. Regionalt sålde han – ”Terraplane Blues” i ungefär 5000 exemplar.

Hans liv fortsatte med jobb och resande. Omkring hans död så en del värt läsa. Johnson dog den 16 augusti 1938, vid 27 års ålder, nära Greenwood, Mississippi, av okända orsaker. Han hade spelat i några veckor i en folkpark med dans i en stad ca 24 km från Greenwood.

Enligt en teori mördades Johnson av den avundsjuk mannen till en gift kvinna som han hade flirtat med. Det skulle skett på en dans där han av mannen fick en flaska förgiftad whisky. När Johnson tog flaskan slog en vän den ur hans hand och uppmanade honom att aldrig dricka från en flaska som han inte personligen sett öppnats. Johnson svarade: ”Slå aldrig en flaska ur min hand.”

Strax efter erbjöds han en annan (förgiftad) flaska och accepterade den. Johnson har rapporterat att han har börjat känna sig sjuk på kvällen och fick hjälpas tillbaka till sitt rum tidigt på morgonen. Under de kommande tre dagarna förvärrades hans tillstånd stadigt. Vittnen rapporterade att han dog i konvulsioner, med ett tillstånd av hemsk smärta. Musikologen Robert ”Mack” McCormick hävdade att han hade spårat mannen som mördade Johnson och att ha fått en bekännelse från honom i en personlig intervju, men han nekade att avslöja manens namn.

Medan stryknin har föreslagits som giftet som dödade Johnson har åtminstone en vetenskapsman ifrågasatt tanken. Anledningen är en så stark lukt och smak och ej går att gömma. Och att man skulle behöva en stor mängd drickandes sittandes för att kunna dö. Och det skulle skett inom några timmar, inte dagar. Han blev begravd i en hemmagjord kista gjord församlingen där det skedde. Man uppgav han dött av – syfilis.

Platsen för graven?
Den exakta platsen för Johnsons grav är officiellt okänd. Det finns tre olika markörer som uppförts på möjliga platser på kyrkogårdar utanför Greenwood.

Forskning på 1980-talet och 1990-talet föreslår att Johnson var begravd på kyrkogården i Mount Zion Missionary Baptist Church nära Morgan City, Mississippi, inte långt från Greenwood, i en omärkt grav. Dock kan man se en obelisk gjord som en ton med alla Johnsons sångtitlar, år 1990, betald av Columbia Records bl.a. på en särskild kyrkogård. Flera platser anges.

The-crossroads-at-Clarksd

Legenden?
Enligt legenden, bodde en ung man på en plantage på landsbygden i Mississippi, som hade som Johnson en enorm önskan att bli en stor bluesmusiker. Han fick instruktioner att ta med sin gitarr till en korsväg nära Dockery Plantation vid midnatt. Där möttes han av en stor svart man (djävulen) som tog gitarren och stämde den. Djävulen spelade några låtar och återvände sedan med gitarren till Johnson, som lärde honom. Detta var en affär med djävulen som speglade Fausts legend. I utbyte mot sin själ kunde Johnson skapa bluesen som han blev känd för.

Bilden av korsningen vid Clarksdale där Robert Johnson ”sålde sin själ.” På film finns karaktären spelad av Chris Thomas King – i filmen, O Brother, Where Art Thou? – O Broder, Var är du? (2000), som är baserad på Robert Johnson. Handlingen (som jag ej ser någon likhet i med Johnson). I Mississippi 1937 är tre fångar på rymmen. De försöker ta sig hem till sina familjer och vill hitta det byte som Everett (George Clooney) påstår sig ha gömt efter sin senaste kupp. På den långa färden genom den amerikanska södern upplever de många äventyr…

Bra, men lite ”knepig” film, bra musikstunder. Men Robert, skapade blues som ingen under hans tid…

Källor:
en.wikipedia.org
theguardian.com
youtube.com
geni.com
imdb.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Blueslegenden Robert Leroy Johnson, i 27-klubben, mötte djävulen… Del 1-2

robs1

En av de stora namnen inom bluesen, namnet Robert Leroy Johnson, föddes redan 8 maj 1911 – död 16 augusti 193827 år, början på 27 Club av artister som dött vid denna ålder. Han var en amerikansk bluessångare och musiker, född i Hazlehurst, Copiah, Mississippi, USA, död i Greenwood, Leflore, Mississippi, USA. Dödsorsak – förgiftning: stryknin (nutida rön).

Hans banbrytande inspelningar från 1936-1937 visar en kombination av sång, färdigheter på sin gitarr och låtskrivande talanger som har påverkat generationer av musiker.

Johnsons mörka, dolda och dåligt dokumenterade liv och dödsuppgifter – har gett upphov till legenden ovan. Eric Clapton kallade honom ”den viktigaste bluesmusikern som någonsin levt”.

Efter återupptagandet av inspelningar 1961 nådde hans arbete en bredare publik. Johnson är nu erkänd som bluesmästare, särskilt i Mississippi. Johnson kom med i den första utdelningen i Rock and Roll Hall of Fame 1986, som ett tidigt inflytande på rock and roll. År 2003 rankades han som femma i Rolling Stone- tidningen i – ”100 bästa gitarristerna genom tiderna”.

Hans mor var Julia Major Dodds (född 1874) och biologiska far – Noah Johnson (född 1884). Julia var gift med Charles Dodds (född februari 1865), en relativt välmående markägare och möbelmakare, med vilken hon hade tio barn. Charles Dodds hade tvingats av en lynchmobb att lämna Hazlehurst efter en tvist med vita markägare.

Julia lämnade platsen med sin bebis Robert, men efter två år skickades pojken till Memphis att leva med hennes man som hade bytt namn till Charles Spencer.

Vi vandrar vidare med skolgång om än periodvis. Han kunde spela mungiga och dragspel sägs det. Efter skolan adopterade Robert sin faders efternamn, som blev Robert Johnson – som på intyget om sitt äktenskap med sextonåriga Virginia Travis i februari 1929. Hon dog vid födseln av barn och många ansåg att detta var en gudomlig bestraffning för Roberts beslut att sjunga dessa sånger, som att ”sälja sin själ till djävulen”.

Hör!
Roots of Blues — Robert Johnson „Walking Blues”
https://www.youtube.com/watch?v=x2-EL6Pk2L0

Han flyttade och mötte andra musikanter, ex. Jesaja ”Ike” Zimmerman som sades om att ha lärt sig övernaturligt att spela gitarr genom att besöka kyrkogårdar vid midnatt. Han lärde sig spela och ansåg det var ”genom denna pakt” han lärt sig.

Samtidigt som han bodde i Martinsville blev han far till ett barn med Vergie Mae Smith. Men han gifte sig med Caletta Craft i maj 1931. År 1932 flyttade paret till Clarksdale, Mississippi, där hans fru tyvärr avled under förlossningen.

Från 1932 fram till sin död 1938 flyttade Johnson ofta mellan städerna Memphis och Helena, och de mindre städerna i Mississippi Delta och grannregionerna i Mississippi och Arkansas. På många ställen stannade han med sina stora familjer eller med kvinnliga vänner. 

The-crossroads-at-Clarksd

Han gifte sig inte igen men bildade några långsiktiga relationer med kvinnor som han skulle återkomma till regelbundet. På andra ställen stannade han hos kvinnor han förförde, han var promiskuös och han använde olika namn på olika ställen, med minst åtta olika efternamn. Del två med mystik inblandat.

Källor:
en.wikipedia.org
theguardian.com
youtube.com
geni.com
imdb.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Detektiven Sherlock Holmes, älskad av många, men framställdes han rätt…?

Sherlock Holmes nämns vanligen den mest filmatiserade litterära karaktären, dock i hård konkurrens med en transylvansk greve. Jag tillhör skaran som läst i stort sett allt, sett allt och tycker Sherlock är fenomenal. En riktig man!? Nja, ska skärskåda böckernas deckare, hans utsida och insida.

Vi börjar med att – Sherlock Holmes är huvudpersonen i en serie världsbekanta detektivhistorier av brittiska författaren och läkaren, sir Arthur Conan Doyle, och mallen för en skarpsinnig yrkesdetektiv som inte skyr några mödor eller faror. Hans levnadstecknare, följeslagare är välkända doktor John H. Watson. Holmes är en fiktiv detektiv från slutet av 1900-talet och början av 1900-talet, som först uppträdde 1887. En strålande London-baserad detektiv. Fast jag undrar hm, har han ej levt? 🙂

Utsidan:
Vet du att den speciella mössan heter ”deerstalker” (fritt översatt jägarhatt)? En deerstalker är en typ av keps som vanligtvis bärs på landsbygden, ofta för jakt, speciellt hjort. Men denna keps-mössa som han ofta syns med omnämns aldrig i originalberättelserna. Det är möjligt att det är en sådan mössa som avses, men den enda beskrivningen är att han bar en filtmössa med öronlappar, och detta endast då han var på resa. Att just denna modell förknippas med Holmes beror på Sidney Pagets illustrationer till bland annat Baskervilles hund.  Syns nedan en bit. Men snygg? 🙂 brett11

På samma sätt skrivs det aldrig att han använder en calabash-pipa, med stort huvud och krökt skaft. Det står däremot att han rökte briar- (ljungrots-) eller lerpipa, men inget om form och storlek.

Holmes missbruk är trist:
Det är så att han använder kokain, som han injicerar i en sju-procent lösning med en spruta som han har i ett läderfodral från Marocko. Även om Holmes också använder morfin. uttrycker han starkt missnöje när han besöker en opiumhåla, därför att båda de första drogerna var lagliga i slutet av 1800-talet i England.

Samtal mellan Holmes och dr Watson:
Watson: ”Vilket är det idag? Morfin eller kokain?”
Holmes: ”Det är kokain, en sju procent lösning. Skulle du vilja pröva det?”
Ur spännande – The Sign of Four – De fyras tecken.

Åter till pipan.
Möjligen introducerades den på teatern av den amerikanske skådespelaren William Gillette, som även skrev två pjäser om Holmes. Han gestaltade även Holmes på film, och då just med en sådan pipa. Det sägs att han valde denna pipmodell eftersom den gjorde att han kunde tala med pipan hängande i munnen (i motsats till en rak pipa som endast låter personen tala med sammanbitna tänder, något som inte fungerar på scen).

Favoriter?
Min är från tv-versionen med Jeremy Brett, fantastisk tolkare, sedan tidiga från svartvita tiden, Basil Rathbone (gick bort 1967). På film är Robert Downey Jr. gedigen, bra och rolig, men ingen riktig Holmes. brett2

Ålder?
Holms ålder nämns i ”His last bow” (”Hans sista båge”), där man placerar hans födelseår vid 1854 – berättelsen, som gjordes i augusti 1914, beskriver honom som sextio år gammal. Idag, 2017, skulle han som levande vara 163 år.

Holmes stil?
Watson beskriver Holmes som ”bohemisk” i sina vanor och livsstil. Beskriven av Watson i Baskervilles Hund som att ha en ”kattliknande” kärlek till personlig renlighet, är Holmes en excentrisk, utan hänsyn till moderna normer för städning eller god ordning.

I ”The Musgrave Ritual”, säger Watson:
”Holmes spelar fiol. Under främst sysslolösa perioder injicerar han morfin eller en sjuprocentig kokainlösning i brist på den stimulans som arbetet annars ger”

Jeremy-Brett2

Holmes sidor handlar inlägget om liksom hans outfit och vanor. Han förfäder sägs vara – landsortsbor. Holmes och Watson, som alla vet, tar logi på 221B Baker Street, London, en lägenhet vid den övre (norra) änden av gatan, upp sjutton steg! Återkommer med mer detaljer om Holmes och kärleken… någon gång 🙂

Man är ej överens om vad anhängare idag, fans, kallas. Inte ens de själva. Holmesianer eller Sherlockianer. Jag är en. ❤

Källor:
sv.wikipedia.org
sherlockholmes.se
en.wikipedia.org
bakerstreet.wikia.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Nils ”Björnjägarn” Rundgren var en dåtida luffare och svensk bildkonstnär…

Spännande människor, okända för de flesta, har jag nog funnit en utav. Genom en vän som berättade om barndomen så fick jag veta att ”en luffare som sedermera blev känd. Han åkte i gårdarna mest på cykel i Västmanland och gjorde s.k. trådkonst. Han började måla på äldre dagar, det var egendomliga naivistiska figurer. Hans konst finns nog på något museum numera. Han kallades Björnjägaren. Han kallade alla små flickor för lilla Prinsessan.” Visst blir man fascinerad och ”nyfiken”? Jag vill veta mer!

Kanske bildad, kanske berest, kanske med både äventyr och djupa tragedier bakom sig. Svar på tal kunde han också ge. Dräpande, festliga och knepiga repliker kom raskt på svenska men också på tyska och franska. Han är ”känd”, Nils Vilhelm Rundgren, ofta kallad Björnjägaren, född 10 februari 1890 i Augerums församling i Blekinge, död 13 oktober 1971 i Hjulsjö församling Hällefors, var en svensk äkt-naiv konstnär.

Bildkonstnär, trådtjack-luffare, slöjdare. Han tillhörde en fin släkt. Nils och hans tvillingbror fick gå i de allra finaste skolorna, Lundsberg och Solbacka. Rundgren var alltså lärd luffare och filosof men tycktes trivas driva med den s.k. kulturen, kallade alla för ingenjör. Dagen innan sin studentexamen på Lundsbergs skola i Värmland, 20 år gammal, försvann han från skolan för att ge sig ut på luffen. Det sägs att han slängde sina böcker i sjön.

Därpå hade han dragit på luffen per gammal velociped med järnkrok längst bak, där en salt sill brukade hänga. Ibland besökte han sin studiekamrat baron de Geer på Lesjöfors och fick några ringar stängseltråd att sälja till bönderna och lite metalltråd av finare slag att göra vispar och små leksakscyklar av. Någon gång fick han också nya blåkläder. Dem förstörde han omedelbart liksom nutidens ungdom, för att de skulle se begagnade ut.

Som alla luffare tog han diverse korttidsjobb. Alltid pratsam. Han såg bra ut, var kraftig och snabbtänkt. Baron eller greve, kallade han sitt tillfälliga värdfolk. Och fick han mat av en husa, så hette hon överhovmästarinna. Konstverken kallade han själv för lappar. 🙂


Hans bildvärld bestod till största delen av hans favoritmotiv: den abessinska kossan, krokandjur, sotare, lokomotiv, figurer med propellrar på ryggen och ett slags bemannad rymdfarkost som han själv kallade ”tjabovinkel/ar”. Färgskalan är oftast brunröd, grågrön och ibland mörkt blå.

Han levde under väldigt spartanska former i byn Lilla Havsjön i Hjulsjö församling, 10 km väster om Kopparberg i Bergslagen. Sin målarateljé hade han i en gammal manskapsvagn som normalt användes av skogsarbetare som rastkoja. Han tillverkade även en del trådkonst i luffarslöjds-teknik till nyttoföremål, exempelvis vispar, men även till leksaker till besökarnas barn, såsom trehjuliga cyklar, kärror med mera. EB-1565.  Nils Rundgren.

Björnjägaren hade då tidigare som jag tangerat, varit elev vid Lundsbergs skola där han var skolkamrat med Gerard De Geer (Bandybaronen) vid Lesjöfors AB. De Geer lär ha försett Björnjägaren med ståltråd till hans trådkonst till hans död.

På 30-talet erbjöd familjen Ernfrid Hansson honom arbete vid sin gård nära Hällefors. Där bodde han sedan fram till sin död i en skogskoja. Han målade där sina tjugofemörestavlor på kartong från packlådor. Det var sällsamma motiv, han handskades suveränt med tingens ordning.

Läste. ”En god vän beställde en älg, lämnade in en stor masonitskiva. Vi kom för att avhämta konstverket. Det var en väldig abessinsk ko. ”Men”, sa min vän, ”jag beställde ju en älg”. ”Asch!” fnös Björnjägarn, ”såna där satar springer det ju omkring överallt här!” Rundgren hade rätt, abessinska kor sågs inte i skogarna av nyktert folk. På slutet blev han berömd, fick betalt för sina märkliga kor.

Två år innan han avled, 1969, ställdes hans konst ut på Liljevalchs vårsalong med 4 tavlor. Och han blev ”Sveriges van Gogh”. Gouache

”Jag är fortfarande lika fattig. Får jag 25 öre för en tavla är jag glad, sade han.

Att måla är inte så märkvärdigt. Det enda konstnär jag beundrar är den där Rembrandt. Det måste varit en jävel att måla.

Den där Anders Zorn var nog också en jävel på att måla. Han kunde måla av fina baronessor. Generalsnus är bra för alla ingenjörer. Sprit dricker jag inte. Jag tar högst två supar.”

Man får söka sig till Nordiska Museets folkloresamlingar för att finna något av Nils. Där finns en målning anskaffad till en utställning på 1970-talet om luffare. Den är inte registrerad som konstverk. Idag finns dock alternativa synsätt på konsten. Nu är det snarare ett verks kommunikationsförmåga och betraktarens upplevelse som är det viktiga. Ingenting tyder på att Nils var en ensling i den meningen att han ogillade folk. Nils-Rundgren

Visserligen uttalade han sig kritiskt om trängseln i Stockholm: ”Helvetets filial.” Men han tyckte om att folk kom och hälsade på. Han hade inget emot uppmärksamhet i pressen. Han berättade sina historier. Han spelade på dragspel, fiol och munspel. Han showade och ansträngde sig inför sin publik.

Han ville vara till lags på alla sätt. Besökande kvinnor titulerade han baronessor och männen fick alla bli ingenjörer. Han bjöd gärna på ett skratt. Men inte så få skrattade också åt honom.

Sitt smeknamn Björnjägarn lär han ha fått vid ett tillfälle när han såg en björn attackera en häst i en hage. Då sprang han dit och skrämde bort björnen. Eventuellt arbetade han ett tag som sjöman. Bilder på Nils och även en tavla. Gouache på papp, signerad, daterad 1936. Hus i landskap. 26,5 x 36. Härligt!

Källor:
grythyttancc.com
bukowskis.com
sv.wikipedia.org
bygdeband.se
*personligt minne av vän*
lexikonettamanda.se
kulturdelen.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,