Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

”Snoddas” Nordgren, minns du Flottarkärlek? Om legenden och folkparksidolen…

snoddas

Snoddas med svenska folket, folkparkerna överöstes av folk som skulle se den nya idolen. Hade han kunnat bli en kändis idag? Troligen ej, det var en tid då folk hörde radio och gick till parken, TV var i sitt första stadium. Folkkär var – Karl Gösta ”Snoddas” Nordgren, född 30 december 1926 i Arbrå, Gävleborgs län, död 18 februari 1981 i Vänersborg, då bosatt i Ljusne, Gävleborgs län, var en svensk sångare och bandyspelare.

Det började ju med idrott som blev bandy. ”Snoddas” var nämligen bandyspelare i Bollnäs GIF. Känd som en snabb centerhalv. Spelade även i klubbar som Röste BK, Bollnäs BK, Bollnäs GoIF, Ala och moderklubben var Röste. Han spelade även 1 A, 2 B-landskamper. Tog SM-Guld 1951, 1956. Och – spelade samtliga allsvenska matcher i rad, 70, för Bollnäs under tio säsonger, 1948-1957. Men artisten? 🙂

snoddas55

Han slog igenom som sångare 1952 i Lennart Hylands radioprogram Karusellen och skapade en dåtida ”Snoddasfeber”. I programmet framfördes sången ”Flottarkärlek”, som sedan blev hans signaturmelodi och dessutom en landsplåga. I ursprungsversionen av låten fanns inte den kända strofen ”Haderian Hadera” med. Den lades till först i efterhand och till den skivinspelning som gjordes.

Snoddas blev den förste svenske sångartisten som sålde en skiva i mer än 300 000 ex (Diamant), totalt ca 500 000 ex. Han var populär och uppträdde i Folkparker och på sjukhus. Andra låtar var ”Barndomshemmet”, ”Vildandens sång”, ”Vackra Anna”, ”Charlie Truck”, ”Skogens son” och ”Tryggare kan ingen vara”.


Märklig bakgrund, udda?
Göstas far Kalle Nordgren var bland annat fiskhandlare och – sålde kondomer och kallades därför ”Gummi-Kalle” eller ”Kådis-Kalle”. Vågat på den tiden? Sonen Gösta hängde ofta med i strömmingsbilen och fick därför öknamnet ”Gummisnodden”. Senare förvandlades det till Snoddas kort och gott. ”Snoddas” turnerade på 1970-talet med Arne Qvick (han med ”Rosen”) även han sägs komma ifrån Bollnäs. Han var äldst av sex halvsyskon. Okänt för många är mamman Jenny Fredrika Lind.

Snoddas gifte sig i februari 1954 i Tierp, Upps (kbf i Ljusne), med Britta Linnea Gustafsson, född i september 1935 i Ljusne, dotter till snickarmästaren August Waldemar Gustafsson och Svea Linnea Lundquist.

Snoddas och frun ska enligt källor ha fått tre barn ihop. Men enligt flera källor så var han så poppis att det fanns kvinnor överallt som väntade på honom efter framträdanden, att han trots han ej var någon med utseende som lockade dem – så det ska ha varit så att det fanns barn och älskarinnor, både här och där. Ingen festprisse, drack läsk!


Musiken – och slutet på livet.
Från 1970-talets början ackompanjerades ”Snoddas” av dragspelaren Karl Erik Svensson och samarbetet fortsatte fram till i februari 1981, då ”Snoddas” hastigt avled 54 år gammal. Detta inträffade under en turné, när han på kvällen spelade innebandy med handikappade ungdomar i en gymnastikhall på Källshagens sjukhem i Vänersborg. Han dog med en bandyklubba i handen.

Rolf Eriksson i vårdpersonalen var med:
”Vi träffades vid femtiden tillsammans med några patienter och satt och pratade en stund innan spelet kom i gång ungefär kvart i sex i gymnastiksalen. Snoddas” var glad och uppåt precis som förra gången han gästade oss för något år sedan. Men efter bara ungefär tre minuters spel föll han ihop på golvet.” Dödsorsaken var troligen hjärtproblem. 

Hör – se : Gösta ‘Snoddas’ Nordgren – Flottarkärlek (1952)
https://www.youtube.com/watch?v=AXFzrMXKGkk

På Brotorget i Bollnäs fanns en relief som en hyllning till ”Snoddas” gjord av konstnären Per Nilsson-Öst. Den var försvunnen, läste jag som nyhet från 2016. Men senare fann jag att ”den har kommunen under ombyggnaden av torget ställt i ett förråd, de har ingen plats och tydligen ska den fram när man vet mer.” Vidare finns det s.k. ”Snoddaståget” är ett inslag i stadskärnan på sommaren där det bjuder yngre och äldre folk på en tur. gosta-snoddas-nordgren

Flottare?
Vid de riksomfattande turnéer som följde på ”Snoddas” genombrott i Karusellen medföljde bland annat en enkel fiskeeka som påstods vara ”Snoddas” egen. Fansen plockade bitar ur ekan som souvenirer så att under en sommar kom man att förbruka hela tre ekor.

Att han skulle ha varit flottare betvivlas av dem som minns honom som fiskhandlarbiträde.

Men eftersom ”Flottarkärlek” var det stora numret lanserade Torsten Adenby detta yrke i idolens CV, enligt ryktet.

”Snoddas” var en renlevnadsman. Han varken rökte eller drack sprit. Han trivdes bäst i att vistas i skogen eller att fiska efter Ljusnans stränder och han tog sig gärna ett dopp i det kalla vattnet oavsett årstid.

Den store tenoren Jussi Björling lär en gång fått frågan från en flinande reporter: ”Nå, vad tycker hovsångaren om Snoddas?”
”Snoddas sjunger bra”, svarade Jussi. 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se
sima.nu
svenskbandy.se
op.se
sok.riksarkivet.se
rogerlindqvist.blogg.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser


1 kommentar

När döden inträffar, före och vid punkten för…? Det finns ljus att tänka på…

blomforsta

Livet är nu för alla och – som en början finns ett slut. Vad vet man och hur upplevs denna tabubelagda situation? Ett svårt ämne för samtal. Vi ser serier, filmer och ofta är det folk som blir mördade, dödade, deckare, thrillers, men vi tycker oftast bara att det är ju film. En film som ”ej har bra slut” är vanligen om någon i filmen vi tycker om dör, då blir filmen ”aningen sämre”. Men verkligheten är ju nu ofta ungdomsgäng som idag skjuter vilt, de förstår nog ej, de dödar folk. Det är ej film, ej ett TV-spel.

Nu dog Hans Alfredsson, 86 år, vi minns, men flera visste han var sjuk? Ofta är det så att vid en viss ålder skrivs det mer som ”en naturlig del”, är du yngre står det ”blott X år gamla”. Döden är kanske det mest naturliga, även om allt omkring är märkligt då ingen vet. Samtidigt vill nog få veta? När ska du dö?

Döden är livets upphörande, en avslutning av alla biologiska funktioner som upprätthåller en levande organism. Sett som levande, utifrån så finns så mycket tankar. Alla kommer drabbas förr eller senare. Men kanske kan man öppna för en mer tolerant syn. Fobi för döden kallas f.ö. thanatofobi.

Smärtan av att dö?
Många människor upplever inte att döden gör ont utan att det snarare sker en befrielse och att kroppen går in i ett skönt stadie, som att sova. Sedan kan ju anledningen till döden göra ont, en lång och utdragen sjukdom. Det svåraste är kanske vetskapen om förlusten av framtiden. Även om vi lever vidare hos familj, vänner. Är det så att efter – är det svårast för anhöriga? Speciellt om döden skedde oväntat och särskilt tragiskt?

Förr dog nästan alla människor den ”snabba döden”. De insjuknade i lunginflammation, blindtarmsinflammation, cancer eller hjärtinfarkt och dog hastigt. Behandling saknades. I dag är det vanliga att man dör den ”långsamma döden”. Den snabba medicinska utveckling som inleddes i början av 1900-talet har givit oss penicillin, sulfa, insulin, bättre narkos, strålbehandling av cancer m m, vilket har inneburit bot för allt fler livshotande sjukdomar. Allt bättre hygien och levnadsstandard har också förlängt medellivslängden. Världen över har den ökat.

Många gånger kan det kännas svårt att använda ordet död när vi måste berätta att någon närstående dött. Man använder ibland hellre omskrivningar av händelsen (ex. avlidit, gått bort). Orsaken till detta kan vara att försöka mildra effekten av att någon oåterkalleligt har dött och att begreppet död har en hård klang. Ändå vet vi ej – vad väntar oss? En vän sa en gång i tiden lite kryptiskt, ”om folk fick veta, att det som kommer är en form av ”paradis”, skulle massor begå självmord. Och då försvinner ju känslan för liv – motgångar?

Men när en människa dör så somnar den in gott. Man behöver inte vara rädd för döden men tänk på att leva så många dagar som möjligt tills att åldern får utvisa vilken som blir den sista dagen. Enligt källor.

När man ex. sövs, försvinner man in i djup sömn och – vaknar man ej så har ”det hänt”. De allra flesta människor, 80 procent, kommer att dö i en kronisk sjukdom som så småningom leder till döden.

Många människor upplever inte att döden gör ont utan att det snarare sker en frid och att kroppen går in i ett skönt stadium, som att sova. För de flesta människor är döden inte ett definitivt slut utan är en övergång till en annan tillvaro. För ex. kristendomen har däremot varje enskild person en ny existens att vänta. Liksom islam och judendomen. En del möter sina anhöriga, hoppet finns. Återfödas?

books-power

Teman som handlar om – ex. våra barn som lever vidare, att vara ihågkommen – som består har en framåtsyftande karaktär. Man har satt spår som finns kvar efter livet.
Jag har sett döden hos annan, själv sett ”ljustunneln” en gång vid ”misshandel” – jag försvann från smärtan – och som i en bubbla, tunnel med ljus, en mjuk känsla.

Nog är det bra prata om det praktiska, skriva ned och – även om döden med allt vad det innebär. Jag vet flera som uttalat rädsla för döden – och som nu ej lever. Enligt den österrikiske psykiatern och psykoterapeuten Viktor Frankl kan man uthärda vilket lidande som helst, till och med fångenskap i koncentrationsläger, så länge man ser en mening i livet. Lidande utan mening står man däremot inte ut med.

En berättelse. ”För 29 år sedan dog J.M. i en svår mc-olycka. Hans ansiktet var krossat, tinningen nästan helt intryckt och under några korta minuter försvann han in i döden. ”Det var en sådan oerhörd lycka”, har han sagt. Om att försvinna in i ”det”. Han upplivades efter en bra stund och lång sjuktid, men överlevde!

Trösterikt!? Påminner om:
Det är viktigt att veta att döendet i de allra flesta fall är lugnt och odramatiskt, patienten sover alltmer under dygnet, blir långsamt medvetslös och somnar in, utan dödskamp eller smärta, enlig fof.se.

Ju mer vi kan leva ut i livet, ju mer tror jag vi kan känna acceptans. Så många kända människor som dött. Minnena består ändå, som Elvis, Ronny Pettersson, John Lennon, Whitney Houston, Kurt Cobain, Nils Ferlin. Och tänker man före – alla på 1500-talet är döda, INGEN finns kvar!
Döden innebar att vi får – svaren! Vad är bortom…?

Det finns bra böcker för alla åldrar, inräknat då barn. Li Jamsell tipsar om: ”Adjö, Herr Muffin” av Ulf Nilsson, ”Bröderna Lejonhjärta” av Astrid Lindgren, och ”Förr eller senare exploderar jag” av John Green. Nu fångar vi dagen! ❤

Källor:
fof.se ( F&F 7/2001)
spa.merinfo.se
sv.wikipedia.org
vlt.se
gothiafortbildning.se
etikbloggen.crb.uu.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

John Wesley Hardin, Vilda Västerns mest ökände desperado sägs det…

Hardin som efterlyst och som ung man.

Han dödade minst 40 människor. Levde 1853-1895, blev skjuten efter ett tärningsspel. 42 år. Vem var han? Mannen sägs vara utan konkurrens, hans liv kommer mer om nedanför, men först hur såg man på banditerna? Man säger att The Sundance Kid dödade kanske inte en enda människa. Billy the Kid var i själva verket en ärlig man, som hade nära till skratt, men John Wesley Hardin var en fullblodsdesperado och en kallblodig mördare.

Faktabiten, John Wesley ”Wes” Hardin, född 26 maj 1853 i Bonham, Texas, död 19 augusti 1895 i El Paso, Texas, var en ökänd revolverman och mördare. 42 år. Hans far James G. Hardin var kringresande pastor i Bonham County, Texas på 1850-talet. Fadern, mer noga metodistpredikant, advokat, lärare och kretsförare. Hans mor var Elizabeth Hardin. Det räcker om henne enligt källorna 🙂

När han var fjorton år så knuffade John en skolkamrat. Hårt och brutalt, mobbning. När han var femton år sköt han en svart man till döds i Polk County. Han skyllde på att denna slagit honom med en käpp. När han flydde från lagen efter mordet dödade han åtminstone en och även – eventuellt fyra unionsoldater som försökte gripa honom. Ung och redan så farlig!

När han jobbade på Chisolm Trail (transportled, ofta för boskap) 1871 dödade Hardin sju personer. Han dödade tre till – vid ankomsten till Abilene, Kansas. Tillbaka i Texas, efter att statspolisen jagat iväg honom till Gonzales County, gifte han sig, bosatte sig och fick tre barn. Men mord hade han i sinnet. Han dödade fyra till (!) innan han överlämnade sig till Cherokee Countys sheriff i september 1872. Han bröt sig emellertid ut ur fängelset efter några veckor. Mellan åren 1868 och 1873 kan Hardin ha mördat närmare tjugo personer, han hade fler är tolv skåror i sin revolverkolv år 1871.

Vidare – Hardin dödade därefter Jack Helm, en f.d. statspolis, en kapten, som ledde kampen mot Jim Taylors anti-rekonstruktionistiska styrkor i Sutton-Taylor Feud. Hardin hade blivit en anhängare av Taylor från 1873-1874.

I maj 1874 dödade Hardin en biträdande sheriff i Brown County inne på saloonen som ägdes av Jack Wright, den dödade var sheriff Charlie Webb i Comanche, Texas, sedan Webb försökt arrestera honom. Webb representerade lagen, men drog sig inte för att jaga efterspanade revolvermän utanför sitt eget distrikt. Därför detta i staden Comanche. Där hade Hardin bott med sin fru och nyfödda dotter Molly, där de försörjt sig på boskapsskötsel. Han försvann till Florida med sin familj.

I sina memoarer skriver han; ”Jag och mina vänner hade det mycket bra, jag ägde omkring 3 000 dollar kontant, femtio kreatur, ett par vagnar och femton hästar. Jag hade även åtskilliga anställda.” Rik.

Tillbaka till den avslutande jakten så var det en mobb som följde efter honom och medan Wes flydde för sitt liv, tog mobben ut sin hämnd flera gånger om. Under de närmaste nio dagarna hängdes hans bror Joe i en telegrafstolpe, hans kusiner Tom och Bud Dixon dog i en snara som arrangerades av ett uppbåd, och hans påstådda kumpaner Alex Barrickman och Ham Anderson avrättades med revolverskott. Både Pinkertons och Texas Rangers jagade honom nu, och ett pris på 4 000 dollar sattes på hans huvud.

Efter tre års flykt greps Wes Hardin (han kallade sig här J.H. Swain) av löjtnanten vid Texas Rangers John B. Armstrong, den 23 augusti 1877 då han klev av ett tåg på stationen i Pensacola, Florida. Under jakten innan resan dödade han minst en, och kanske så många som fem ytterligare offer.

På väg tillbaka till Texas satt han fängslad (Austin) där han hade sällskap av sin svåger Brown Bowen och sin kusin Manning Clements. Även hans kumpan Bill Taylor satt där och den legendariske John Ringo (Ringgold). I september 1877 fördes Wes vidare till Gonzales för rannsakning. Juryn överlade i en och en halv timma och fann Hardin skyldig till mord av andra graden, och han dömdes till 25 års straffarbete i fängelset Rusk i Huntsville.

I februari 1894 släpptes fånge nr 7109, John Wesley Hardin, fri efter sexton år bakom galler och återvände till Gonzales. Dumt!? Hans hustru Jane (Brown) hade dött två år tidigare, men han hade vuxna barn kvar. Han avslutade nu sina juridiska studier och tiggde sig till full benådning av guvernör Jim Hoggs. Wes var nu praktiserande advokat i Gonzales, men efter en bitter politisk strid lämnade han staden.

I London, Texas gifte han om sig med den betydligt yngre Callie Lewis. Äktenskapet upplöstes dock snart. Han flyttade till El Paso där han fortsatte som advokat. Hardin började nu supa och hamnade ofta i bråk, och i samband med ett häftigt gräl mellan Wes och Gamle John Selman på Acme-saloon på kvällen den 19 augusti 1895, blev så Wes – skjuten av Selman i huvudet. wesley

Det som föregick var ett tärningsspel på saloonen denna kväll. Hardin hade till sin förtjusning precis slagit fyra 6:or, då sheriffen, lagmannen (även outlaw, torped) John Selman steg in på saloonen.

Denne var själv en man med ett mörkt och blodigt förflutet och hade tidigare samma dag varit i ett våldsamt bråk med Hardin. Utan minsta provokation höjde sheriffen sin revolver och sköt ned honom bakifrån.

Kulan gick in i bakhuvudet och ut genom ena ögat. Enligt vittnen ska Hardin, trots det dödliga skottet, ha vänt sig om för att se sin mördare i ögonen. Han sägs till och med ha gripit efter ­revolvern innan han kollapsade på golvet. Myt eller ej? När Hardin låg på golvet sköt Selman ytterligare tre skott i honom. Selman greps, anklagades för mord och ställdes inför rätten.

Sista orden av Hardin lär ha varit, ”Slå fyra sexor, Henry!” (möbelhandlare Henry Brown som ledde spelet). Och sexor blev det, utan glädje dock.

Selman, hur gick det?
På natten den 5 april 1896 dödades Selman i en duell av US Marshal George Scarborough. De två männen hade spelat kort och börjat diskutera. Det har påståtts att grälet på natten berodde på att Scarborough hade varit god vän med ”laglösa banditer”, som hade dödats två år tidigare av Selman. Men det är mycket osannolikt, eftersom de hade känt varandra under många år. Vem vet, men skjuten blev han. Slutet, alla onda fick sina straff, rättvisan segrade. Det finns en bok. 1896 kom hans självbiografi ut, The life of John Wesley Hardin. 

Nog var ofta västern vild, men många var nybyggare och boskapsfösare. Fast lagars efterlydnad var av varierande slag. Nu kan du allt om Wes, skryt lagom 🙂  John Wesley Harding är också Bob Dylans åttonde album, en låt med namnet, utgiven i december 1967 – men namnet var en slump.

Blogginlägg på g? Om politiker ljuger? Döden? Björnjägaren m.m. Fakta 🙂

Källor:
varldenshistoria.se
sv.wikipedia.org
famoustexans.com
en.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Roscoe Conkling Arbuckle, stumskådespelare som råkade väldigt illa ut…

Roscoe Conkling Arbuckle

Stumfilm var Roscoe känd för, hans karriär tog slut genom ett åtal och rättegång. Men hur gick det? Han var Roscoe Conkling ”Fatty” Arbuckle, född i mars 1887 i Smith Center i Kansas, död i juni 1933 i New York, 46 år – var en 1,75 meter lång, amerikansk stumfilmsskådespelare. Han blev känd under smeknamnet ”Fatty” (vilket han själv avskydde och bara använde i yrket).

Han var ett av nio barn, var familjens bebis som vägde 7,3 kg – vid födseln. Familjen flyttade till Kalifornien när han var ett år gammal. Vid åtta år visade han sig på scenen för första gången. Från och med till 1913 var Roscoe på scenen och det som akrobat, clown och sångare.

Arbuckles komedier, var snabba, med många scener där någon jagades av honom, ofta som polis, eller att folk fick en tårta i ansiktet. Han upptäckte och gjorde Buster Keaton till en stjärna, och de två blev mycket goda vänner. I sin självbiografi beskriver Keaton Arbuckle som en lekfull natur som ofta genomförde practical jokes mot Hollywood-chefer och stjärnor.

Han var på toppen av sin karriär då den så kallade ”Fatty Arbuckle-skandalen” inträffade. Olyckligtvis slog tragedin till på Labour Day den 5 september 1921 med gripandet och rättegången av Roscoe Arbuckle. Det gällde tre försök för våldtäkt och – dödsfall av Virginia Rappe. Den första rättegången gav 10-2 mot honom – den andra rättegången samma – i en tredje blev han frikänd efter 5 minuter. Första tog 43 timmar, andra 44 timmar.

Hur gick det till – före?
Han och två vänner for till San Francisco 3 september 1921, de tog in på ett hotell och bjöd upp ett antal kvinnor till sin svit, däribland skådespelerskan Virginia Rappe. Det sades att en flaska använts ”under en sexlek”; hon blev allvarligt sjuk och hotellets läkare konstaterade att hon var kraftigt berusad och tre dagar senare – avled hon.

San Franciscos distriktåklagare anklagade då Arbuckle för våldtäkt/ eller våldtäktsförsök och gick ut i pressen med ett uttalande om detta, trots att obducenten inte kunde finna spår efter något övergrepp. Under rättegången vittnade Arbuckle om att han funnit Rappe kräkandes och skrikandes av smärta inne i badrummet och att han hjälpt henne till en säng och att han inte varit ensam med henne i mer än tio minuter.

Roscoe Conkling Arbuck2

Tidningarna, ledd av William Randolph Hearst, använde denna incident för att skapa Hollywoods första stora skandal. Roscoe försökte inte en gång, utan tre gånger för att bestrida de straffrättsliga anklagelserna. Lite märkligt var att dagen efter andra rättegången nåddes han av beskedet att Arbuckles vän och andra Paramount-regissör, William Desmond Taylor befanns mördad och Arbuckle var synligt påverkad av nyheten. När han blev fri så fick han av juryn ett skrivet personligt brev av sympati och ursäkt till Arbuckle för att han fått genomgå denna prövning. Han behöll det som en förtjust memento för resten av sitt liv.

Trots detta så blev detta emellertid slutet på hans komiska skådespelarkarriär. Han tröstade sig med sprit och kunde inte återvända till filmen, testade senare arbetet som komediregissör för Al St. John, Buster Keaton och andra under pseudonymen ”William Goodrich”. Han hann få ett sista filmavtal och det gällde ljudfilm, men han dog i sin sömn natten efter att han undertecknat kontraktet.

Roscoe Arbuckles karriär ses av många filmhistoriker som en av Hollywoods stora tragedier. Trots att han friades från alla anklagelser gällande Rappe. Under rättegångarna fanns det moralgrupperingar som krävde att Arbuckle skulle bli dömd till döden och filmcheferna manade hans vänner i branschen att inte ställa upp till hans försvar. Keaton gjorde det dock ändå och vittnade om att Arbuckle var en av de vänligaste själar han mött.

Arbuckles fall har granskats av lärde och historiker genom åren och de flesta är ense om att han faktiskt var oskyldig. Arbucklefallet var en av tre stora skandaler som skakade Hollywood i början av 1920-talet. Detta ledde till krav på reformer mot den ”osedlighet” som man ansåg att film ledde till, och en produktionskodex instiftades, även känd som Hayskodexen som innebar vissa regler och standarder för anständighet i Hollywoodfilmer.

Arbuckle var gift med: Addie McPhail (1932–1933), Doris Deane (1925–1928), först var Minta Durfee (1908–1925). Han medverkade i filmer med Buster Keaton, som blev hans livslånga bästa vän, och Charlie Chaplin. 1916, fick han kontrakt med Paramount Studios och erbjöds fullständig konstnärlig kontroll över sina filmer.

Kuriosa?
Han kunde rulla perfekta cigaretter med ett par snabba rörelser av ena handen. Han hade en anmärkningsvärd smidighet och fingerfärdighet, speciellt för en man med hans omkrets. Vägde ca 135 kg under sin karriär, det sades att han skulle få mer betalt om han ökade i vikt. Hans liv blev oavsett tragiskt.

Källor:
findagrave.com
sv.wikipedia.org
metric-conversions.org
imdb.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Marskalk Georgij Zjukov var med som ledare och intog Berlin 1945…

Han var den ende i den militära ledningen som var inblandad i alla de avgörande slagen mot tyskarna: Moskva, Leningrad, Stalingrad och Kursk. Och kommer alltid att vara segerns marskalk. Han är en legend i Ryssland och har blivit staty i Moskva. Zjukov var Stalins högsta general. Under andra världskriget ledde han Röda armén från seger till seger, men när freden kommer behövde Stalin inte längre den folkkäre krigshjälten.

Georgij Konstantinovitj Zjukov född 2 december 1896 i Strelkovka i guvernementet Kaluga, död 18 juni 1974 i Moskva, Han föddes i den lilla staden, 13 mil sydväst om Moskva. Hans far Konstantin, som var skomakare, tjänade sällan tillräckligt för att de skulle kunna äta sig mätta. Georgijs mor Ustinja, en stark, robust kvinna, slet då och då som lantarbetare för att maken, sonen och dottern Maria skulle få mat.

Han var själv en sovjetisk militär, armégeneral 1940 och marskalk av Sovjetunionen 1943. Han var den viktigaste sovjetiske befälhavaren under andra världskriget.

Bakgrund?
Zjukov kom från en bondebakgrund, blev tidigt körsnärlärling och kallades in i den tsarryska armén 1915 under första världskriget, där han tjänstgjorde som kavallerist. Under sin lärlingstid i tonåren studerade han i smyg med hjälp av husbondens äldste son. Han läste Allan Pinkerton, Arthur Conan Doyle m m och studerade ingående ryska, matematik och geografi.

Zjukov dekorerades för tapperhet i strid och blev befordrad till underofficer och han deltog i det ryska inbördeskriget 1918-21. År 1923 blev Zjukov regementschef och 1930 brigadchef. Han undgick avrättning eller avsked i samband med massarresteringarna inom officerskåren 1937.

Han menade att arresteringarna stod i skarp kontrast till det socialistiska samhällets lagstiftning och moraliska karaktär. Mindre än ett år senare anklagades han för egoism och ringaktning av kollegor och för att ha fört ut krigsbyte ur Tyskland.

Zjukov blev därefter förvisad till Sverdlovsk, ett milt straff i sammanhanget. Två generaler som uttalade sig till hans fördel sköts. När Stalin dog togs han till nåder och fick personligen gripa chefen för säkerhetstjänsten, den hatade Lavrentij Beria, som sedan dömdes till döden. Han planerade och ledde flera av Röda arméns operationer 1943-45. Tillsammans med marskalk Ivan Konev ledde han de strider som ledde till att Berlin intogs 1945.

”Tio slag från klockan på Röda torget annonserade marskalk Georgij Zjukovs entré. Han kom ridande på en vit arabhingst. Soldater och officerare från armén, flottan och flygvapnet stod uppställda och hyllade honom. Från podiet på Leninmausoleet kastade Josef Stalin, nationens högste ledare, vänliga och gillande blickar mot sin favoritgeneral.”

Under två år, 1955-57 var Zjukov tillbaka i maktens korridorer som försvarsminister, och trots att han räddade Chrusjtjov under kriserna i Polen och Ungern, skickades han åter ut i kylan.

den-roede-plads-zjukov

Kärleken?
Under sitt liv var hans privatliv ett kaos. Han var gift med Aleksandra Djevna sedan 1920 och de hade döttrarna Era och Ella tillsammans. Parallellt hade han en kärleksaffär med Maria Volohova, som födde hans dotter Margarita. Aleksandra var lyckligt ovetande om Zjukovs andra familj, ända tills de båda nästan jämngamla döttrarna Margarita och Era råkade mötas då de påbörjade ­sina juridikstudier i Moskva i början av 1950-talet.

Aleksandra blev ursinnig och krävde att de båda halvsystrarna inte skulle ha någon kontakt med varandra. För att bevisa sin kärlek tvingades Zjukov dessutom gå till myndigheterna för att få äktenskapet registrerat på nytt. Röran förvärrades när han blev kär i Galina Semonova, en 24-årig läkare som vårdade honom när han låg på sjukhus i Sverdlovsk sommaren 1950. Relationen fördjupades under ett par år, och i mitten av 1960-talet skilde han sig från Aleksandra och gifte sig med Galina.

Gift med: Galina Alexandrovna Semyonova (1965–1973).
Alexandra Dievna Zuikova (1920–1953)

Barn (med sin första hustru):
Era Zhukova (född 1928)
Ella Zhukova (1937–2010)
Maria Zhukova (född 1957)
Margarita Zhukova (1929–2011) – mor var Maria Volohova.

Zjukov skrev memoarerna Minnen och reflektioner (två delar) efter kriget, vilka främst belyser hans insatser under andra världskriget. Boken utgavs 1969 och blev en bästsäljare. Memoarerna finns översatta till svenska. När Zjukov dog 1974 var han en av bara två personer som fått orden ”Sovjetunionens hjälte” fyra gånger. Brezjnev fick sina fyra guldstjärnor i födelsedagspresent. Zjukov fick dem för sina insatser som Sovjets främste general.

Han har efter Sovjetunionens fall hedrats med en ryttarstaty på Manegeplatsen i Moskva.

Källor:
sv.wikipedia.org
allehanda.se
en.wikipedia.org
varldenshistoria.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

I kriget mot Norge dog sista svensken i strid, vad vet vi om Berndt Storm…?

stormskjuten

Fälttåget mot Norge var ett kort krig som utkämpades på grund av Norges krav på självständighet i strid mot den union som Danmark och Sverige enats om i freden i Kiel 1814.

I slutfasen så marscherade den svenska huvudstyrkan mot Glommen mellan den 6 och 8 augusti och Karl Johan beslöt att gå över där för att därigenom sätta press på den norska armén. Generalmajor Gustaf Fredrik Mörner fick order att gå över Kjølbergs bro, som först måste repareras sedan norrmännen raserat den.

Reparationsarbetet förhindrades av eldgivning från de norska trupperna på andra sidan, varför överste Carl Eric Skjöldebrand fick order att med 70 man ur Livgrenadjärregementets jägare ta sig över med hjälp av båtar. Norrmännen flydde efter det svenska anfallet.

Ena bilden från idag på – Kjölbergs Bro, åtta kilometer norr om Fredrikstad. Svenskarna förlorade tre döda och femton skadade, varav Skjöldebrand var en, då han träffades av ett skott i benet, vilket medförde att benpiporna gick av. Han kom att avlida tre år senare till följd av skadorna. Omkring 30 norrmän, varav en officer och en underofficer, togs tillfånga.

Kjolberg-bru-i-da

En av de tre stupade svenskarna var den 32-årige Berndt Storm från Bohusläns regemente och då det finns uppgifter om att regementet ingrep i stridens senare skede, tyder mycket på att Storm var den siste att dö. Därmed skulle han vara den siste svensk att dö i kriget mot Norge.

Innan?
Han hade blivit inkallad från sitt soldattorp, rote 99 i Södra Vinningstorp. När Berndt Storm reste lämnade han sin tilltänkta, änkan Ellika, och hennes son Nils kvar i stugan med en ko och en gris. Ett testamente hade han skrivit redan den 8 januari. Utifall att.
Storm marscherade med sina kamrater in i Norge utan att se en enda rödrock. De gick i dagar genom furuskogar och moraser. Invånarna var vänligt inställda och informerade om att de inte skulle finna motstånd förrän de nådde älven Glommen, där den norska armén var samlad.

Striderna böljade fram och tillbaka i fyra timmar. Svenskarna fortsatte att föra trupper över älven. Norrmännen drog sig tillbaka. De sista skotten avlossades strax efter middagen vid Örmengårdarna, cirka fyra kilometer norr om bron, där Kjölbergsälven kröker och landskapet öppnar sig

Vad vet vi om soldaten Berndt Storm?
Han var troligen född 25 april 1780, blev indelt soldat 1809 i Solbergs socken nordväst om Kungälv. 168 centimeter lång. I husförhörslängden 1812 finns han på soldattorpet vid Södra Vinningstorp. På samma ställe finns ”inhysesänkan Ellica” och hennes son Nils. Året därpå har hon blivit ”hushållerska”. 1814 bor hon ensam kvar.

Ellika Olofsdotter, elva år äldre än Berndt, bodde i torpet när Berndt Storm kom dit, hos hans företrädare Håkan Storm, död 1809. Då fanns två söner till henne. Berndt tog över inte bara företrädarens namn utan också hans kvinna. Detta var inget ovanligt.

I bouppteckningen noteras att Berndt Storm hade skrivit ett testamente då kriget i Tyskland fortfarande pågick. Storms kvarlåtenskap skulle ärvas av ”tilltänkta hustrun” Ellika Olofsdotter. Det blev inget bröllop. Den tilltänkte mannen blev kvar i främmande jord.

För 32-årige Berndt Storm, indelt soldat från Solbergs socken väster om Kungälv, kom gryningen med en dag som skulle bli hans sista i livet. Hans öde var att bli den ”sista” att dö i krig (ej i krigsinsatser).

Källor:
Krigsarkivet
Armémuseum
svd.se
sv.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,