Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Sprid länken! Ett inlägg varje dag (minst) klockan 10. Nu 2250 st inlägg. CORONA KVAR – HÅLL DISTANS!


2 kommentarer

De främsta nordamerikanska indianska ledarna och profilerna… Del 1-3

vilda västern2

Nordamerikas indianer, Native Americans, USA:s ursprungsbefolkning – som fascinerat människor länge, ett nomadfolk som levde på det jorden gav. Man var tidigt miljövänliga. Idag kan man räkna indianerna i Nordamerika, alltså i USA och Kanada, till omkring 2,5 miljoner människor, de flesta av dessa lever utanför reservaten.

Landet är hem till 565 federalt erkända indianstammar och 334 amerikanska indianreservat. De största åtta stammarna varierar i storlek från 819 105 till 105 304, med Cherokee, Navajo, Choctaw, mexikanska indianer, Chippewa, Sioux, Apache och Blackfeet toppande listan. Jag tänker berätta om flera stora personligheter i flera inlägg.

Group of Native American Chiefs och andra storheter.


Namn nummer ett:
Chief Joseph (aka Heinmot Tooyalakekt). Född: 3 mars 1840 Wallowa Valley, Oregon. Död: 21 september 1904 Colville Indian Reservation, Washington. Nationalitet: Nez Perce. Chief Joseph egentligen Hinmahtooyahlatkekt (”åskan går över bergen”). Nez Percé-stammen var en av de starkaste i Nordvästra Stilla havet och under första hälften av 1800-talet en av de mest vänliga mot vita. Många Nez Percé, inklusive Josephs far, konverterades till kristendomen och Chief Joseph utbildades i en missionskola.

chief joseph

När han dog 1904 ansåg de flesta amerikaner som kände sitt folks berättelse som ett militärt geni och en ”indiansk Napoleon.” Denna bedömning av indianledaren baserades på resan nedan på 1 500 mil under vilken han och hans folk lämnade sina reservat i hopp om att fly till Kanada, där Nez Percé hade för avsikt att gå med i Sitting Bull och hans Hunkpapa Sioux-band. Men icke.

Man sände Chief Joseph och hans stam först till ett dåligt reservat i Indian Territory (senare Oklahoma); där många blev sjuka och dog. Han som hade lovat sin far att aldrig lämna deras land. Först 1885 fick han och resterna av hans stam åka till ett reservat i Washington – även om de fortfarande var i exil från deras dal. Samtidigt hade Joseph gjort två resor till Washington, DC, där de talade inför för president Theodore Roosevelt, han bad om att hans folk skulle återvända till deras förfäder.
”Hör mig, mina ledare! mitt hjärta är sjukt och ledset. Från var solen nu står kommer jag inte att slåss längre.”


Namn nummer två:
Sitting Bull, Tatanka-Iyotanka. Född: Jumping Badger 1831 i Grand River, Dakota Territory. Död: 15 december 1890 i Grand River, South Dakota, Standing Rock Indian Reservation. Nationalitet: Lakota (Sioux). En chief och helig man av Hunkpapa Lakota.

Sittande Tjuren var en hjälte, en soldat och en av de bästa ledarna genom tiderna, som levde sitt liv och kämpade för sina folks rättigheter och dog som han försvarade dem. Tidigare hade hans far lystrat till namnet, men efter sonens bragd gav denne namnet till sonen och tog själv ett namn som på engelska översätts som Jumping Bull.

Han är kanske den mest omskrivna, under stridigheterna med amerikanska armén 1876 blev han den samlande kraften bland siouxerna och cheyennerna (han försökte även få med siksikauwafolken i Kanada i kampen) i den händelsekedja som ledde fram till slaget vid Little Big Horn. Vid själva slaget deltog han själv inte i aktivt på grund av att han var alltför fysiskt svag efter en soldansceremoni. ”Idag är en god dag att dö!”

Vid samma tid ovan blev Sitting Bull och Crazy Horse legender vid slaget, under vilka uppskattningsvis 2 000 Sioux- och Cheyenne-krigare inspirerade av en av Sitting Bulls visioner och dirigerades och förstörde sedan det 7:e amerikanska kavalleriet under ledning av George Custer. Denna katastrof ledde till att den amerikanska regeringen fördubblade sina ansträngningar för att ”lugna” siouxerna.

Sitting Bull

Stting Bull ledde så småningom sin stam till Kanada, där de bodde tills han 1881 utlovades amnesti av den amerikanska regeringen. 1885 turnerade Sitting Bull med Buffalo Bill Codys vilda västern-show. När den religiösa och mystiska andedansen spred sig hos siouxerna försökte myndigheterna förmå hövdingen att stoppa rörelsen. Sitting Bull sade att han inte längre kunde förvägra siouxerna deras hopp, varpå han blev gripen. Det utbröt då tumult och Sitting Bull och hans son blev skjutna. Sitting Bull och Crazy Horse var två av de sista Sioux-ledarna som gav sig, och båda led hemska dödsfall på reservaten.


Great Native American Warriors
https://www.youtube.com/watch?v=-OXXqxcEfzI


Namn nummer tre:
Geronimo (aka Goyathlay) Ledare, ej hövding. Chief: Geronimo (Bedonkohe Apache Leader). Född: 16 juni 1829 nära Turkey Creek (Gila River), Mexiko. Död: 17 februari 1909, Fort Sill, Oklahoma. Nationalitet: Apache. Han var en schaman och ledare för en chiricahua-apachisk grupp.

Geronimo

Namnet ”Geronimo” framkallar ett antal olika känslor. De som trodde på 1800-talets amerikanska framtidsvisioner betraktade Geronimo och alla infödda amerikaner som hinder för Guds vilja för nationen. Till och med idag förknippar många amerikaner namnet Geronimo med ett krigsskrik, slutet som ofta – hans fru och familj dödades av mexikanska soldater och framkallade hämnd och motstånd mot dem. Kuriosa: USA använde också ”Geronimo” som ett kodnamn för Usama bin Ladin.


Fjärde namnet:
Chief Seattle var hövding över stammarna Duwamish och Suquamish. Hans namn var också – Sealth (Lushootseed: sia ) (cirka 1786 – 7 juni 1866). Det var efter honom som staden Seattle uppkallades. Han var en begåvad talare och mer diplomat än krigsledare.

chseattle

Han var en stor man och är känd för sitt tal 1854 till folk. Talet är en kraftfull vädjan om att respektera urbefolkningens rättigheter, och ska enligt ögonvittnen ha tagit ungefär en halv timma.


Femte namnet:
Cochise var chief för Apache-indianerna som täckte territorium som expanderade över New Mexico och Arizona. Han upprätthöll fred med amerikanerna i flera år tills medlemmar av hans familj dödades. Cochise, född cirka 1812, död 9 juni 1874, var en ledare bland Chiricahuaapacherna.

Cochise, Shi-ka-Hon eller A-da-TLI-chi – ”har samma kvalitet eller styrka av en ek”, hade en nyckelroll under Apachekrigen, han ledde ett uppror mot den amerikanska regeringen som började 1861 och fortsatte fram till ett fredsfördrag 1872. Var då med om: Apachekrigen, Battle of Cookes Canyon, Battle of the Florida Mountains, First Battle of Dragoon Springs och Battle of Apache Pass.

Han beskrevs som en stor man (för tiden), med en muskulös kropp, klassiska drag och långt svart hår, som han bar i traditionell Apache-stil. Han var cirka 1,80 meter lång och vägde cirka 79 kg. Efter olika olyckor drevs Cochise och hans män gradvis in i Arizonas Dragoon Mountains, men använde bergen för att försvara sitt och som en bas för att fortsätta attackerna mot vita bosättningar.

cochisenat

Cochise dog av naturliga orsaker (troligen magcancer) 1874. Han begravdes i klipporna ovanför ett av hans favoritläger i Arizona’s Dragoon Mountains, nu kallad Cochise Stronghold. Endast hans folk och Tom Jeffords visste den exakta platsen för hans viloplats, och de tog hemligheten till sina gravar. Hans hustru var Dos-teh-seh, ”Något vid brasan vars mat är kokt”, född 1838. Dotter till Mangas Coloradas. Deras barn var Taza (1842–1876) och Naiche (1856–1919). Cochise County, Arizona är uppkallad efter honom.


I del två kan ni läsa om Crazy Horse, en riktig kämpe.

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns!

Källor:
lib.umich.edu
ducksters.com
listverse.com
oasysparquetematico.com
biography.com
historynet.com
youtube.com
amazon.com
mimersbrunn.se
greenlane.com
sv.wikipedia.org
britannica.com
varldenshistoria.com
peoplepill.com
amertribes.proboards.com

Blogginlägget nedskrivet 15/7-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Lämna en kommentar

Platsen där kvinnorna sköter samhället själva, ett matriarkat i Kenya …

umoja kenya1

Kvinnans rättigheter varierar och i något fall jorden över har kvinnorna tagit över. Anledningen viktig, läs om platsen i Kenya. Den heter Umoja och ligger i norra centrala Kenya i Samburu County, nära Archers Post. Byn består av Manyata-hyddor byggda på ett övergivet gräsmarks-område. Husen är omgiven av ett staket av taggar och taggtråd, viktigt för att visa var gränsen går. För – här är könsstympning förbjuden i byn.

Invånarna i samhället, Sambaru-folket, måste alla bära traditionella kläder och pärlarbete av Samburu. Här går gårdsdjur strövande omkring bland vävda smycken och andra varor man säljer. Detta säljande och hantverket ger kvinnorna en medelinkomst, och kvinnor tar hand om barnen, både en del av byn och andra.

På grund av traditioner med strikt patriarki som sträckte sig över fem århundraden förväntades kvinnor som bodde i Samburu-regionen vara undergivna och lydiga mot sina män, även inför kvinnlig könsstympning (FGM), våld i hemmet och tvångsbarns-äktenskap. De behandlades som egendom och fick inget sätt att försörja sig förutom äktenskapet.

umoja kenya

Ändring?
Allt förändrades för 25 år sedan, då byns ordförande Rebecca Lolosoli grundade det som nu är en av världens mest framgångsrika matriarkier. Här ligger byn som inga män får bo i, bara kvinnor är tillåtna.

”Getter och kycklingar vandrar runt och undviker bambumattorna som kvinnor sitter på och smycken för att sälja till turister, med fingrarna som arbetar snabbt när de pratar och skrattar med varandra. Det finns kläder som torkar i middagssolen ovanpå kojorna gjorda av gödsel, bambu och kvistar. Tystnaden bryts av fågelsång, skingrande, plötslig och härlig. Det är en typisk Samburu-by förutom en sak: inga män bor här.” (x)

Byn Umoja bildades år 1990 av en mindre grupp kvinnor som blivit utsatta för bland annat våldtäkt och har i dag växt till ett mindre samhälle med nästan femtio kvinnor och över 200 barn. Umoja (som betyder ”enhet” på Swahili) är en säregen och möjligen världsunik ort i Kenya.

Umoja: A safe haven for women where men aren’t allowed | Bossladies | womena. 5,27 min. https://www.youtube.com/watch?v=FLG9aLd0lX8

Rebecca Lolosoli?
Hon var med och startade byn och hon säger att idén växte fram hos henne under tiden hon låg på sjukhus och återhämtade sig från en brutal misshandel från flera män som attackerat henne efter att hon pratat om kvinnors rättigheter.

umojorebecca

Rebecca ovan – blev illa slagen av männen, och på den tiden försvarade inte hennes man henne eller visade inga tecken på att han stödde hennes aktivism för kvinnors rättigheter. Rebecca lämnade honom snart därefter och fann säkerhet i Umoja och blev så småningom bymatriarken.

UMOJA – the worlds only matriarchy. 11,41 min.
https://www.youtube.com/watch?v=9RSrCKNqX8I

”Jag frågar hur Seita visste om Umoja, en kvinna i byn.”
”Jag hörde talas om ett kvinnasamhället från skvaller i min gamla by,” berättar hon och säger att hon var glad från första stunden hon kom. ”Jag fick en get. Jag fick vatten. Jag började känna mig trygg och säker.”

Seita tar hand om sitt barnbarn och släpper henne i skolan varje dag innan hon går för att samla vatten och ved. Resten av sin dag gör hon smycken. Hon berättar att hon blev våldtagen av brittiska soldater. ”Jag kom för att jag var gift. Efter vad britterna gjorde mot mig, skulle jag aldrig kunna gifta mig.”
Hon säger att sin ålder vet hon ej. Men hon visar sitt ID-kort där hennes födelsedatum är på. Som många äldre Samburu-kvinnor kan Seita varken läsa eller skriva. Hennes födelsedatum på kortet är 1928.

Året 2018:
Den dåvarande bybefolkningen var – 47 kvinnor, men har över 200 barn. Skola finns också i här och är även öppen för barn från andra byar att lära sig. Byborna började först med att sälja grönsaker som de köpte från andra, eftersom de inte visste hur de skulle odla själva. Detta var inte särskilt framgångsrikt och byn valde att sälja traditionellt hantverk till turister. Kenya Wildlife Services hjälpte kvinnorna lära sig av framgångsrika grupper i hantverk med färgglada pärlor, även en hembryggd, lågalkoholhaltig öl och mer. Artiklarna finns också på en webbplats. Kvinnorna driver också en campingplats för turister.

umoja kenya2

Män?
En ung kvinna från byn som blir intervjuad av The Guardian säger:
”Vi gillar fortfarande män. De är inte välkomna här, men vi vill ha bebisar, även om vi är ogifta.” Samburu-män har anklagat fröken Lolosoli för att förstöra deras kultur och tradition. Arga män fortsätter att komma till byn och kräver sina fruar i en sådan omfattning att kvinnorna nu stannar uppe hela natten i skift för att se upp för dessa våldsamma inkräktare. Tur vi förstått mer i andra delar av världen, även om det finns mycket kvar.

”En kvinna, Mary, 34 år, berättar att hon såldes till en man på 80 år för en ko när hon var 16 år gammal. ”Jag vill aldrig lämna denna stödjande gemenskap av kvinnor,” säger hon. (x) ❤

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns!

Källor:
nyheter24.se
sv.wikipedia.org
newyorkminutemag.com
kulturehub.com
theguardian.com (x)
en.wikipedia.org
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 27/7-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Lämna en kommentar

Käpplingemorden i slutet på 1300-talet i Stockholm, som ledde till döden för många…

Käpplingemorden

Okänt för många av oss är dessa brutala handlingar som följer. Käpplingemorden kallas händelses i Stockholm på 1300-talet då 70 svenskar spärrades in i en ladugård, varefter byggnaden stacks i brand. Händelsen skedde en natt i juni 1389 eller 1392. Käpplingeholmen var namnet på en holme som idag motsvaras av Blasieholmen.

Käpplingemorden, etnisk rensning i 1300-talets Stockholm, skrev Jan-Öjvind Swahn, historieexpert. Käpplingemorden banade väg för vitaliebröderna, Östersjöns sjörövare, och Stockholm blev ett piratnäste.

Käpplingen?
Käpplingen var vid denna tid en kal holme där fiskare från skärgården och Åland hade sina bodar. Nybroviken löpte upp mot dagens Stureplan och kallades Ladugårdlandssviken, där namnet kommer från kungsgårdarna på vår tids Östermalm. Hamngatans sidogata Näckströmsgatan är namnet efter Näckströmmen som skilde holmen från fastlandet.

Bakgrund?
Stockholm hade sedan 1250-talet förbindelser med Hansan och de tyska handelsstäderna. Kontakterna föranledde stor invandring av tyska handelsmän och administratörer. Snart utgjorde tyskarna det ledande skiktet i staden. De flesta hantverkare däremot var svenskar. 1348/-49 tillkom Magnus Erikssons stadslag för att bromsa det tyska inflytandet över stadsstyrelsen. Den tyska dominansen kulminerade när Albrekt av Mecklenburg valdes till Sveriges kung 1364.

käppdrottning_margareta

Oro i staden?
Svenska stormän som ville ha bort Albrekt allierade sig med drottning Margareta (på bild). Det slutade med spänningar mellan tyskar och svenskar i Stockholm. I ett försök att nå en överenskommelse om makten i Stockholm inbjöds representanter från staden att möta ledande svenskar i Tälje (Södertälje). Någon överenskommelse nåddes inte. Stockholms representanter återvände till staden och strax därefter ökade oroligheterna i staden. Tyskarna organiserade en livvaktstyrka, hättebröderna, och började trakassera den svenska stadsbefolkningen.


Otäcka, tyska hättebröder!
”På morgonen den 12 juni låg nattens avskräde kvar i rännstenen och en frän, stickande lukt vilade över Stockholm. Rykten surrade och mycket folk rörde sig ute på gatorna och i de trånga gränderna fanns soldater och kapare. De senaste dagarna hade motsättningarna mellan svenskar och tyskar, som annars styrde staden gemensamt, ökat. En konflikt som under dagen och natten skulle kulminera och leda till en laglös period i huvudstadens historia.” Hättebröder kallades dessa tyska borgare för sina spetsiga huvor.

Käpplingemorden Blodbadstavlan

Den 14 juni 1389 (1392?) tågade tyska hättebröder, soldater och köpmän på Stortorget och samlades vid Kåkbrinken. En anklagelseskrift med namn på 76 svenska förrädare som skulle gripas lästes upp. En del låstes in på slottet, andra forslades till Gråmunkeholmen (Riddarholmen) för att torteras. Den 15 juni brändes en Jöns Kabbemagher och en Lars Uphughom på bål tillsammans med en Gregers Röde.

Den 17 juni, den helga lekamens natt (Helga lekamens dag är torsdagen efter första söndagen efter pingst), roddes slottets fångar över till Käpplingeholmen. Där låstes de in i en byggnad som tändes på. Vrålen från de fastkedjade männen som brändes inne på holmen ekade över Nybroviken natten till den 17 juni. Män dolda i munkjackor sågs tända på träskjulet.

Offer?
Den lägsta siffran för antalet offer under Käpplingemorden är 15, den högsta 76.

Legenden som nämns:
Det sägs att ett järtecken visade sig medan lågorna steg mot skyn på Käpplingeholmen. Ett fruktansvärt oväder bröt ut, åskan dånade, blixtar flammade och staden dränktes i ett skyfall så att ingen vågade ge sig utanför dörren förrän det var över.

Början och slutet?
Kalmarunionen kom att inledas och avslutas med massakrer: Käpplingemorden och Stockholms blodbad.

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor. Fortfarande!

Källor:
wikiwand.com
redviking.se
sv.wikipedia.org
ne.se
biblioteket.stockholm.se
svd.se

Blogginlägget nedskrivet 10/6-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Lämna en kommentar

Vilka var de första ”indianerna” – på vår jord…?

indberins

Fascinerande fråga, vilka de första indianerna var, för man kan ju först konstatera att de ej ”visste de skulle kallas indianer eller annat namn”. Vidgar man synen så blir sökningen i – vilka människor var först på plats och som långt fram i historien blev ”native americans” eller indianer. Clovis. Pre-Clovis?

Första som anländer?
Man tror att den första vågen av människor som vandrade över till den amerikanska kontinenten för omkring 15 000 år sedan, kom alltså troligen från två separata folkgrupper – en från östra Europa och en från Östasien. Lite mer detaljerat har arkeologer nu närmare gissat att de första människorna i Nordamerika först dök upp för 12 000-40 000 år sedan. Exakt när vet man inte.

Mänskligt DNA som har hittats i Oregon har daterats till 14 300 år sedan. Arkeologiska fynd från både Nord- och Sydamerika har identifierats som en jägarkultur kallad Clovis och daterats till 13 000 år sedan. Fynd som ej kan kategoriseras som Clovis men som dateras till äldre än 13 000 år sedan kallas Pre-Clovis.


Antropologiska och genetiska spår tyder på att – amerinderna ursprungligen migrerade till de två amerikanska kontinenterna från Sibirien över landbryggan vid Berings sund. Under istiden var sundet igenfruset. Därför kunde både djur och människor vandra mellan den Nordamerikanska kontinenten och den Eurasiska.

indsibir

Därifrån ska de ha koloniserat kontinenterna via Alaskas och Kanadas inland som nyligen befriats från sitt istäcke. Exakt när och hur denna första våg av invandring skedde, eller om kontinenten överhuvudtaget koloniserades på det sättet, är fortfarande omdiskuterat. Årtal varierar därav.

DNA?
Dna-analyser visade att de människor som befolkade Amerika inte, som man antagit, hade 100 % asiatiska gener. En tredjedel av arvsmassan kom från Europa! Troligen var de första nordamerikanerna asiater, släkt med mongolerna, som vandrat från sina gamla jaktmarker för att söka nya. Till en början stannade man antagligen långt norrut och jagade säl och fiskade. Efterhand spred sig sedan folk längre söderut och därefter åt öst och väst.

indnative-amerrock

Det fanns mycket villebråd i Nordamerika på den här tiden, många arter som nu är helt försvunna. Det nya landet måste ha visat sig ha mycket mat att erbjuda.


Nya landet?
De första kom till ett land som beboddes av stora däggdjur från slutet av pleistocen: Mammutar, hästar, jättetrögdjur och ullhåriga noshörningar. Cloviskulturen och folsomkulturen, baserade sitt liv på jakt på bisonoxe, det som utvecklades från den. Med tiden ska dessa paleologiska indiankulturer ha spritt sig ända ner till Eldslandet.

Människor anländer mer:
Människorna ökade snabbt i antal och jakten på jättedjuren blev alltmer intensiv. Vid slutet av istiden, för cirka 10 000 år sedan, hade över 60 stora djurarter försvunnit från Nordamerika för att aldrig komma tillbaka igen. Forskarna hittar ingen annan förklaring än att det faktiskt var den primitiva människan som utrotat dem. Som vi egentligen fortsatt med, i annan form.

Förklaringen på vad är det vi kallar indianer?
Indianer är en samlingsbenämning på ett stort antal olika folkslag som utgör ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika, tillsammans med inuiterna, aleuterna och yupikerna i Arktis. Urfolken i Nordamerika trängdes gradvis undan av européerna från 1500-talet.

Första från Europa?
De första européer som kom till Amerika var vikingar som på 1000-talet landade på olika platser utefter Atlantkusten där kortvariga bosättningar upprättades. Koloniseringen inleddes inte förrän efter att Christopher Columbus anlänt till ”Nya världen” 1492.

The First Thanksgiving by Jean Leon Gerome Ferris

När den spanska kolonialmakten på 1500-talet trängde fram från söder ända till nuvarande Wyoming, träffade man oftast på pål-omgärdade byar och åkerbrukande indianer. Odlingar som bedrevs under gemensamma former var också typiska för de indianstammar som engelsmän och fransmän mötte på Atlantkusten. De nomadiserande och buffeljagande indiankulturer vi förknippar med västern uppstod först under sent 1600-tal.


Efter USA:s otäcka politik finns det idag endast omkring 600 stammar och cirka två miljoner indianer, varav knappt hälften lever på rester av sitt land i drygt 300 små reservat. Fattigdom och misär präglar många reservat och indianernas naturresurser skövlas fortfarande genom storbolagens rovdrift. Tragik…

indiankvinna

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig minsta sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om gamla och sjuka.

Källor:
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
varldenshistoria.se
svt.se
ui.se
so-rummet.se

Blogginlägget nedskrivet 15/4-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Lämna en kommentar

Karadžic dömdes till livstids fängelse för folkmord, krigsbrott och brott mot mänskligheten…

Karadžic

Jag hörde radion: ”Den bosnienserbiske ledaren Radovan Karadžic döms till livstids fängelse för brott som begicks under kriget på Balkan”, rapporterade Ekot. En riktigt otäck brottsling som inte hade några spärrar.
Han var: Radovan Karadžic, född 19 juni 1945 i Petnjica, Šavnik, Montenegro, dåvarande Jugoslavien, är en före detta serbisk politiker, psykiater och poet. Längd: 1,85 m.

Makan – Ljiljana Zelen Karadžic, som är den tidigare chefen för Röda korset i Republika Srpska i Bosnien och Hercegovina. Hennes familj flyttade till Sarajevo från Tomislavgrad. Barn 2 stycken: Sonja Karadzic-Jovicevic, Aleksandar Saša Karadžic.


Runt 1983:
I början av 1983 fick Karadžic en tjänst på ett sjukhus i Belgradförorten Vozdovac. Familjen ville inte flytta från Sarajevo så Karadzic veckopendlade mellan Belgrad och Sarajevo. Den 1 november 1984 häktades Karadžic och anklagades för att ha förskingrat sjukhusets pengar. Pengarna skulle ha använts för byggandet av ett fritidshus i den bosniska byn Pale i närheten av Sarajevo. Efter 11 månader i fängelset släpptes han i brist på bevis. Kort därefter väckte även domstolen i Sarajevo ett annat förskingringsåtal mot Karadžic och 26 september 1985 dömdes han till 3 års fängelse för förskingring av statliga medel. Usch.


Så 2008:
Den 21 juli 2008 rapporterade regeringskällor att Karadžic arresterats i Serbien och förts till Belgrads krigsförbrytardomstol. Karadžic har sedan år 1995 varit anklagad för krigsförbrytelser och var fram till gripandet efterlyst av den Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien i Haag. USA utfärdade en belöning på 5 miljoner dollar för Karadžics och Ratko Mladics gripande. Äntligen – den 24 mars 2016 dömdes han till 40 års fängelse för folkmord i Srebrenica, krigsbrott samt brott mot mänskligheten av krigsförbrytartribunalen i Haag. Han överklagade senare domen, och sa själv att hans samvete var rent.

Brottet:
Karadžic var inblandad i det blodiga Bosnienkriget mellan 1992 och 1995. Omkring 8 000 män och pojkar dödades i Srebrenica, i vad som beskrivs som det största folkmordet sedan andra världskriget, enligt radion.


Levde med annan identitet:
Krigsförbrytaren har förklarat hur han dolde sin identitet och levde åratal offentligt som en healer. Den bosniska serbiska ledaren var en gång den mest eftertraktade mannen i Europa. I flera år levde han ett offentligt liv i Belgrad under falsk identitet. Många aspekter av hans flyktiga år är fortfarande okända – så för att söka svar måste man gå till han själv.

Karadžic22

Karadžic höll sig mellan 1996 och 2008 undan Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien (ICTY). Under sin flykt anlade Karadžic ett stort och långt skägg för att dölja sin identitet och kallade sig för ”Doktor Dragan ‘David’ Dabic”, hade en egen hemsida under sin falska identitet och skall ha arbetat med alternativmedicin i Belgrad, men även i Italien och Österrike; hans fokus låg på meditation, kinesiska örter och andlig rening.


Folkmordet:
Srebrenicamassakern kallas det folkmord som ägde rum från den 11 till omkring 22 juli 1995 i staden Srebrenica med omnejd i Bosnien och Hercegovina under Bosnienkriget. Sammanlagt beräknas omkring 8 000 bosniaker (bosniska muslimer), huvudsakligen män och pojkar i åldrarna 13 till 78, ha mördats av bosnienserbiska styrkor under ledning av general Ratko Mladic. Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien slog 2004 fast att Srebrenica-massakern utgör ett folkmord. Massakern anses allmänt vara den grövsta krigsförbrytelsen som ägt rum i Europa sedan andra världskriget.


Senaste år 2019:
FN:s krigsförbrytartribunal skärper fängelsestraffet för Radovan Karadžic från 40 år till – livstid för för brott som den bosnienserbiske ex-ledaren begick under kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet. Och – domstolen nekar ny prövning. svt.se. Hans jämställde, Ratko Mladic, fick också samma straff. Mladic är gift med Bosa Mladic. De fick två barn, sonen Darko (född 1969) och dottern Ana (1971–1994). Ana begick självmord den 24 mars 1994.


Ana.
Den enda medlemmen av Mladic-familjen som aldrig kunde acceptera de fruktansvärda gärningarna av slakten i Bosnien var hans dotter Ana. I mars 1994, efter att ha lärt sig av sin fars barbariska handlingar, tog Ana, en vacker 23-årig medicinsk student, sin fars silverpistol hon skulle få senare – placerade den mot sitt huvud och sköt ett skott. Det var en handling som djupt chockade Mladic. Anas kropp hittades i ett blodsprutat sovrum i familjehemmet i Belgrad, den serbiska huvudstaden. (bilden bredvid honom).

anamfar

Några av Mladics närmaste anhängare hävdade att Ana hade varit deprimerad för att hennes far med trupper begick dessa hemska handlingar. En protest mot honom. Familjemedlemmar sa att Ana hade varit en lycklig tonåring tills en studieresa till Ryssland några månader före hennes död. Hon fick höra om den bosniska konflikten och hon fick veta vad som hade ägt rum…

Källor:
sv.wikipedia.org
omni.se
hs.fi
svt.se
theguardian.com
express.co.uk

Blogginlägget nedskrivet 2/3-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Psykiatrikern, läkaren Herman Lundborg var rasforskare, året 1910…

Herman Lundborg1

Herman Lundborg var en uppburen person i samhället. Många beundrade honom och såg upp till honom. En expert och ledare för forskningen var Herman Bernhard Lundborg, född 1868 i Väse, Värmland, död 1943 i Östhammar. Han var – rasbiolog, läkare, professor och chef för det nystartade Statens institut för rasbiologi i Uppsala 1921-35. Faktum är att Sverige i början av 1900-talet var världsledande på det rasbiologiska området. Vid denna tid var det också rent vetenskapligt intressant och han fick utmärkelser, så med senare års insikt blir ju det annorlunda och anses nära – rasism. Han reste alltså runt och mätte skallar, i en tid då allt såg annorlunda ut och nutida sunda förnuft (?) ej fanns…


Rasbiologen och hans familj?
År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Under ledning av professor Lundborg bedrevs under flera år rasbiologiska studier på olika människotyper i Sverige, forskning som hade rashygieniska motiv. var en svensk läkare och rasbiolog. Han var son till majoren Herman Emanuel Lundborg (1834-1888) och Maria Vilhelmina Löhman. Herman Lundborg var gift första gången 1900 med Thyra Peterson (1868-1931) från Stockholm och andra gången 1936 med Maja Kristina Holste (1893-1968) från Jukkasjärvi.


Studier?
Herman Lundborg studerade i Stockholm och vid Uppsala universitet, Karolinska Institutet och Lunds universitet, först zootomi och allmän morfologi, och därefter via psykiatrin och neurologin, ärftliga sjukdomar. Dessutom studerade han embryologi och marinbiologi i Bergen, psykiatri i Nederländerna och kriminalpsykologi i München.

Därtill gjorde han flera studieresor till andra länder, bland annat Estland. Han blev medicine kandidat i Stockholm 1887 och medicine licentiat i Lund 1901 och medicine doktor i Lund 1902. År 1903 blev Lundborg docent i psykiatri och neurologi samt hospitalsläkare i Uppsala, 1915 docent i rasbiologi och medicinsk ärftlighetsforskning och formellt, 1922 professor och chef vid Statens institut för rasbiologi.

Herman Lundborg2


Lundborg pensionerades 1935 och efterträddes då av Gunnar Dahlberg som varit hans assistent 1922-1924. Lundborg – blev 1933 vice president i International Federation of Eugenics, hedersledamot av Vetenskapsakademien i New York 1935 och hedersdoktor i Heidelberg i Tyskland 1936.

Han ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Hans forskning medförde ex att han upptäckte sjukdomen som idag är känd under namnet Unverricht-Lundborgs sjukdom. Lundborgs upptäckt ledde till att kusinäktenskapen upphörde. Sjukdomen är mycket sällsynt, men förekommer också i Finland. En sida av saken.

Hans arbeten?
Ett av hans mest lästa arbeten i rasbiologi var en undersökning av svenska värnpliktiga och han skrev populärvetenskapliga verk i ämnet, bland annat Rasbiologi och rashygien (1914), Svensk raskunskap (1927) och Västerlandet i fara (1934). Flera översattes till tyska och en del till engelska. Hans rasideal var den svenska allmogen och dess avkomma. En viktig bit av hans teorier grundades på genealogi. Teorierna om att den svenska rasen degenereras och – att det fanns mindervärdigt rasmaterial i befolkningen som aktivt måste bekämpas resulterade i tvångssteriliseringar och inrättandet av Statens institut för rasbiologi.


Andra menar att rasbiologins tillämpning i praktiken, med tvångssteriliseringar och statligt understödd rasforskning, skedde efter institutets inrättande, och de styrker detta med datering av lagar och rasstudier och menar att de minskade anslagen berodde på kritik från utlandet och dåliga tider. Att Lundborg spelade en avgörande roll råder det dock enighet om. Han hade under 1910-talet gjort sig känd som rasbiolog genom sina mätningar och undersökningar av den svenska och samiska befolkningen. Lundborg bedrev under sin tid vid institutet sin verksamhet främst i de nordliga delarna av Sverige.


Undersökningarna, som gick under namnet ”Lappundersökningen”, ingick inte i institutets egentliga verksamhet.
Eftersom en stor del av befolkningen i norra Sverige var en blandning av samer, svenskar och finnar fångade det Lundborgs intresse. Han ville hitta bevis på vilka förödande följder rasblandningar kunde få. Både barn och vuxna blev noggrant mätta och undersökta och även fotograferade. Lundborgs forskning kritiserades eftersom att han inte kunde redovisa några egentliga resultat.

”Under resorna i Lappland fanns alltid unga kvinnor med som assistenter. I allmänhet samer eller finsktalande. En del var hans älskarinnor. Några blev gravida.// I Uppsala väntade hans hustru Thyra på väg mot sammanbrott. Rasbiologens dubbelliv med de underlägsna. Hans privata liv var som ett slags intimisering av en större politisk idé.”// (x)

herma1

”1926 kom hans lappländska älskarinna Maria Isaksson, på bild, till Uppsala. I hans pärmar var hon definierad som ”blandras”, antagligen med samisk och så kallad östbaltisk karaktär, som det hette. Hon installerades på institutet som städerska – det är förfärligt att läsa. Ett år senare föddes deras gemensamma barn. Alla förstod läget. Hans trovärdighet som rasbiolog och hätsk fiende till all rasblandning raserades obevekligt, dag för dag. Till sist återstod ingen alls.”// (x)

Herman Lundborg1

Älskarinnans hämnd:
”Maria var stark och företagsam. Det verkar faktiskt ha varit hon som genom sin blotta närvaro som ”rasblandad” rev ner hela det svenska rasbiologiska forskningsprojektet, som en underbar hämnd mot hela skiten. Till sist gifte de sig. Han avled 1943. Hon flyttade in i det uppstädade Rasbiologiska institutets vaktmästarbostad.”

Tyskt samarbete?
Han blev en förebild för de tyska rasbiologer naturligt, de som skulle lägga grunden till Förintelsen under naziregimen. Hans kontakter med tyska universitet vilade på gemensam övertygelse. Men – i motsats till sina kolleger i München, som med tiden fick viktiga uppdrag i det nazistiska dödsmaskineriet, var han inte fixerad vid judarna utan vid samerna.

Böcker:
Hans rasteoretiska böcker blev mycket beundrade av flera, men i dag torde dessa kunna ses som exempel på en rasistisk självgodhet – i kombination med nationalism och nymalthusianism. Och än idag finns högerextrema rörelser som fortfarande vill dela in människor i raser med olika värden. År 1958 övergick Statens rasbiologiska institut i Institutionen för medicinsk genetik vid Uppsala universitet.

Källor:
sv.wikipedia.org
expo.se
ne.se
samer.se
expressen.se (x)
nt.se

Blogginlägget nedskrivet och uppdaterat 29/12-19