Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.


Lämna en kommentar

Shetlandsöarna, allt om denna fascinerande ögrupp om 100 öar… Del 1-2

film_shetland

Början blir bakifrån, som att det är en polisserie som är härifrån och – på Shetlandsöarna har de flera egna och ovanliga husdjursraser, t.ex. Shetlandsponny, Shetlandsko, Shetlandsgås, Shetlandsand och Shetlandssvin. Beståndet av Shetlandssvin uppgår till mer än 330 000 och de finns i 50 färgvariationer.

Hundras?
Shetland sheepdog härstammar från Shetlandsöarna. Torparna livnärde sig på fiske och fårskötsel och behövde en liten gårdshund som också kunde skydda grönsakslandet. Den första rasklubben bildades 1906 på Shetland och 1914 erkändes rasen av The Kennel Club. Många inkorsningar av collie gjordes för att göra rasen till ”en utställningscollie i miniatyr”. 1930 kom den första individen till Sverige

Faktabiten om Shetland?
Shetlandsöarna är en skotsk ögrupp och kommun (tidigare ett grevskap och en region) belägen på gränsen mellan Nordsjön och Atlanten, nordöst om Storbritannien; mellan Orkneyöarna, Färöarna och Norge. Ögruppen består av 15 bebodda och 85 obebodda öar som sträcker sig 150 km från nord till syd och 75 km från öst till väst. Den största ön heter Mainland, där också huvudorten Lerwick ligger.

skottland-orkney-rin

Shetland erövrades på 800-talet av norska vikingar som kallade öarna Hjaltland. Trots att Skottland övertog styret av ögruppen 1472, levde det nordiska språket (kallat norn) kvar till in på 1800-talets början. Dialekten på Shetland är fortfarande starkt präglad i tonfall och ordförråd av det nordiska inflytandet. Det bor nu flera med ursprung från Shetlandsöarna i Kanada, Australien och Nya Zeeland än på Shetlandsöarna.

Till Shetland kommer man med färja från Skottland eller Orkney.

Namnet?
Den äldsta versionen av det moderna namnet Shetland är Hetlandensis, som är en latiniserad form av det fornnordiska namnet som hittats i ett brev till den norska jarlen Harald år 1190. Namnet hade senare utvecklat sig till Hetland år 1431. Det är även möjligt att det piktiska namnet för katt kan ha påverkat namnet. Under 1500-talet hade namnet utvecklat sig till Hjaltland. Omkring 3000 shetländare tjänstgjorde i Storbritanniens marin under Napoleonkrigen som pågick under perioden från 1800 till 1815.

Andra världskriget?
Under andra världskriget stationerades en norsk marinavdelning med namnet Shetlandsgjengen etablerad av Special Operations Executive på en bas i Scalloway på Shetlandsöarna för operationer mot Norge. På Shetland hade det efter Tysklands ockupation av Norge samlats cirka 30 fiskebåtar som seglat över med norska flyktingar.

En stor del av dessa skutor var nu lediga eftersom många av fiskarna rekryterats frivilligt manskap. Shetlandsgjengen åkte på hemliga uppdrag mellan Norge och Shetland och fraktade flertalet flyktingar, spioner och instruktörer till motståndsrörelsen. Man lyckades rädda mängder av personer som efterlysts av tyskarna, till Storbritannien och man lyckades förmedla information av betydelse om tyskarna i Norge till de allierade. Man lade även ut minor som skadade tyska skepp. I början av kriget stod avdelningen helt under brittiskt kommando, men senare var det även norrmän med i styrelsen.

Fiskeskutorna genomförde totalt 80 turer över Nordsjön. Totalt sänktes 10 skutor med en besättning på 44 män och 60 flyktingar på grund av tyska angrepp och dåligt väder. Under hela kriget genomförde Shetlandsgjengen över 200 turer, där den mest kända personen Leif Andreas Larsen (Shetlands-Larsen) stod för 52 av dem.

lerwick

Olja?
Ungefär samtidigt som man hittade olja i Norge fann man även olja utanför Shetlandsöarna. Östshetlandsbassängen är ett av Europas större oljefält – Storbritanniens största oljeexporthamn är här med en volym på 25 miljoner ton årligen.

I del två mer om naturliv och tips om hur du som resande kan ha nytta av eller som faktabitare.

Källor:
sv.wikipedia.org
netflix.com
skk.se
tv.nu
expressen.se

Annonser


Lämna en kommentar

Helgö och Adelsö i Mälaren med spännande historia, besök…?

helgö

Lär om de två platserna i Mälaren. Först – Helgö (över i bild, ungefär helgad ö, tidigare Lillön) är en ö och forntida handelsplats i Mälaren i Ekerö kommun, Stockholms län. Öns största bredd är omkring 1,5 km och den är omkring 5 km lång. På ön ligger tätorten Lurudden samt de två småorterna Helgö och Slottshagen. Ön är främst känd för ett större fornlämningsområde, det så kallade Helgösamhället eller Helgöboplatsen.

Det märkliga fornlämningsområdet på nordöstra delen av Helgö upptäcktes av en slump 1950, då en sommarstugeägare skulle gräva en grop för att sätta ner en flaggstång. Det visade sig finnas lämningar efter ett femtiotal hus, många av dem byggda på terrasser, och fördelade på sju grupper. Bebyggelsen sträckte sig över en lång tid, mellan 200-talet och 800-talet e Kr.

gravgamm

Helgö är framför allt omtalat för de märkliga och dyrbara fynden. Bevis på långväga handel i form av en liten Buddha från Swatdalen i Indien, en tidigkristen koptisk dopskopa från Egypten, båda med datering till 500-talet, samt en irländsk kräkla från 800-talet och mynt från Ravenna, Rom, Bysans och Arabien visar på platsens betydelse. Öns köpmän kan ha haft kungafamiljerna från Vendel och Uppsala som kunder för sina lyxartiklar, som sidentyger, glas och kryddor.

På promenad kan du se och ana formen av husgrunder i marken. Du kan också se var verkstäder, gravar, kultplats och det heliga berget har legat. Ta sedan din egen fantasi till hjälp för att se hur platsen sjudit av liv under forntiden.

Adelsö?
Adelsö eller Adelsön (äldre namn: Alsnu), Mälarens pärla – ön är omkring 10 km lång och mellan 2-4 km bred är en 26 km2 ö med ett vägnät som i huvudsak är oförändrat sedan 1850. På en 14 km vacker vandringsled i orörd natur, förbi välbevarade torpmiljöer och fornlämningsområden, främst från yngre järnålder. På denna större ö i östra Mälaren och ett samhälle i Adelsö socken, i Ekerö kommun, Uppland, Stockholms län. adelsö

Den bofasta befolkningen består av omkring 750 invånare, och invånarantalet har varit ganska stabilt genom århundraden. Flertalet yrkesverksamma pendlar i dag till och från Stockholm.

Lättaste sättet att ta sig till Adelsö är att ta bussen från Brommaplan till färjeläget Sjöängen på Munsö, från vilket det går en bilfärja över till Adelsö, på bild. Sommartid går det även att ta ångbåten S/S Ejdern från Södertälje till Kyrkbryggan på Adelsö.

adelsolede

Historia?
Fiske, fågel- och säljakt utgjorde grunden för de första människorna. Gravar från äldre- och yngre bronsåldern finns, men de flesta gravfälten anlades under järnåldern och då främst under vikingatiden. På Adelsö finns dessutom två fornborgar, varav Skansberget vid Stenby är ovanligt välbevarad.

Under 1100-talets senare del byggdes kyrkan i Hovgårdens närhet. Birger jarls söner Magnus Ladulås och Valdemar Birgersson lät under 1270-talet bygga Alsnö hus som främst tycks ha varit ett sommarpalats för konungar och ståthållare.

Natur och djur?
Djurlivet är artrikt och omfattar bland annat älg, rådjur, vildsvin, räv, hare och mink. På nordvästra Adelsön ligger Adelsö-Sättra naturreservat som innehåller bland annat en speciell och numera hotad granskogstyp på naturligt näringsrika sandjordar.

Källor:
sv.wikipedia.org
adelso.nu
irisharchaeology.ie
ekero.se


Mer om människans ursprung, en Rudolf-människa, en Denisovan…

Denisova

Enligt en del teorier uppstod universum genom den ”stora smällen” för mellan 10 och 25 miljarder år sedan. Teorier som kan stämma. Man beräknar att jorden är 4,6 miljarder år gammal. Det dröjde länge innan liv uppstod. Med nutida teknik kan man få ut mycket av de fynd man upptäcker. Denna kallas då – Rudolfmänniskan (Homo rudolfensis) och är benresterna från fynd KNM ER 1470, varför den ibland också kallades 1470-människan. Relationen mellan Homo rudolfensis och den samtida Homo habilis är oklar och omstridd.

Redan på 1970-talet hittade man en skalle från vad vissa paleontologer gav namnet homo rudolfensis och de menade då att fanns ytterligare en art av människosläktet. Inte förrän det nya fyndet dök upp verkar det som om man kan acceptera att det faktiskt fanns ytterligare en art.

Det första fyndet hittades av Richard Leakey, son till Louis och Mary Leakey, man fann 1967 i en stor samling fossil öster om floden Rudolf i norra Kenya. Över 40 Australopitheciner och många stenverktyg hittades på denna plats, i Koobi Fora vid Turkanasjön i Kenya. Vad som gör detta fynd så intressant är att det återfanns under ett 1 meter tjockt lager av vulkanisk aska.

Sjön hette tidigare Lake Rudolf, vilket har gett Rudolfmänniskan dess namn. Man beräknar åldern på fynden till mellan 1,8 och 2,5 miljoner år. Nya fynd upptäckta 2007 och 2009 presenterades i 8 augusti 2012 i en grupp ledd av Leakey. Fynden är från ett ansikte och två käkben med tänder och stärker hypotesen om Rudolf-människan som en separat underart. Det är ändå inte klart att så är fallet, eller om fynden bör klassificeras som homo habilis.

De nya fynden i norra Kenya sägs visa på att en av våra tidigaste släktingar levde sida vid sida med en annan människoart. Fynden, där man analyserat skallrester från norra Kenya, betyder att vi sannolikt måste rita om vårt stamträd.

H. rudolfensis

Storleken på den nya, gamla människan?
H. rudolfensis blev ca 155 cm lång och hade en hjärnvolym på mellan 600 och 800 kubikcentimeter. De starkt byggda människorna utvecklade ett starkt bett, för att kunna anpassa sig till miljön som ofta förändrades. Ett starkt bett var en förutsättning för att under torka kunna byta till hårdare födotyper. H. rudolfensis antas redan då ha utvecklat verktygskulturer. Med skarpkantade stenar kunde de då skära upp kadaver och kroppar och därmed erövra helt nya näringskällor. En del forskare tror att H. rudolfensis lämnade Afrika och spred sig vidare. Karta över Kenya, inringat för fynd – H. rudolfensis.

Ansiktet verkade vara av en ung, en teammedlem. Experten Fred Spoor, beskrev ansiktet som ”oerhört platt”, med en rak linje från ögonhålan till framtand. De käkben som verkade matcha var också kortare och mer rektangulära än kända H. habilis prover. Den första människan av sorten Homo var just Homo habilis. Att Afrika har haft en central position för människans ursprung är svårt förneka, och det kan vara Rudolf-människan som skulle kunnat uppehållit sig i södra Europa och sedan återinvandrat till Afrika som i viss mån skulle kunna bryta mönstret!

2010 kunde man med DNA-teknik visa att en liten skelettdel från ett fynd i Sibirien visa att ytterligare en människoart funnits på jorden så sent som omkring 40 000 år sedan. Eftersom även neandertalarna och rester av Homo erectus fanns kvar då levde alltså fem människoarter sida vid sida vid denna tid! Andra rön från 2012. För ca 50 000 år sedan fanns människor i Europa och Asien: i öster fanns Denisova-människorna, mörkhyade, brunögda och med svart hår, som så småningom dog ut. Bild Denisovar överst.

För några år sedan upptäckte en forskargrupp att den lilla flickan från Denisova tillhörde en tidigare helt okänd sorts människa. Ryska arkeologer hade hittat en liten benbit av ett lillfinger och två kindtänder i en grotta i södra Sibirien. Men det var dna-analyserna som visade att det var en flicka och att hon varken tillhörde neandertalarna eller oss moderna människor. Hon var något helt annat. Det enda fynd som säkert har gjorts är de ovan från en grotta i Altaibergen.

Minst en gång har en Denisovamänniska och en modern människa fått barn tillsammans. Sannolikt i Sydostasien. Dna-spåren antyder att det var en manlig Denisova och en kvinna från vår sort. Ättlingar till detta barn lever fortfarande på Papua Nya Guinea. Där består nutida människors dna till omkring 6 procent av Denisova-dna.

Homo rudolfensis

Slutligen av detta spännande är vad förkortningarna betyder. Homo habilis – kallad Den händiga människan. Homo sapiens – kallad Den kloka människan. Benämningen på oss, moderna människor. Neanderthalare och Cro-Magnon tillhör även de Homo sapiens.

Källor:
sv.wikipedia.org
Vetenskapsradion
(Sveriges Nyheter)
ne.se
getsemane.se
larshammaren.se
dn.se


Mammutar, har de funnits i Sverige…?

mammut

Funderade kort på detta innan jag sökte vidare. Att de funnits i kallare delar av världen vet vi, men som grannar till oss? Väljer med inriktning på Sverige och – fakta om vad de var.  🙂

Jo, svaret blir att det har funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen. Men oj då. Mammuten vägde ca 5 ton och hade betar som var upp till 4 meter långa.

Från 1900-talets början finns spännande berättelser om hur de fann dem i andra länder. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Här fanns andra djur, utdöda nu som stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren. Själv vet jag att i min närhet fann man vid grävning i en gata, en sabeltandstiger. Utmärkande var två extremt långa hörntänder. Dessa djur kallades även smilodon. De senaste exemplaren ska ha funnits för – en miljon år sedan. Innan någon av oss ens var född. I Göteborg. 🙂

mammu

Men åter, mammut i Sverige. Varför så få?
Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser.

Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. 1849 var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben. Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster.

Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut. Man har även funnit reliker hos kvarlåtenskapen efter en avliden man i Umeå 2011.


Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Mammutens slut?
De dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

mammu

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar, så de dog inte ut förrän cirka 1700–1500 f.Kr. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgmammutar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Släktskap?
Mammutar (Mammuthus) är ett släkte elefantdjur som härstammar från elefanter som för cirka 3 miljoner år sedan vandrade norrut från Afrika. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Det har funnits ca 20 olika arter med olika variationer. I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika, en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning.

Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster. Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

mammutfund

2013 kunde man läsa att svenska forskare tror att mammuten kommer att återuppstå. Det var en nyhet att ryska forskare gjort ett nytt fynd av en nedfryst mammutkropp som skulle vara så välbevarad att en ny levande mammut skulle kunna skapas med hjälp av kloning.

”När vi bröt isen under hennes mage, rann blodet ut därifrån, det var väldigt mörkt. Detta är den mest häpnadsväckande upptäckten i hela mitt liv. Mammutens muskelvävnad är också röd, som färgen på färskt kött”. Semyon Grigoryev, ledare för den grupp av forskare som gjort framgrävningen av den nya mammuten.
Nej, kloning för vad?

Och om -hur de dog ut är ej helt klart. Sannolikt en konstellation av olika faktorer som tex. kollapsen av mammutstäppen som ekosystem, och förbättrade jaktmetoder hos det växande antalet människor. Och det finns även en teori om att mammutarna kan ha dött ut på grund av någon smittsam sjukdom.

Källor:
alltomvetenskap.se
sv.wikipedia.org
illvet.se
svt.se
kau.diva-portal.org


Nordingrå, nära Kramfors, en okänd ort med historik…

Nordingrå1

Långt norrut ligger orten Nordingrå, rätt okänd eller? Tänk Kramfors, en ort med en del sevärt. Nordingrå, ett äldre namn var även Nordingråvallen. Den är en tätort i Kramfors kommun, Ångermanland och kyrkbyn i Nordingrå socken. Här räknade man in 270 invånare 2017. Kuriosa. Postnummer – 870 30. Riktnummer – 0613.

Nordingrå socken?
Man har funnit cirka 175 fornlämningar. Vid Överveda ligger en stor boplats från stenåldern. Från bronsåldern finns i socknen omkring 115 gravar av kuströsetyp. Även från järnåldern finns sådana gravar. Från vikingatiden finns gravhögar. Det finns vidare en fornborg samt labyrinter och tomtningar vid kusten.

kyrkanordingra

I närheten av Nordingrå finns de största kända förekomsterna av anorthosit i Sverige. Kallas ibland labradorsten, är en magmatisk djupbergart, som till mer än 90 % är uppbyggd av fältspat (plagioklas). Pyroxen samt mindre mängder av oxider som magnetit, ilmenit och olivin förekommer även.

Hur uppstod namnet?
Namnet – (1344 Norungaradh) är ett bygdenamn med efterleden radh, ‘bygd’. Förleden är inbyggarbeteckningen nordhungar, ‘de som bor i norr`

elisabethbild

Här finns också en färgstark travamatör. Bakom pseudonymen ”Never Ending Holiday, Nordingrå” finns amatörtränaren Elisabeth Lundholm med licens på Dannero och med en del unga stjärnskott på hästfronten. Intressant se!

På Nordingråvallen ligger bland annat Nordingrå kyrka, Nordingråskolan, hembygdsgård, i Kusthallen finns förutom en ishockeyhall ett gym, bowlingbanor och ett bibliotek.

Kiörningsgårdens pensionat är ett av de ställen som har haft många namnkunniga konstnärer bland sina gäster. Bland andra Erland Kullberg och prins Eugen; den sistnämnde logerade här år 1937.

En bok om häxor på orten…
Ondskan i Nordingrå : en norrländsk häxprocess 1675

Nordingrå

”I maj 1675 bryter vansinnet ut i den lilla ångermanländska socknen Nordingrå. Över 100 personer, mer än en tiondel av Nordingrås befolkning, anklagas för att åka till Blåkulla och festa med Djävulen. Ungefär 200 personer, mest barn och ungdomar, uppträder som vittnen.

De berättar om hur de tvingats åka med till Blåkulla och delta i Satans orgier. Men bakom de absurda historierna om Blåkulla skymtar en överklass som försöker kontrollera den egna befolkningen och hitta syndabockar för svälten och missväxten. Prästerna och de statliga ämbetsmännen…” Författare: Kalle Holmqvist. Utgiven 2012.

Sommarresa på semester? 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
tripadvisor.se
nordingrakonstrunda.se
adlibris.com

 


Zenon av Kaunos efterlämnade rullar om livet i Antikens Egypten…

Basilica_of_Kaunos_AvL

Vem var denna Zenon?
Jo, Zenon av Kaunos, var son till Agreophon, och föddes i staden Kaunos, vid kusten i Caria. Där hade han många vänner och släktingar. Han var en grekisk förvaltare och skribent som levde under Antiken kring 200-talet f. Kr. Zenon är känd för att ha efterlämnat ett stort papyrusarkiv med information om dåtidens vardagsliv i Antikens Egypten.

Endast lite är känt om Zenons liv.
Han föddes troligen kring år 285 f. Kr. i Kaunos i Karien och hade troligen två bröder. Zenon reste i unga år till staden Philadelphia i Faijum i Egypten. Han levde åtminstone till 243 f.Kr. Men hans sista anteckningar kan vara daterade till år 229 f. Kr.

Förmodligen efter 258 f.Kr., arbetade Zenon som en privat sekreterare för Apollonios i Egypten. Denne som var Ptolemaios II Filadelfos skattmästare och en viktig rådgivare som var ansvarig för statskassan och övervaka betydande beslut. Zenon var ansvarig för att ta emot personer som ville tala med Apollonios, och vid behov, godkänna dem för att möta hans arbetsgivare.

myntet

Zenon levererade också personliga meddelanden till och från Apollonios, och övervakade dennes ‘hushåll på gårdar i Philadelphia. Zenon verkar också ha övervakat andra innehav av Apollonios i Fayum och i området kring Memphis. Under den tidiga perioden av sin anställning förefaller Zenon ha rest flitigt på uppdrag av ”sin chef”. Knappast med tåg eller buss?

Efter en resa kring Nildeltat drabbades Zenon av en sjukdom som tvingade honom till andra arbetsuppgifter och han började med förvaltningen av Apollonios stora gods. År 248 f. Kr. slutar Zenon sin tjänst och drog sig tillbaka till privatlivet, men han blev en välbärgad man och ägde själv stora egendomar.


Vad består då hans anteckningar av som gör det spännande?
Papyrusmanuskripten omfattar cirka 2 000 ark, samlingen upptäcktes åren 1914 eller 1915 nära Kom el-Kharaba i guvernementet Faijum i Egypten, som nämns ovan. Manuskripten såldes till olika institutioner bland annat i Italien och USA. Texterna är främst skrivna på demotiska och klassisk grekiska. Arkivet sträcker sig från år 261 f. Kr. till slutet av 240-talet f. Kr.

Manuskripten innehåller unika saker – privatbrev, ansökningar, förvaltningsdokument och liknande vardagsärenden och ger en stor inblick i dåtidens samhälle. År 238 f. Kr. överlämnades manuskripten till någon annans förvaltning. En papyrusrulle i Michigan-samlingen, daterad till ca 259 f.Kr., listar bestämmelser som Zenon eller kanske en av hans medarbetare som behövs för resor till Syrien. cropped-hathor25

1987 startade ”Perseus Project” vid Tufts University i Massachusetts med mål att göra alla manuskript tillgängliga på internet.

Källor:
enzyklo.de
sv.wikipedia.org
lib.umich.edu