Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Heinrich Julius von Klaproth, tysk forskningsresande, åsikter om Atlantis…

klaprothen

En man före sin tid? Heinrich Julius von Klaproth, född 11 oktober 1783 i Berlin, död den 20 augusti 1835 i Paris, tysk forskningsresande, son till kemisten och mineralogen Martin Heinrich Klaproth.

Heinrich var även lingvist, etnograf, orientalist och upptäcktsresande, och en vän till Jean-Pierre Abel -Rémusat, en fransk sinolog (vetenskapen om det kinesiska språket och kinesisk kultur). Heinrich, en spännande man.  🙂

Han blev intresserad och studerade österländska språk i unga år efter att övergett kemi och fysik och började sin karriär genom att publicera ”Asiatisches Magazin”, blev 1804 adjunkt i orientalisk filologi och litteratur i Petersburg. Till S: t Petersburg reste han 1805 och anslöt sig till ambassaden av greve Golovkin till Kina, i processen att skaffa en stor samling av kinesiska, manchurianska, mongoliska och japanska böcker. En annan resa, som Klaproth företog till Georgien och övriga Kaukasus 1807-1808, lämnade i flera avseenden viktiga svar. Så tidigt!

1808-1810 skickades han att utforska Kaukasus och 1812 utsågs han till professor i österländska språk vid Vilnius, även om kriget hindrade honom från att ta upp ämnet. I december 1810 fick Klaproth anledning att bege sig till Berlin och av oklara skäl, fann han snart bäst att inte återvända till Ryssland.

1815 flyttade han till Paris, som blev hans antagna hem, där han med preussiska regeringens tillstånd förblev bosatt, även sedan han 1816 av nämnda regering fått titel professor i asiatiska språk med åtföljande lön. Tack vare hjälp fick han tillstånd att stanna i den franska huvudstaden. Han var en av grundarna till Société asiatique i Paris och grundade en tidskrift. Året därefter medföljde han en avsänd rysk beskickning till Kina och vann framgångar för sina asiatiska språkstudier, trots att beskickningen knappt hunnit över gränsen till Mongoliet, då den måste vända om.

Han utgav många arbeten, fast de geografiska har i efterhand ansetts mindre pålitliga. Ex. – ett viktigt verk för kunskapen om Japans historia. Mycket av det som är känt om det indo-iranska ossetiska språket kommer från Klaproth och tråkigt, men viktigt – hans Asienpolyglotta (1823; 1831), senare ersatt i vissa avseenden, bildade i sin tid en ny avgång för klassificeringen av östliga språk. Jajamen! 🙂

Speciellt är att han är den enda källan till information om flera utdöda kaukasiska språk. Och – han föreslog att Atlantis hade varit en stor ö som nästan fyllde västra Medelhavsbassängen.

Kalprothatlantis

Han producerade en spekulativ karta över denna ö, som han kallade Tirrenide (från Tyrrhenia), en term som används för att beskriva de kombinerade och expanderade landmassorna i Korsika, Sardinien och Menorca. På bild. Även om han föddes i Berlin tillbringade han mest tid i Paris. En annorlunda man – då. Han dog i Paris 28 augusti 1835, 51 år, 10 månader och 9 dagar ung.

Källor:
picus.sns.it
en.wikipedia.org
britannica.com
theodora.com
evi.com
atlantipedia.ie

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Fanny Alving och dottern Bangs liv, ovanligt nytänkande för sin tid…

fannya

En del författare förblir ganska okända tills någon skriver om dem och pseudonymen Bang känner kanske någon igen, detta ska handla främst om Bangs mor – Fanny, men även om dottern Barbro, ”Bang”. Fanny på övre bilden.

Moder – Fanny Maria Alving, född Lönn, 23 oktober 1874 i Ytter-Selö i Södermanland, död 2 juni 1955 i Stockholm, var en svensk författare. Hennes föräldrar var sjökapten August Lönn på Stallarholmen och Erika Charlotta Persdotter Jonsson.

1877 flyttade familjen till Stockholm. Fanny var gift 1898-1905 med byrådirektör Sven Norrman och har en del utgivet under namnet Fanny Norrman samt romanförfattare som – Ulrik Uhland. Första äktenskapet med Sven – född 1870 i Jönköping, död 1938, gav en son, 1901, Anders Norrman…

1906 omgift med språkvetaren, lektor fil. dr. Hjalmar Alving, en familj med mycket humor – med vilken hon blev mor till Barbro Alving. Hjalmar var född 1877 i Kalmar, död 1958 i Stockholm. Tre barn, Barbro som var yngst och tidigt kallades Bappo, Beat-Sofi Alving – kallad Bojan eller Barro (1907-1969), adjunkt i språk och – Anders Norrman.

Modern Fanny blev utbildad vid Palmgrenska samskolan i Stockholm. Studentexamen 1893. Företog åtskilliga resor till kontinenten, Norge och Danmark. Arbetade på grekiska konsulatet i Malmö 1894-95 samt på Lindens teater- & konsertbyrå 1895-98. Medarbetare i Strix under signaturen Maja X.

Några ex ur litteraturen: Galläpplen och paradisäpplen. Diktsamling, 1901. Brita från Österby. Roman, 1914. Juvelerna på Gårda. Roman, 1914. Familjen von Skotte. Roman, 1922.

Fanny Alving fick flera av ovannämnda verk översatta till tyska. Senare hälften av trettiotalet präglas av att Fanny gled allt längre in i mentalsjukdom med förföljelseidéer och självmordsförsök. I det längsta försökte man behålla henne i hemmet i Nockeby, men fadern och de två döttrarna måste till sist inse att det inte var möjligt utan förde henne till Beckomberga. Hon vistades där tills hon avled 2 juni 1955.

bang

Om dottern Barbro så, signaturen Bang, född i januari 1909 i Uppsala, död i januari 1987 i Stockholm, var en svensk journalist, kåsör och krigskorrespondent. Hon fick själv ett barn, Maud Fanny, född 1938, med illustratören och tecknaren på DN, Birger Lundquist (som då var gift). Maud, eller Ruffa, föddes utanför äktenskapet.

Det glada bohemliv hon levde på Stockholms krogar ledde till att hon plötsligt fann sig gravid med den då gifte tecknaren Birger. Kutym för ogifta kvinnor vid denna tid var att, som det hette, ”åka till Oslo”, det vill säga göra abort i grannlandet. Men Bang hade ingen tanke på det utan födde sitt barn som ogift kvinna. Det var ytterst ovanligt och Bang blev därmed en föregångare och gav namn åt många så kallade ”bangbarn”, det vill säga barn till ogifta mödrar.

Bangbarnet var inget man skulle skämmas för utan något att vara tacksam för och många svenska kvinnor lät sig genom Bang övertygas om att det var i sin ordning att vara ogift mor och i en del fall även ensamstående mor. Ovanligt var också Bangs beslut att flytta samman med en kvinna, den adliga Loyse Sjöcrona. Det blev också Loyses uppgift att sköta dottern Ruffa under Bangs många arbetsresor världen över. Även fadern var med i bilden och hälsade på dottern emellanåt. Som med så mycket annat var Bang alltså långt före sin tid, ibland flera decennier.

Fadern Birger kunde inte besluta sig för att skiljas. Dessutom blev det ganska snart uppenbart att han var svårt sjuk och knappast heller skulle komma att kunna bidra med några pengar. Men Barbro bestämde tidigt att ensam ta hand om barnet. Hon som snart blev ett med sin signatur Bang, jobbade på DN. I många år skrev Bang under under signaturen ”Käringen mot strömmen” kolumner i Vecko-Journalen.

Familj: Livskamraten ovan – Loyse Sjöcrona (1896–1989), dottern Ruffa Alving (1938–2015). Hon hade haft många karlar fast hon älskade kvinnor djupare. ”Men jag har förstått att det var svårt för min mor också, för hon och Loyse hade inte en erotisk relation sen Loyse flyttade hem till oss.”. Dottern Ruffa.

De problem som följde henne genom livet var cigarettrökning, alkohol och prestationsångest, senare sjukdom. I slutet på 1950-talet skrev hon att hon blir katolik och känner att hon har ”kommit hem efter trettio års sökande”.

En kvinna som engagerade sig i samhället, tog t.o.m. ett månadslångt fängelsestraff, men som mor fanns hon mestadels ej där. Våren 1983 drabbades hon av afasi och kunde inte längre skriva. Fyra år senare avled hon. Två mödrar, en av dem dotter, och dess öden.

Källor:
ne.se
sv.wikipedia.org
runeberg.org
dn.se
barbro-alving.com
qx.se
minnenasjournal.nu

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Frispråkig författare, uppväxt i förort till Göteborg, Eija Hetekivi Olsson…

eija hetekivi 12

Vem är denna kvinna, 44 år? Jo, Eija Mirella Hetekivi Olsson, född i mars 1973 och är en svensk författare. Hon är uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. Själv fick hon, efter uppväxten i Gårdsten, brödjobb, barnafödande, Komvuxplugg och flera års intensivt läsande på universitetets lärarprogram,

Hon har bland annat arbetat som trappstädare och restaurangbiträde, innan hon utbildade sig till lärare. Hennes debutroman Ingenbarnsland som utkom 2012 hyllades av kritikerna. Den dramatiserades av Göteborgs Stadsteater. Pjäsen hade urpremiär 13 mars 2015.

Citat Eija:
”När caféer och fritidsgårdar stängs och en massa elever inte ens går till skolan utan bara driver runt. Inte konstigt då att det sjuder och brinner under ytan, exploderar och uppstår vulkanutbrott.”

Miira är den efterlängtade uppföljaren. 2014 utgav hon tillsammans med fotograf Jerker Andersson, Fuck skolan, en samling röster från elever i nian.

”Hon kastade sig över honom.” Så inleds den nya romanen om Miira. ”Han springer sex steg, är tjugosex år och har en sexig smilgrop, tankesexade hon. Och jag är sexton, har rökt sex cigg i dag och väckarklockan jag slog sönder imorse ringde sex.” Men Eija Hetekivi Olssons ”Miira” är ingen snyfthistoria från förorten, den är en slåss-i-solsken-bok som drar upp ryggen, tillbaka axlarna och fram med full-i-fan-blicken. Mig äger ingen, hade också Miira från Gårdsten kunnat säga. (x1)

eija hetekivi

Exempel på priser och utmärkelser:
Stig Sjödin-priset 2012. Katapultpriset 2013. Adlerbertska konststipendiet 2013. Robespierrepriset 2014. Svenska Akademiens stipendium ur Stina och Erik Lundbergs stiftelse 2016. De Nios julpris 2016. Aftonbladets litteraturpris 2016.

Bor på Hisingen i Göteborg, familjen – två döttrar, Mirella 23 år och Cathline 17 år. (dec.2016)

Källor:
gp.se
norstedts.se
sv.wikipedia.org
dn.se (x1)

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Madicken har funnits, i verkligheten och på film, vem och hur…?

I litteraturen och filmens värld finns de, men i verkligheten?
På film såg vi Madicken som spelades av nu 46-åriga Jonna Liljendahl, ovan på bild – född i november 1970 i Stockholm, som är en svensk tidigare barnskådespelerska, mest känd för att ha spelat just Madicken i filmerna efter Astrid Lindgrens böcker. Det var två tusen barn som sökte till rollen som Madicken.

Jonna jobbar numera som produktionsledare på en reklambyrå. Account Manager på McCann och bor i Vasastan, Stockholm. Jonna Liljendahl (Holst) från äktenskapet, så varannan vecka har Jonna sina barn, Hugo och två år yngre Moa, hos sig.
Övriga veckor blir det mycket hemmalyx. Lyx betyder inte guld och glitter, utan snarare god mat i soffan. Med en hyrfilm som rullar i tv-rutan. Allt enligt Jonna.

Där vi sett henne:
1979 – Madicken (TV-serie i sex avsnitt, 6 oktober–10 november. Fyra av avsnitten klipptes ihop till filmen Madicken på Junibacken (1980). 1979 – Du är inte klok, Madicken 1983 – TV-piraterna (barn-TV-serie, jullovsmorgon 1983).

Inspelningsplats var Söderköping i Östergötland. Scenerna för balen samt mötet med sotaren på balkongen är inspelade på Forsbacka Värdshus i Forsbacka, Gävleborgs län. Hennes scener minns vi, klättrade på tak och föll! I verkligheten var det en stunttjej med lina som gick på taket. ”Närbilderna visar Jonna som balanserar på ett fejkat tak, byggt blott ett par meter på höjden. På distansbilderna syns en flicka från en cirkusskola som verkligen fick gå på ett hustak. Hon hade säkerhetslinor förstås. Jag var inte alls avundsjuk på henne, säger Jonna. År 2008.”

Efter filmerna ville hon inte fortsätta med skådespeleriet och under tonåren besvärade rollkaraktärens skugga henne. Men nu gläds Jonna åt sin filmhistoria. Det lilla hon minns, vill säga. Hon minns bara små fragment. På helgerna åkte hon hem till sin mamma. Också pappan träffade hon vissa veckoslut, föräldrarna var sedan länge skilda. Längtade hem gjorde hon inte, säger hon. I stället var dagarna fyllda med scentagningar och visst pendlande mellan Uppsala och Söderköping, där filmens stadsskildringar hämtades.

Madicken sjunger i TV-piraterna 1983 (Jonna Liljendahl)
Länken: https://www.youtube.com/watch?v=OqMSWHUcm5w

madicken

Busiga Madicken minns vi från TV, men vem är hon då? Madicken är en Astrid Lindgren-figur, som egentligen heter Margareta Engström. Böckerna och filmerna om henne utspelar sig i en svensk småstad under första världskriget, vilket ofta nämns som ”kriget”.

Madicken bor på gården Junibacken med sina föräldrar, yngre systern Lisabet och jungfrun Alva. Pappa Jonas är redaktör på tidningen ”Arbetets Härold” och är socialist. Mamma Kajsa är betydligt förnämare av sig, och tål t.ex. inte att barnen säger fula ord. Hon är också lite ”överklassigt klen”, och ligger till sängs ibland. Men även hon kan vara radikal ibland, till exempel när hon låter hembiträdet Alva följa med på borgmästarinnans förnäma bal.

Så – Anne-Marie Ingeström, den verkliga Madicken, på bild runt 1913-1914. Anne-Marie gift Fries, född och uppvuxen i Vimmerby och barndomskamrat med Astrid. Hennes far var bankdirektör och de bodde i en stor vit stenvilla.

Trots att Astrid var ifrån en bondfamilj blev de snabbt bästa vänner. Först efter Anne-Maries död 1991 avslöjade Astrid Lindgren Madickens egentliga identitet. En fin historia.

Källor:
dn.se
sv.wikipedia.org
underbart.nu
hitta.se
youtube.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Pija Lindenbaum, med sina bilderböcker, som gjort Gittan och Lill-Zlatan kända…

pijahelpijahel

Pija, kvinnan med barnlitteratur som främsta område. Pija Lindenbaum är känd för sina underfundiga bilderböcker om bland annat Gittan och Lill-Zlatan. Pija anses vara en av vår tids största svenska bilderboksskapare. Hon är född och uppvuxen i Sundsvall och gick ut Konstfack 1979.

Pija egentligen Pia Margareta Lindenbaum, född i april 1955 i Sundsvall, är en svensk författare, grafisk formgivare och illustratör. Lindenbaum satt åren 1999–2007 på stol nr 14 i Svenska barnboksakademin.

Har man och dotter, gift med konstnären Mikael Nilsson. Dottern: Alva Lindenbaum bor i Bromma. Genus- och mediavetare, utbildad på Södertörns högskola. Webb- och grafisk designer. Sambo med John-Erik Sjöberg. Pija bor i Alvik, Stockholm.

Hon är född och uppvuxen i Sundsvall, men flyttade 1973 till Stockholm för att studera på Konstfack. Sedan dess har hon arbetat som illustratör, formgivare och författare och står bakom en mängd prisade och uppmärksammade böcker. Hennes böcker sägs vara ”psykologiska dramer fyllda av humor och originalitet. Barnen hon skildrar är mångfacetterade, aldrig enkla schabloner, vilket skapar omedelbar igenkänning, oavsett läsarålder.”

1990 utkom Pija Lindenbaums första bilderbok – Else-Marie och småpapporna. Boken tilldelades BMF Barnboksplaketten och Expressens Heffaklump. En annan prisbelönad och uppmärksammad bok är Boken om Bodil (1991), som fick New York Times diplom för bästa barnbok och senare bidrog till att Pija utsågs till Illustrator of the Year vid barnboksmässan i Bologna.

pija

1996 utkom Britten och prins Benny (Alfabeta), som nominerades till Augustpriset och utsågs av Svensk bokkonst till en av årets vackraste böcker.

Senaste utgivningarna:
2014 – Jag vaktar hunden
2015 – Jag hämtar nappen
2015 – Doris drar
2016 – Pudlar och pommes

Massa utmärkelser ex. 2013 – Albert Engström-priset

Källor:
svt.se
svenskakyrkan.se
prastvigdakvinnor.se
sv.wikipedia.org
lillapiratforlaget.se
rabensjogren.se
konstkalendern.se
aftonbladet.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,


Marina Abramovics liv, otänkbart märkligt, performancekonstnär, läs ALLT…

Vi var en hel del som hörde Marina hos Skavlan för en tid sedan, ett fängslande liv. Det handlar om Marina Abramovic som är en av världens mäktigaste konstnärer. För några år sedan stod 750 000 människor i kö till hennes utställning i New York. Nu kom hon till, denna performancekonstnär, till Stockholm och Moderna museet med utställningen The Cleaner 2017. En ny, veckolång kollektiv performance, (The Cleaner), med körer, sångare och performers i Eric Ericsonhallen i månadsskiftet februari/mars 2017. Köerna ringlar långa till Marina Abramovics performance…

”Vid entrén ombeds man lämna sina väskor, skor, klockor och mobiler. Såvida det inte rör sig om barnteater får jag alltid ruskiga vibbar vid den här typen av kollektiv massavlämning av persedlar.” (z2)

Vem är denna spännande kvinna?
Marina Abramovic, född i november 1946 i Belgrad i nuvarande Serbien, är numera bosatt i New York. Båda hennes föräldrar var jugoslaviska partisaner under andra världskriget. Hennes mamma var Danica Rosic och hennes pappa var Vojin Abramovic. Efter kriget blev Abramovics föräldrar ”nationella hjältar” och fick positioner i den jugoslaviska regeringen efter andra världskriget.

”I sin konst har Marina Abramovic alltid dragits till våld, smärtgränser och rituell självspäkning. Fortfarande kallar hon sig för serbisk krigare. Längtan efter rening är också grunden för ”The cleaner”. (z1)

Barndomen?
Som barn slog Abramovics mor henne. I en intervju som publicerades 1998 beskrev Abramovic hur hennes mamma tog fullständig militär kontroll över henne och hennes bror.
”Jag fick inte lämna huset efter klockan 22 tills jag var 29 år. Mina föreställningar i Jugoslavien gjorde jag före – den tiden, för att jag var tvungen att vara hemma då. Det är helt vansinnigt, men att jag skär mig själv, piskade mig själv, brände mig, nästan förlorade mitt liv. Allt – före klockan 22!”

2013 sa Abramovic: ”Min mamma och pappa hade ett hemskt äktenskap.” Att beskriva en händelse när hennes pappa krossade 12 champagneglas och lämnade huset, sa hon, ”det var det mest hemska ögonblicket i min barndom.”

Vidare i nutid?
”Spirit Cooking” är ett performance-uppträdande som Marina gjorde på ett italienskt galleri redan 1996 där hon målade explicita instruktioner på en vitvägg med grisblod. Abramovic ser det som en form av poesi och har senare utvecklat det till en kokbok och middagstillställningar kring samma tema.

”Det är ett koncept. Det har inget med satanistiska tilldragelser att göra, att alla som är med som sponsorer till hennes konstinstitut blir inbjudna till ”Spirit Cooking”-middagar. Kontroverser sker kring henne, speciellt vill några tala om satanismen, men inget nytt under solen.”

Marina Abramovic utbildade sig i måleri på Konstakademien i Belgrad samt i Zagreb 1965–70. Under 1970-talet undervisade hon på Konstakademien i Novi Sad. År 1975 flyttade hon till Amsterdam i Nederländerna. Mellan 1992 och 1996 var hon professor iHamburg och 1997–2004 professor i performancekonst.

Hon inledde sin konstnärliga karriär 1973. Människokroppen är av central betydelse i hennes konstnärskap, både som tema och medium. Hennes konstnärskap utforskar gränserna för människans fysiska och mentala gränser samt relationer mellan konstnär och publik. abranudxx

Hon arbetade från 1976 under tolv år tillsammans med den tyske konstnären Ulay. De genomförde tillsammans performancekonstverk som utmanade kroppens fysiska och mentala gränser beträffande smärta, uthållighet och fara. Efter tre decenniers arbete började hon i början av 2000-talet att beskriva sig själv som ”the grandmother of performance art”. Hon drar sig ej för det nakna budskapet.

Privatliv, män, kärlek?
1971- Marina gifter sig med konstnären Neša Paripovic. Hon fortsätter att leva med sina föräldrar (!) och deras strikta tio utegångsförbud. 1975 – reser till Amsterdam för att delta i en internationell sammankomst för performanceartister och möter den tyska konstnären Ulay (Frank Uwe Laysiepen, f. 1943). 1976 – tjugonioåriga Abramovic skiljer sig efter att under hela äktenskapet bott hon hos sin mamma; Efter skilsmässan flyr hon fältet – och med Ulay stannar hon i Amsterdam. De bestämmer sig för att vara i evig transitering, och under de närmaste tre åren bor de och arbetar i en bil medan de reser genom Europa. Bodde även under den bitvis…

marinaabramovic-jpg

1980-81 – paret får en lägenhet i Amsterdam och kommer att spela en central roll i stadens konstnärliga liv. De håller till i sin skåpbil och reser till Australien och den stora Victoriaöken där de bor med Pintubi-stammen i nio månader. 1987 – även om de nästan helt har brutit bort sitt personliga förhållande fortsätter de att arbeta tillsammans.
De reser till Kina för andra gången och ansöker om tillåtelse att gå vidare. 1988 – efter år av förberedelse börjar de promenaden längs Kinesiska muren för arbetet The Lovers. Abramovic går från Shanhai Pass vid väggens östra ände. Från väggens västra ände nära Gobi-öknen går Ulay i motsatt riktning.

Efter nittio dagar träffas de. Återföreningen markerar ett slutgiltigt slut på deras romantiska förhållande, liksom ett tolvårigt konstnärligt samarbete. Abramovic och Ulay delar vägar och börjar jobba på egen hand. En stark relation som senare fick en form av ”ekonomiskt efterspel”. 1997 – möter hon konstnären Paolo Canevari, och de börjar ett romantiskt förhållande. Fadern avlider runt 2000. År 2006 gifter de sig i New York. Och är ännu. År 2007 avlider den ”hemska” modern. På frågan om barn har hon sagt att det aldrig varit aktuellt, det hade bara blivit kaos för alla involverade. En märklig kvinna.

År 2016 publicerade Abramovic memoarboken Walk Through Walls och hon finns representerad vid Moderna museet i Stockholm.

Frågan är, hur påverkad är hon av barndomens onda? Hur konstiga saker hon framfört, ”använda sin kropp som ett redskap i sin konst och slutar slutligen att måla och ritas helt och hållet.” Ja, var och en har sin syn.

Hon har varit med om mycket kontroversiell ”konst”, lite på liv och död. Sök på hennes namn eller kolla här mer:
LÄNK – https://www.theguardian.com/artanddesign/2014/may/12/marina-abramovic-ready-to-die-serpentine-gallery-512-hours

Källor:
svt.se
modernamuseet.se
sv.wikipedia.org
dn.se (z1)
expressen.se /gnm
(Gunilla Brodrej) (z2)
theguardian.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,