Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.


Lämna en kommentar

Var det var bättre förr, jämfört med nostalgi…?

bilar

Fick en fråga en gång om att – var det bättre förr – och dess ursprung, vilket jag ej funnit. Uttryck av ”det vardagliga slaget” verkar svårt finna ett ursprung till. Nostalgi blir dock lite som att vi minns det som var bättre förr? En light analys 🙂

Vi vet: nostalgi kommer av grekiskans nostos, hemkomst, hemresa och algos, smärta, lidande, som betyder – längtan efter ett ofta idealiserat förflutet. Det goda som varit? ”It was better before.”

Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19-årige schweiziske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för sjuklig hemlängtan. Det vet man! Det beskrev då den ångest som schweiziska legosoldater kände när de levde utomlands under långa perioder. På engelska heter det – nostalgia.

nostaölgii

Motsatsen till nostalgi blir – ”inte känna lust för något som varit.” Och vissa krigsveteraner från det Amerikanska inbördeskriget (1861–1865) som förmodligen led av vad vi idag skulle kalla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) fick diagnosen att de led av nostalgi.

”På 1600- och 1700-talen ansågs nostalgi vara en allvarlig och ibland dödlig sjukdom. På den tiden var det unga soldater – som låg i krig långt hemifrån – som led av nostalgi.

Var det bättre förr?
”Fick tankar om att när man förr gick till tandläkaren. Det gjorde förskräckligt ont att laga hål. Bedövningsmedel var inte påtänkt. I en bemärkelse är allting bättre nu än det var förr. Människor är friskare och lever längre, livet är bekvämare, vi behöver inte anstränga oss så mycket, vi är rikare, maten är mer varierad och godare och så vidare. I alla de avseenden som relativt enkelt kan mätas och redovisas i en tabell tror jag att det är bättre nu än förr.” (x)

Michael B. Tretow – Det var bättre förr (HQ)
https://www.youtube.com/watch?v=1N3Gze0EOLE

När man läser folks tycken – så tycker många att sammanhållningen var bättre förr, man hade öppna dörrar hemma, men negativt var att mycket av det tekniska i många sammanhang ej nått en sund nivå – och fattigdom anser många skapade gemenskap. Kanske i viss mån?

Idag är nostalgi även ett begrepp inom mode och form, som ofta sammanfaller med ordet retro. Nostalgia_Classi

År 2016 kunde man läsa att enligt en amerikansk studie ansåg bara sex procent att världen blir bättre. De allra flesta av oss tror att den håller på att falla samman.

Men det finns också optimister och någon gång då och då dyker det upp någon som hävdar att det inte var bättre förr. / Klurigt dilemma. Bra och dåligt, då och nu?

Kan det vara såhär?
”Nostalgi är, som någon uttryckte saken, ”historia befriat från alla skuldkänslor”. Vilket är vad som gör känslan så njutbar. Vi kan stryka rasismen, sexismen, tristessen, provinsialismen, fegheten och korruptionen och bara minnas det vi i dag känner att vi saknar. Bra tänkt... 🙂

Källor:
detgodasamhallet.com (x)
youtube.com
norran.se
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se
thefreedictionary.com

Annonser


Tro, magi, skrock, vidskepelse – onda ögat är känt, men vad vet man…?

ontöga

Tron på det onda ögat är en antik vidskepelse som du kan möta i många kulturer i länderna runt Medelhavet, Arabien, Turkiet, hela vägen till Indien. Mycket kan man tro på, häxor, troll eller voodoo? Men om detta öga existerar eller ej är mer en trosfråga, många greker tror på det sägs det. Läs ej om du är skrockfull. 🙂

Vad är det mer specifikt?
Onda ögat, den mest kända formen av en folktro som tillskrivit vissa människor en ”oturlighet”, ett övernaturligt vållande av olyckor eller fysiskt obehag för omgivningen. Det kan beskrivas som en gammal tro där ögat representerar en slags ond kraft som finns hos människor. Den kan bryta ut när någon känner avundsjuka eller beundran och det sägs att kraften kanaliseras genom den avundsjukas ögon och projiceras på den eller det man är avundsjuk på. Glo, stirra!?

Inom alla kulturer finns både magiska ritualer och mildare sätt, som att önska illa eller sända onda tankar, onda ögat eller ond tunga (skvaller, förtal, lögner) för att lägga en förbannelse eller förgöra en person, ett djur eller en plats. Men vem tror på det (mer än greker)? Religion?


Man tror det beror på om någon med onda avsikter stirrar på en person. I folktro är uppfattningen om det onda ögat att det är ett slags negativ kraft. I det antika Grekland kallades denna kraft baskania, i antika Rom fascinatio. I dagens Neapel kallades den jettatura.

Skydda sig?
Tro inte på det. Men det nämns trollformler, gester och amuletter vanligast. Överallt finns föreställningen att genitalia samt vassa och spetsiga föremål, särskilt djurhorn skyddar mot onda ögat. I Sydeuropa brukas även horn- eller fallosliknande amuletter.

Inom germansk kultur förekommer inte tron på onda ögat, i stället finns en avvikande föreställning om att vissa socialt ej tolererade individer (trollkunniga, lösaktiga kvinnor, romer eller liknande) genom att titta på föremål kan förta dess kraft, på svenska ofta kallat ”hågsning”. Dessa grupper var farligast främst för havande kvinnor, nyfödda barn, mjölkkor, brygd, bak med mera.

Mest nämns såklart att det är en allmänt mänsklig fördom som tagit sig många uttryck även i svensk folktro. Det är ofta fråga om ett avståndstagande eller en rädsla för människor som i något, ofta yttre avseende avviker från det ”normala” – just stämpeln att ha ont öga sattes gärna på den som t. ex. en ”motbjudande” ögonsjukdom, medan ”ond fot” eller ”ond hand” kunde bero på ett lyte i någon extremitet.

Grekers skydd?
Många greker bär, skrockfulla – en liten blå sten eller ett blått öga i hals- eller armbandet. Blått är en beskyddande färg.

onteye

Bäst ser jag med positiva tankar det jag läst, om en fråga med svar.
Någon kvinna tyckte ”jag har mer än en gång gett ett ögonkast till ungar som varit dumma mot sina föräldrar i affären, och de lägger av och börjar gråta vid första stirr vilket är att föredra mot det tidigare beteendet. Observera att det ar inte föräldrarna jag ger ögonkast till, det är avkomman.”

Svaret som gavs är bra. ”Man kan hjälpa till istället for att ge onda ögat”. Man ska försöka ge snälla ögat så ofta man kan. Om jag möter en mamma som kämpar med ett barn under armen som skrikit så att det är rött i ansiktet så försöker jag se på henne med en blick som säger ”Jag hejar på dig, kämpa på”.

Det är ingen lätt min att få till, det medges, men jag jobbar på den. Man kan också klappa på axeln när man går förbi och säga ”Vad bra du är” eller något annat, för att bekräfta den som har det jobbigt.”
Som hon även nämner är det enda man åstadkommer är ett ledsamt barn som ser vuxna som ”arga”. Sunt tänkande…

sjatte-sinnet-ogat


Kuriosa?
En långfilm, Det onda ögat (1962), Frankrike, Originaltitel L’œil du malin, svensk premiär 1970.

I alla tider har förekommit skrock, vidskepelser, minns den 13, en fredag? En dag som många med mig ser som ”en bra dag”. Folk kan tro på allt, övernaturliga saker som ej kan bevisas vetenskapligt, myter som vandrar.… 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
unt.se
therootdoctor.se
ne.se
svenskfilmdatabas.se
blogg.amelia.se
in2greece.com


Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 3-3

freeman2

Avslutningen, en stark, där du får läsa av en som utsattes. En berättelse av en utsatt år efter operationerna: Howard Dully – som skrev boken ”My Lobotomy”, han fick gå igenom en lobotomi, 12 år gammal bara. I boken berättar han och belyser den man som utsatt honom för en av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. När Howard träffade mannen som skulle förändra hans liv för alltid, var han inte säker på vad man ska skulle göra med honom.

dollyopefter

Han var 11 år på den tiden och hade inte förstått vuxenvärlden som omgav honom, de beslut som fattats utan hans vetskap eller den djupgående inverkan som dr Walter Freeman skulle få. Istället, med ett barns ögon, märkte han de små fysiska egenheter hos denne – de runda glasögon, en speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik”. Och pojken visste inte vad som väntade honom.

Howard var en tillbakadragen pojke som gillade ridning, sin cykel och han spelade schack. Han bråkade ibland med sin bror, lydde sina föräldrar – men stal godis från köksskåpen, busig. Han hade det struligt hemma och fadern tog kontakt med vården för att få hjälp, själv skyllde han på styvmodern som den som påverkat honom.

Så Howard kom till ett privat sjukhus i sin hemstad San Jose, Kalifornien. 16 december 1960 rullades han in i en operationssal och fick en serie elektriska stötar för att bli lugn. Det minns han, men resten är diffust. Howard vaknade nästa dag, hans ögon var svullna, skadade och han hade hög feber. Han minns en svår smärta i huvudet och obehag av sin särk från sjukhuset, som gapade öppen på baksidan. Han hade ingen aning om vad som hade hänt. Han skriver att han var som en zombie, han hade ingen aning då vad som skett.

Men han hade alltså utsatts för ett av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. En lobotomi och ingen, inte hans föräldrar, inte det medicinska samfundet eller statliga myndigheter, hade ingripit för att stoppa det.

Howard växte upp i en atmosfär av känslomässiga övergrepp och delvis vanvårdad. Han fick regelbunden misshandel och tvingades äta mat på egen hand. Freeman diagnostiserade honom som – schizofren.

leucotomes

Howard var hans yngste patient någonsin, och otroligt nog överlevde han. Idag finns bilder från den tiden eftersom Freeman spelade in så mycket. På en svartvit bild kan man se pojken ligga medvetslös, munnen hängande öppen. Spetsen på en 12 cm lång ishackare/ leucotome har tryckts djupt in i hans ögonhåla. Dr Freemans räkning för ett ingrepp var på 200 dollar.

Lobotomy

Citat från Howard i nutid (lever 2018, 69 år gammal).
”Jag skulle beskriva det som en känsla av förlust, som du har förlorat en hel del av ditt liv.” När han talar, dricker han ur en mugg med mjölk i snabbkaffet. ”Jag gillar hasselnötsmak på grädden i mitt kaffe – det gör livet värt att leva”, säger han, flinande igenom en enorm valrossmustasch. ”Min pappa sa att han bara träffat Freeman gång. Du möter en man en gång och du tänker låta honom köra spikar i din sons huvud?” frågar han, misstroget.

I många år efter lobotomin åkte han in och ut från mentalsjukhus, fängelser och tillfälliga boenden. Han var hemlös, drogberoende och alkoholist, en småskurk, med liten kunskap om hur man skulle leva normalt. ”Det är en situation som du ska bara gå igenom en gång i ditt liv och det är när du dör. Det kändes som ett skaft körts in i min hjärna och mitt huvud gick itu.”

Derek Hutchinson

En annan man, Derek Hutchinson, ovan, levde mars 2017 – genomgick en lobotomi 1974 – utan sitt samtycke, i händerna på kirurgen Arthur E Wall i närheten av Leeds. Till skillnad från Howard var Hutchinson vaken hela ingreppet, vilket en psykiater hade insisterat skulle bromsa hans aggressiva tendenser.

I Sverige gjordes lobotomierna med mer traditionella metoder. Från starten kring 1944 och till 1966 finns 4 050 lobotomier registrerade från de svenska sjukhusen.

Hutchininson:
”Jag vill förklara vad psykiatrin gjorde på en människa. Det dödade viljan att leva, viljan att le, det tog bort hur det är att vara en människa. Ord kan inte beskriva vad jag har förlorat i psykiatrins händer. Den verkliga galenskapen finns i psykiatrikern och hans metoder. Allt jag ville ha var frid, men de förstörde mitt liv. Vilka människor är de?”


Idag i vården sker på olika områden också övertramp, som gärna döljs. Fråga och kräv svar. Änglar finns inom alla områden, men det sker ännu ovärdig behandling, mest kring gamla och dementa. Och vilken politiker satsar på psykisk sjukdom, ett system man skrotade? Oavsett. Besök din anhöriga, se dig omkring…

birds

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk
cchr.or

 


Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 2-3

Egas Moniz

Freemans facit, om hans påverkan med denna behandling som gav – ett nobelpris till hans mentor Moniz, bilden ovan. Freeman höll register över 3 439 lobotomier han utfört under sin långa karriär. Han hade märkligt nog inte någon kirurgisk utbildning.

Freeman och Watts hävdade att 52 procent av deras första 623 operationer gav ”goda” resultat, men de kunde inte säga vad som utgjorde en förbättring. Totalt har lobotomier används på 40 000 till 50 000 amerikaner mellan 1936 och slutet av 1950-talet. Efter många års lobotomerande så växte dock kritiken, och obduktioner visade att många patienter avlidit av omfattande hjärnskador. Själv nämnde han också att ”en del fick lära sig gå på toaletten själva igen” efter ingreppet.

Walter Freeman nominerade sin mentor António Egas Moniz för Nobelpriset och 1949 fick Moniz priset i fysiologi och medicin. 1950 skildes kollegerna Freeman och Watts. Watts vägrade att vara med på den nya metoden, han tyckte en utbildad neurokirurg skulle utföra en sådan operation, men Freeman klarade sig själv. Han opererade på sitt eget kontor och ibland opererade han med vänster hand som omväxling.

Det påstås att han gjorde 25 lobotomier på en och samma dag, och en av hans assistenter lär ha klarat av 75 stycken. Han själv tog till andra metoder mot slutet som insulinchocker och ECT. Han hade också en privat praktik och var chef för laboratorier vid St Elizabeths sjukhus. Under åren skrev han även några böcker i ämnet.

Freeman var gift med Marjorie Lorne Franklin från 1924 (född 30 augusti 1892, död 21 april 1970). De hade sex barn: Marjorie Lorne Canter, Walter Jackson, Franklin, Paul, William Williams Keen (d.1946), och Robert Fitz Randolph (d.1969).

freeman2

Man har sökt i hans förflutna, läkarsläkt med vissa krav, hans fru var alkoholist och ett barn som han fick se dramatiskt dö på en campingsemester. Sonen hade böjt sig ned på toppen av ett vattenfall för att fylla upp sin flaska vatten när han förlorade fotfästet och föll över kanten, 11 år gammal. Detta påverkade Walter, men inget han ville tala om.

Freeman avled själv den 31 maj 1972, av komplikationer till följd av en operation för cancer vid 76 års ålder, fyra barn lämnade han efter sig. Fyra gick lite i hans spår, en av dem, Franklin, blev säkerhetsvakt dock och försvarar faderns verk samt berättar att han var ”en god fader till barnen”. Del tre, den sista om berättelser av ett par utsatta.

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk


1 kommentar

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 1-3

jackn. 

Ur Gökboet, enormt bra.

Lobotimering var en riktigt otäck metod som infördes i psykvården.  Hur någon kommit på idén, jag kan tro att man från början naivt trott att det skulle dämpa ångest och psykisk sjukdom. Jag minns den utmärkta filmen Gökboet och – tyvärr är en del av handlingen lika aktuell idag, i vissa stycken. Alla delarna kommer i följd, idag, imorgon och övermorgon.

Längre ned kan du läsa om de som varit utsatta för ingreppet, hur de kände och – en del tror de blev zombies, men läs och lär. Åter till Walter, en lite uddig person, runda glasögon, speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik…

freeman2

Walter Jackson Freeman II föddes 14 november 1895 och avled – 31 maj 1972. Han var en amerikansk läkare som specialiserade sig på lobotomi. Han var en medlem av American Psychiatric Association. Han växte upp som en privilegierad son i Philadelphia, Pennsylvania. Det medicinska intresset fanns i släkten, hans farfar var väl känd som kirurg i inbördeskriget. Hans far var också en mycket framgångsrik läkare, Walter Jackson Freeman och – mor Corinne Keen.

Själv studerade han vid Yale College, gick sedan vidare för att studera neurologi och även studier i psykiatri, bl.a. i Europa. Han var en läkare som trodde att han hittat en väg ut ur den bedrövelse som de sinnessjuka levde i. Med en enkel hjärnoperation ville han lindra patienternas lidande. Freemans metod spred sig snabbt, och även i Sverige lobotomerades tusentals patienter innan operationerna stoppades.

Man märkte ex. hos schimpanser att de blev ”dämpade” när deras frontalloberna skadades i hjärnan. Den portugisiska neurologen Egas Moniz experimenterade på människor och genom detta fick Walter och hans kollega James Watts blodad tand att öva på hjärnor från sjukhuset bårhus.

Hur ingreppet gick till är otäckt. Patienten sövdes snabbt med en rejäl elchock. Efter några kraftiga konvulsioner blev patienten tillfälligt medvetslös och Walter gjorde så att han lyfte patientens ögonlock och stack in ett instrument, som påminde om en ishacka, (leucotome) genom en tårkanal.

Han tog ställning bakom patientens huvud, sköt ”hackan” ca 5 cm till frontalloben av patientens hjärna, och flyttade den vassa spetsen fram och tillbaka. Sedan upprepade han processen med det andra ögat uttaget. Hela ingreppet gick på några minuter, max tio – och patienten återhämtade sig snabbt, med ett par ordentliga blåtiror runt ögonen som enda synlig följd – om operationen gick bra. Så när många soldater med krigstrauman och depressioner kom hem från Europas slagfält behövde man hitta metoder.

freemanlobomobilen

Vem var då första patienten av duon?
1936 var de redo för sin första patient, en fru Hammatt, 63 år, som led av kraftig depression och sömnlöshet. Tekniken att nå frontalloberna genom ögonhålorna var fortfarande långt borta i tiden. Istället borrade de sex hål i toppen av hennes skalle. Enligt Walter kunde hon ex efter ingreppet ”gå på teater och verkligen njuta av livet”. Oavsett levde hon i ytterligare fem år. Metoden skulle populariseras och efter utveckling av sin ishacka-metod började Walter Freeman resa över hela landet. Han besökte mentalsjukhus i sin personliga van, som han kallade ”lobotomobilen”, bilden ovan. Han turnerade runt landet och berättade – spred användningen genom att utbilda och träna personal att utföra operationen. Så sjukt?

Rosemary Kennedy

Den mest kända av Freeman-Watts misslyckande var John F Kennedys syster, Rosemary Kennedy, bilden ovan, som behövde heltidsvård i 64 år. Hon betraktades som antingen efterbliven eller psykiskt instabil, med humörsvängningar och våldsamma utbrott. Rykten handlade om att hon var obstinat, bråkig och höll igång med pojkar så hennes far ville få henne lugnare. Under alla år befann hon sig på olika hem, fick besök av släkt och dog av naturliga orsaker den 7 januari 2005, 86 år gammal. Del 2 innehåller mer fakta som bl.a. vem Freeman var…

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk


1 kommentar

Ted Gärdestad och Bhagwan-rörelsen, en dålig kombination…?

tedgstad

Den hemlig sekten kom att förändra Ted Gärdestad för alltid.
”Alla vet vem jag är utom jag själv, sa ha. Han kände sig som figuren Ted.”
Vilken var sekten och vad vet vi om den?

På jakt efter inre frid, så började Ted meditera och kom att söka sig till Bhagwanrörelsen, en sekt som var inriktad på självförverkligande, fri sexualitet, och där människorna utanför var ovälkomna. Ted som hade fått barnen Sara och Marc tillsammans med Ann Zacharias under 1982 och 1983 började resa till Bhagwans högkvarter i USA, och kontakten med familjen kom att bli sporadisk.

Familjelivet?
I boken ”Jag vill ha en egen måne” har Zacharias berättat om hur Bhagwan tog död på deras förhållande, men att hennes kärlek till Ted aldrig dog. Det gjorde däremot mycket annat inom artisten själv, och 1983 förklarade han att Ted Gärdestad inte fanns längre, utan att han hädanefter ville bli kallad vid det nya namnet – Swami Sangit Upasani.

Under 1984 är Ted med om att starta ett Bhagwan-diskotek på Kungsgatan 67 i Stockholm. De nyrenoverade lokalerna var åttiotalslyxiga med marmor, palmer och rosa dukar. Det var en av ca 500 verksamheter världen över som bidrog till Bhagwans miljontillgångar och förmodligen även Bhagwans berömda stall av Rolls Royce-bilar.

Ted sa då:
”Hos mig har det länge funnits längtan efter ett sånt här ställe. Folk ska inte bara komma hit. Vi vill också få dem att känna att alla har en uppgift, en del i att stämningen blir positiv och glad. Ett slags förverkligande av den nya människan.”

Omgivningen kunde inte undgå förändringen. Brödraduon splittrades när Ted slutade göra musik, och Kenneth åkte i väg för att studera arkitektur i Boston. En dag kom Ted på besök från Bhagwan i Oregon:
”Jag märkte direkt att han inte var den gamla Ted, när han kom inbakad i plasthandskar och handsprit för att hålla sig fri från smitta. Den gamle, vanlige Ted skrämdes inte av något och hans rädsla skrämde mig”. Berättade Kenneth.

tedbagwhan

Svensk press fick upp ögonen för fenomenet Bhagwan i och med att Ted Gärdestad offentligen anslöt sig till rörelsen mot slutet av 1983.

Vem var bakom denna rörelse?
Bhagwan Shree Rajneesh var en indisk guru som i början på sjuttiotalet startade en rörelse med samma namn. Osho (Rajneesh Chandra Mohan), född som Chandra Mohan Jain den 11 december 1931 i byn Kuchwada nära Raisen i Madhya Pradesh, död 19 januari 1990 i Pune i Maharashtra, var indisk mystiker och andlig lärare som skapade en internationell rörelse med fokus på meditation och personlig utveckling.

Rörelsen kallades i folkmun Bhagwanrörelsen på 1980-talet, och Oshorörelsen på 1990-talet.Han talade för en öppen attityd till sexualitet, en hållning som gav honom smeknamnet ”sexguru” i indisk och senare i internationell press. År 1970 bosatte sig Osho ett tag i Bombay. Lite indisk hippiestuk?

Osho skapade och utvecklade flera meditationstekniker från 1960-talet fram till slutet av 1980-talet, bland annat Osho Dynamic Meditation och Osho Kundalini Meditation.

Efter konflikter med den indiska regeringen flyttade de från Poona i Indien till Oregon, USA, i början på åttiotalet. Bhagwan lockade framför allt en välutbildad medelklass av amerikanska och europeiska ungdomar. Bhagwan köpte upp en ranch på 64 000 hektar mitt i en stenig öken. Rörelsen beräknades ha en halv miljon anhängare, och av dem fanns några tusental i det nygrundade samhället i Oregon.

”Församlingen vill bygga ett ekologiskt självförsörjande samhälle på kapitalistisk grund där gurun undervisar dem i rajneeshism – österns mysticism, västlig sensitivitetsteknik och en tro på att sexdriften bör tillfredsställas på samma sätt som hunger eller törst,” skrev Svenska Dagbladet 1984. Den påstådda ambitionen resulterar i ett samhälle med restauranger, affärer, banker, kasino, egen flygplats med åtta DC3:or och en privat tung beväpnad polis. Anhängarna jobbar gratis.

1985 börjar allt att kollapsa, inte minst efter att Bhagwan anklagat sin sekreterare Ma Anand Sheela för en mängd brott från avlyssning, till mordförsök och en bioterrorattack med salmonella. Efter en skruvad rättsprocess där anklagelser bollas fram och tillbaka mellan Bhagwan-rörelsens höjdare, så döms Bhagwan Shree Rajneesh till villkorligt fängelse och utvisning.

bhagwan-shree-rajneesh-ranch

Han försöker därefter bli mottagen i ett flertal länder, bland annat Sverige, men nekas. Efter nära ett års jakt på olika uppehållstillstånd återvände han till Indien där han dör i hjärtsvikt 3,5 år senare.

Rörelsen existerar idag fortfarande i Indien under namnet Osho.

I Sverige finns i nutid – en verksamhet med kursgården Baravara vid Siljan i Dalarnale. Kursgården ligger utanför Rättvik och erbjuder kurser i att finna sig själv – men det kostar pengar. Går du dessutom flera kurser kan det handla om mycket pengar.


Magnus Ifver jobbar på Hjälpkällan, en stödorganisation för personer som lämnat slutna religiösa rörelser. Han jämför Baravara med en religiös sekt.

Dokumentärserien ”Wild wild country” släpptes på Netflix, är regisserad av bröderna Maclain och Chapman Way. Den har fått strålande recensioner.

Slutet för Ted var tragiskt, han drabbades av schizofreni. Och 1997 tog han sitt liv genom att hoppa framför tåget vid Häggviks station. Fram tills dess hade inte Kenneth eller någon annan pratat högt om Teds sjukdom. Ett par som för alltid finns kvar genom deras musik.

Källor:
stoppapressarna.se
mitti.se
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se
josefinesyoga.metromode.se