Zenzationella Människor Et Facto

Fakta för alla om ALLT. Länka till vänner Helt NYA inlägg, NU klockan 09 dagligen. 2530 st inlägg. OBS! COVID-19, DISTANS, MUNSKYDD PÅ.


Lämna en kommentar

Hilde Schramm, dotter till en nazistledare, ägnade sitt liv för tolerans och förståelse

Vi glömmer aldrig andra världskriget, med alla dess hemskheter. Det fanns tyska ledare som därutöver hade familjer, ofta med barn. Hur gick det för dem? Blev man hjärntvättade? Blev man anti- och emot? Jag fann en kvinna, dotter till rustningsminister Albert Speer, jag ser honom lite som Hitlers ”arkitekt”. Hans dotter hette Hilde Speer då, senare Hilde Schramm (född 17 april 1936 i Berlin som Speer) – som är är en tysk pedagog och tidigare vice president för Berlins representanthus.


Hennes situation blev annorlunda då hon ej växte upp vid sin fars sida, därav kan man utläsa en del av detta.
”Det är verkligen ingen överraskning att när Schramm ärvde tre värdefulla målningar 1992 som hon misstänkte hade stulits från judiska familjer under nazitiden, behöll hon inte dem utan först genomförde hon en uttömmande sökning efter de ursprungliga ägarna.

När de inte kunde spåras sålde hon målningarna och använde pengarna för att starta Return Foundation for the Promotion of Jewish Women in the Arts and Sciences ( Zurückgeben: Stiftung zur Förderung jüdischer Frauen in Kunst & Wissenschaft ). Sedan använde hon stiftelsen som en plattform för att öka medvetenheten om den enorma mängd egendom som hade stulits från judiska familjer från 1933 till 1945 och i många fall fortfarande kvar i tyskarnas ägo.”

Hildas start i livet?
Rustningsminister Albert Speers dotter Hilde minns inte ett enda av sina möten med – Hitler. ”Jag tror att jag har förträngt det”, säger hon. Efter kriget fick Hilde lov att studera i USA.

Hon blev sociolog och valdes senare in i Berlins stadsfullmäktige för miljöpartiet De Gröna. Hon hjälper offren för nazisternas judeförföljelser och har lagt faderns brott bakom sig. ”Vi som överlevde är inte skyldiga. Vi ärvde inte skulden”, hävdar Hilde Speer.

Detaljerat?

Hilde är dotter till arkitekten och beväpningsministern Albert Speer (1905–1981), som var aktiv under nazitiden, och Margarete Speer (1905–1987), född Weber. Arkitekten och stadsplaneraren Albert Speer junior (1934–2017) var en av hennes fem syskon. Hon växte upp i Heidelberg och gick på Elisabeth von Thadden School, en evangelisk flickhögskola i distriktet Wieblingen, under en tid. Där undervisades hon i historia av den judiska läraren Dora Lux (1882-1959) från 1953 till 1955, om vilken hon publicerade en bok 2012. Stort.


Ungdomen mer?
Som 16-årig fick Speer ett stipendium för att studera i USA som nämnts. Den amerikanska regeringen vägrade ursprungligen hennes inresevisum. Men med tanke på den mobiliserade allmänhetens reaktion omvändes detta beslut. När Speer var utbytesstudent i USA 1952 satt hennes far fortfarande i krigsförbrytar-fängelset i Spandau.

Drivit framåt av sin familj, kämpade hon för hans tidiga frigivning efter examen från gymnasiet 1955. 1960 åkte hon till London och Paris för audition på statliga myndigheter. I Förbundsrepubliken Tyskland var hon bland andra med förbundspresident Heinrich Lübke och flera högdjur och presenterades för den styrande borgmästaren i Berlin Willy Brandt. I slutändan misslyckades ansträngningarna för hennes familj till en tidig frigivning av Sovjetunionens vetorätt .

Arbeten?
Schramm studerade tyska, latin och sociologi, tog examen från flera grader och fick sin doktorsexamen från Fria universitetet i Berlin, där hon arbetade i lärarutbildningen från 1972 till 1982. Vid det tekniska universitetet i Berlin tjänstgjorde hon som pedagog.

Familjeliv?
1968 flyttade Schramm in i ett stort hus i Berlin-Lichterfelde med några familjer som hon var vän med . På så sätt bör begreppet den borgerliga kärnfamiljen och den strikta åtskillnaden mellan arbete och fritid övervinnas. Hon var gift med den tyska specialisten Ulf Schramm. De har en dotter och en son tillsammans.

Privat för att visa sitt engagemang:
Hilde Schramm har alltid handlat om handling. Stödja, utbilda förespråka, tjäna, uppmuntra och verkligen ge tillbaka. Hon är en aktivist i ordets riktiga mening. Hennes alla år har tillbringats inte bara för att ta upp frågor utan också för att skapa förändring. Hon har varit professor, författare, politisk partiledare och lagstiftare. Hon grundade ett projekt för att bekämpa rasism och intolerans i Brandenburg. Hon har skrivit och undervisat om att förhindra högerextremism i skolorna. Och hon har delat sitt hem med syriska och afghanska flyktingar.


Läst 2019:
”Respekt för Grekland” heter det senaste av hennes många engagemang som på olika sätt är reaktioner på nazisternas härjningar. Men om familjeförhållandena, om sin pappa Albert Speer, Hitlers arkitekt och rustningsminister åren 1942-45, vill hon inte tala. Fortfarande får 83-åriga Hilde Schramm mängder med intervjuförfrågningar om honom.

Det är bara tröttsamt, säger hon och vill fokusera på sitt eget arbete.
De flesta tyskar känner inte till de omfattande övergreppen och förstörelsen under Nazi-Tysklands ockupation av Grekland. Den tyska hållningen, att skadeståndsanspråken är ogiltiga och frågan en gång för alla löst — har Hilde Schramm inget till övers för. Regeringen tar inte ansvar för Tysklands åtaganden efter kriget, anser hon.”

En stark kvinna som valde sin egen väg.

Källor:
varldenshistoria.se
de.m.wikipedia.org
sverigesradio.se
widenthecircle.org


COVID-19:

Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.

Blogginlägget nedskrivet 9/4-21
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Lämna en kommentar

Gustav H. Lönnberg, Kisas James Bond, en svensk flygare som kämpade på plats mot tyskarna…

Svenska soldater i krig är ovanligt och nu handlar det om andra världskriget och i luften. Denna man ser jag lite som en hjälte i det stora, då han medverkade för att hålla tyskarna stången. Han är Gustav H. Lönnbergh, född 1915 i Östergötland – död 1980, växte upp i Kisa. Han var en svensk flygare, sjökapten och en av silvervingarna. Silvervingar – ett senare samlingsnamn på hela denna personalkategori av reservflygare under krigsåren och tiden omedelbart efter kriget i Europas slut på våren 1945.


Utbildning?
Lönnbergh utbildade sig till civil pilot i Sverige 1938. Han byggde på utbildningen vid den brittiska flygskolan i Hamble 1939. Vid andra världskrigets utbrott erbjöds civila flygare att anmäla sig som frivilliga för att fylla luckorna i det svenska Flygvapnet. Lönnbergh sökte sig in som frivillig värnpliktig flygförare och fick militär flygutbildning 1939-1940 och silvervingar 15 maj 1940.

Han sökte 1941 tillstånd av de svenska myndigheterna att få resa till Storbritannien för fortsatta flygstudier. Väl i England skrev han in sig i RAF som placerade honom som nattjaktpilot vid 111:e divisionen, vars uppgift var att slå tillbaka Luftwaffes anfall mot London och den engelska sydkusten 1941. Han kom senare att arbeta som testpilot vid RAF:s verkstäder i norra England. Utprovningen av flygplan och taktik var krävande och farligt och han var med i ett flertal haverier under uppdraget som testpilot.

Under 1942 placerades han som pilot på en modifierad Wellington bombplan (”Q”) i Nordafrika för torpedfällning mot tyska flygplan i Medelhavet. Under ett flyguppdrag samma år, 30 maj, träffades Lönnberghs ena motor av luftvärn från ön Pantellarian och han tvingades nödlanda på Sicilien..

Tufft öde, och efter att besättningen eldat upp flygplanet och sedan lyckades hålla sig gömda en vecka greps de av italienska trupper. Under en tågtransport från Bologna till Tyskland 1943 lyckades Lönnbergh fly i trakten av Verona. Han anslöt sig till en grupp partisaner i norra Italien, blev ledare, men gruppen tvingades fly undan tyskarna till Schweiz genom en tågfångtransport. När han hoppade av tåget i farten fick han ett skott i vänsterarmen. I Schweiz blev han internerad i sex månader, som krigsfånge, men med hjälp av franska motståndsrörelsen smugglades han ut, genom södra Frankrike till den amerikanska frontlinjen vid Grenoble.

Gustav återvände till RAF sommaren 1944 där han placerades i Transport Command där han flög Liberator, Avro York och Skymasters mellan England och Kina. När han som Flight Lieutenant tog avsked från RAF 1946 hade han flugit 5 000 timmar i 119 olika flygplanstyper (cirka 70 av dem som testpilot).

Han tilldelades utmärkelsen Member of the Order of the British Empire (MBE). När han återvände till Sverige fick han sina civila flygcertifikat indragna och han ställdes inför krigsrätt för obehörig vistelse utomlands. Den brittiska ambassaden uttalade sig till förmån för Lönnbergh, och efter tio förhandlingar i krigsrätten blev han frikänd 1947.

Han kom senare att arbeta ett par år som pilot på mål- bogserbåtar vid Bromma flygplats och – sjökapten. Ett tufft liv, en gång gick han i backen (x) med en Spitfire i 780 km/h och överlevde. 65 år ung gick han bort, en hjälte enligt mig…


År 2015 gavs boken ”Gustaf Lönnberg: svensk stridsflygare och dekorerad hjälte i brittiska flygvapnet under andra världskriget” ut av hans kusinbarn Folke Vernersson. En bok om en okänd man med ett synnerligen spännande liv.

CORONA: ❤
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns ännu trots att vi märkt en nedgång, men tillfälligt? Var ännu försiktig.

Källor:
silvervingar.se
forum.skalman.nu
sv.wikipedia.org
surfcity.kund.dalnet.se
Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart:
Svenskar i krig 1914-1945 (x)

Blogginlägget nedskrivet 9/9-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns)


Ruth Closius-Neudeck, 28 år – sadistisk SS-vakt som fick sona sitt brott…

ruthRavensbrück

Det var många kvinnor som tjänstgjorde som lägervakter, under andra världskriget. Många var sadistiska och utförde ej bara order. En av dem var Ruth Closius som föddes 1920, som Ruth Hartmann, i nazismens högborg Breslau, Tyskland (nu Wroclaw, Polen). Hon gifte sig senare och var känd som Ruth Neudeck.

Han dog senare och hon sa till brittiska myndigheter att hon var änka. Läger: Ravensbrück, Uckermack, bilden överst. Att växa upp med all propaganda påverkade säkert henne och av propagandan från Hitlers nationalsocialistiska parti. Innan hon åkte till Ravensbrück hade hon arbetat med löner.


Som SS-vakt gjorde hon snabb karriär i lägret Ravensbrück, där hon imponerade på sina överordnade med sin effektivitet. Hon blev vaktchef i lägret Uckermack i närheten och skickade tusentals kvinnor och barn till gaskamrarna. En av hennes fångar vittnade vid rättegången att de bevittnat hur hon skar halsen av en annan fånge med den vassa kanten på en spade.

ruth closius2

Typiskt för flera lägervakter, dessa otäcka, sadistiska gärningar gav  någon form av tillfredsställelse. Hon fick en spetserkäpp med silverhandtag av Sturmbannführer (SS MAJ) Saue vid Ravensbrück, ett föremål som hon alltid hade med sig tills hon lämnade lägret.


I slutet av april 1945 flydde hon från lägret, till ett mindre, Barth, men blev senare tillfångatagen och fängslades medan den brittiska armén undersökte anklagelserna mot henne. I april 1948 stod hon anklagad vid den Tredje Ravensbrück Trial, tillsammans med andra SS-kvinnor.

Till skillnad från de flesta lägervakter erkände Ruth alla sina brott efter kriget. I domstolen berättade hon själv att det fanns 4000 fångar i Uckermack, när hon kom dit. Sex veckor senare fanns det bara tusen kvar. Resten hade gasats ihjäl med Zyklon B. Den 28-åriga f.d. SS-handledaren erkände, som jag skrev, sig skyldig till anklagelserna om mord och misshandel som riktats mot henne.

Den brittiska domstolen fann henne skyldig till krigsförbrytelser och dömde henne till döden genom hängning. Hon skulle hängas klockan 09.00 torsdagen den 29 juli 1948 av Albert Pierrepoint som hade anlänt till den brittiska zonen med flyg den 26 juli 1948 och lämnade platsen igen med flyg den 29 juli 1948. Två män följde henne till galgen kl. 09.21. De var Luis Schmidt och Jerzy Trawinski. Platsen galgen vid Hamelin fängelset.

ruthn


Albert?
Pierrepoint, född den 30 mars 1905 i Clayton i Bradford, död den 10 juli 1992 i Southport, 87 år – var en brittisk skarprättare. Mycket uppmärksammad blev även avrättningen av Ruth Ellis 1955, den sista kvinnan som avrättades i Storbritannien.

Tio kvinnor avrättades i den brittiska ockupationszonen i Hameln-fängelset. En begick självmord efter att ha fått reda på att hennes dödsdom hade bekräftats och en dömdes till döden men benådades.


Obs fr.o.m. måndag 25/10-20 så blir det FYRA blogginlägg per vecka. Onsdag, fredag, lördag och söndag, men även däremellan när det sker något aktuellt. Mest för att få tid välja ämnen och söka mer 🙂

Nästa bestämda inlägg kl 10 onsdag 28/10-20! Men sök och läs det du ej hunnit! 🙂

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns ännu trots att vi ibland får motsatta besked. Nu efter sommaren så bör vi åter vara mer försiktiga.

Källor:
varldenshistoria.se
en.wikipedia.org
listverse.com
military.wikia.org
traugottvitz.simplesite.com
ww2gravestone.com

Blogginlägget nedskrivet 31/8-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Försvunna nazisten Alois Brunner, österrikisk SS-officer, fanns hela tiden på flykt eller gömd…

Alois Brunner

En fruktansvärd man som även sina sista år i livet inget ångrade och hatet fanns likaså kvar. Fram till 2014 var Alois Brunner den – mest eftertraktade nazistiska krigsförbrytaren. Under andra världskriget var han Adolf Eichmanns närmaste medarbetare och ansvarig för deporteringen av tiotusentals judar till utrotningslägren i Polen. I december 2005 antogs det att han var på semester i Schweiz, men han kunde inte spåras.


Vad gjorde han?
Brunner var en ökänd nazist som hade ansvarat för att skicka mer än 128 500 europeiska judar till dödsläger över hela Europa. SS Hauptsurmfuhrer Alois Brunner hade bott i Syrien och gav råd till de olika regeringarna i Damaskus i underrättelsefrågor sedan 1959. Fyra länder – Tyskland, Frankrike, Österrike och Grekland – krävde hans utlämning. Frankrike dömde Mr. Brunner i absentia 1954 för brott mot mänskligheten och dömde honom till döds för sin roll.

Bakgrund?
Alois Brunner, född 8 april 1912 i Nádkút, Kungariket Ungern, troligen död 2010 (2001?) i Damaskus, var en österrikisk SS-Hauptsturmführer. Enligt Simon Wiesenthal-centret avled Brunner cirka 2010, andra hävdar att det är mer troligt att han avled i mitten av 1990-talet. Under andra världskriget var Brunner tjänsteman vid Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium och en av Adolf Eichmanns medarbetare.


Krigsslutet?
När detta närmade sig flydde Brunner före Röda armén kom. Det var början på en period på nästan tio år som han rörde sig över hela Tyskland för att hålla sig ur myndigheternas händer. 1985 berättade han i en intervju med den tyska veckan Bunte uttömmande om sina resor med flyg. Det är svårt att verifiera hans berättelse och möjligen utelämnade han vissa frågor för att inte förråda möjliga hjälpare under sitt flygande. I vilket fall som helst började han röra sig först i den slovakiska huvudstaden Bratislava där han hade utfört sitt sista uppdrag.

alois-brunner3

Vidare rörelser?
Från Bratislava lämnade Brunner staden med personbil – till Wien. När den röda armén stadigt närmade sig utkanten av staden åkte han till Prag. När han kom den 15 april 1945 var staden fortfarande i Wehrmachts händer. På grund av närvaron av tjeckiska motståndskämpar kände Brunner sig inte heller säker här. Utklädd som civil lämnade han med en grupp andra tyskar – i västlig riktning. I Böhmen, den västra delen av Tjeckoslovakien, arresterades han av tjeckerna. Här slapp han döden eftersom många SS-män mördades av tjeckiska partisaner vid den tiden. SS-männen kunde identifieras av blodgruppen som tatuerades på armen men Brunner hade inte den typen av identifiering. Hm…

Men sedan?
I Pilsen utlämnades Brunner till amerikanerna. Här tog han namnet på en avlägsen släkting, Alois Schmaldienst. Hans identitet ”bekräftades” av en så kallad bekant. Han var krigsfånge för amerikanerna och han fick arbeta i München som förare. Han släpptes sommaren 1945 och medan han var på väg till sin fru och barn, arresterades han i Graz av britterna. Han fängslades ännu en gång. Våren 1946 lämnade han det brittiska PoW- lägret i Gratkorn. Därefter hittade han arbete som jordbrukshandlare i tre månader men han bestämde sig för att återvända till München för att arbeta för amerikanerna igen.


Jobbade för amerikanare?
Den här gången arbetade han för dem i München som civil förare. Han tjänade olagligt pengar på den svarta marknaden men den amerikanska parlamentsledamoten fick reda på det 1947. Han bestämde sig för att byta till en annan ockupationszon ännu en gång och han åkte till Hamburg på en fisketransport. Efter en vistelse på bara några månader i Hamburg bodde han i Essen fram till 1951.

Här hittade han anställning som gruvarbetare och arbetade som servitör på olika pubar. Fortfarande i besittning av amerikanska papper, en Personalausweis (ID-kort) och en Reisepaß (respass), beslutade han att lämna Tyskland med avsikt att resa till Egypten. Han räknade med hjälp av ”stora” Haj Amin al-Husseini, en före detta allierad av nazisterna. Hjälpen från denna blev dock inget av! Det var få människor som ville hjälpa Brunner. Orden från Otto Skorzeny som själv hade flytt till Spanien, är tillräckligt tydliga för att INTE hjälpa Brunner: ” Für einen Schweinehund rühre ich keinen Finger.” (Jag kommer inte att röra ett finger för den jäveln!).

aloisbrunerid

Händelse tidigare – brevbomb.
Den 13 september 1961 skulle Brunner hämta ut ett paket på ett postkontor i Damaskus. Innan han hade hunnit lämna lokalen, detonerade bomben och dödade två postanställda. Själv förlorade Brunner vänster öga. I juli 1980 mottog Brunner en ny brevbomb, som vid detonationen berövade honom samtliga fingrar på vänster hand utom tummen. Det har inte klarlagts vem eller vilka som låg bakom brevbomberna, men misstankar har riktats mot den israeliska underrättelsetjänsten Mossad och den franska terroristorganisationen La Main rouge.


Okej åter till 1970-tal:
Syrierna förnekade att Brunner var i deras land och fallet tappades tillfälligt. 1977 rapporterade en fransk diplomat att Brunner arbetade för den syriska underrättelsetjänsten som skyddade honom. Brunner försvann igen under lång tid men mellan 1982 och 1984 hittades han av Serge och Beate Klarsfeld, ett franskt par som spårade flyktiga nazisterkrigsförbrytare. Han bodde fortfarande i Damaskus i Syrien med namnet Georg Fischer. I Syrien försörjde han sig bland annat som vapenhandlare, samt arbetade för regimen och saluförde surkål. Uppgifter om att Brunner varit involverad i framställning av kemiska vapen framkom 2017.

1984 ansökte åklagaren i Rheinland-Westfalen om utlämning men Syrien vägrade att samarbeta och fortsatte att förneka att Brunner bodde där. Typiskt?

Nazist:
Alois Brunner blev medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1931. Brunner var som nämndes i början skyldig till denna slakt av folk, sådana som deporterades från Österrike, Grekland och Frankrike till nazisternas förintelseläger. Åren 1943–1944 var han kommendant för det franska interneringslägret Drancy utanför Paris.

I en telefonintervju för Chicago Sun-Times 1987 uppgav Brunner bland annat följande:
”Alla judar förtjänade att dö, eftersom de var djävulens hantlangare och mänskligt avskräde. Jag ångrar ingenting och jag skulle göra det igen.” Han – var mänskligt avskräde, eller?

Dom?
Den 2 mars 2001 dömde en fransk domstol Brunner in absentia till livstids fängelse för brott mot mänskligheten. Tillsammans med Aribert Heim var Brunner en av de sista tyska nazistiska krigsförbrytarna på fri fot och som länge antogs fortfarande vara vid liv.

Men rapporter som kommit fram var att han dog i en källare, platsen vald av säkerhetsskäl – i Syrien 2001, 89 år gammal. Enligt XXI var Brunner praktiskt taget husarresterad i Damaskus från 1989. Denna utredning – beskrivet som ”mycket trovärdig” av veteranen Nazi-jägaren Serge Klarsfeld – syftar till att lösa ödet för en av de mest beryktade figurerna i Förintelsen. Tre före detta medlemmar i den syriska hemliga tjänsten som intervjuades av tidningen XXI sa att Brunner tillbringade sina senaste år under eländiga förhållanden under ett flerfamiljshus i den syriska huvudstaden. Han förblev till slutet en oväntad nazist och antisemit, berättade källorna till XXI.

En av hans vakter sa att Brunner, som gick under namnet Abu Hussein, ”led och grät mycket under sina sista år, alla hörde honom.” Mannen, identifierad endast som Omar, sa att han ”inte ens kunde tvätta sig.” Allt han var tvungen att äta var ”arméportioner – hemska saker” och kanske ett ägg eller en potatis. Han var tvungen att välja det ”ena eller det andra.” Vi minns att hans ”chef” Eichmann, en av arkitekterna för den så kallade slutliga lösningen, hängdes i Israel 1962.

Alois Brunner


Kvarlevorna:
Enligt information från en ”pålitlig” tysk före detta hemlig underrättelseagent som tjänstgjort i Syrien, skulle Brunner ha begravts på en okänd plats i Damaskus under 2010. Enligt denna har det syriska inbördeskriget gjort det omöjligt att exakt lokalisera Brunners gravplats.

Författarna till boken Mannen i Damaskus ifrågasätter uppgiften om att Brunner dog så sent som 2010 och tror det är mer sannolikt att han avled någon gång i mitten av 1990-talet. Författarna anser att det är mindre troligt att Brunner som skadats av två brevbomber skulle blivit så gammal.

Dessutom har författarna uppgifter om att Brunner fördes bort i en ambulans under 1990-talets första hälft och därefter inte syns till. Mannen Brunner som ”delvis gick upp i rök”. Döden kan ha skett runt 1996, 2001 eller – 2010. En ond människa är död – oavsett…

CORONA:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.

Källor:
sv.wikipedia.org
timesofisrael.com
haaretz.com
tracesofwar.com
ww2db.com
jewishfilm.org

Blogginlägget nedskrivet 29/9-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).