Brunhilde hade ett arbete hon trivdes med. Som oftast undrar människor – hade nog något illdåd med sig från Andra världskriget, var hon nazist? Hon var en av flera ”oskyldiga” som tog stenografi och kontorsgöromål – från ett nazistiskt monster, som Goebbels sekreterare. En av de sista länkarna till nazisternas inre krets. 2016, 105 år gammal, gav hon en serie intervjuer för en filmdokumentär med titeln A German Life.
Faktabiten?
Brunhilde Pomsel (11 januari 1911 – 27 januari 2017) var som ni läst en personlig sekreterare till Joseph Goebbels, rikspropagandaministern i Nazityskland. Hon började arbeta på ministeriets kontor i Ordenspalais mittemot rikskansliet i Berlin 1942.
Brunhilde var ett av de sista överlevande vittnena till Adolf Hitlers sista ögonblick. Hon sa att ”endast sjukdom skulle ha stoppat” hennes arbete för Joseph Goebbels. 31 år. Pomsel sa att hon var ”opolitisk” och inte intresserad av Nazitysklands ondska.
”Ingen skådespelare kunde ha varit bättre på att förvandla sig från en civiliserad seriös person till en gnällande, bråkig man,” sa Pomsel en gång om Goebbels. ”På kontoret hade han en sorts ädel elegans, och att sedan se honom där som en rasande dvärg – man kan bara inte föreställa sig en större kontrast.”
”Jag såg Goebbels nästan varje dag. Han gick alltid genom kontoret och hälsade på alla kyligt och artigt. Goebbels var mycket reserverad, nästan arrogant, när det gällde att hantera andra människor. Ändå var han en ganska trevlig man, inte alls djävulsk. Han hade en viss karisma.”
Runt Pomsel:
Pomsel såg nazisternas gatubrutalitet. Till och med en av Pomsels judiska vänner, Eva Löwenthal, född Schwarz 1874, försvann i händerna på nazisterna. Hon hade deporterats till Auschwitz, där hon dog i början av 1944.
”Hela landet var som under en sorts förtrollning,” sa Pomsel till The New York Times. ”Jag kunde berättat om anklagelserna – att jag inte var intresserad av politik, men sanningen är att ungdomsidealism lätt kunde ha lett till att du fick nacken bruten. Jag vet att ingen någonsin tror oss nuförtiden – alla tror att vi visste allt”, sa hon. ”Vi visste ingenting, allt hölls hemligt.”
Hon erkände att hon kände till koncentrationslägren, men trodde inte att de var dödsplatser och trodde att de var fängelser.
”Vi visste att Buchenwald existerade. Vi kände det som ett läger. Vi visste att judar åkte dit.” Bland dem fanns just Pomsels vän, Eva Lowenthal. I november 1943 försvann Eva och Pomsel skulle aldrig mer se henne.
Pomsel upptäckte Evas öde 2005, när hon besökte Förintelseminnesmärket i Berlin. Hon frågade om Evas namn förekom på några listor och det gjorde det – hon hade deporterats till Auschwitz. Pomsel såg på egen hand regimens kollaps. Hon gick inte med Goebbels i Hitlers bunker, utan gömde sig i ett skyddsrum när Röda armén stormade in i Berlin. Den enda näringen var hyfsat vin och konserverad sparris. Hon fick veta om hennes chefs och hans frus självmord genom en kurir.
Ryssarna tog dem…?
När ryssarna väl kom erkände Pomsel att hon hade arbetat för propagandaministeriet och – avtjänade fem år i ryska fångläger nära Berlin. Hon var fram till 1950 i tre olika koncentrationsläger, Buchenwald, Hohenschönhausen och Sachsenhausen.
Hon släpptes från NKVD-lägret 1950 och flydde från den sovjetockuperade zonen till Västtyskland, där hon arbetade som sekreterare hos det statliga TV- bolaget Südwestfunk i Baden-Baden. Så efter sin frigivning arbetade hon inom radio, gifte sig aldrig och levde resten av sina år i München.
Hennes eget privatliv?
Strax före sin död avslöjade hon att hon hade varit kär i en man vid namn Gottfried Kirchbach, som hade en judisk mor. De planerade att lämna Tyskland tillsammans. 1936 flydde Kirchbach till Amsterdam för att ordna ett nytt liv. Pomsel besökte honom regelbundet tills han berättade för henne att hon äventyrade sitt liv genom att göra det. Hon aborterade deras barn efter att en läkare tipsade henne om att graviditeten kunde döda henne eftersom hon hade allvarliga lungbesvär. Tragik.
Mot slutet av sitt liv bodde Pomsel i München, dog där den 27 januari 2017 vid 106 års ålder.
Källor:
allthatsinteresting.com
dailymail.co.uk
en.wikipedia.org
aftonbladet.se
❤
Blogginlägget nedskrivet 29/12-21. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.