President Biden visade James Webb-teleskopets första bild…

Nyheterna som dök upp nyligen i media och alla läste det? Du med – om galaxerna från tiden för Big Bang? ”Man ser längre bak än någonsin tidigare.” Skrev en del. ”Fantastiskt – visar hur rymden är krökt”. Skrev några. Astronomen: ”Man ser längre bak än någonsin tidigare.”
”Kommer kunna förstå vad som hände när universum bildades.”

Man kan se bakåt? Man kan se framåt? Nej?

Bakgrunden är att uppskickade James Webb-teleskopet ser ljuset från de första galaxerna som bildades efter ”big bang”. Bilden visar kanten på ett stort moln av gas och rymdstoft från universums ungdom. I den så kallade nebulosan bildas nya stjärnor. Foto: NASA/AP

Från olika observationer tror vi oss veta att universum är 13,7 miljarder år gammalt, så det fanns alltså många stjärnor and galaxer redan efter en miljard år en galaxhop på 4 miljarders ljusårs avstånd. Och vi var inte ens nära?

Varför teleskopet byggdes?
Ingen aning 🙂 Men det sägs av de vise att James Webb-teleskopet byggdes för att få reda på mer om universums tillblivelse. Den första bilden på ljuset från universums början fångades genom att teleskopet länge riktades mot ett område i rymden kallat SMACS 0723, se ovan, och teleskopets första bilder presenterades vid en förhandsvisning i Vita huset av USA:s president Joe Biden, det skriver Scientific American.

Hur långt ser man med ett teleskop?
Med hjälp av teleskopet kan vi se bakåt i tiden! Det kan ta tusentals eller miljontals år innan ljuset från andra stjärnor och galaxer når jorden. Det vi ser genom teleskopet är faktiskt en bild av hur det var för länge sedan.

James Webb-teleskopet är det största och mest kraftfulla teleskopet för rymdvetenskap som någonsin byggts. Teleskopet mäktar med observationer i en mycket större del av det infraröda ljusspektrumet än föregångaren Hubble (nedan). Upplösningen blir högre vilket gör det lättare att se det stjärnljus som har ”tänjts ut” till infraröda våglängder när universum har expanderat.

Det sköts upp från rymdbasen i Kourou i Franska Guyana på juldagen 2021 och nådde sin destination i omloppsbana i solsystemet ungefär en månad senare, varpå speglarna började vecklas ut. Jag visar tre bilder, har du missat så se hur coolt det är. Och klart vi kan lita på detta? 🙂 Obs man kan även se bakom dessa galaxer finns det små saker och hörnen? Innan Big Bang? Vad var då? Small Bang? 🙂

Källor:
msn.com
expressen.se
svd.se
dagensps.se
su.se
rymdstyrelsen.se
teknikmuseet.se
dn.se

Blogginlägget nedskrivet 14/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Sombrerogalaxen, The Sombrero Galaxy – upptäcktes tack vare teleskopet Hubble…

Galaxen fick sitt namn på grund av den stora utbuktande kärnan, som rymmer över 2 000 klotformiga stjärnhopar – tio gånger fler än vad som finns i vår galax, samt de mörka gasfälten som ses från kanten i galaxens skiva. Den ligger 29 350 000 ljusår bort.

Historiskt sett.
Under den tid det tog för ljuset från bilden att nå oss, kunde hela arter utvecklas på planeter och utvecklas till en galaktisk civilisation i rymden; imperier kunde stiga och falla, sedan blekna till stoft och gå förlorade i tidens sand, utan att vi någonsin visste det.

Och det är bara de 31 miljoner åren det tog för det fotot, vilket är en droppe i den tid som denna galax har haft för att skapa liv under många många miljarder år. När teleskopet Hubble började användas för 20 år sedan öppnades ett nytt universum för astronomerna. Oj!

---

Sombrero är en ljusstark spiralgalax i stjärnbilden Jungfrun, upptäcktes i maj 1781 av Pierre Méchain som beskrev den i ett brev i maj 1783 till J. Bernoulli.

Svårt greppa:
Sombrerogalaxen, M104 i Messiers katalog, även katalogiserad som NGC 4594, är en spiralgalax med en massa som motsvarar 800 miljarder solar. Mer än vi har?
Den utbuktande lysande kärnan, det centrala supermassiva svarta hålet och det mörka stoftbandet gör att galaxen ständigt drar till sig astronomers intresse.

Otroligt?
Längst in i Sombrerogalaxen finns ett supermassivt svart hål, som förklarar rotationsrörelsen hos stjärnorna i galaxens centrum. Under 1990-talet påvisade ett forskarlag under John Kormendys ledning detta hål.

Genom spektroskopiska data från både CFHT och Hubbleteleskopet visade gruppen att rotationshastigheten hos stjärnorna i galaxens centrum inte kunde vara så hög, om inte en massa motsvarande 1 miljard gånger Solens massa fanns i centrum. Hålet i Sombrerogalaxen är ett av de mest massiva som upptäckts i samtliga närliggande galaxer. Hade jag ingen aning om!

Observation:
Sombrerogalaxen finns mellan stjärnbilderna Jungfrun och Korpen. Galaxen har en skenbar magnitud på +9,0, vilket gör att det inte är helt omöjligt att upptäcka M104 med en fältkikare under goda förhållanden. Lättare är naturligtvis att se den med ett teleskop.

Ordet sombrero kommer från spanskan:
En sombrero (av spanska sombra, för skugga) är en typ av hatt från Mexiko som är lätt att känna igen med sin höga kulle och vida brätte. Den är en manlig huvudbonad, tillverkad av strå eller filt, och vanlig i Spanien, Mexiko och sydvästra USA.

Källor:
sv.wikipedia.org
instagram.com
ne.se
fof.se

Blogginlägget nedskrivet 29/3-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Res till Jupiters måne Io, riktig upptäcksresa för de vågade…

Jupiters hetlevrade måne Io såg man det började ryka om 2001 och från den lilla månen steg två rökpelare och förmörkade dess himmel, fyrtio mil ovanför ytan. Så är du en våghals, är en resa till den vulkaniska månen Io värd att övervägas. Bilden visar – på Io och den nedre på alla Jupiters månar.

Enorma tidvattenskrafter från Jupiter och grannmånarna Europa och Ganymedes ser till att ytan hela tiden är i rörelse, och det förekommer konstanta utbrott från jättelika svavelvulkaner. Vi träffar på sjöar av lava och smält svavel samt berg som kan vara upp till 17 – km höga. Det finns emellertid ett pris: partikelstrålningen är absolut dödande. Månen, säger vi – och alla vet vad vi menar. Men vår planet kunde lika gärna ha fått flera månar. Den först upptäckta månen (bortsett från jordens måne) var inte bara en måne – utan fyra stycken, de fyra stora jupitermånarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto. De upptäcktes av Galileo Galilei i januari 1610.

Solsystemet är fullt med månar – Jupiter toppar listan med 63 stycken. 156 månar har hittills upptäckts i solsystemet och det kan mycket väl finnas fler. För 35 år sedan var det här med solsystemets månar mycket enkelt. Då kände man bara till 31 stycken. Ex: Jorden hade 1, Mars 2, Jupiter 12, Saturnus 10, Uranus 5 och Neptunus 2 stycken. I dag har alltså den här siffran svällt ut till 156. Enbart vid Jupiter har man nu hittat 63 månar, det vill säga mer än dubbelt så många som man kände till i hela solsystemet 1970. Och antalet fortsätter att växa hela tiden, allt eftersom teleskopens ögon blir skarpare.

Io är den femte av planeten Jupiters kända naturliga satelliter och den tredje största. Den är den fjärde största månen i solsystemet. Månen är döpt efter prästinnan Io i den grekiska mytologin. Med över 400 vulkaner på sin yta är Io det mest geologiskt aktiva objektet i solsystemet.

Ytan är väldigt ung. Analyser av gör att man nu tror att lavan som flyter på ytan mest bestod av olika föreningar av smält svavel. Men en ny idé är att lavan består av smält silikatsten och att – materialet kan vara rikt på natrium (sett genom Hubbleteleskopet). Vissa av de platserna når temperaturer på 1 500 K, trots att medeltemperaturen är mycket lägre, ca 130 K. (den senare temperaturen skulle betyda ca minus 140 grader). Från extrem värme till rejäl kyla. Nya data tyder på att Io kan ha ett eget magnetfält.

Till skillnad från de övriga galileiska satelliterna har Io bara lite, eller inget, vatten. Detta beror troligen på att Jupiter var tillräckligt het för att tidigt i evolutionen av vårt solsystem, driva bort flyktiga element i Ios omgivning men inte så het att göra det längre ut. Io har en tunn atmosfär bestående av svaveldioxid och kanske några andra gaser.

Och kuriosa: Voyager 1 är den rymdsond som är mest avlägsen av samtliga rymdsonder som sänts upp i rymden. Den befann sig i juli 2011 närmare 18 miljarder kilometer från jorden.

Båda sonderna bär med sig en 12 tums guldskiva som innehåller ljud och bilder som avser att spegla livet på jorden, ifall sonderna utan haveri kan fortsätta ut mot de närmaste stjärnorna och där nå andra livsformer. På skivan finns totalt 115 bilder, olika slags ljud och musikstycken samt hälsningar på olika språk. Tala om resa…

Källor:
nyteknik.se
illvet.se
sv.wikipedia.org
alltomvetenskap.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om resor, fakta, månar, Io, jupiter, lava, rymden, Galilei, satellit, Hubble, rymdsond, kelvin,