Jag minns Gunnar som en sångare med speciell röst, han var väldigt stor då med många Svensktopps-hits. Minns att han försökte få igång en process om amalgam då han drabbats illa och ansåg sig blivit sjuk av detta. Vem var han?
Gunnar Wiklund, född i augusti 1935 i Luleå (Norrbotten), död i september 1989 i Lysekil, Västra Götalands län (Bohuslän), var en svensk sångare (baryton).
Vid sidan av sitt jobb som bilmekaniker sjöng Wiklund i olika lokala orkestrar i Luleå. Han debuterade som 17-åring med orkestern Swingers. Året därpå spelade han in sin första skiva Dä´ ä´ kärlek. 1959 deltog han i folkparkernas artistforum där han slog igenom med Per-Martin Hambergs finstämda melodi Nu tändas åter ljusen i min lilla stad. Skivan såldes i över 200 000 exemplar.
Två förebilder märks tydligt i det material Wiklund använde, den amerikanske countrysångaren Jim Reeves, vars låtar han gjorde på svenska, och Perry Como. Wiklund hade även framgångar med sånger skrivna av eller förknippade med Hank Williams, Ray Charles, Frank Sinatra m.fl. Gunnar Wiklund hade totalt 36 låtar på Svensktoppen mellan åren 1962 och 1978. Mycket stort!
Han turnerade flitigt i folkparkerna, uppträdde på krogscener och spelade revy hos Hagge Geigert i Uddevalla och på Lisebergsteatern i Göteborg. Han deltog i Melodifestivalen fyra gånger med sex olika melodier. I slutet av 1960-talet fick han ekonomiska bekymmer då det visade sig att hans agent hade förskingrat pengar och inte skött skatteinbetalningarna. I början av 1970-talet fick Gunnar Wiklund problem med hälsan; han drabbades senare av cancer och dog den 29 september 1989, 54 år gammal.
Kända Wiklund-melodier: Minns du den sommar (Greenfields) – Vi ska gå hand i hand – Han måste gå – Mest av allt – Snart så kommer åter ljusa tider o. Nu tändas åter ljusen I min lilla stad.
Kuriosa om låten – Minns du den sommar.
”Sommaren 1960 fick fyra tvålfagra amerikaner en världshit med ”Greenfields”. De kallade sig Brothers Four, och var en av många välkammade folk- och hootenanny-grupper som sjöng i stämmor till ackompanjemang av gitarr, kontrabas och banjo.
Året därpå skulle den vackra melodin i moll få svensk text. Uppdraget gick till författaren och journalisten Pär Rådström, känd för att alltid vara ute i sista minuten. Så även denna gång: med bara timmar tillgodo snickrade han under en natt ihop en av de finaste texter som skrivits på det slitna temat sommar och kärlek.
Den skulle sjungas i tv av en före detta bilmekaniker från Luleå, som några år tidigare slagit igenom med ”Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad”. Han hette Gunnar Wiklund och hade en från början vek barytonröst, som åldern och tusentals cigaretter flyttat allt längre ner i basregistret.
Den passade Rådströms bitterljuva rader om en svunnen sommarkärlek som hand i handske, och man får vara bra tjockhudad för att inte beröras när Wiklund smeksamt sjunger ”Minns du den skogen, i sommarnattens ljus? Minns du den stigen, vi gingo till ditt hus?
Gingo? Två gånger använder Rådström i texten den gamla pluralformen, som officiellt avskaffades redan i början av fyrtiotalet. Kanske var det en språklig nödlösning när tiden rann ut, men det är inte säkert – den moderne Rådström lär ha hyst kärlek till det ålderdomliga. Eller också förstod han att gingo i bara två stavelser rymmer både poesi och musik.” ❤
Gunnar var duktig och en som många glömt…
Källa:
sv.wikipedia.org
hallandsposten.se
Zenzationella Människor - Et Facto 