Gene Kelly, skådespelaren och dansaren, minns Singin’ in the Rain…

Filmens charmör och dansare, Eugene Curran ”Gene” Kelly, född 23 augusti 1912 i Pittsburgh i Pennsylvania, död 2 februari 1996 i Beverly Hills i Los Angeles, var en amerikansk dansare, skådespelare, sångare, filmregissör, producent och koreograf. Kelly är främst känd för sina insatser i filmer som En amerikan i Paris (1951) – och Singin’ in the Rain (1952). 1,75 meter lång.

Unga åren?
Gene Kelly dansade sedan barndomen, alla fem syskonen gick på dansskola tillsammans. Hans familj öppnade en dansskola 1924. Gene försörjde sig under sin studietid bland annat som danslärare och serviceman på en bensinmack.

Kelly föddes som den tredje sonen till Harriet Catherine (Curran) och James Patrick Joseph Kelly, en fonografförsäljare. Hans far var av irländsk härkomst och hans mor var av irländsk och tysk härkomst.

Kriget?
Under andra världskriget var han vid Flottan stationerad vid United States Naval Photographic Center i Anacostia, D.C. (där dokumentären Victory at Sea (1952) senare sammanställdes för NBC-TV). Han spelade i flera marinfilmer när han var aktiv där och i ”civila” filmer när han var på semester.

Filmkuriosa:
Kelly debuterade med Judy Garland i Min flicka i vapenrock (1942). Sin sista filmroll gjorde han i musikalen Xanadu (1980). Därefter spelade han ett par roller i TV-serier.

Privatliv?
Han var gift tre gånger. I dessa äktenskap, tre barn.

Kelly var gift först med Betsy Blair. De fick ett barn, Kerry, och skildes 1957.

Han gifte sig 1960 andra gången med den elva år yngre skådespelaren Jeanne Coyne, född 1923.
Tillsammans hade de två barn, Timothy Kelly och Bridget Kelly. De var gifta fram till hennes död 1973.

Tolv år senare gifte Kelly om sig med Patricia Ward, ett äktenskap som varade resten av hans liv, cirka 11 år. Kelly dog i februari 1996 vid en ålder av 83, efter att ha haft bl.a två stroke.

Vänskap enl NYTImes:
Var Fred Astaire och Gene Kelly vänner?
Även om Kelly var mycket ambitiös och påverkad av konkurrens sa hans kollegor, verkade han aldrig känna sig hotad av Fred Astaire. ”De var mycket goda vänner; de beundrade varandra,”.

Källor:
zenjanstankar.wordpress.com
sv.wikipedia.org
nytimes.com
imdb.com

Blogginlägget nedskrivet 6/4-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

1994 började Gustav Svensson lära oss om hur post delas ut, i Svensson, Svensson..

Ja, och som familjefar, en traditionsbunden man. Gustav Svensson gjordes av Allan Svensson. Jag kultförklarar denna man. Svensson, Svensson är en svensk komedi-TV-serie och film med bland andra Allan Svensson, Suzanne Reuter, Chelsie Bell Dickson och Gabriel Odenhammar i rollerna. Chelsie slutade efter serien med skådespelandet.

Vem är då Gustav Svensson?
Gustav är brevbärare och Lena Svenssons make och Max och Linas far. Gustav är mest intresserad av bollsporter och tecknade barnprogram. Han är kulturkonservativ, har Björn Borg som största idol och hans ögonsten är en Volvo 242 som han fått av Posten.

Han förstår inte varför Lina och Max inte följt i hans fotspår, men inser fördelarna med att ha en son som jobbar på banken. Under säsong 1 och 2 var Gustav brevbärare och stolt över sitt yrke. Allt detta under 90-talet.

Repliker?
”Det viktigaste är inte att ha rätt, utan att straffa de som har fel”
—
”Är magen glad, så är människan glad”
—
Gustav: Vad säger du gubben, ska vi överaska mamma och för en gångs skull göra riktigt fint här inne?
Max: Nee.
Gustav: Bra! Då ser jag på tv. 🙂

Vart spelade man in Svensson, Svensson?
Filmen spelades in under sommaren 1997 i Stockholm och på Uppsalas järnvägsstation. Den bygger på den populära komediserien Svensson, Svensson som visades i Sveriges Television 1994 och 1996. ”Svensson, Svensson” är en av de största publiksuccéerna i svensk tv och som mest sågs ett avsnitt av närmare 3,4 miljoner tittare. Publiken är äkta, så inga burkskratt 🙂

Källor:
sv.wikiipedia.org
zenjanstankar.wordpress.com
imdb.com
svenskfilmdatabas.se
aftonbladet.se

Blogginlägget nedskrivet 20/5-23. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

En av de stora svenskorna på film och teater, Lena Granhagen…

Lena Granhagen nu 85 år är kanske mest känd från filmvärlden där hon gjort sig känd som skådespelare i filmer som Mannekäng i rött (1958), Vita frun (1962), eller den något modernare, Glasblåsarns barn (1998). Hon har dock vid sidan av filmen haft en karriär som sångerska. Det första som kan höras med henne på skiva är EPn ”Det Brinner i Min Grannes Hus” som släpptes 1969.

Lena, Karin Anna-Lena, är född i januari 1938, i Luleå, är en svensk skådespelare och sångerska. När hon gjorde ett framträdande som sångerska på Gillet i Uppsala blev hon upptäckt av revykungen Rune Ek, som engagerade henne till sommarrevyn Tjing-Tjing 1957.

Efter studentexamen i Luleå började hon sin filmkarriär som blondin i biroller. Senare var hon engagerad i politiska projekt som filmen ‘Made in Sweden’ 1969 och skivan – Lena Granhagen sjunger Theodorakis & Biermann. Sedan 1970-talet har hon gjort sporadiska filmroller och arbetat med teater och radioteater.

---

1971 medverkade hon som delad huvudsångerska på Proprius experimentella LP ‘Till Camilo Torres och Revolutionen I Latinamerika – Röster I Mänskligt Landskap’. Den är ett experiment med röster där låga monologer blandas med höga improviserade explosioner av toner. Låter lite som åska ibland, andra tillfällen mer som en opera eller som filmmusik.

Efter att ha frilansat några år på olika scener, som exempelvis Dramaten, kom hon till Stockholms stadsteater 1967. Där har hon varit fast engagerad sedan dess, med undantag för enstaka gästspel. Granhagen fick Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1982.

Några kända filmer:
I Hillman-filmerna med ”färg i titeln” spelar hon alltid – Sonja Svensson. 1958 – Damen i svart, 1958 – Mannekäng i rött, 1959 – Ryttare i blått, 1960 – Sommar och syndare, 1960 – På en bänk i en park, 1962 – Vita frun, 1963 – Villervalle i Söderhavet (TV-serie), 1980 – Barnens ö (Helen), 1998 – Glasblåsarns barn, 2004 – Danslärarens återkomst (TV-serie) (Elsa Berggren) och 2006 – Wallander – Täckmanteln (Abbedissan).

Hennes sista roll var som Fågeltanten i TV-serien Dockäventyren, 2010. Var förlovad 1959 med Olof Thunberg.
Idag bor hon i Nacka.
En stor favorit ❤

Källor:
imdb.com
sv.wikipedia.org
progg.se
mig_i_vardagen
merinfo.se
zenjanstankar.wordpress.com

Blogginlägget nedskrivet 8/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.