Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Blueslegenden Robert Leroy Johnson, i 27-klubben, mötte djävulen… Del 1-2

robs1

En av de stora namnen inom bluesen, namnet Robert Leroy Johnson, föddes redan 8 maj 1911 – död 16 augusti 193827 år, början på 27 Club av artister som dött vid denna ålder. Han var en amerikansk bluessångare och musiker, född i Hazlehurst, Copiah, Mississippi, USA, död i Greenwood, Leflore, Mississippi, USA. Dödsorsak – förgiftning: stryknin (nutida rön).

Hans banbrytande inspelningar från 1936-1937 visar en kombination av sång, färdigheter på sin gitarr och låtskrivande talanger som har påverkat generationer av musiker.

Johnsons mörka, dolda och dåligt dokumenterade liv och dödsuppgifter – har gett upphov till legenden ovan. Eric Clapton kallade honom ”den viktigaste bluesmusikern som någonsin levt”.

Efter återupptagandet av inspelningar 1961 nådde hans arbete en bredare publik. Johnson är nu erkänd som bluesmästare, särskilt i Mississippi. Johnson kom med i den första utdelningen i Rock and Roll Hall of Fame 1986, som ett tidigt inflytande på rock and roll. År 2003 rankades han som femma i Rolling Stone- tidningen i – ”100 bästa gitarristerna genom tiderna”.

Hans mor var Julia Major Dodds (född 1874) och biologiska far – Noah Johnson (född 1884). Julia var gift med Charles Dodds (född februari 1865), en relativt välmående markägare och möbelmakare, med vilken hon hade tio barn. Charles Dodds hade tvingats av en lynchmobb att lämna Hazlehurst efter en tvist med vita markägare.

Julia lämnade platsen med sin bebis Robert, men efter två år skickades pojken till Memphis att leva med hennes man som hade bytt namn till Charles Spencer.

Vi vandrar vidare med skolgång om än periodvis. Han kunde spela mungiga och dragspel sägs det. Efter skolan adopterade Robert sin faders efternamn, som blev Robert Johnson – som på intyget om sitt äktenskap med sextonåriga Virginia Travis i februari 1929. Hon dog vid födseln av barn och många ansåg att detta var en gudomlig bestraffning för Roberts beslut att sjunga dessa sånger, som att ”sälja sin själ till djävulen”.

Hör!
Roots of Blues — Robert Johnson „Walking Blues”
https://www.youtube.com/watch?v=x2-EL6Pk2L0

Han flyttade och mötte andra musikanter, ex. Jesaja ”Ike” Zimmerman som sades om att ha lärt sig övernaturligt att spela gitarr genom att besöka kyrkogårdar vid midnatt. Han lärde sig spela och ansåg det var ”genom denna pakt” han lärt sig.

Samtidigt som han bodde i Martinsville blev han far till ett barn med Vergie Mae Smith. Men han gifte sig med Caletta Craft i maj 1931. År 1932 flyttade paret till Clarksdale, Mississippi, där hans fru tyvärr avled under förlossningen.

Från 1932 fram till sin död 1938 flyttade Johnson ofta mellan städerna Memphis och Helena, och de mindre städerna i Mississippi Delta och grannregionerna i Mississippi och Arkansas. På många ställen stannade han med sina stora familjer eller med kvinnliga vänner. 

The-crossroads-at-Clarksd

Han gifte sig inte igen men bildade några långsiktiga relationer med kvinnor som han skulle återkomma till regelbundet. På andra ställen stannade han hos kvinnor han förförde, han var promiskuös och han använde olika namn på olika ställen, med minst åtta olika efternamn. Del två med mystik inblandat.

Källor:
en.wikipedia.org
theguardian.com
youtube.com
geni.com
imdb.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Sister Rosetta Tharpe, tidigt med sin rock, gospel och sång till gitarr, en stjärna…

Många har glömt denna svarta kvinna som gick sin väg och visade vägen för sång och musik av kvinnor, som svart möttes hon ju av svårigheter. Denna Sister Rosetta Tharpe, var kompositör, elgitarrist och magnifik sångerska, hon som skapade första rock’n roll hiten ”Strange things happening every day” redan 1944. Hon var före Hendrix, Elvis och Chuck Berry, beundrad av Elvis och Johnny Cash, men bortglömd idag.

Vilken lirare på gura/gitarr, en blandning av gospel, blues, dixie var hennes musik. Hennes namn var Rosetta Nubin, född 20 mars 1915. I Arkansas, USA, avled 9 oktober 1973, i Philadelphia, Pennsylvania.

Hon benämns sångerska och gitarrist, aktiv hela livet i stort, 1919-1973. Rosetta var en av de första gospelartisterna att uppträda både i kyrkor och på nattklubbar och var en central gestalt i populariseringen av gospelmusiken på 1930- och 1940-talen. Stort! ❤

Föräldrarna var Katie Bell Nubin och Willis Atkins, som var bomullsplockare. Några forskare har fått fram att hennes namn skulle vara Rosether Atkins (eller Atkinson), hennes mors namn är då Katie Harper. Lite är känt om hennes pappa, förutom att han var sångare. Tharpes mamma Katie var också en sångare och en mandolinspelare, evangelist och predikant för Church of God in Christ (COGIC), som grundades 1894 av Charles Harrison Mason, en svart baptistbiskop, som uppmuntrade rytmiska, musikaliska uttryck och dans tilläts liksom att låta kvinnor predika. Vilka pionjärer!

Tharpe har kallats ”the Godmother of rock and roll”. Hon spelade och sjöng en blandning av andliga texter med innovativt rytmiskt ackompanjemang ,som inspirerade tidiga rock’n’roll-musiker, bland andra Little Richard, Muddy Waters och Jerry Lee Lewis.

Sister Rosetta Tharpe23

Se och hör här, vilket ös!
Sister Rosetta Tharpe- Just A Closer Walk With Thee
https://www.youtube.com/watch?v=3xjh0e5WDVQ

Tharpes mor Katie uppmuntrade tidigt sin dotter att sjunga och spela gitarr. Redan som fyraåring uppträdde dottern tillsammans med modern på olika evangeliska konvent i USA. Tharpe presenterades som ”Little Rosetta Nubin, the singing and guitar playing miracle”.

Efter ett kortvarigt äktenskap med predikanten Thomas Tharpe flyttade hon – till New York 1938. I oktober samma år spelade hon in fyra låtar för skivbolaget Decca Records. ”Rock Me”, ”That’s All”, ”My Man and I” och ”The Lonesome Road” var de första gospelsånger som någonsin spelats in på Decca. ”That’s All” var dessutom den första låten där Tharpe spelade elgitarr – den inspirerade senare artister som Chuck Berry och Elvis Presley.

Hör till bilder:
Sister Rosetta Tharpe – Down By the Riverside
https://www.youtube.com/watch?v=4xzr_GBa8qk

År 1944 började hon spela med boogie-woogie pianisten Sammy Price. Hon spelade in låten ”Strange things happening every day” som beskrivs som en av de första inspelningarna av rock ‘n’ roll. Sister Rosetta Tharpe fortsatte att spela in musik hela sitt liv.

Sister-Rosetta-Tharpe

Rosetta fick en stroke 1970, varefter man var tvungen amputera ett ben av komplikationer från diabetes. Fortsatte turnera men utan namnet ”sister”. Ledsamt nog fick hon – 9 oktober 1973, före en planerad inspelning, en ny stroke och avled, 58 år, i Philadelphia, Pennsylvania.

Begravningen av denna stjärna, som fått arenor fullsatta, skedde inför en halvfylld kyrka. Begravd i en – omärkt grav. 2007 blev Tharpe postumt invald i Blues Hall of Fame.

Två av många album:
Första: 1941 – The Lonesome Road, Decca 224
Sista: 1969 – Singing in My Soul, Savoy

Källor:
en.wikipedia.org
theguardian.com
youtube.com
sv.wikipedia.org
pbs.org
allmusic.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Tänkvärda Annika Norlin, sångerska under Säkert och Hello Saferide….

norlin1

Under artistnamnet ”Säkert” har Annika Norlin gjort sig känd, Jämtlands stora poppoet? Nu senast såg vi henne sjunga ”Heaven” i TV så vi närmade oss skyn, i Ebbots ark. Poetiska texter, med djup och inslag av naivitet, röst som tar sig igenom våra skal, hennes kraftiga, lätt entoniga röst är grym. I programmet såg vi även fantastiska Joy M’Batha.

Vem är Annika enligt faktabiten?
Annika Ingrid Maria Norlin född i november 1977 i Östersund, är en svensk sångerska och låtskrivare samt journalist som gett ut sin musik under artistnamnen Hello Saferide (på engelska) och Säkert! (på svenska). Hon bor sedan 2009 i Umeå, i en form av ”kollektiv” – där hon läser psykologprogrammet vid Umeå universitet.

Fakta finns men hon svarar undvikande ibland så att hon är mamma vet jag, men det sägs inget mer i media. Okej, från början? Annika har skrivit låtar sedan hon var sju år gammal. Under hemväxten norrut förväntades man vara rejäl och sportig men inte känslosam. Hon började spela gitarr i tioårsåldern, men var för blyg för att ens tänka tanken att uppträda inför en publik.

När ändrade hon sig för att uppträda?
Vändpunkten kom på en sen efterfest när hon var 26 år gammal. Hon hade druckit tillräckligt mycket för att våga ta upp en gitarr och spela en av sina låtar. På festen var en också kompis som hade ett litet skivbolag och han peppade henne att spela in låten.

Annika:
”Jag sätter stort hopp till mina lyssnare. Jag tror och hoppas att de gillar att jag är bångstyrig, eller vad man ska säga.”

Innan musikkarriären började hade Norlin varit programledare för radioprogrammen P3 Pop och Morgonpasset i Sveriges Radio P3 samt jobbat som journalist på bland annat Länstidningen i Östersund, Östersunds-Posten och Aftonbladet. Hon jobbade som programledare för P3 Live Session (f.d. ”Musikjournalen Live”) fram till februari 2008.

1 augusti 2008 och 8 augusti 2015 var Annika Norlin värd för Sommar i P1. 2010 fick hennes novell ”Balthoran” delad andraplats i tävlingen Umeå novellpris. Mångkonstnär?  Karriären? Hösten 2005 släpptes hennes debutalbum Introducing…Hello Saferide med bland annat låtar som ”Highschool Stalker” och ”My Best Friend”. annikanorlin

Annika gick in i väggen efter sin första skiva, hon drabbades hon av minnesstörningar. ”2006 blev för mycket med Efter första skivan gick jag in i väggen. Jag har haft sämre minne sedan dess. 2006 blev för mycket med Hello Saferide. Vi spelade extremt mycket, i olika länder.”

I början av 2007 släpptes hennes svenskspråkiga debut under artistnamnet Säkert! Första singeln var ”Vi kommer att dö samtidigt”.

Citat Annika:
”Först ville jag inte skriva om att få barn eftersom det är så typiskt kvinnligt. Man kan lätt tro att det enda kvinnor vill är att bli morsor. Men att få barn förändrade hela min världsbild så det skulle vara svårt att inte ha med det i låtarna. Jag ser på världen annorlunda nu.”

I september 2008 släpptes Hello Saferides andra album More Modern Short Stories. Den 9 december samma år blev Norlin första artist att tilldelas Magasinet Novells pris för musiker med ett utpräglat berättande i sina texter. Hon vann priset för låten ”25 days”.

Hösten 2010 släpptes hennes andra album på svenska, Faci, och ungefär samtidigt det tredje albumet på engelska, The Fox, The Hunter and Hello Saferide. 2014 gav hon ut boken Texter under eget namn. Boken innehåller texter till samtliga skivor med Säkert och Hello Saferide (utom Säkert på engelska) plus ytterligare en del tidigare outgivna texter.

Paus så år 2017 gav hon ut albumet ”Däggdjur”, på vilket flera av låtarna sjungs av andra musiker, bland andra Jakob Hellman, Ola Klüft från The Perishers och Emil Svanängen.

gunnarnorlin

Annika:
”1990 blev jag kär. Jag var 13 år och satt hemma i soffan. Objektet för min kärlek var en påhittad agent med en haka så skarp att den kunnat skära genom frukt. Han hette FBI Agent Dale Cooper och spelades av Kyle MacLachlan. Jag blev faktiskt kär på riktigt.

Han var så prydlig och entusiastisk och det fanns en scen där han var helt ny på polisstationen i Twin Peaks, men ändå övertalade alla sina nya kollegor att följa med ut för att kasta stenar på glasflaskor samtidigt som de ropade ut potentiella mördares namn. Det var en tibetansk teknik, intuitivt skulle de flaskor som hörde samman med människor som kände till något om mordet gå sönder. Jag älskade det.”

Projektnamnet Hello Saferide är taget från Norlins tid som utbytesstudent i USA. För att skydda eleverna från gatuvåldet tillhandahöll hennes skola en taxitjänst som kallades ”Saferide” och varje gång man ringde dem så svarade de ”Hello Saferide”:
”Jag kallade mig för Hello Saferide efter taxiservicen i skolan jag gick på en gång i Willimantic i USA. Willimantic var värsta heroinstaden, man fick inte gå ut själv om kvällarna: för att få komma till Wal-Mart och köpa chips fick man ringa till Saferide och då svarade chauffören, en kille som hette James som läspade alldeles enormt mycket: Hello Saferide!

Hennes svenska projektnamn, Säkert!, är enligt henne själv en översättning av östersundsmålets ”läju” (lär ju), som är en lokal variant av det ironiska ”eller hur?!” (på engelska sure), eller helt enkelt ”säkert” som svar på ett överdrivet eller direkt lögnaktigt påstående.

Video, lyssna på snabbare:
Säkert! – Dansa, fastän
https://www.youtube.com/watch?v=dprIJ2I4q_A

Läste sista januari i år:
”Jag släpper bara låtar jag har stora känslor inför. Men det innebär också att jag exponerar mig själv inför omvärlden och det är läskigt.” Skivan heter Däggdjur och släpptes då – men hon klarade ej med då att vara i landet. Därför har hon tvingat med sin familj på en charterresa, inte för att hon är missnöjd utan för att hon är rädd för att höra vad folk tycker.”

Har barn, hennes pojkvän är lika gamla Anders Gunnarsson.
Spännande artist.

Källor:
aftonbladet.se
sv.wikipedia.org
etc.se
svd.se
weekend.di.se
ratsit.se
arbetet.se
sverigesradio.se
news.spotify.com
svt.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


1 kommentar

Allt om fenomenala tenoren Jussi Björling, från början till slut…

Björling11

En av de stora svenskarna rösterna – var tenoren Jussi Björlings, minns från barndomen jag hörde han sjunga ”Till havs” så glasen nästan gick sönder. Och jag hade en jobbarkompis från Dalarna som kände Jussi. Han kom alltid tillbaka från estraderna som ”en av alla”. De spelade biljard och Jussi var en trevlig en, gillade armbrytning och var en sjuhejare på det! De svingade en och annan bägare ihop”. Sa Masen, en härlig man att ha känt. Okej. Jussi 🙂

Fakta, Johan Jonatan ”Jussi” Björling, 1911-1960, född i Borlänge – död 9 september 1960 på Siarö i Stockholms skärgård, var en svensk opera- och konsertsångare (tenor). Han utnämndes till hovsångare 1944, belönades med Litteris et Artibus 1945 och invaldes som ledamot 675 av Kungliga Musikaliska Akademien 1956. Dalmas med en enorm röst som gjorde honom världskänd.

Björling föddes i Stora Tuna socken i Borlänge och var bror till sångarna Olle Björling och Gösta Björling. De tre bröderna skolades först i sång av sin far, sångaren David Björling, och mamman var – Ester Björling, född Sund (1882–1917). David Björling var född i Hälsingland, men uppvuxen i Finland i trakten av Björneborg och flyttade i unga år tillbaka till Sverige. David Björlings föräldrar var Lars Johan Björling och Matilda Lönnqvist och det var farmodern Matilda som gav Jussi Björling smeknamnet Jussi som sedan kom att bli hans namn.

Bröderna – turnerade under namnet Björling-kvartetten i Nordamerika och Norden. Senare en kort tid även tillsammans med lillebror Karl Björling. Sedan fadern dött hamnade Jussi Björling som springpojke i Ystad, där violinisten och bassångaren Salomon Smith ordnade kontakt med operasångaren Martin Öhman, för vilken Björling sedan provsjöng 1928.

Intressant, han provsjöng 21 augusti 1928 för Kungliga Operans chef John Forsell, som i sin anteckningsbok noterade Märkvärdigt bra, fenomen. 17 år. Bör anammas o skötas! Bör kunna bli ngt. Han antogs därefter till Stockholms musikkonservatorium, med samme Forsell och Tullio Voghera (1879–1943) som lärare.

Familj?
Gift med Ingrid Anna Linnéa Hellström (1907–53), de fick 1928 sonen Rolf Björling, även han operasångare (tenor), känd även han. Björling gifte sig 1935 i Stockholm med Anna-Lisa Berg, dotter till kammarmusikern John Berg. Med hustrun Anna-Lisa fick han barnen Anders, (född 1936), Lars (född 1939) och Ann-Charlotte Björling (född 1943).

Den 9 april 1936 fick Björling dottern Kickie med ungdomsförälskelsen Eva Zander (1901–1995) i Asarum. Dit hade Björlingkvartetten kommit 1922 och då lärt känna Sven Bosson Zander, Evas far, som i egenskap av kyrkvaktmästare stod för deras konsertarrangemang. Kickie adopterades vid födseln av Björlings ekonomiske rådgivare, advokat Gösta Hansson, och hans fru Ebba Falck-Hansson. Björling behöll kontakterna med Eva Zander livet ut.

Video of Jussi Björling singing ”Till Havs” (complete – 1953)
https://www.youtube.com/watch?v=FjGnanUrZjA

Första gången som Björling framträdde i en operaroll var i juli 1930 på Kungliga teatern i Stockholm i rollen som lykttändaren i Puccinis Manon Lescaut. Hans debut i en huvudroll ägde rum en månad senare, i rollen som Don Ottavio i Mozarts Don Juan. Björling fick anställning på Operan 1931 och blev kvar där till 1938, en expansiv period med cirka 40 nya stora roller, främst inom den franska och italienska repertoaren.

Genombrottet för Björling kom när han 1931 uppträdde på Tivoli i Köpenhamn och en enig kritikerkår lovordade hans sång. Den internationella karriären tog fart först 1935 i Europa och 1937 i USA. Björling slog igenom internationellt i Wien 1936 som Rodolphe i Bohème, Manrico i Trubaduren och Radamès i Aida. Metropolitan Opera, La Scala i Milano, Covent Garden i London, operan i Wien, Chicago och San Francisco – överallt gjorde han succé.

Juss

Med avbrott för kriget, var Metropolitan i New York från 1938 och fram till sin död Björlings huvudscen. Under samma period gästspelade Björling 128 gånger på Operan i Stockholm. Han sjöng även in lite mera schlagerbetonade sånger under pseudonymen Erik Odde.

Före en konsert i London den 15 mars 1960 drabbades så Björling av en hjärtattack, och knappt sex månader senare avled han vid familjens sommarställe på Siarö i Stockholms skärgård på grund av ytterligare en hjärtattack natten till den 9 september. Hans fru larmade räddningstjänsten och en helikopter var snabbt på plats, men tyvärr. Han obducerades i enlighet med andra dödsfall som sker utanför sjukhus.

Efter har man konstaterat att Jussi led av hjärtrusningar och hans hjärta slog stundtals 200 slag i minuten visar en studie av hans journaler som en hjärtspecialist sett över. Hjärtproblemen kan vara en förklaring till att operagiganten ibland ställde in och ofta drabbades av stämbandsproblem. Men både obduktionsprotokollet och polisutredningen kring den världsberömda tenorens död är spårlöst försvunna. Märkligt?

Mitt i allt med framgångar led han av både alkoholproblem och scenskräck i kombination med prestationsångest. Enligt Yrsa Stenius så kunde Jussi, ”vara en glad, varm människa samtidigt fanns det ett oerhört raseri hos honom. Han kunde periodvis supa ned sig och han verkade drivas av en lust att slå sönder allting. Han ådrog sig alkoholförgiftning som var på gränsen till livshotande. Det hände att han drack sig medvetslös, att han drack sig till delirium, vilket säger något om mängderna han hällde i sig på kort tid. Det märkliga är att han ändå reste sig, gång på gång. Och när han sjöng igen var rösten lika klar och ren som alltid. Han hade en en mycket stark livsvilja, men också en råstyrka, en fysik som klarade av det mesta.”

Se och hör – Jussi Björling – Ack Värmeland du sköna
https://www.youtube.com/watch?v=kXPPMYyJl-g

Björlings begravning i Engelbrektskyrkan i september 1960 direktsändes i radio och tv. Han är gravsatt på Stora Tuna kyrkogård. Björlings änka Anna-Lisa Björling gav 1970 i uppdrag till Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister att förvalta en minnesfond och tilldela sångstipendier till sångsolister vid Operan, Jussi Björling-stipendiet.

Namnet?
Björling togs 1857 av målarmästaren Per Samuel Björling (1836–98), tidigare Björn, i Östanå, Ovanåkers socken. Hans dotter Johanna var enligt familjetraditionen den första i släkten som uppvisade ”märklig sångarbegåvning”. Stamfadern för den björlingska släkten var Olof Hansson (levde 1518), bergsman i Starbo i Norrbärke socken och nämndeman i Norrbärke, fjorton generationer från Jussi Björling.

Minnesmärke.
Byst av Jussi Björling finns utanför Sankt Jacobs kyrka i Stockholm. i Borlänge, dit Stora Tuna numera hör, finns hans staty och ett museum till hans minne. Och i en tidningsintervju 2007 sade Luciano Pavarotti: ”När jag ska öva in en ny opera så lyssnar jag först på hur Jussi Björling gjorde den. Han röst var unik, och det är hans väg jag vill vandra. Jag skulle mer än något annat önska att människor jämförde mig med Jussi Björling. Det är så jag strävar efter att sjunga.”

Björling blev 2015 invald i Swedish Music Hall of Fame. En stor artist med ett brokigt liv ❤

Källor:
sv.wikipedia.org
svd.se
youtube.com
62.95.94.149
aftonbladet.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

En stor hit, någon mindre, minns du 1960-talets Michael Cox…?

Michael Coxzz

Många som var med då minns nog ”Stand up” som var en höjdare i alla fall i Sverige. Vem var Michael? Fakta: Michael James Cox, född i mars 1940 i Liverpool, England, 77 år – är en brittisk popsångare, som idag fortfarande uppträder runt om i England, under namnet Michael James.

Hur började det?
Hans fyra yngre systrar skrev till ABC TV, och tyckte han skulle få chansen till en audition för popshowen Oh Boy, producenten Jack Good godtog det. 🙂
Han blev i sitt hemland en så kallat one hit wonder då hans Joe Meek-producerade singel ”Angela Jones” topp 10-noterades på Englands singellista 1960, en sång skriven av John D. Loudermilk. Och som jag misstänkte!

Sedan hade han ingen mer skivframgång i sitt hemland. I Sverige hade han en stor framgång med låten nedan – som han framgångsrikt turnerade i Danmark och Sverige –  med band, liksom i Storbritannien – och fortsatte att spela in under Meeks ledning i flera år.

MICHAEL-JAMES-COX

”Stand Up” från 1962 som låg etta både på Tio i topp-listan och Kvällstoppen, och han fick ytterligare en framgång i Sverige med låten ”I’ve Been Thinking” 1963.

Hör och häpna.
Michael Cox – Stand Up (med svenskt komp, Telstars och Gals and Pals)
https://www.youtube.com/watch?v=lkOPguGwDTQ

I slutet av 1970-talet började han arbeta på kryssningsfartyg, där han träffade sin nyblivna fru. Han började göra framträdanden i USA, så småningom emigrerade han dit, men fortsatte till Nya Zeeland där de bosatte sig. Han fortsatte med TV-jobb som – Michael James.

Låtar som senare fått beröm är – An Age of Kings (1960) and The Butterfly Ball (1977).

Byta av namnet?
Efter en strulig upplevelse med en styrelse på ett bolag – bestämde han sig för att överge sitt efternamn och kalla sig bara – Michael James. Idag spelar han fortfarande kabarét och har också spelat med i flera mindre filmproduktioner.

MichaelCox (2)

Diskografi?
Boy Meets Girl (1959), Angela Jones (1960), Teenage Love (1961), Sweet Little Sixteen (1961), Stand Up (1962), I’ve Been Thinking (1963), Rave On (1964), Gypsy (1965), I Hate Getting Up In The Morning (1966) och – I’ll Always Love You (1967).

Summering – en one-hit wonder i Sverige, samma i England – men med en annan låt. 🙂

Källor:
allmusic.com
sv.wikipedia.org
youtube.com
en.wikipedia.org
imdb.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Lämna en kommentar

Bosse Parnevik, imitatör på den gamla tiden, i jul i TV, Stjärnorna på slottet…

Parnevik1

Bosse var en av de första vi såg i TV som kunde ”härma” känt folk. Under julhelgen dyker han upp i Stjärnorna på slottet, inspelat i förväg. Efternamnet Parnevik är vi i nutid vana vid, Mia & Jesper hälsar TV på med diverse gäster, en av döttrarna sjunger med framgång. Men vem är då Bosse?

Fakta:
Bo Sigfrid ”Bosse” Parnevik, född i mars 1938 i Göteborg, är en svensk imitatör och komiker. Han är far till golfspelaren Jesper Parnevik. Bosatt i Österskär. Far till barnen Jennie, Jessica, Jesper & Jill. Familjen flyttade från Göteborg till Munkfors i Värmland när han var två år. Där började artistkarriären i tonåren då han uppträdde med imitationer på ungdomsgårdar.

Han gjorde TV-debut på nyårsafton 1957 i ett program från Nalen i Stockholm. Charlie Norman, Ingemar Johansson, Povel Ramel, Tage Erlander, Jokkmokks-Jocke, Sten Broman och Gunnar Hedlund var kända han imiterade. På 1970-talet kom Nixon, Palme och kungen, Mundebo på 80-talet och Ian Wachtmeister och Bert Karlsson på 90-talet. Minns även Olof Palme, Lennart Bodström, Sven-Bertil Taube och Bengt Bedrup.

Parnevik var en duktig friidrottare och flyttade till Stockholm där han utbildade sig till gymnastikdirektör vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm. Blev omtalad efter att han deltagit i Folkparkernas Artistforum i Västerås 1959. Han slog igenom i Lennart Hylands Karusellen 1963. Parnevik medverkade även i Ulf Thoréns serie Hvar fjortonde dag 1965–1967.

I slutet av 1960-talet var Parnevik så etablerad att han gjorde cirka 300 framträdanden i folkparkerna mellan maj och september. Han lärde sig också att ta ut rejäla gager och blev en av landets bäst betalda artister. 1971 gjorde han sitt första egna TV-program: Harpsundspartaj. 1978-1979 var han programvärd för TV-serien Party hos Parnevik, som blev en tittarsuccé.

Förutom sina röstimitationer var han skicklig på att lägga mask, så att han både lät som och till utseendet liknade de personer han härmade. Tillsammans med Hasse Wallman etablerade han sig som krögare och köpte ett antal restauranger i Stockholm, bland annat Bacchi Wapen i Gamla Stan. Han blev senare delägare i Chinateatern, där han satte upp sin första revy Parneviks revyparty, med bl.a. Siw Malmkvist, Grynet Molvig och Lars Amble i rollistan.

Ett återkommande grepp som Parnevik ägnade sig åt var busringning – han ringde upp och lurade folk. Från 1987 spelade han Parneviks Oscarsparty – totalt 368 föreställningar.

Ett år på Cirkus i Stockholm där han gav revyn Parneviks Cirkusparty. Därefter har han varit sparsam med scenframträdanden. Ekonomiskt har han väl inte haft något behov? 🙂  Parnevik

I november 2007 var det premiär för föreställningen Parneviks Gubbröra på Maximteatern i Stockholm.

En del imitationer, och samtal om sina möten med kungligheter, statsministrar, presidenter, skådespelare och andra imitationsobjekt.

Utmärkelser
1982 – Pressrosen i Montreux. 1982 – Edvardpriset.

Fru Gertie 76 år – Gudrun Ann-Margreth Parnevik. Är med i två styrelser. De delar ett småhus på 254 m² – ett uppskattat värde på 9 835 000 kr. Mannen som gav oss en röst som ej var hans egen. Hur den lät var mer sällsynt… Bild på Bosse med sonen Jesper och en mer i nutid av dagens objekt 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
gd.se
hitta.se
merinfo.se
barometern.se
alltforforaldrar.se
parneviks.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,