En liten, tuff hund, Schipperke har mycket olika sidor…

8 januari, 2017 av zenzajannen 2 kommentarer

 

råttjagaren

Hundar gillar jag, ja djur. Hundraser varierar och alla har sin charm. Jag har valt rasen schipperke som är en hundras från Belgien som vi ska lära mer om. Schipperke härstammar från Belgien/ Flandern och betyder liten vallhund på flamländska. Schipperken, i folkmun känd som “den lille svarte djävulen”. Hoppla!

Skogspromenader är en form av motion som den trivs med, den älskar att ströva i regn eller solsken, vinter som sommar och den tar sig fram praktiskt taget överallt där ägaren själv kan ta sig fram. Hundrasen är full av bus och har ett stort sinne för humor.

Namnet schipperke kommer från det flamländska ordet för fåraherde ”scheper”. Schipperke betyder helt enkelt ”liten vallhund”. Det nämns också betyda liten skeppare och – det är som skeppshund på kanalbåtarna den utvecklats. Schipperke tros ha anor från 1400-talet då det sägs att handelsmännen i Bryssel hade små svarta svanslösa hundar i hemmet. Även vakthund och råttfångare på de belgiska och holländska kanalbåtarna.

Under slutet av 1600-talet var den favoritras hos folk och hos skomakarna i Saint-Gery-kvarteren i Bryssel. Den första standarden upprättades 1888 av rasklubben, grundad samma år och Belgiens äldsta. Den skrevs in som världens minsta vallhund. Dessa svarta vargliknande vallhundar finns i många olika storlekar.

Namnet schipperke slogs fast 1888 då en rasklubb bildades och rasstandard skrevs. Efter att en bildats även i Storbritannien 1890 klassade the Kennel Club (KC) den som spets, vilket även Nordisk Kennelunion gjorde ända fram till 1994.

De ägdes vanligtvis av enkelt folk, som använde dem till sysslor som passade deras storlek. De största var vallhundar från vilka våra moderna belgiska vallhundar härstammar. De minsta var gässvallare, råttfångare och gårdvar. Dessa sistnämnda blev schipperkes anfäder. Rasen omnämndes på 1400-talet, då munken Wencelas omtalade att handelsmän i Bryssel hade svanslösa hundar i husen.

Under lång tid var schipperken den i stort sett enda förekommande hunden hos folk i Belgien. Rasen har även använts som sällskapshund såklart.

Ursprunget anses vara att en föregångare till belgisk vallhund, kallad leuvenaar, ibland fött småvuxna valpar, som man tagit vara på. I härstamningen tros även finnas inslag av spetshunden keeshond från Nederländerna. Förhållandena är dock inte alls klarlagda, det är omdiskuterat om schipperken är en dvärgväxt vallhund eller en europeisk spets. Typen kallades tidigare spits eller spitzke.

I Sverige är schipperke mindre vanlig, i snitt 200 valpar föds per år. År 2009 föddes endast 80 valpar (registrerade i SKK). Schipperken är en liten och aktiv hund som har lätt för att lära. Den är livlig och mycket uppmärksam med utpräglad vaktinstinkt. Den kräver ganska mycket motion för sin storlek. Men?

Schipperke är en utmärkt liten vakthund, ett pålitligt tjuvlarm som sjuder av vitalitet. Den är alert, rask, outtröttlig, oförtrutet intresserad av vad som händer runt omkring den och den tar sin uppgift att vakta på allvar.

Den är alltid nyfiken och uppmärksammar med gällt skall och rest ragg för alla förändringar i sin omgivning. Den jagar gnagare och andra skadedjur. Den är ofta reserverad mot främlingar men är otroligt tillgiven sin ägare och familj. Den är i regel mycket barnvänlig och är med sin robusta kroppsbyggnad en god lekkamrat till barn. Låter bra?

Men även om de bästa finns nackdelar? Jag läste ”trots att jag tycker att hon är världens bästa så kan hon vara en riktig mardröm. Hon har ett stort resursförsvar, vilket yttrar sig i riktiga raseriutbrott likt ett barn i värsta trotsåldern – ligger troligtvis hand i hand med hennes stora vaktinstinkt. Hon har alltid stenkoll på vad som händer på vår innegård och berättar högt och ljudligt för husse och matte om det går förbi någon, dag som natt. Bortser man från hennes vaktande så är hon mycket tyst.

När en schipperketik är dräktig kan hon få för sig att pipa eller ”jama” som vi kallar det hos katter. Detta är inget konstigt utan helt normalt men hon gör det när hon vill ha hjälp eller säger ifrån.”

Rasen är kvadratiskt byggd med högt buren hals och upprättstående öron. Huvudet är kilformat och påminner om en rävs. Pälsen är riklig med en tydlig krage som ger en speciell silhuett. Det kan även se ut som att pälsen ”blänker”. Svansen bärs oftast tätt rullad över ryggen; vissa har anlag för naturlig stubbsvans. Schipperken tävlar med framgång i lydnads- och bruksprov samt agility.

Charmig men envis vaktis? 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
skk.se
schipperkeringen.se
ettschipperkeliv.blogg.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Schipperke, hund, husdjur, hundras, belgien, skeppshund, kanaler, fakta, vakthund,