Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Bouvier des flandres, herdehund som med fast hand blir en god kompis…?

beautiful bouvier des Flandres on the grass, with blue sky

Denna storvuxna ras tillhör – vall-, boskaps- och herdehundar och den kommer glömma bort hur stor den är och krypa upp i knät på dig, det är en klok och trogen vän för livet. De älskar att vara med människor och är lyckligast när de är helt omgivna av sin ”flock” av människor. Så sägs det 🙂

Bouvier des flandres är en hundras från det belgiska och franska Flandern. Dess traditionella användning är som boskapshund och lägligt betyder namnet – boskapshund från Flandern. Men tänk på att den behöver träning, då den är en stark, självsäker och konsekvent ledare och är generellt inte lämpad för första gången eller passiv hundägare. Denna rasen gillar att vara ansvarig och tar snabbt över ett hushåll om det inte finns en klar kedja av kommando.

Historiskt?
Ursprungligen användes bouvier de flandres av bönder, boskapshandlare, skogsvaktare, tjuvskyttar med flera. Rasens viktigaste uppgift var från början att vakta och driva nötboskap. Nattetid fungerade hundarna ofta som gårdvar. Den har både det belgiska och franska Flandern som hemland där ingen naturlig gräns skiljer de båda regionerna åt. Boskapsfösarna behövde bra hundar som kunde driva hjordarna och de valde bara ut de hundar i trakten som uppfyllde kraven såväl kroppsligt som mentalt.

Bouvier des flandres har en unik teknik som vallhund. Den driver djuren i rätt riktning genom att knuffa dem. När jordbruket senare moderniserades förlorade dessa hundar mycket av sina ursprungliga uppgifter och rasen används numera främst som sällskapshund, bruks- och tjänstehund samt som vakthund.

Under första världskriget togs hundarna i anspråk av armén som bevakningshund och rapporthund. Kriget gick hårt åt Flandern och rasen decimerades svårt, men man lyckades restaurera den under mellankrigstiden.

BouvierpuppyValp

Rasens fysik och temperament, dess goda spårsinne, initiativförmåga och intelligens gör den användbar som en allround bruks- och tjänstehund. Det finns egentligen inga begränsningar för vad en bouvier kan göra om den ges möjlighet och träning. Rasen fungerar också alldeles utmärkt som familjehund och den hänger gärna med på alla aktiviteter familjen hittar på. Än idag används den som boskapsdrivare, ledarhundar för blinda, till eftersök, vakt, bruks, bevakning, räddning och som familjehundar.

Hälsoproblem?
Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) förekommer. Dessa tåliga hundar är vana vid hårda förhållanden och är sällan sjuka.

Bouvier des flandres är lugn, sansad, klok och orädd. Rasen ger ett intryck av intelligens, energi och djärvhet. Det är viktigt att den har fallenhet för arbete. Den bör bevara sina ursprungliga egenskaper som arbetande hund. De viktigaste egenskaper har varit deras mentalitet med balanserad skärpa och väl avvägda nerver, även initiativrikedom och intelligens var tydligt framträdande.

Bouvier des flandres1

Utseende?
Rasen är en kort, kraftigt byggd hund med kompakt kropp och starka, muskulösa ben. Den ger ett intryck av kraft och styrka utan att verka klumpig. Bouvieren ska vara kort och samlad. Den ska vara uthållig, robust, ha fria rörelser och ett livligt temperament. Mankhöjd för hanar är 62–68 cm och vikt är för hanar 35–40 kg. Färgen är grå, brindle, svart eller sotig.

Pälsen kräver en del och om man räds lite grus på golvet eller luddiga tussar ska man nog inte välja en bouvier. Rasen fäller rätt lite om man håller efter pälsen. Då rasen är förhållandevis inaktiv inomhus fungerar den att ha i en lägenhet under förutsättning att den får ordentligt med motion och gärna ett stort område att springa fritt på.

Denna ras behöver mycket motion, promenader eller en tur bredvid cykeln. En spännande ras som behöver en fast hand och gillar träna, så får man en go vän på köpet? 🙂

Källor:
skk.se
sv.wikipedia.org
bouvierklubben.com
petwave.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Annonser


En fransk hundras som är okänd för många, Billy är namnet…

En hundras jag aldrig hört om, och fler med mig antar jag, är denna ras från Frankrike. Dess rasnamn är – Billy. Den är en korthårig, vit braquehund framavlad med början vid 1877, tillhör drivande hundar av lantrastyp och platsen var – slottet Château de Billy i Poitou, skapad av Monsieur Gaston Hublot de Rivault på 1800-talet.

Billys i Poitou användes för jakt i koppel (pack) på högvilt, särskilt vildsvin och hjort. Rasen skapades genom att kombinera de tre ursprungliga stammarna av Poitevin, Montemboeuf, Ceris och Larrye.

1927 skingrades rasen – och efter andra världskriget räknades rasen som utdöd. En inventering visade att några individer fanns kvar och med hjälp av Poitevin återskapades rasen. Det var bara två hundar som överlevde andra världskriget

Billy är en ovanlig ras även i hemlandet. SKK registrerad i Grupp 6 som, ”Drivande hundar, samt sök- och spårhundar”. Mankhöjd – hanhund 60-70 cm och tik 58-62 cm. billy

Vikten rör sig om 52-70 kg så en rejäl hund. Experter nämner att den passar bra med barn och andra hundar. Dessutom ska den vara ganska lätt att träna.

Vårdbehov?
Bäst med en gård. Har svårigheter att leva i kalla klimat. Pälsen som är kort kräver liten omsorg och den har en – hög aktivitetsnivå.

Källor:
en.wikipedia.org
pinterest.com
sv.wikipedia.org
worldlydogs.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Harrier, aktiv jakthund på hare och räv, vad vet du om rasen?

Tycker man om hundar så vet man ofta vilken eller vilka raser man är förtjust i och skulle vilja ha. Ibland vet man ej om alla dessa raser som finns, varav en är denna. Harrier, som är en hundras från Storbritannien. Den uppföddes för att jaga harar och rävar.

Bakgrunden?
Det antas att harrier härstammar från England. På 1200-talet utvecklade Sir Elias de Midhope rasen. Det anses vara en av de äldsta engelska hundraserna. Ända sedan dess hålls harriers för just jakt på hare – på den engelska landsbygden. Harrier var långsammare än Beagle. Detta gjorde dem mer gynnsam när de jagade den större och långsammare europeiska haren.

Namnet tros komma av harier, normandiska för jakthund. En annan teori som framförts är att namnet skulle komma av engelskans hare. Men det fanns harrier i Storbritannien innan de började användas för jakt på hare och kanin under 1700-talet.

Mot slutet av 1800-talet användes enstaka harrier i Sverige och Norge vid renavlingen av de inhemska stövarna, främst den svenska schillerstövaren.

Den registreras inte av brittiska kennelklubben The Kennel Club, stambok förs av Association of Masters of Harriers and Beagles, men rasen är erkänd av den internationella hundorganisationen FCI. Rasen är vanligare i Frankrike än i Storbritannien.

Harrier1

Vad är det mer för typ av hund?
Den är en drivande hund av braquetyp som avlats och använts för jakt i koppel (pack) med jägare till häst. I typ och storlek ligger den mellan foxhound och beagle. Hundarna hålls i flock i jaktkennlar.

Den är en utpräglad jakthund, avlad enbart för sina bruksegenskaper och som sällan visas på hundutställning.

Harrier är en väldigt smart hundras. Mental stimulans är oumbärlig för välfärd. Hunden kan bli reserverad, försiktiga och på sin vakt mot okända som ej är familjemedlemmar. Som regel vänlig mot andra hundar.

Harrier anses barnvänlig och är utmärkt i barnfamiljer. Men detta som kommer har jag läst på flera håll, en nackdel. Dessa hundar är kända för att skälla mycket och högt. De har ett starkt behov av att sticka iväg på långa färder på egen hand, och bör hållas i koppel. De är inte alltid bekväma att vara ensamma. Denna ras är också energisk och rolig. Harrier tycker om att leka utomhus. Egenskaper varierar, de som själva har rasen ser ofta mer fördelar, men detta ovan verkar klart.

Utseende?
Harriern är en medelstor hund med hängande, högt ansatta öron och lång svans. Den har en stark och smidig kropp och benstomme, men är samtidigt lätt byggd. Bröstkorgen är djup. Hårremmen är kort, hård och åtsmitande. Den kan bli så hög som 48-53 cm, behöver tid för minst en timmas motion dagligen.

Översatt från engelska betyder harrier – kärrhök.

Källor:
sv.wikipedia.org
allahundraser.com
petguide.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Cane Corso, en bamsehund med speciella egenskaper…

Hundar tycker vi om, något olika 🙂 Men denna är för mig och dig (?) mer okänd ras. Så, fakta först. Cane corso är en hundras från Italien, en molosserhund som i hemlandet främst används som vakthund.

Corso är ett dialektalt ord som i Apulien står för robust, och i det grekiska ordet kortos, gårdsplan. Men det kan även syfta på latinets cohors som betyder just försvarare och väktare av gården. Till Sverige kom den första importen 1998, första kullen föddes 1999 och har sedan dess stadigt ökat i popularitet. I Italien tillhör den en av populäraste hundraserna. Charmig, som är lite reserverad mot främmande.

Hur ska den vara?
Den ska vara lugn, stabil, vaksam och uppmärksam, med en hel del vaktinstinkt. Rasen behöver en god social miljöträning under uppväxten för att utvecklas optimalt. Rasen ska inte vara nervös, rädd eller aggressiv. Det är en uthållig, stark och mycket tålig, aktiv och rörlig hund och kräver ett visst mått av motion och rörelsefrihet. Rasens starka vaktinstinkt och självständighet gör att den lämpar sig bäst hos en ansvarsfull person med kunskap och tidigare hunderfarenhet. Tänkvärt!

canecorso

Ursprung?
Rasen härstammar främst från de gamla romerska molosserhundarna, ja. Från att tidigare varit spridd över hela Italien har rasen under senare århundraden bevarats i och runt regionen Apulien i södra Italien. Förr användes den till allehanda sysslor för att tjäna människan. Corson verkade främst som vakt- och gårdshund men senare även vid jakt av högvilt, vilket passade rasen utmärkt med dess styrka och mod i kombination med den atletiska fysionomin.

1973 uppmärksammades att det i Foggia fanns en typ av molosserhund som skilde sig från mastino napoletano och en inventering inleddes.

Rasen är som nämnts av vakt- och gårdshundstyp vilket man ska ta hänsyn till vid val av denna ras. I Sverige används den i dag främst som sällskapshund men är ingen idealisk förstagångshund på grund av sina egenskaper.

Stor?
Hanhundens mankhöjd skall vara 64-68 cm och vikten 45-50 kg. Tiken något mindre som vanligt är. Charmig skåda, men en ägare med vana…

Källor:
skk.se
sv.wikipedia.org
mydog.se
delizioso.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Västgötaspetsen är tålig, kan bli mycket gammal och är mycket lättlärd…

Västgötaspets

När jag ser den tänker jag på en pigg och vaken hund, vilket stämmer. Bakgrund:
Hund (Canis lupus familiaris eller Canis lupus domesticus, är en av människans äldsta följeslagare. Västgötaspets är en hundras från Sverige, en mycket gammal svensk spetsras, en av våra nationalraser. Man brukar säga om västgötaspetsen att det är en ”stor hund i litet format”.

Den anses vara en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet föreligger beträffande släktskapen med den delvis typlika welsh corgi och lancashire heeler. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna omstritt spetsliknande typ till Sverige eller tvärtom borde vara svårt att klarlägga, men nutida kynologisk forskning anser att västgötaspetsen verkligen har uppkommit i Sverige.

Västgötaspets är en robust, lågbent, dock ej för lågställd, kraftig och orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om vaksamhet, energi och frimodig livlighet. Idealmankhöjd för en hanhund är 33 cm och för en tik 31 cm

Rasens officiella klubb är Specialklubben för Västgötaspets (SKV). Den bildades 1976 under namnet Västgötaspetsringen. Klubbens främsta uppgift är att arbeta för att rasen bevaras som den friska och sunda hund den är.

Västgötaspets11

I början på 1940-talet fanns inte många kända hundar och greve Björn von Rosen, som mindes rasen från sin barndom, annonserade i lokalpress på Varabygden och fick svar från rektor Karl-Gustaf Zetterstén. De cyklade runt på Varaslätten och hittade hundar och inventerade för att börja restaurera rasen.

De kunde i och med detta starta ett avelsprogram utifrån de hundar som ansågs rastypiska, endast en handfull. Redan 1943 erkändes rasen av Svenska Kennelklubben (SKK) och kallades då svensk vallhund och man antog en rasstandard. Nuvarande namn fick rasen 1953.

Rasens namn ändrades 1953 till västgötaspets, tidigare kallad svensk vallhund. Den var fast förankrad i det gamla bondesamhället på Västgötaslätten, i rollen som gårdshund, väktare och vallhund, ett viktigt nyttodjur i lantbrukets tjänst.

”Den lilla lågbenta, spetsörade, kortsvansade vallhunden med den trevligt förnumstiga uppsynen travade förståndigt med hästlassen som gick på vägarna mellan Vara, Tråvad, Kvänum, Jung och Edsvära”. Typen var så självklar och allmänt förekommande att ingen hade en tanke på att det faktiskt uppstått en ras. I början av 1940-talet förekom allt oftare inslag av främmande raser i hundarna, inte sällan av collieblod.

Källor:
sv.wikipedia.org
skk.se
vav.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


2 kommentarer

En liten, tuff hund, Schipperke har mycket olika sidor…

 

Hundar gillar jag, ja djur. Hundraser varierar och alla har sin charm. Jag har valt rasen schipperke som är en hundras från Belgien som vi ska lära mer om. Schipperke härstammar från Belgien/ Flandern och betyder liten vallhund på flamländska. Schipperken, i folkmun känd som “den lille svarte djävulen”. Hoppla!

Skogspromenader är en form av motion som den trivs med, den älskar att ströva i regn eller solsken, vinter som sommar och den tar sig fram praktiskt taget överallt där ägaren själv kan ta sig fram. Hundrasen är full av bus och har ett stort sinne för humor.

Namnet schipperke kommer från det flamländska ordet för fåraherde ”scheper”. Schipperke betyder helt enkelt ”liten vallhund”. Det nämns också betyda liten skeppare och – det är som skeppshund på kanalbåtarna den utvecklats. Schipperke tros ha anor från 1400-talet då det sägs att handelsmännen i Bryssel hade små svarta svanslösa hundar i hemmet. Även vakthund och råttfångare på de belgiska och holländska kanalbåtarna.

Under slutet av 1600-talet var den favoritras hos folk och hos skomakarna i Saint-Gery-kvarteren i Bryssel. Den första standarden upprättades 1888 av rasklubben, grundad samma år och Belgiens äldsta. Den skrevs in som världens minsta vallhund. Dessa svarta vargliknande vallhundar finns i många olika storlekar.

Namnet schipperke slogs fast 1888 då en rasklubb bildades och rasstandard skrevs. Efter att en bildats även i Storbritannien 1890 klassade the Kennel Club (KC) den som spets, vilket även Nordisk Kennelunion gjorde ända fram till 1994.

De ägdes vanligtvis av enkelt folk, som använde dem till sysslor som passade deras storlek. De största var vallhundar från vilka våra moderna belgiska vallhundar härstammar. De minsta var gässvallare, råttfångare och gårdvar. Dessa sistnämnda blev schipperkes anfäder. Rasen omnämndes på 1400-talet, då munken Wencelas omtalade att handelsmän i Bryssel hade svanslösa hundar i husen.

Under lång tid var schipperken den i stort sett enda förekommande hunden hos folk i Belgien. Rasen har även använts som sällskapshund såklart.

Ursprunget anses vara att en föregångare till belgisk vallhund, kallad leuvenaar, ibland fött småvuxna valpar, som man tagit vara på. I härstamningen tros även finnas inslag av spetshunden keeshond från Nederländerna. Förhållandena är dock inte alls klarlagda, det är omdiskuterat om schipperken är en dvärgväxt vallhund eller en europeisk spets. Typen kallades tidigare spits eller spitzke.

I Sverige är schipperke mindre vanlig, i snitt 200 valpar föds per år. År 2009 föddes endast 80 valpar (registrerade i SKK). Schipperken är en liten och aktiv hund som har lätt för att lära. Den är livlig och mycket uppmärksam med utpräglad vaktinstinkt. Den kräver ganska mycket motion för sin storlek. Men?

Schipperke är en utmärkt liten vakthund, ett pålitligt tjuvlarm som sjuder av vitalitet. Den är alert, rask, outtröttlig, oförtrutet intresserad av vad som händer runt omkring den och den tar sin uppgift att vakta på allvar.

Den är alltid nyfiken och uppmärksammar med gällt skall och rest ragg för alla förändringar i sin omgivning. Den jagar gnagare och andra skadedjur. Den är ofta reserverad mot främlingar men är otroligt tillgiven sin ägare och familj. Den är i regel mycket barnvänlig och är med sin robusta kroppsbyggnad en god lekkamrat till barn. Låter bra?

schippvalp

Men även om de bästa finns nackdelar? Jag läste ”trots att jag tycker att hon är världens bästa så kan hon vara en riktig mardröm. Hon har ett stort resursförsvar, vilket yttrar sig i riktiga raseriutbrott likt ett barn i värsta trotsåldern – ligger troligtvis hand i hand med hennes stora vaktinstinkt. Hon har alltid stenkoll på vad som händer på vår innegård och berättar högt och ljudligt för husse och matte om det går förbi någon, dag som natt. Bortser man från hennes vaktande så är hon mycket tyst.

När en schipperketik är dräktig kan hon få för sig att pipa eller ”jama” som vi kallar det hos katter. Detta är inget konstigt utan helt normalt men hon gör det när hon vill ha hjälp eller säger ifrån.”

Rasen är kvadratiskt byggd med högt buren hals och upprättstående öron. Huvudet är kilformat och påminner om en rävs. Pälsen är riklig med en tydlig krage som ger en speciell silhuett. Det kan även se ut som att pälsen ”blänker”. Svansen bärs oftast tätt rullad över ryggen; vissa har anlag för naturlig stubbsvans. Schipperken tävlar med framgång i lydnads- och bruksprov samt agility.

Charmig men envis vaktis? 🙂

Källor:
sv.wikipedia.org
skk.se
schipperkeringen.se
ettschipperkeliv.blogg.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,