Fåglar i vår natur är många, har du hört om denna? Lundsångaren är på vintern Indien och Sydostasien. Så resan hit är lång.
Lundsångare, faktabiten? Lundsångare (Phylloscopus trochiloides) är en östeuropeisk och asiatisk tätting som tillhör familjen lövsångare. Trevligt att det var i Lund som det första fyndet gjordes 1939 av den legendariske ornitologen Gustaf Rudebeck. Den första häckningen konstaterades i Visby 1953. Sedan 1950-talet förekommer lundsångaren årligen i Sverige, dock inte i stort antal. Beståndet uppskattas i Svensk Fågelatlas till kanske 100 par.
Utseende? Den har en gröngrå ovansida och en smutsvit undersida. Utmärks av ett långt, iögonenfallande vitaktigt ögonbrynsstreck och ett kort, smalt, ofta diffust avgränsat vitaktigt vingband.
Lundsångaren häckar i norra Sverige, särskilt i granskog, ibland med inslag av lövträd. I södra Sverige observeras den oftare i lövskog. Den är vanligare i Finland, och syns oftast i den östra delen av Sverige, till exempel på Holmöarna. Lundsångarna i Sverige tillhör underarten P. t. viridanus, som är den vanligaste i Europa. Den brukar anlända till Sverige i maj-juni och flytta i augusti.
Lundsångaren är cirka 10–11 centimeter lång. Till utseendet påminner den om lövsångaren men den utmärker sig genom ett långt vitt ögonbrynsstreck och ett vingband. Den är grågrön på ovansidan och gråvit undertill. Sången är en högljudd och gäll snabb drill. Locklätet påminner om sädesärlans. Hör på länken ovan.
Var trivs den? Lundsångaren återfinns i skogar både i låglandet och i bergstrakter, upp till 4 500 meter över havet. Den trivs i blandskogar med björk eller i skogar med lönn, bok eller lind uppblandat med björk och tall. Vidare trivs den i parker, trädgårdar, flodnära buskmarker, sumpskogar med pil och poppel.
Liksom de flesta sångare äter lundsångaren främst insekter, men också spindlar, kräftdjur, mollusker, fläderbär och enstaka frön.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tror man det finns 14,4 – 19,7 miljoner par. Oj.
Annat namn? Fågeln har på svenska också kallats grön lövsångare.
Bilderna vi sett av denna märkliga kropp, vem är bakom den? Jo, Anubis (egyptiska: Anpu) var i egyptisk mytologi son till Osiris och Neftys. Anubis avbildas oftast med schakalhuvud och människokropp, men ibland en hel schakal, och återfinns i många egyptiska gravar.
Med andra ord, är Anubis är balsameringskonstens gud och ansågs ha uppfunnit denna konst då han balsamerade guden Osisris. Dödsguden Osiris som avgjorde ifall den döde var förtjänt att få färdas vidare till dödsriket, var far till Anubis (i själva verket var Anubis dyrkad som dödsgud i Egypten innan rollen togs över av Osiris). Moder till Anubis var Neftys, en av de nio i Enneaden. Okej?
Anubis framställdes med ett schakalhuvud – schakalen förknippades med döden genom att den var asätare samt att den hördes yla i öknen från den sida av Nilen där solen gick ner (dödsriket ansågs ligga i väster). Under en dödsceremoni i forntida Egypten bar prästen en sjakalliknande huvudbonad.
Var kom Anubis ifrån? Anubis var en gud ursprungligen från Abydos i Övre Egypten som skyddade de dödas gravar. Från den femte dynastin räknades han också som son till solguden Ra. Han ledsagade de avlidna till Osiris domstol i Underjorden där han placerade deras hjärtan i den ena vågskålen av en balansvåg och en fjäder från rättvisans gudinna Ma’at på den andra. Var hjärtat tyngre än fjädern slukades det av det krokodilhövdade vidundret Ammat. Var hjärtat lätt som fjädern fick den döde träda in i efterlivet.
Det äldsta kända omnämnandet av Anubis finns i det gamla rikets pyramidskrifter och bland texterna i Jumilhac-papyrusen, där han associeras med den dåvarande kungens begravning.
Anubis har många titlar kopplade till sin begravningsroll, som ”han som är på sitt berg”, som understryker hans vikt som de dödas och deras gravars beskyddare, och titeln ”han som är på balsameringsplatsen”, vilket associerar honom med mumifieringsprocessen. Som många antika egyptiska gudar, antar Anubis många olika roller i olika sammanhang, som ovan analyseras noggrant.
Dödspräster bar ofta Anubismask. Den sudanesiska meroitiska civilisationen påverkades mycket av den egyptiska gudavärlden. En annan var – Apedemak som tros vara en helt och hållet afrikansk gud. Apedemak eller Apademak var en lejonhövdad krigsgud som dyrkades av de meroitiska folken som bor i Nubia.
Svenska ordet är tetrakromat (tetrachromat), och intresset för vårt färgseende har ökat. Den amerikanska professorn Diana Derval, har upptäckt i en av sina senaste studier, nämligen att en liten grupp människor kan se färger som ingen annan kan se.
Vad beror det på? Färgnyanserna som vi ser beror på antalet färgreceptorer i dina ögon. Normalt sett har vi tre färgreceptorer: en blå, röd och grön som gör det möjligt för oss att se en mängd olika färger. Men enligt Diana Derval, så finns det även en fjärde färgreceptor som gör det möjligt för oss att se en större mängd färger.
En liten grupp människor kan se färger som är osynliga för alla andra. Det innebär att en variation i en gen förändrar vissa personers näthinna. Forskaren Kimberly Jameson vid University of California har specialstuderat en konstlärare med syndromet och säger att fler människor skulle kunna få se de ”osynliga färgerna”. Konstläraren Concetta Antico har beskrivit för forskaren hur hennes upplevelse av färgerna ser ut: ”Tänk er en grusväg. Vad som tycks vara en gråskala för andra framstår för henne som en juvelerares disk!”
I tetrakromatiska organismer är det sensoriska färgutrymmet fyrdimensionellt , vilket innebär att för att matcha den sensoriska effekten av godtyckligt valda ljusspekter inom sitt synliga spektrum kräver blandningar av åtminstone fyra primära färger. Man kan upptäcka detta bland flera fågelarter, fisk, amfibier, reptiler, insekter och vissa däggdjur. Det var det normala tillståndet hos de flesta däggdjur i det förflutna. Man vet sedan tidigare att till exempel guldfiskar och zebrafinkar har en fjärde färgreceptor.
Mer om djur? De flesta andra däggdjur har bara två typer av tappar som främst reagerar på blått och grönt. Dinosaurier hade bättre färgseende och nu levande rovfåglar har fyra typer av tappar, så att de förutom blått, grönt och rött också kan se ultraviolett ljus. Smågnagarnas träckspår reflekterar starkt i UV och blir därmed lätt för dem att upptäcka. Även bin kan se tre färgområden men i stället för rött ett stycke ut mot det ultravioletta hållet, där människoögats känslighet försvunnit. Det har konstaterats att blommor har en förstärkt färgprakt i UV.
Sköldpaddor har visserligen sex olika typer av tappar, men de förefaller delvis arbeta parvis. Rekordet i färgseende hålls av mantisräkorna som har största kända antalet färgreceptorer och kan se i 12 färgkanaler (s.k. hyperspektralt seende), och dessutom se ultraviolett. Det verkar inte som att de är känsliga för infraröd strålning. De kan även se polariserat ljus och bedöma polarisationsplanet.
De flesta människor kan uppfatta ungefär en miljon nyanser, män oftast färre än kvinnor. Vissa kvinnor är t.o.m. tetrakromater och har en extra typ av tappar i ögat som gör att de kan uppfatta upp till 100 miljoner nyanser.
What’s My Color IQ? – Vad är mitt IQ – färger?
Här är ett intressant test för att se hur väl du kan skilja en nyans från en annan. Jag blev överraskad då jag fick högt betyg. 🙂 Men allvaret? Testet: http://www.xrite.com/online-color-test-challenge
Tetrakromat är du om du lyckas uppfatta så mycket som mellan 33 – och 39 färger. Då har du troligtvis fyra färgreceptorer i ögat och tillhör den utvalda skaran. Bara några procent av befolkningen har ett så pass utvecklat färgseende. Men den fjärde färgreceptorn är omstridd, medan vissa menar att den existerar är andra mer skeptiska.
Professor Jan Ygge på S:t Eriks Ögonsjukhus har sagt: ”Färgen är en helt subjektiv upplevelse. Två människor ser INTE en färg likadant. Om jag ber dig beskriva hur du ser ”rött” så blir det ganska svårt, eller hur? Du har lärt dig att rött är en viss färg för att någon under din uppväxt benämnde denna färg så men sen kan du uppfatta nyanser av rött som jag kanske uppfattar som orange och så vidare.
Färgen på föremål (klänningen) är också oerhört beroende på vilket ljus du betraktar den i. Tänk på när du åker på motorvägen mitt i natten på in mot en tätort. Då är det svårt att se färgen på bilarna du passerar, eller hur? Det beror på orangea ljuset från gatubelysningen.”
Att se färg är en bonus för människan, som tillsammans med övriga primater, har den förmågan. Hundar och katter ser bara begränsat med färger, eftersom de har en röd-grön färgdefekt, det vill säga att de har svårt att skilja på röda och orangea färger.
En förmåga som många ej fokuserat på tidigare, men intressant följa utvecklingen. På distans kan man fundera på – hur många färger finns? Utom grundfärgerna. En konstnär målar och känner valet av färg…?
En hund jag ej visste om, som följt hundar hela mitt liv. Okej, jakthundar är väl inte mitt val men läs – en ras som finns i fåtal. Gotlandsstövare är en svensk hundras från Gotland. Liksom övriga stövare är den en drivande hund för jakt på hare och räv.
Gotlandsstövare är erkänd som en egen ras av Svenska Kennelklubben (SKK) och Nordisk Kennelunion (NKU), men inte av FCI. Rasen är mycket ovanlig och det föds bara ett fåtal kullar per år. Den är en del av det svenska kulturarvet och rasklubben arbetar aktivt för att bevara rasen.
Gotland har i minst tvåhundra år haft en egen jakthundras, ganska liten gulbrun stövare med mer eller mindre vitt på tassar, bringa, hals, huvud och svans. Gotlandsstövaren är tillsammans med smålandsstövaren de äldsta av nu levande svenska stövarraser. Gotlandsstövaren är en lantras som inte är präglad av utställningsavel. Den var vanlig på gotländska bondgårdar fram till 1950-talet.
Gotlandsstövaren har först på senare tid blivit erkänd som ras. Numera finns den spridd även i övriga Sverige, huvudsakligen i de södra delarna. Rasen har avlats för funktion (jakt) och inte efter ett standardiserat utseende. Ursprungligen importerad från Tyskland vilka senare uppblandades med olika svenska stövarraser.
Gotlandsstövaren är en drivande jakthund för jakt på hare och räv. Rasen fungerar även som sällskapshund – mjukt, vänligt lynne, förutsatt att man tar hänsyn till dess starka jaktlust och stora rörelsebehov. Den är en frisk hundras utan speciella hälsobesvär. Hundar av rasen kan uppnå en så hög ålder som 14–17 år.
Rasen har en stark jaktlust och är byggd för att jaga under långa pass i skog och mark. Den är normalt mjuk och vänlig och kan koppla av när det inte är jakt. Den kräver mycket motion och stimulans för att må bra.
Gotlandsstövaren har kort, gulbrun päls med vita tecken på huvud, hals, bringa, ben och svans. Mankhöjd på hanar är 48–56 cm och vikt är för hanar 16–23 kg – tikar mindre. På grund av att rasen inte avlats efter enhetligt utseende finns ganska stor variation. Pälsvården är lättskött och – den badas vid behov.
I början av 1980-talet återstod endast ett 20-tal rastypiska hundar. 2009 finns cirka 110 hundar i rasen, varav ett 30-tal på Gotland. 2014 – föddes bara sex valpar som tillhör rasen, trots korsningsförsök med en norsk ras.
Ordet spyfluga låter ju aningen osmakligt? Men det kommer av engelskans spy som – spion, en fluga som letar bevis i vår närhet? Nej, såklart ej. 🙂
Det korrekta är att spyflugan är en av 1100 slags insekter i världen. Det finns 30 olika slags insekter i Sverige och en av dem är såklart spyflugan. Spyflugan är en flygande art som är runt 15 millimeter. Många arter är till utseendet mer eller mindre blåaktigt eller grönaktigt metallskimrande. När de flyger hörs ofta ett högt surrande.
Spy? Spyflugan saknar käkar. För att få i sig näring sprutar (”spyr”) den istället ut lite matspjälkningsvätska på exempelvis en köttbit. När köttet lösts upp av vätskan kan spyflugan suga i sig den lösning som bildats. Så nu vet vi om namnet.
Fakta? Vårt sätt att namnge månaderna är ett arv från den romerska kalendern. I folkmun har månaderna haft andra namn. I Danmark kallades juli ibland för maskmånaden (i Sverige rötmånad). De maskar man hade i åtanke var spyflugelarver. Bara det säger något om hur stort problem det måste ha varit för de gamla nordborna att behålla köttvarorna för sig själva under sommarhalvåret.
De spyflugor man oftast stöter på inomhus är den vanliga kraftiga, gråblå spyflugan Calliphora vicina och de lite mindre, grönmetall-skimrande guldflugorna av släktet Lucilia. Om var de lägger ägg osv. hoppar jag över, men – jag säger kött.
Spyflugorna, liksom de andra flugorna, har skärskådats i sina roller som smittspridare. Dess efterlämningar är inte hälsosamma. Otäckt bra är att om man med maximal otur skulle få med några ägg eller någon larv i maten ska man inte gripas av panik för den sakens skull.De klarar varken tillagning eller någon längre tid i vår mag-tarmkanal.
Man kan om man vill förmänskliga spyflugor och skriva barnböcker. Som Maria Jönsson gjort, ”Spyflugan Astrid gillar”, för barn mellan 3-6 år. ”Spyflugan Astrid har en massa ben, tofs i håret och en stor grön mage. Hennes bästis är en blå spyfluga som heter Stubbis, och de drar ibland ut på racerflygning. Men liksom de flesta spyflugor gillar Astrid att vara där det finns mat och djur. Hon gillar ju söta saker, mjuka saker, blöta saker och goda saker, och hon har inte så bra koll på det olämpliga att till exempel sitta i maten.”
Recensent skriver att ”Maria Jönssons teckningar av spyflugan Astrid är söta och roliga och det är sympatiskt att föra in ett i verkligheten inte särskilt trevligt djur i barnens hjärtan. Även om den riktiga spyflugan inte är någon hälsosam nära bekantskap kanske Astrid kan hjälpa oss att se på dem med lite mer förståelse. Plus alla andra, nyttigare och tillika missförstådda insekter.” Ja, så kan det ju vara. Om vi lär oss förstå så vet vi vad som väntar oss… 🙂
Ja, getingstick gör ont och är enligt många en av sommarens värsta plågoandar, och dyker ofta upp som objudna och irriterande gäster så fort vi dukar fram något sött ute i trädgården. Ett getingstick är i de flesta fall helt ofarligt, men alla som någon gång blivit stuckna kan skriva under på att det gör fruktansvärt ont.
Normalt är det en s.k. ”vanlig geting” (Vespula vulgaris) – den är en gul och svart 11–16 mm (drottning 17–20 mm, drönare 13–17 mm) lång stekel, tillhörande familjen getingar. Den är Sveriges vanligaste geting och tillsammans med tysk geting (V. germanica) är den även Centraleuropas vanligaste. Den har en giftgadd som, till skillnad mot honungsbiets, kan användas upprepade gånger. Uscha!
Som sagt, det är oftast inte farligt men ett geting- eller bistick kan göra väldigt ont. Ett stick ger dock ofta klåda, rodnad och svullnad.
Är getingar viktiga? Gör getingarna någon nytta i samhället? Getingar är rovdjur som framför allt fångar och dödar olika insekter, bland annat sådana som vi människor betraktar som skadeinsekter. Så på så vis kan man säga att de är nyttiga för oss, men framför allt är de en viktig del i naturen genom att begränsa antalet av andra insekter. Okej då.
Varför gör ett getingstick så himla ont? Skillnaden mellan getingar och andra insekter, som i första hand sticker för att döda eller bedöva mindre djur, är att getingarna sticker just för att åstadkomma smärta. De måste kunna försvara sina bon mot större djur och människor, och därför har de getingar vars gift orsakat mest smärta haft störst framgång genom evolutionen. Giftet får människans långsamma smärtreceptorer – C-fibrerna – att larma.
Gör det olika ont att bli stucken av olika getingar? Det finns ett 10-tal olika getingar i Sverige. Giftighet och farlighet varierar. Det kraftigaste giften har de vi oftast kommer i kontakt med – vanlig geting och tyskgeting. De bygger bon i människans närhet. Jag minns ett bo med bålgetingar som ”blev störda” och då gäller att springa fort. De sticker oss enbart för att försvara sig. Om vi kommer för nära deras bo, trampar på dem eller viftar bort dem känner de sig hotade. Annars sticker de inte.
Skadan skedd. Vad ska man göra när man fått ett getingstick? Flera saker finns välja på. En rekommendation jag tycker är bra är att stryka xylocainsalva på sticket för att lindra smärtan. Salvan finns att köpa receptfritt på apotek.
Mer tips? Lindra gärna smärtan efter sticket med kyla. Detta kan man göra en isbit invirad i en servett eller handduk eller med kallt vatten. För att lindra klåda och sveda kan man också badda med alsolsprit, stryka på alsol-gel eller använda en särskild insektspenna som stryks mot huden. Man kan även smörja med kylbalsam eller lokalbedövande salva. För att undvika att man kliar sönder huden och får en infektion kan ett plåster sättas över stickstället.
Du kan även lindra den reaktion du får på stickstället genom att gnida in en tablett som innehåller acetylsalicylsyra eller ibuprofen, till exempel Aspirin, Bamyl eller Ipren. Fukta huden innan du gnider in tabletten. Du bör göra det så tidigt som möjligt för att få ett bra resultat. Tvätta bort när besvären har minskat. Efter någon eller några dagar försvinner besvären. Om man blir stucken ett bi kan det hända att gadden blir kvar i huden. Då bör man försöka ta bort den.
Gadd? Gadden kan fortsätta att föra in gift i huden någon minut efter sticket, även om insekten är borta. Det är lättast att ta bort gadden med en pincett men det kan även gå med en nål eller nagel. Är det svårt så ta hjälp av någon. På gadden sitter nämligen en giftblåsa. Gadden kan fortsätta att föra in gift i huden någon minut efter sticket, även om insekten är borta. Nu vet du, en giftblåsa!
Infektion? Du kan sätta ett plåster över stickstället för att undvika att klia sönder huden och få en infektion. Nämnt 😉
Varning: För personer med allergi mot vissa insektsgifter, som till exempel mot geting, kan ett stick också ge en kraftig reaktion. Inträffar detta bör man uppsöka läkare. Även om du inte är allergisk kan det vara farligt att bli stucken i munnen eller på tungan, eftersom de kan svullna upp och i värsta fall orsaka andnöd. Var därför noga med att kontrollera att en geting inte satt sig i glaset eller flaskan du dricker ur.
Omkring två personer dör varje år av en allergisk chock efter ett getingstick. För oroliga föräldrar kan det vara skönt att veta att det aldrig är barn som dör. Så var försiktig, se var du trampar om du går barfota. Kolla läskedrycksflaskor och glas.
Om du vill få bort dem tillfälligt ta ett glas saft ex och ställa en bit bort så brukar de vända sig dit.
