Prästen Ingmar Ström som öppet beskrev tvivel och tro, ”en kristen hjälte”…?

23 maj, 2016 av zenzajannen 1 kommentar

Rubriken löd: ”Biskop emeritus Ingmar Ström har avlidit i Stockholm 91 år gammal. Hans närmaste är fem barn och 13 barnbarn.” Han var – Ingmar Ström, född i maj 1912 i Solna församling, död i januari 2003 i Stockholm, var journalist, författare och präst. Han var biskop i Stockholms stift 1971-1979 och ordförande för Samfundet Sverige-Israel 1973-1975. Han sa alltid sitt hjärtas mening.

Gift från 1942 med: Karin Birgitta Faxén, född 1917 i Östersund, död 1984 i Lidingö. Något som han öppet talade om, sin sorg.

”Karin dog i mars i år efter fyrtiofem års lyckligt äktenskap. Det finns ingenting kvar att leva för. Min enda tröst är att änklingar enligt statistiken dör fort efter sina hustrur, muttrar han sorgset.”

Men du måste väl ändå vara övertygad om att du får möta Karin igen?
”Jag är inte så säker på det! Och vilken Karin skulle jag få möta då? Tonårsjäntan jag en gång mötte, den nyförlösta Karin som födde mig fem barn eller den gamla och cancersjuka Karin? Om evigt liv är ett liv med stagnation, då vill inte jag vara med. Du förstår tanken slog mig aldrig att hon skulle dö före mig! Här sitter jag nu ensam, handlingsförlamad, förmår inte planera min middag utan äter vad som finns i kylskåpet. Hon skötte allt…. ”

Ström uttryckte oftast sin åsikt och fick motståndare naturligtvis inom den traditionella prästkretsen. 1946-1959 var han chefredaktör för kyrkans tidning ”Vår kyrka” som han gjorde om från ett fromt och likgiltigt blad till en fräck och frispråkig tidning. Det var hans bästa år, sade han sedan i intervjuer med tillägget ”biskopsåren var en parentes, jag är gammal journalist”.

1966 gav han ut konfirmandboken ”Kom och se” som fördömdes av biskopsmötets granskningsnämnd men blev en försäljningssuccé. Där behandlade han frispråkigt sådana tidigare tabubelagda frågor som preventivmedel, abort, sex utanför äktenskapet med mera.

Hans nyårspredikan i Storkyrkan 1978 var en uppgörelse med kvinnoprästmotståndarna som de aldrig hämtat sig ifrån; från den dagen blev det omöjligt för en präst i Svenska kyrkan att motarbeta kvinnliga kolleger. Denna nyårspredikan fick Yngve Kalin att den 2 januari gå och köpa en flanellskjorta. Han ville inte uppträda klädd som präst i en kyrka av det slag Ström kreerade. Kyrkan!

Från början så präglades Ström av uppväxten i Hagalund i Solna, och erfarenheten därifrån betydde mycket för hans sätt att predika och för hans åsikter senare i livet. Han var redan före biskopstiden mycket uppmärksammad som förkunnare, teolog och debattör. Han skrev ett flertal böcker och medverkade ofta i radion med andakter. Han hade även i många år en spalt i tidningen Vi.

Ström företrädde en utpräglat liberal teologi. Han tog avstånd från läran om Jesu uppståndelse och gav evangeliernas vittnesbörd en förandligad innebörd: ”Det var inte så att den döda kroppen fick liv och gick omkring, utan för dem (lärjungarna) blev det ett helt annorlunda sätt att möta honom.”

Berättelserna om Jesu underverk blev likaledes för honom tecken på vilket intryck Jesus gjorde på sina anhängare. Han fann läran om att man kommer till himlen endast genom en personlig tro på Jesus okristlig, och tog avstånd från tanken på de eviga straffen. Han ansåg också att mission borde ersättas med dialog med andra religioner och livsförklaringar. Han var även en aktiv förespråkare för kvinnliga präster och fri möjlighet till abort.

Vid hans biskopsvigning 1971 vägrade biskoparna Bertil Gärtner och Helge Brattgård att deltaga. Ström var inte tillräckligt renlärig, eftersom han menade att man kunde vara en god kristen utan att tro på den obefläckade avlelsen. Ytterligare ett par biskopar skaffade sig laga förfall. Vid den tiden arbetade dock Brattgårds bror, prästen Karl-Erik Brattgård, med Ingmar Ström; denne såg sig nödgad att förklara för sin chef att ”alla Brattgårdare inte ansåg lika”. Helge och Karl-Erik kom väl överens hela livet, så länge de inte diskuterade teologi.

Ström själv hade inte tid med sådant, sade han i en kommentar. I en storstad som Stockholm fanns det andra bekymmer att ägna sig åt. Och något förbud mot kvinnliga präster kunde han inte hitta i Bibeln. Ingmar Ström höll 161 morgonandakter i radion och blev vår första riktiga tv-präst. Själv uppträdde Ingmar Ström i skjorta och slips, inte prästskjorta. Och antagligen ej iförd just en flanellskjorta. Mannen som fick mig finna en ytterligare styrka, en kyrkans man att akta. Oavsett om man tror eller ej…

Källor:
sv.wikipedia.org
dn.se
bloggardag.blogspot.se
kulturpool.seaftonbladet.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om präst, religion, ingmar ström, karin, fakta, kritik, sorg, döden, tro, kritik,