Fortsättning på del 2 om striderna vid – slaget vid Little Bighorn 1876 i närheten av floden Little Bighorn i Montana. Vi har läst om avlossade skott och – hur tog soldaterna detta?
Att skjuta den mannen stoppade soldaterna från att skjuta. De samlades med sina hästar runt där han hade fallit. Jag sköt igen och siktade denna gång mot soldaten med flaggan. Jag såg honom falla när en annan soldat tog tag i flaggan ur hans händer. Vid den här tiden blev luft en tjock av gevärsrök. Indianerna kallade Custer, the”Longhair”. I armén kallade officerarna honom ibland, ”pojkgeneralen”, på svenska då 🙂
Aldrig hade någon kunnat föreställa sig att George Armstrong Custer, mannen som hade överlevt 25 slag under inbördeskriget, skulle rida den amerikanska arméns stolta regemente in i döden och själv sluta här sina dagar på den dammiga prärien.
Segern hade sedan länge glidit honom ur händerna, men i ett sista försök att rädda sig flydde Custer och de återstående soldaterna mot ett närliggande krön, senare känt som Last Stand Hill. Där stod det sista slaget innan de övermannades. Inte en enda av Custers mannar överlevde. Döda soldater. Avklädda, skalperade och lemlästade.
Kropparna hade blivit utsatta för montana-präriens starka solljus i tre dagar och var därför uppsvällda och svarta. En del kroppar var så förruttnade att de inte gick att känna igen. Dessutom var flertalet av dem lemlästade och uppsprättade. Stanken av lik var så stark att många soldater var tvungna att avbryta sitt arbete en stund, för att gå åt sidan och kräkas.
En del kroppar identifierades efter fysiska kännetecken. De som inte hade blivit av med sina kläder kunde identifieras genom personliga tillhörigheter.
Identifieringen av kropparna var emellertid ingen lätt uppgift att lösa. Officerare och soldater som var kända av flertalet manskap hade större chans att bli igenkända än nyinryckta soldater.
Indianerna?
Bobtail Bull, ursprungsnamn: Hocus-ta-ris, född 1831 i Nord Dakota, död 25 juni 1876, cirka 44-45 år, just vid detta slag, begravd, i Big Horn County, Montana, USA. Han var en Arikara indiansk ”spejare/scout” sjunde U.S. Cavalry, anställd 26 april av lt W.W. Cooke. Bra betyg före. Ledare för det första spanarlaget den 22 juni.
”En soldat befann sig på Bob Tails häst, som hade dödats, och vi tog hans häst och satte honom bland packnings-mulorna. Bob Tails häst hade blodmärken på benen och på hovarna och sadeln, så vi drog slutsatsen att han (Bob Tail) skadades och dödades efter att ha korsat floden – det är på östra sidan.”
I filmer, böcker och tidningar då, rapporterades Custer ha skjutits ner mitt i Little Big Horn när han försökte dra sig tillbaka österut över floden. En krigare med namnet Standing Bear rapporterade att det fanns ”ingen stridighet där.” ”En annan, Bobtail Horse, obs Horse – uppgav som många andra att Custer’s män kämpade på östra sidan av vattnet, och att inga trupper befann sig i närheten av vatten.”
Bland andra sa en man med namnet White Cow Bull (som också falskt hävdade att han hade stoppat ett helt kavalleri i floden) senare att han och Bobtail Horse sköt ner en skinnklädd soldat, som var Custer. Bobtail Horse hävdade aldrig det och tvivlade till och med på att White Cow Bull var där. Rykten?
Det berättades om att Custer var för berusad för att slåss, eller att de hade ”hört talas från någon, som hörde från någon” att Custer hade skjutits i bröstet i floden.”
Bobtail Horse låter mest trovärdig, en Cheyenne-krigare, kämpade med Chief Lame White. Men medan den senare var upptagen med att slåss mot Renos kommando tidigt i striden, försvarade Bobtail Horse, två andra Cheyennes med namnen Roan Bear And Calf och White Cow Bull, en Oglala sioux, med ett heroiskt skydd.
För indianerna var emellertid slaget kolossalt: det största någonsin mellan prärieindianer och amerikanska styrkor. Efter striden kunde närmare 4 000 krigare bege sig hem från slagfältet som segerherrar. Men när allt kommer omkring var slaget också början på slutet för de stolta och fria indianerna. Den amerikanska regeringen ville utkräva hämnd och skickade en kort tid efter slaget ut ytterligare trupp på prärien. Bilden under på minnesplatsen…
Vem sköt?
Ingen vet men? Hövding Lame Deer, skrev 1936 – ”Jag tror att White Cow Bull, en av våra siouxer, hade det enda repetergeväret, han avfyrade skottet som fick mannen i skinnjacka att falla…”
Tre nämnda?
Cheyenne-krigaren vid namn – Yellow Hair nämns, sa han tog den första skalpen och det var Custers (som hade sin kvar?) så ej troligt. Bobtail Horse låter mest trovärdig, en Cheyenne-krigare, kämpade med Chief Lame White, men han nämnde det aldrig eller – som Lame White: ”White Cow Bull, som var brorson till Sitting Bull och en berömd krigare. I många år ryktes det att White Bull skröt av att ha dödat Custer i den ökända striden. Men andra som kände till White Bull hävdar att han aldrig uttalade sig utan istället erkände att han kämpade med Custer.
Känd också som en som ”skrävlade”… Jag har en del subjektiva tankar, ämnet är svårt då ingen riktigt vet…
CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om alla dina medmänniskor.
Källor:
history.com
instagram.com
kawvalley.k12.ks.us
americanheritage.com
astonisher.com
davidhumphreysmiller.org
sv.findagrave.com
warhistoryonline.com
militärhistoria.se
Blogginlägget nedskrivet 3/6-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).