Ubåtsvrak funnet på Östersjöns botten, ryskt med 48 man som inte återfunnits…

Jag läste om en saknad ubåt och – nyfiken undersökte jag efter artiklar om vad som hänt denna – på Östersjöns botten. Det gäller en sovjetisk som hade återfunnits, sprängd i större bitar, sydost om Öland. På hösten 1941 lämnade flera ryska ubåtar sina hemmabaser för att patrullera i Östersjön. Flera av dem återvände aldrig.

Vraket ligger i den så kallade Wartburgmineringen, som lades ut av Tyskland på internationellt vatten, men i svensk ekonomisk zon. Mycket talar för att det är ubåten S-6 , i alla fall en s-modell, som har hittats och med 48 man ombord. Den lämnade Tallinn den 6 augusti 1941 för att operera i våra östra vatten och varit saknad sedan dess. Fyndet var under hösten 2012.

Man vet inte vad som har hänt med ubåten, men misstänker att den har sprängts av en mina. Ubåten patrullerade Östersjön under andra världskriget och en lucka i ubåten visade sig vara öppen, vilket skulle kunna ge en fingervisning om vad som hänt när den förliste. Dåtidens ubåtar gick vanligen i ytläge i syfte att snabbt förflytta sig och/eller för att ladda batterierna. U-läge intogs när de själva skulle attackera ett fartyg eller när de var jagade.

Kommendörkapten Christian Allerman (på vårt försvar) har sagt att ubåten var bestyckad med uppskattningsvis 20 torpeder och dessutom granater. Mycket talar därför att ubåten gick i ytläge rakt in i mineringen och där sprängdes av en mina. Vraket bröts sönder i två huvudsakliga bitar – förskepp och akterskepp. Förskeppet ligger cirka 20 meter norr om akterskeppet. Aktersektionen är cirka 40 meter lång och på sandbottnen bredvid ligger ett torpedliknande föremål. HMS Belos kameror har också fångat ubåtens kanon där det finns en rysk text samt Hammaren och Skäran.

Tidigare har flera andra krigsförlista sovjetiska ubåtar hittats av svenska civila eller militära dykare. En svensk marininspektör, Jan Thörnqvist, har i ett handbrev informerat sin ryska motsvarighet, amiral Viktor Viktorovitj Tjirkov om fyndet för att ge efterlevande och den ryska marinen möjlighet att genomföra en minnesceremoni på platsen vilken ska betraktas som en krigsgrav.

Nyhetsbyrån Reuters rapporterade om fyndet, vilket i sin tur gav eko också i de nordiska grannländerna, europeiska medier samt USA och Ryssland. Den engelskspråkiga publikationen Moscow Times hade med nyheten på löpsedeln. Detta är det troliga fyndet av S-6.

Minerade i Juminda, 30.8.41, Estland, är också en nämnd möjlighet. Enligt en annan tidigare källa kan den vara sänkt av tyskt bombflyg, position Kihelkonna (numer kommun i Estland).

Havsbotten i Finska viken mellan Kallbådagrund och Cape Juminda är en enorm kyrkogård, med cirka 12 000 människor på havsbotten från kriget. En otäck historia, en av flera från kriget.

Källor:
sverigesradio.se
forsvarsmakten.se
nyheterna.net
blogg.forsvarsmakten.se
(Sveriges Nyheter)
battleships-cruisers.co.uk
svd.se

 

Vita skeppet sjönk 1120, en överlevande, vad hände. Var det ”massmord”…?

Ett skepp som skapat myter, vad hände, vad vet vi om – Vita skeppet?
Vita skeppet var ett fartyg som sjönk i Engelska kanalen nära Normandies kust, utanför Barfleur, 25 november 1120. Det vita skeppet (namn: franska: la Blanche-Nef, latin: Candida nauis). Det har i efterhand blivit känt som som 1100-talets Titanic, var ett prestigebygge utan dess like när det sjönk mellan England och Frankrike.

Ombord på fartyget fanns cirka 300 personer, däribland en lång rad adelssöner och prinsen och tronarvingen William Adelin, kung Henrik I av Englands ende legitime son. När de döendes skrik tystnat var det två personer kvar som hängde på skeppet, en ung ädel man, Geoffrey of Laigle och en slaktare från Rouen som hette Berold. Denne sägs bara hade varit ombord för att samla in skulder till sig själv från reverser han hade.

Thomas, fartygets kapten, kom upp till ytan och sade till paret: ”Konungens son – vad har det blivit av honom?” När de berättade om prinsens öde, svarade Thomas: ”Det är förgäves för mig att gå på levande” innan de gled tillbaka i havet. Under natten kunde unga Geoffrey inte hänga fast längre. Han gick i vattnet och lämnade bara Berold som kvarlevande. På morgonen räddades han när lokala fiskare kom fram. Åren efter berättade slaktaren om hur han var den enda överlevaren av White Ship- katastrofen.

Under de närmaste dagarna hittades några kroppar i land, men William Atheling hittades aldrig. Earlen av Chester, plockades upp längs Normandiska kusten några månader efter. Tillbaka i England spreds rykten om katastrofen, men ingen ville berätta för kungen. Slutligen skickades en ung pojke till Henry och avslöjade vad som hade hänt. Kungen grät över sina barn och anhängare som hade dött.

---

William av Malmesbury skrev: ”Här omkom med William även Richard, en annan av kung Henriks söner född innan trontillträdet, son till en kvinna utan rang, en modig och lydig yngling, som fadern höll kär, Richard d’Avranches, 2nd Earl of Chester, och hans bror Otheur; Geoffrey Ridel; Walter of Everci; Geoffrey, ärkedekan av Hereford; Matilda grevinna av Perche-kungen dotter, the Countess of Chester; kungens niece Lucia av Blois och många andra..

Valet av skepp?
Thomas FitzStephen (Thomas Filz Estienne), vars far Stephen FitzAirard hade varit kapten på fartyget Mora för William The Conqueror när han invaderade England år 1066. Thomas erbjöd sitt skepp till Henry I i England för att använda det för att återvända till England från Barfleur i Normandie. Henry hade redan gjort andra arrangemang, men tillät många att ta det vita skeppet.

En vetenskapsman har en teori om att det vita skeppets öde inte var en tragisk olycka, snarare ett fall av massmord.Det fanns ekonomisk vinning i detta? Förlisningen har gått till historien som en av tidernas mest spektakulära och det har uppstått en mängd konspirationsteorier om vad som egentligen hände. Vraket hittades aldrig, men kanske är det fortfarande möjligt att hitta rester av det på havets botten?

Man tror skeppet på sin sjöresa genom Engelska kanalen sannolikt stötte på grund, kanske körde det in i en klippa, och eftersom besättningsmedlemmarna var rejält berusade utbröt allmän panik. Olika historier florerar om detta dryckeslag mellan besättning och passagerare och att präster inte fick komma ombord för att välsigna skeppet så som var brukligt.

Kanalen har dock ofta visat sig vara farligt vatten. Stefan av Blois, kungens systerson, sägs ha klivit av skeppet strax innan avfärden, något som kan tyckas ironiskt eftersom han, som direkt resultat av Williams död senare skulle bli en av tronprentendenterna i den period som kallas Anarkin och så småningom kung av England. Så? Hm….

Efter detta kastades England ut i ett flera år långt inbördeskrig på grund av den drunknade tronarvingen.

Det vita skeppet är också – en estnisk folkmytologi, som har sitt ursprung i de följeslagare till den religiösa profeten Juhan Leinberg, som 1861 stod och väntade på ett skepp som skulle ta dem från Tallinn till ett friare land.

Källor:
en.wikipedia.org
dykutrustning.eu
varldenshistoria.se
medievalists.net
britannia.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Vita skeppet, la blance-nef, fartyg, frankrike, vrak, havet, fakta, död, Engelska kanalen,