Varför går ränderna aldrig ur…? Ens i regn…?

Uttrycket har vi alla hört och även zebrorna har nog funderat över detta. Men – detta med att ränderna ej går ur – är ett ordspråk som ungefär betyder att gamla vanor och beteenden är svåra att ändra.

Zebrans ränder innebär så fritt – att det alltid finns något kvar av en persons ursprung, tidigare liv eller verksamhet. Liknande är att – ränderna sitter i eller vissa ränder går aldrig ur.

Ett spanskt ordspråk på samma tema lyder ”hur mycket korpen än tvättar sig blir den aldrig vit”. Samma ämne förekommer i sagan om Zebran som ville vara en häst.

Citatet: Zebran är ett randigt djur ränderna går aldrig ur har av många felaktigt tillskrivits Falstaff Fakir vilket är felaktigt. I Pelle Holms bok Bevingade ord kan man läsa följande:
Zebran är ett randigt djur ränderna går aldrig ur – skrev Ernst Meyer i sin: // A-B-C-bok dem klokom till förnöjelse och dem enfaldigom till lärdom//

Ramsan ingår i sin tur i det litterära arvet där Gunnar Wersén i Kalle Klätts ABC (1946) byggt vidare och har formen:

”Zebran är ett randigt djur,
ränderna går aldrig ur”
för dom är utav en sort,
som ej ens kan tvättas bort.

Thore Skogman – Ränderna Går Aldrig Ur
https://www.youtube.com/watch?v=ILd4bA5DYws

Randigt som klädsel och hos djur?
Randigt hos insekter och ormar är ju varselfärger som representerar fara. Getingens gul- och svartrandiga kropp är ingen tillfällighet. Anledningen till varför zebran har sina ränder har dock länge diskuterats. Flyta in på savannen bland buskage?

Randiga kläder är för oss är vanliga och moderna. Svart-och vitrandiga tröjor liksom blåvit-randiga är till och från moderna. Men randigt har inte alltid varit på modet. Genom tiderna har randigt ofta varit ytterst problematiskt för bäraren. Randiga plagg har sedan länge burits av slavar, tjänstefolk och straffångar. Sämst rykte hade mönstret på medeltiden då det förknippades med utfrysta och fördömda individer.

I ett flertal sydeuropeiska städer tvingades prostituerade och narrar bära randiga plagg för att inte förväxlas med vanliga hederliga medborgare. Dessutom brukade djävulen skildras med hjälp av attribut som behornat huvud och en randig, fläckig hud. Mönstret har länge levt kvar som en arketyp eller kod för att skildra lägre stående eller tvivelaktiga figurer.

Idag har vi släppt de tankarna och använder mest det vi vill  🙂

Källor:
sqata.se
de.wiktionary.org
djur.cob.lu.se
youtube.com

Lär om fingrars ”egna aktiviteter”, varför vi knäcker fingrar och annat…

Vi har en del beteende som vi inte alltid vet varför, men tre kända ska jag förklara. Först det där med att en del håller ut ett finger när de dricker, sticker lillfingret i luften. Från början var det lyxvaran som njöts av överklassen som gärna lät sig avbildas med en kopp i handen. Eftersom öra saknades på den tiden tvingades man hålla pekfingret på kanten och tummen under koppen för att inte bränna sig. Det greppet gör att lillfingret automatiskt åker ut och så trodde folk att te skulle drickas även när koppar fick öron, helt klart nu då. Fint folk gjorde så.

Många knäcker med fingrarna, varför och är det skadligt? Man har kollat ljuden av knakande fingrar och det visar att det i själva verket är två olika ljud som överlappar. Det är dock oklart exakt vad som orsakar de knäckande ljuden. Vetenskapens bästa förslag är att den ledvätska som finns mellan benen utsätts för en plötslig tryckförändring, när man drar i fingret eller trycker på det. Fot- och knäleder kan också avge knakande ljud, vanligtvis när man reser sig upp efter att ha suttit på huk en stund.

Dessa ljud orsakas sannolikt av att senorna i ben eller fötter hoppar på plats med en smäll som ett gummiband man släpper. En del människor knäcker ständigt med fingrarna, medan andra tycker att det är störande. Det har hävdats, troligen framför allt av de störande, att fingerknäckande kan orsaka artros och flera andra åkommor. Det finns emellertid inget som tyder på att det är skadligt. Om man oavbrutet knäcker med fingrarna kan det dock tänkas att det kan slita på lederna, så att de efter hand blir lite slappa. Så, knäck sällan och var försiktig om du måste, men någon nytta gör det ej.

Lite kuriosa om vår tumme också, närmare att suga på tummen, vilket barn naturligt gör trots att nappen kom till av detta skäl. 1878 var det något som förfärade den amerikanske läkaren Thomas Chandler. Han tyckte, ”Ingenting orsakar så stora skador på benen i munnen och tändernas positioner”, skrev han i en medicinsk facktidskrift.

År 1935 hävdade psykologen James Mursell att tumsugning kunde ge ett tobaks- och alkoholberoende. Ända fram till mitten av 1900-talet fick föräldrar rådet att till varje pris förhindra att barnet sög på tummen. Man kunde t ex binda fast barnets händer eller smörja in tummarna med en salva som smakade illa.

År 1914 tipsade den amerikanske barnläkaren C G Kerley om en babyhandske av aluminium, som skulle träs på barnets hand. I dag har studier visat att tumsugning har många positiva effekter. Vi kan lugnt konstatera att det spelar ingen roll, men kroppens egen reaktion kan ses sundare på sikt. Tre saker om fingrar som du ej visste om. 🙂

Källor:
expressen.se
en.wikipedia.org
varldenshistoria.se
illvet.se

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om fingrar, hand, kroppen, fakta, anatomi, kaffe, vanor, suga på tumme, uttryck, barn,