Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2925 inlägg. Carpe diem.


3 kommentarer

Rikssamtal var en gång samtal utanför riktnummerområdet och – dyrt…

lokalsamtal1

Förr på den ”gamla tiden” med bastanta telefoner så var det tidigt så att man fick ringa rikssamtal om man ringde utanför sin ort, vilket gav merkostnad. Ju längre avstånd, ju dyrare. Lokalsamtal var motsatsen. För ett rikssamtal kunde det vara långa väntetider, flera timmar var inte ovanligt innan linjen var uppkopplad. Man begärde ofta att få t.ex. en s.k period och då fick telefonisten gå in och bryta när tiden var slut.

Beställde?
Rikssamtal utanför hemorten var något man beställde muntligen genom att slå nollan. En kvinnoröst tog numret och sa‘ ”Dröjer minst 30 minuter, tack, vi ringer.”
Och alltid med en dubbel ringsignal så man visste när det kom. De hade t.o.m. lov att avbryta ett pågående lokalsamtal med ett strängt ”riks, vi bryter”. Det var dock före min ring-tid.

Telefonist?
På en del platser kunde det krävas minst två växeltelefonister att koppla samtalet. Desto längre bort man ville ringa som sagt, desto kortare samtal om man tänkte på ekonomin. Dels för att det kunde finnas andra som också behövde ringa som man inte ville störa genom att blockera ledningarna.

loksa

Läst: (x)
”Ibland ringde far rikssamtal. Vi bodde i Malmö, och samtal till Stockholm skulle beställas via telefonist, och ibland fick man beställa hur många perioder man tänkte prata, för att inte riskera att samtalet skulle bli för dyrt. En period var tre minuter. När far ringde rikssamtal fick vi andra vara tysta. Ibland ringde far till släktingar på skånska landsbygden, och de hade korta telefonnummer med ortsnamnet och två eller tre siffror, som man måste beställa via telefonist. Då pratade far plötsligt mycket mer dialekt.

Det fanns också telefonnummer som inte var nummer, utan ”namnanrop”. Man lyfte på luren och kopplades till en telefonist, och sa namnet på företaget som hade namnanrop. Den funktionen måste ha funnits kvar en bit in på 50-talet, eftersom jag minns att jag kunde läsa reklamen ”Att ringa till Pär är ringa besvär, när man får tvätten hämtad. Telefon namnanrop”. Pär var en tvättinrättning, och jag hade dålig kläm på att ordet ”ringa” kunde betyda ”lite”, så jag grunnade mycket på vad de menade.” (x)

SJ!
Ett undantag var Statens Järnvägar. De hade sitt eget helautomatiserade nät redan under andra världskriget där man kunde ta sig fram till alla stationer landet runt.

Televerket?
Televerket var fram till 1 juli 1993 ett verk som ägde och drev Sveriges telenät, TV-nät och mobila nät. Det grundades genom regeringsbeslut i februari 1853. Redan från starten var verket både en myndighet och ett affärsdrivande verk (ett statligt företag med inkomster och egen verksamhet). Från 1920-talet fram till 1993 hade verket de facto ett monopol på telefoni i hela Sverige, även om något monopol i strikt lagteknisk mening aldrig existerade.

lokalsamtal

Historik?
Landets första telefonstation öppnades i september 1880 av Stockholms Bell Telefonaktiebolag med omkring 100 abonnenter.
År 1877, året efter att Alexander Graham Bell lämnat in sin patentansökan, kom den första telefonen av hans fabrikat till Sverige. Redan tidigare samma år hade Hakon Brunius i Jönköping på grundval av hans patentbeskrivning tillverkat kopior och satt upp ett fungerade telefonnät i staden

Bilder på växeltelefonister och hur det kunde se ut när man ringde rikssamtal ex.

Källor:
nissepedia.com
glomdaord.se
meatballnet.com
arbetetsmuseum.se (x)
sv.wikipedia.org


COVID-19:

Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.

Blogginlägget nedskrivet 8/3-21


Om bohemen Evert Taube och hans omsjungna personer…

evert

Om några besjungna och om Evert själv. Axel Evert Taube, född 12 mars 1890 i Göteborg, död 31 januari 1976 i Stockholm, var en svensk författare, kompositör, trubadur, lutspelare och konstnär. Taube var också argentinsk medborgare. Han tillhör en gren av den adlige ätten Taube. Den har sitt ursprung i Livland och Estland (möjligen Danmark) på 1300-talet.

Evert Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm och år 1907 tog han tåget upp och träffade då sin son, Evert ställdes inför ett ultimatum. Antingen skulle han börja i en internatskola, eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på s/s Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige.

År 1910 tog Evert Taube hyra på en engelsk hjulångare för att arbeta sig över till Argentina. Han kom att tillbringa fem år i Sydamerika. Där hade han en mängd olika arbeten, bland annat som förman vid kanalbyggen, adjutant hos den argentinske presidenten och gaucho. Han återvände till Sverige år 1915 till följd av första världskrigets utbrott. Jag har själv läst att Evert senare besökte många platser med sin Astri som passagerare på båt och att de bodde på hotell medan hans inspiration skulle komma och att de flesta visorna kom till ”i lugn och ro” som turist.

Taubes visor har till viss del ett återkommande persongalleri. Funderade på några av hans ”figurer” – resultatet här. Flickan i Havanna var enligt Taube själv var inspirationen till visan en färggrann bild av en flicka på insidan av locket till en låda havannacigarrer. Bilden såg han 1921 i Florens där han skrev den ”på barriären till Ponte Vecchio, när jag såg en dam som vinkade åt en roddare på Arno.”

Lite närmare info. Visan handlar om en prostituerad kvinna i staden Havanna. Sällan har prostitution framställts så fritt från skam som i denna visa, och den ansågs också skandalös av många, inte minst p.g.a. att Evert hämtat melodin från den då välkända frireligiösa sången ´Är du glad, av hjärtat nöjd?´ från 1873 (med svensk text av Truvé). Även frasen ´sjung av hjärtat, sjung´ var hämtad från denna sång.

Calle Schewens vals är en visa skriven av Evert. Visan kom till då Evert skulle bli medlem i ordenssällskapet Pelarorden 1931, då Taube fick som uppgift av  Albert Engström att skriva en visa om ”den stockholmska skärgården och Roslagens högsommarluft och småningom allt dunklare julinätter”. Carl von Schewen var en av medlemmarna i orden, och det var han som blev odödliggjord som Calle Schewen. Carl Fredrik Mauritz von Schewen, avled 1954 och är begravd i Frötuna kyrka.

Fritiof och Carmencita då? Texten handlar om hur Fritiof Andersson dansar tango med den söta Carmencita i byn Samborombon, friar, men får nej. Evert skrev många visor på temat ”den världsvane mannen träffar liten kvinna som blir helt bedårad”. Fritiof och Carmencita (skriven 1937) skiljer sig från dessa eftersom det här är han som är bedårad och hon som avvisar honom. I sången Tango i Nizza återkommer dock Taube till paret; där söker Carmencita ett okänt antal år senare upp Fritiof i Nizza (Nice) för betyga sin kärlek och förklara att hon bara givit honom korgen för att retas.

Verklighetens Carmencita hette Cecilia Cortejarena (hennes mors namn var Carmen Mattiauda de Jaca Cortejarena) och hennes familj ägde estancian San Martín de Samborombon.

Evert Taube lärde känna Fritiof Andersson i Dover 1910, och tillsammans med Karl-Alfred Bohlin mönstrade de på hjulångaren Princess of Wales enligt visan Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag. Exakta uppgifter finns ej, men detta ska vara det troliga.

Taube tog namnet på byn från floden Samborombón som mynnar i den vidsträckta Samborombonbukten, 160 kilometer sydost om Buenos Aires. Byn där händelserna som inspirerade till visan utspelade sig, heter i själva verket Cerro de la Gloria.

När Vindelälven hotades här hemma, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander, vilket publicerades i tidningen Expressen. Taube hotade på fullt allvar med att fly från Sverige för att aldrig återkomma om älven förstördes; ”… Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav …”. Älven räddades så småningom.

I visan Violava är en del av texten:

Min dygd är väl inte stor,
men jag kan försörja mor,
fast blommorna som jag säljer
knappt ger pengar till nya skor.

Taube hyllade kvinnan, som han ansåg vara långt överlägsen mannen. Långt före sin tid var han när han förespråkade kvotering till Sveriges riksdag, med lika representation av båda könen. Och slutligen som flera vet – Evert Taube kommer att finnas som motiv på den svenska 50-kronorssedeln från och med i år, 2015.

Länk till Taubesällskapet:
http://www.taubesallskapet.se

Källor:
sv.wikipedia.org
everttaube.info
taubesallskapet.se
svensktidskrift.se

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,