När vi kan resa igen, välj ej ön som tillhör Maldiverna – Thilafushi lockar ej…?

Nya tider lär komma och vi hoppas resor kan starta upp. Oavsett så en plats berätta om, man undrar om man först läste rätt, men ja. Detta är den tropiska ögruppen Maldivernas senaste tillskott. ”Reklamen” skriver, Maldivernas ”Rubbish Island” är ”överväldigad” av skräp. Vad?

Vad handlar detta om, fakta?
Världens största ö skapad helt av sopor heter Thilafushi och är 50 hektar stor, växer med en kvadratmeter om dagen och började byggas 1992 för att lösa huvudstaden Malés sopproblem. Thilafushi är en konstgjord ö som skapats som en kommunal ö belägen väster om Malé.

Det började…?
Thilafushi fick sin första soplast från Malé den 7 januari 1992. Verksamheten startade med bara en landningsbåt, 4 tunga lastbilar, 2 grävmaskiner och 1 enda hjullastare.

Från år 2011 kan man läsa sig till att Maldivernas regering har tillfälligt förbjudit deponering av skräp från sina hotell på denna ön. ”Uppsamlingen av skräp där har blivit så akut att den har börjat spilla in i lagunen. Båtarna som tar med skräp till Thilafushi har nyligen börjat dumpa det i lagunen, många båtförare otåliga att behöva vänta upp till sju timmar för att lossa det. Chefen för Maldivernas miljöskyddsbyrå, Ibrahim Naeem, säger att förseningar i hanteringen av skräp orsakas av tekniska problem med lossning av lastbilar. Han betonade att Thilafushi inte var full och att arbetet pågår för att förbättra avfallshantering och förbjuda öppen förbränning.”

Men allt kom igång och kritiken?
Miljöaktivister säger att mer än 330 ton skräp förs till Thilafushi om dagen, varav de flesta kommer från Malé. År 2005 beräknades 31 000 lastbilar med sopor årligen transporteras till Thilafushi, där det dumpas i stora högar och så småningom används för att återvinna mark och öka storleken på ön. Så mycket deponeras att ön växer med en kvadratmeter om dagen. 😛

Här bor som tur är inga av alla 10 000 tals-turister som varje år reser till Maldiverna. Där har istället byggts åtskilliga fabriker, en moské och bostäder till 150 bangladeshiska gästarbetare som sållar avfallet (!). Tonvis med sopor fraktas dagligen från den tättbefolkade huvudstaden nedan med båtar och huvuddelen deponeras på ön, men enligt miljögrupper slängs också batterier och elektronikskrot rakt i havet utanför.

Thilafushi är ett industriellt knutpunkt som rymmer de flesta fabriker i landet som annars skulle vara en börda för folket på bostadsöarna. Det här borde ej få finnas, en hel del försvinner ut i vattnet och det fuskas. Man har har också börjat exportera sopor till Indien.

Otroligt, men nu vet du att även om det finns billiga resor så knappast något man vill ens se.

Källor:
vetgirig.nu
bbc.com
en.wikipedia.org
maldivesfinest.com
wiki2.org

❤
CORONA:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var försiktig,
covid-19 som ökar 2021, håll avstånd!.

Blogginlägget nedskrivet 28/12-20

 

 

Platsen där kvinnorna sköter samhället själva, ett matriarkat i Kenya …

Kvinnans rättigheter varierar och i något fall jorden över har kvinnorna tagit över. Anledningen viktig, läs om platsen i Kenya. Den heter Umoja och ligger i norra centrala Kenya i Samburu County, nära Archers Post. Byn består av Manyata-hyddor byggda på ett övergivet gräsmarks-område. Husen är omgiven av ett staket av taggar och taggtråd, viktigt för att visa var gränsen går. För – här är könsstympning förbjuden i byn.

Invånarna i samhället, Sambaru-folket, måste alla bära traditionella kläder och pärlarbete av Samburu. Här går gårdsdjur strövande omkring bland vävda smycken och andra varor man säljer. Detta säljande och hantverket ger kvinnorna en medelinkomst, och kvinnor tar hand om barnen, både en del av byn och andra.

På grund av traditioner med strikt patriarki som sträckte sig över fem århundraden förväntades kvinnor som bodde i Samburu-regionen vara undergivna och lydiga mot sina män, även inför kvinnlig könsstympning (FGM), våld i hemmet och tvångsbarns-äktenskap. De behandlades som egendom och fick inget sätt att försörja sig förutom äktenskapet.

Ändring?
Allt förändrades för 25 år sedan, då byns ordförande Rebecca Lolosoli grundade det som nu är en av världens mest framgångsrika matriarkier. Här ligger byn som inga män får bo i, bara kvinnor är tillåtna.

”Getter och kycklingar vandrar runt och undviker bambumattorna som kvinnor sitter på och smycken för att sälja till turister, med fingrarna som arbetar snabbt när de pratar och skrattar med varandra. Det finns kläder som torkar i middagssolen ovanpå kojorna gjorda av gödsel, bambu och kvistar. Tystnaden bryts av fågelsång, skingrande, plötslig och härlig. Det är en typisk Samburu-by förutom en sak: inga män bor här.” (x)

Byn Umoja bildades år 1990 av en mindre grupp kvinnor som blivit utsatta för bland annat våldtäkt och har i dag växt till ett mindre samhälle med nästan femtio kvinnor och över 200 barn. Umoja (som betyder ”enhet” på Swahili) är en säregen och möjligen världsunik ort i Kenya.

Umoja: A safe haven for women where men aren’t allowed | Bossladies | womena. 5,27 min. https://www.youtube.com/watch?v=FLG9aLd0lX8

Rebecca Lolosoli?
Hon var med och startade byn och hon säger att idén växte fram hos henne under tiden hon låg på sjukhus och återhämtade sig från en brutal misshandel från flera män som attackerat henne efter att hon pratat om kvinnors rättigheter.

Rebecca ovan – blev illa slagen av männen, och på den tiden försvarade inte hennes man henne eller visade inga tecken på att han stödde hennes aktivism för kvinnors rättigheter. Rebecca lämnade honom snart därefter och fann säkerhet i Umoja och blev så småningom bymatriarken.

UMOJA – the worlds only matriarchy. 11,41 min.
https://www.youtube.com/watch?v=9RSrCKNqX8I

”Jag frågar hur Seita visste om Umoja, en kvinna i byn.”
”Jag hörde talas om ett kvinnasamhället från skvaller i min gamla by,” berättar hon och säger att hon var glad från första stunden hon kom. ”Jag fick en get. Jag fick vatten. Jag började känna mig trygg och säker.”

Seita tar hand om sitt barnbarn och släpper henne i skolan varje dag innan hon går för att samla vatten och ved. Resten av sin dag gör hon smycken. Hon berättar att hon blev våldtagen av brittiska soldater. ”Jag kom för att jag var gift. Efter vad britterna gjorde mot mig, skulle jag aldrig kunna gifta mig.”
Hon säger att sin ålder vet hon ej. Men hon visar sitt ID-kort där hennes födelsedatum är på. Som många äldre Samburu-kvinnor kan Seita varken läsa eller skriva. Hennes födelsedatum på kortet är 1928.”

Året 2018:
Den dåvarande bybefolkningen var – 47 kvinnor, men har över 200 barn. Skola finns också i här och är även öppen för barn från andra byar att lära sig. Byborna började först med att sälja grönsaker som de köpte från andra, eftersom de inte visste hur de skulle odla själva. Detta var inte särskilt framgångsrikt och byn valde att sälja traditionellt hantverk till turister. Kenya Wildlife Services hjälpte kvinnorna lära sig av framgångsrika grupper i hantverk med färgglada pärlor, även en hembryggd, lågalkoholhaltig öl och mer. Artiklarna finns också på en webbplats. Kvinnorna driver också en campingplats för turister.

Män?
En ung kvinna från byn som blir intervjuad av The Guardian säger:
”Vi gillar fortfarande män. De är inte välkomna här, men vi vill ha bebisar, även om vi är ogifta.” Samburu-män har anklagat fröken Lolosoli för att förstöra deras kultur och tradition. Arga män fortsätter att komma till byn och kräver sina fruar i en sådan omfattning att kvinnorna nu stannar uppe hela natten i skift för att se upp för dessa våldsamma inkräktare. Tur vi förstått mer i andra delar av världen, även om det finns mycket kvar.

”En kvinna, Mary, 34 år, berättar att hon såldes till en man på 80 år för en ko när hon var 16 år gammal. ”Jag vill aldrig lämna denna stödjande gemenskap av kvinnor,” säger hon. (x) ❤

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns!

Källor:
nyheter24.se
sv.wikipedia.org
newyorkminutemag.com
kulturehub.com
theguardian.com (x)
en.wikipedia.org
youtube.com

Blogginlägget nedskrivet 27/7-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).

En spännande och händelserik plats, Serengeti National Park, i Tanzania…

Äventyr, en plats att besöka för den resvana kan vara denna nationalpark. Serengeti nationalpark ligger i norra Tanzania och är verkligen omfattande och täcker ett stort område, siffrorna variera dock. Den är i alla fall den till den till ytan näst största i Tanzania. Parken upptogs 1981 på Unescos världsarvslista.

Serengeti, namnet härstammar från Maasai-frasen (massaj) ”siringet” som översatt blir ”oändliga slätter, utvidgat område”. Den är en av världens mest kända nationalparker, större är bara viltreservatet Selous längre söderut. Den är den djurmässigt bästa parken i norra Tanzania och på grund av sin kvalitet ett självklart huvudresemål året om.

---

Kortfattat kan Serengeti sägas bestå av stora grässlätter i söder, akaciesavann i mitten, trädsavann i norr, samt växlande trädsavann och slättområden kantade av låga berg i väster. På många håll förekommer kopjes – granitöar – som med sin vegetation och sina klippor är populära tillhåll för många slags djur, inte minst de stora katterna. De största floderna kantas av galleriskogar, dvs av områden med höga träd och tämligen tät undervegetation.

Tack vare sitt rika djurliv är Serengeti huvudresmålet på många safariresor i norra Tanzania. Också fågellivet är bra, och landskapet i de södra och centrala delarna är det typiska savannlandskap som många reser till Afrika för att få se. Bitvis kan vägen dit vara i riktigt dåligt skick, med gupp, hål, dålig beläggning och tvättbräda. Restiden från staden Arusha, varifrån de flesta safarier utgår, till centrala Serengeti är cirka sju timmar.

Om du vill undvika att färdas på dåliga vägar är safariflyget ett bra alternativ. Med flyg når du Serengeti på cirka en timme från Arusha. Det går dagliga flyg till de centrala (Seronera), norra (Lobo) och västra (Grumeti) delarna av parken.

Parken gränsar till Kenya i norr och det kenyanska viltreservatet Masai Mara. Mycket stora mängder med gnuer och zebror vandrar mellan parkerna. Under större delen av året finns hjordarna i Serengeti.

Historia?
Britter kom till Serengeti i början av 1900-talet och jagade lejon vilket gjorde att lejonen blev sällsynta i området. År 1929 blev ungefär 2 000 km2 av Serengetis nuvarande område till viltreservat. 1940 blev området skyddat. År 1952 fick Serengeti nationalparksstatus och området utökades 1959. I hundratals år hade massajer bott i området innan europeiska utforskare kom till platsen 1982.

Djur i parken?
Serengeti är unikt för sin stora koncentration av savannlevande djur där gnuernas vandring är en imponerande syn. Där finns omkring 30 arter av gräsätare som gnu (cirka 1,5 miljoner), zebra, afrikansk buffel, giraff, elefant, thomsongasell, grantgasell, topi, vårtsvin, flodhäst och koantilop. Serengeti har ett litet bestånd av den akut hotade svarta noshörningen. Hyenor ses ofta och brukar höras på nätterna.

I Serengeti finns 13 arter stora rovdjur. Några rovdjur är lejon, leopard, fläckig hyena , gepard, schakal och krokodil. Den starkt hotade afrikanska vildhunden finns i parken men ses sällan. Några av djuren som ses ofta är giraffer, som äter skott och blad i kronorna på akacior, topiantiloper, som betar gräs i öppen terräng, och hjordar med impalor, som oftast ses i områden med gles trädsavann. Vattenbockar, koantiloper, vårtsvin och afrikanska bufflar är inte heller ovanliga. Elefanter förekommer ibland i Seronera, men hjordarna rör sig över mycket stora områden.

---

Seronerafloden, är en av få floder som är vattenförande året om, löper genom Seronera och är en annan orsak till att det finns gott om djur i området. Vissa djur kommer för att dricka, medan andra, som flodhästar och krokodiler, lever i floden. Lejon kommer för att jaga bland de drickande djuren. Där finns också många fågelarter, alltifrån storkar och hägrar till småvadare. Tack vare den goda tillgången på vatten kantas floden av träd.

Fåglar?
I parken har också drygt 400 fågelarter siktats. Några exempel är struts, koritrapp, sekreterarfågel, rödnackad savannlärka och kronvipa. Dessutom finns en mängd rovfåglar som segelflyger i lufthavet som exempelvis gycklarörn.

---

Senare år?
2010 presenterade Tanzanias regering planer på att dra en stor väg igenom den norra delen av nationalparken. Vägens planerade dragning skulle innebära att gnuernas och zebrornas stora årliga vandring skulle behöva korsa vägen två gånger om året. Regeringens motiv för vägbygget är att den är nödvändig för att utveckla området väster om parken.

Planerna har väckt mycket kritik där kritikerna främst lyfter fram ett hot mot ekosystemet i termer av att klippa vandringsrutter, trafikolyckor, ökat tjuvskytte, mer människor och infrastruktur. Men – även röster från ekologhåll som är positiva till vägbygget börjat höras. Dessa röster gör gällande att Serengeti inte kan överleva om lokalbefolkningens ekonomiska utveckling förhindras.

När ska man resa dit?
För att se gnuhjordarna är december till juli den bästa tiden. Om man istället vill se rovdjur är tiden från juni till oktober bäst, men undvika de stora regnperioderna i april och maj.

Källor:
sv.wikipedia.org
savannen.com
safariresor.se
independenttravelcats.com

Datum för nedskrivning av inlägget 15/7-19.