Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 2-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. I del två börjar jag med verklighetens serie?

Lilla huset på prärien?
Laura Ingalls Wilder skrev i förberedelserna inför julen i Kansas:

”Mamma var upptagen hela dagen lång med matlagning och hon bakade saltbröd och svenska kex, och enorma kastruller med bakade bönor, salt fläsk och melass. Hon bakade vinägerpajer och torkade äpplepajer och fyllde en stor burk med kakor, och hon lät Laura och Mary slicka kakskeden. Och i hennes julstrumpa fick hon fyra gåvor, en kopp, pepparmyntsgodis, en hjärtformad tårta, och en helt ny krona.

På julbordet kunde finnas konserverade frukter och grönsaker, färska om möjligt, och för dem som hade råd, kanske nötkött eller skinka. Många kvinnor började baka för firandet veckor i förväg. Fotpallar och broderade näsdukar, en del familjemedlemmar kunde arbetat i månader före jul. Andra stickade halsdukar, mössor, vantar och strumpor.

Om familjen hade haft ett bra år, kanske barnen kunde få godis, små gåvor, kakor och frukt i sina strumpor. Vanligt på julafton var att familjen sjöng julsånger runt granen eller öppna spisen. På juldagen skulle de flesta gå till kyrkan, sedan hem för den traditionella julmaten och/eller tillbringa dagen med att besöka vänner och grannar.”

Ensamhet…?
Men också vanligt, många pionjärers hem var helt enkelt för små för att göra plats för ett träd som ex. gran. Många var dock ensamma, ofta cowboys, som spenderade en ensam kväll utan att kunna nyttja festligheter.

Soldaten, general G. A. Custer är omskriven och hans fru Elizabeth berättar i en bok hon skrev ,”Tenting on the Plains”, ”Tälta på slätten” (publicerad i 1887), om julfirandet:
”Vi hade en härlig jul … Vi hade en stor julgran och Autie (mannen) var jultomten och gav små personliga ord till alla som fick gå fram och ta emot hans gåva. Granen, trädet var väl upplyst.

Indianer och jul?
Indianerna firade naturligt ej jul, men efter hand som de ”amerikaniserades”, missionärer spred ordet om Jesus Kristus och kristendomen i hela landet, så antog de en del firande. Den första indianska julsången ska ha skrivits av en jesuitmissionär, präst, broder Jean de Brébeuf, runt 1640-41, skriven för Huron indianer.

Huronerna byggde ett litet kapell med granar och bark för att hedra krubban i Betlehem. Detta blev den plats där Jesus föddes. Vissa huroner reste så mycket som två dagar för att få ha julfirande. Djuren på krubban var en räv, bisonoxe och björn. Huroner gjorde också ett traditionell tält av skinn och denna julsång för dem skrevs ursprungligen på deras språk – översattes senare till franska, en mycket omtyckt och välkänd julsång idag.

Några rader om ”jultomten”, Santa Claus, St Nicolas eller som indianernas symboliska, Handsome Fellow. Lite av en indiansk tomte. Han är en stilig och modig man som bar en vit läderjacka och som gav gåvor till indianska barn. Idag är väldigt många indianer fattiga, lever i reservat, några har bättre ekonomi och firar julen med en kombination av europeiska seder och inhemsk kultur. En bild ovan visar staden Midland i Texas 1894, juldagen.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

 

 

Hur var julfirandet i Vilda Västern och – för indianerna…? Del 1-2

Juletider har firats olika och jag undrade lite hur det var i den s.k. Vilda Västern eller the Wild West. Ja på 1800-talet firade pionjärerna och cowboys på prärien ungefär på samma sätt som vi gör idag. Det var jultomte, presenter, dekorationer och – julfesten. Livet i Vilda Västern var hårt och oförutsägbart, det var ofta fruktansvärda snöstormar och kalla decembervindar. Män som jobbade i bergen fick sluta tidigare med sina gruvor med rädsla just för ovädret. Men man såg fram emot sång, lukten av hjortkött som rostats över öppen eld. Wow!

Julpynt?
Man pyntade med vad som fanns ex. tallkottar, nötter och bär. En julgran var dekorerad med hemgjorda ting, man gjorde även figurer och dockor av halm eller garn, band, bär, strängar med popcorn, veckat papper och pepparkakor användes också. Gåvorna var också handgjorda. Majsskalsdockor, påsar, egentillverkade leksaker, kuddar och broderade föremål gjordes alla med kärlek av familjemedlemmar.

Tidiga julfirare var upptäckarna Lewis och Clark med män under vintern 1805. Expeditionen hade nått Oregon Coast och väntade det varmare vårvädret i ett litet fort de hade byggt. Männen firade ledigheten genom att avfyra sina gevär och sjunga. Senare gav Lewis och Clark presenter till sina män ur de få leveranser som de hade med, näsdukar och tobak.

Traditionen med jultomten var populär bland barn vid gränsen och en tidskrift som heter ”St Nicholas” var tillgänglig. Denna tidskrift publicerades från runt början av 1800-talet till 1940-talet. Den var avsedd för barn i isolerade områden och i denna skrift på 500 sidor fanns berättelser, poesi, tävlingar, spel och hantverk. Det var särskilt hjälp för att hålla barn underhållna under de långa vintermånaderna vid gränsen.

Bland många nytillkomna familjer som var bland de första banbrytande fanns sådan stor lust till att fira jul i och med att de ville få hemkänslor. Catherine Haun, pionjär, skrev 1849, om att göra det bästa av en svår situation. 

”Även om man var van vid tält så tillbringade många den så. Jag minns inte att vi någonsin haft lyckligare ledighet tillsammans. Till jul hade vi biff på grizzlybjörn som vi betalade 2,50 dollar för, kål för 1,00 dollar – och även torkade äpplen!”

I del 2 på tisdag fortsätter mer om sederna vid jul.

Källor:
legendsofamerica.com
lifeintheoldwest.com
buckarooleather.blogspot.se
aaanativearts.com
christmas.lovetoknow.com
manataka.org

Blogginlägget nedskrivet 03/09 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

 

Berömd som få i västern, Davy Crockett, vem var han…? 2-2

Tidigare historia. 1775 bröt amerikanska frihetskriget ut. Engelsmännen tyckte att nybyggarna anpassat sig allt för väl i Nordamerika. De behövde inte sitt forna hemland längre och längtade allt mer efter att bygga ett samhälle åt sig själva. Många indianer såg sin möjlighet att bli av med de bråkiga kolonisterna, åtminstone försöka, och ställde sig på engelsmännens sida.

Men 1783 var konflikten över och engelsmännen hade tvingats dra sig tillbaka. Nordamerika hade blivit USA, Amerikas Förenta Stater. Det var bara det att indianerna inte var välkomna.

---

Fortsättningen om Davids liv. Vi är vid år 1813 när han fick höra att Creekindianerna anfallit Fort Mims i Alabama och dödat både kvinnor och barn. Under general Andrew Jacksons befäl arbetade han som spejare och soldat i den offensiv som var menad att slå tillbaka indianerna längre söderut. Under den här perioden blev Crockett ett respekterat namn i indiankretsar, då han var både stark och orädd. Den militära operationen kulminerade i slaget vid Tallapoosa-floden, där över 1000 indianer stupade.

---

Så småningom började Crockett intressera sig mer för politik, och inledde en framgångsrik karriär som fredsdomare. Hans gamle vapenbroder general Jackson blev vald till president och fortsatte att slå hårt mot indianerna. Crockett opponerade sig, men röstades gång på gång ner i kongressen som bestämde turerna i ”indianfrågan”. Efter att Crockett förlorat kongressvalet 1835 blev han desillusionerad av politik och beslutade att gå med i kampen i Texas Revolution.

Fort Alamo?
Till slut lockade äventyret igen, och Crockett reste till Texas för att hjälpa folket där bli fria från det mexikanska styret. Den 6 mars 1836 anfölls fortet Alamo av mexikanska trupper, men platsen försvarades av en liten grupp tappra, bland dessa Crockett och överste Jim Bowie, skapare av den berömda jaktkniven. Mexikanarna var överlägset fler och Alamos försvarare stupade till siste man.

Tragiskt – men 6 mars 1836 tros han ha dödats vid slaget i San Antonio, Texas. I en engelska översättning från 1975 uppgavs i memoarerna från en mexikansk officer som heter José Enrique de la Peña att Crockett och hans kamrater till vapen avrättades, även om de ”dog utan att klaga och utan att förnedra sig inför sina tortyrare.”

---

Ändå har frågor över memoarerna, som först publicerades 1955, stigit under åren, med vissa forskare som inte håller med om sanningen om berättelsen om Crocketts död. Som ett resultat är de exakta omständigheterna för hans bortgång vid Alamo fortfarande föremål för debatt. Medan de exakta omständigheterna för Crocketts död fortsätter att diskuteras, verkar det tydligt att den berömda David verkligen dog vid Alamo den 6 mars. Avrättad anser man tveksamma till.

Fortet idag.

Som sagt, Crockett dör kanske inte lika heroiskt som i Hollywood i Walt Disney-berättelsen, som fick honom att klubba ned mexikanska soldater med sin Old Betsy, hans tillförlitliga gevär, till slutet. Sedan fanns det en orädd John Wayne i filmen från 1960 som kastade en fackla in i krutrummet när han dog.

Crockett var mycket storvuxen och gjorde sig ett namn som skicklig björnjägare. Hos olika indianer lärde han sig jaktknep, hantverkshemligheter och flera sätt att kommunicera på. David – en legend.

Källor:
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
en.m.wikipedia.org
gw.geneanet.org
biography.com
bnd.com

Blogginlägg nedskrivet 12/12-19