Wallace Hartley, en av åtta musiker ombord på RMS Titanic, till slutet…

Ja, åtta man som fortsatte och spela musik för att lugna passagerarna. En del uppgifter går isär, troligen spelade man på två ställen – mest omskriven den trio man läst om. Eftersom de var anställda som musiker hade de ingen ”rätt” att rädda sig för att andra kom före…

Faktadelen?
White Star Lines var företaget som ägde och drev RMS Titanic. 1912 hade arbetande musiker mycket att vara tacksamma för om de anställdes för att spela på ett kryssningsfartyg. Arbetet var stadigt och tipsen var en viktig del av deras årsförtjänst. Det intressanta med Wallace Hartley, och de sju musikerna som gick med honom på Titanic, var att de anställdes billigt.

Musikerna från RMS Titanic omkom alla när fartyget sjönk. De spelade i syfte att lugna passagerarna så länge de kunde, och alla gick ner med fartyget. Alla män erkändes för sitt hjältemod efter olyckan, särskilt under de sista timmarna av förlisningen då de aldrig gav upp.

---

RMS Titanics åtta musiker – medlemmar i en tremannaensemble och en femmannaensemble – bokades via CW & FN Black, i Liverpool. De gick ombord i Southampton och reste som andraklasspassagerare.

Namnen: ❤
Musikerna som spelade på Titanic: Wallace Hartley, bandmästare, violin; Roger Bricoux, cello; William ”Theo” Bailey, piano; John Wesley Woodward, cello; John ”Jock” Hume, fiol; Georges Krins, fiol; Percy Taylor, piano; och Fred Clarke, basfiol.

Fram till förlisningsnatten uppträdde spelarna som två separata grupper: en kvintett ledd av violinisten och officiella bandledaren Wallace Hartley, som spelade vid tetid, konserter efter middagen och söndagsgudstjänster, bland andra tillfällen; och violin-, cello- och pianotrio av Georges Krins, Roger Bricoux och Theodore Brailey, som spelade på À La Carte- restaurangen och Café Parisien.

Efter att Titanic träffade ett isberg och började sjunka började de spela ända till slutet. Enligt uppgift var deras sista melodi hymnen ”Närmare, min Gud, till dig.” Så igen, alla åtta musiker dog i förlisningen.

Detaljerat: Namn, år, från, instrument.
William Brailey, 24, London, Pianist – Roger Bricoux, 20, Cosne-sur-Loire, Frankrike, Cellist. John Clarke, 28, Liverpool, Merseyside, Basist – Wallace Hartley, 33, Colne, Lancashire, Kapellmästare, violinist, hans kropp återfanns – Jock Hume, 21, Dumfries, Skottland, Violinist. Hans kropp återfanns och Hume var 21 år när han dog och hans fästmö, Mary Costin, var gravid med deras barn – Georges Krins, 23, Spa, Belgien, Violinist.

Percy Taylor, 40, London, Cellist. – John Wesley Woodward, 32, West Bromwich, Cellist. Så 3 – var antalet musiker vars kroppar återfanns (Clarke, Hartley och Hume); de andra 5 hittades aldrig.

De modiga medlemmarna på foto i Titanic-orkestern (Översta raden LR: Clarke, Taylor. Mellanraden LR: Krins, Hartley, Brailey. Nedre raden LR: Hume, Woodward), från The Illustrated London News, maj 1912. Bricoux visas inte. Bilden överst.

Tidsuppgifter?
Det har sagts att bandet började spela klockan 12.15, med tron att alla åtta hade samlats och börjat spela på samma plats samtidigt. Men bevis tyder nu på att det var trion som började spela vid denna tidiga tidpunkt, då passagerarna först samlades.

Musiken knuten till överlevandes minnen vittnar om att åtminstone ett band spelade långt bortom sänkningen av den sista livbåten – med ett ragtimenummer som positivt identifierades av två vittnen, Futrelle och Bride – vid tiden för sänkningen av den sista livbåten, och en vals identifieras av två, Barkworth och Bride, efter det.

De spelade i övrigt musik av Scott Joplin, Antonin Dvorak, Johann Strauss, några psalmer och några nya amerikanska sånger. En sak är säker, de uppträdde så länge det var mänskligt möjligt.

Som historien och en undersökning av den amerikanska senaten visade, fanns det för få livbåtar och 1 517 människor omkom i det iskalla vattnet i Nordatlanten. Fiolen med väska fann man och den såldes enormt dyrt på auktion.

Källor:
en.wikipedia.org
titanicfacts.net
titanicpiano.blog
criticsatlarge.ca

Blogginlägget nedskrivet 3/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Rev. F.M. Browne var prästen som tyckte om fotografera och överlevde Titanic…?

Mannen som fotograferade en massa på Titanic och hade turen ej följa med fartyget ned i havets djup.
Först, vem var du Francis? Jo, Francis Patrick Mary Browne (3 januari 1880 – 7 juli 1960) var en framstående irländsk jesuit och en produktiv fotograf. Hans mest kända fotografier är de av RMS Titanic och dess passagerare och besättning tagna kort – innan dess förlisning 1912. Han dekorerades som militärpräst under första världskriget

Bakgrund?
Browne uppfostrades och fick stöd av sin farbror, Robert Browne, biskop av Cloyne, som köpte honom sin första kamera strax innan den yngre mannen gav sig ut på en turné i Europa 1897. Otroligt vid denna tid! När han återvände till Irland, gick han med i jesuiterna och tillbringade två år i novisiatet vid St Stanislaus College, Tullabeg, County Offaly.

Annorlunda present?
I april 1912 fick han en present av sin farbror: en biljett till RMS Titanics jungfruresa från Southampton, England, till Queenstown, Irland, via Cherbourg, Frankrike. Han reste till Southampton via Liverpool och London och gick ombord på Titanic på eftermiddagen den 10 april 1912. Han bokades i hytt nr. A-37 på Promenade Deck.

Foton?
Browne tog dussintals fotografier av livet ombord på Titanic den dagen och nästa morgon; han tog bilder på gymnastiksalen, förstklassiga matsalen, sin egen hytt och passagerare som njuter av promenader på promenad och båtdäck. Han fångade de senaste kända bilderna av många av besättningen och passagerare, inklusive kapten Edward J. Smith, gymnasium-chefen TW McCawley, ingenjören William Parr, Major Archibald Butt, författaren Jacques Futrelle och många tredjeklasspassagerare vars namn är okända. Några med bland bilderna här.

Tur i oturen:
Under sin resa på Titanic blev Browne vän med ett amerikanskt miljonärspar som satt vid hans bord i den fina matsalen. De erbjöd sig att betala vägen till New York och tillbaka i utbyte mot att Browne spenderade resan till New York i deras sällskap. Browne telegraferade sin överordnade och bad om tillåtelse, men svaret var ett otvetydigt . ”GET OFF THAT SHIP – PROVINCIAL”. Ungefär som, ”gå av fartyget nu – och på den plats du är!

---

Brownes resa?
Han lämnade Titanic när hon lade till i Queenstown – och återvände till Dublin för att fortsätta sina teologiska studier. När nyheten om fartygets förlisning nådde honom insåg han att hans bilder skulle vara av stort intresse och han förhandlade fram försäljningen av dem till olika tidningar och nyhetsförmedlingar. De dök upp i publikationer runt om i världen. Browne behöll negativen. Eastman Kodak företaget gav honom senare fri film under hela hans liv – och Browne bidrog ofta med foton till The Kodak Magazine. På grund av kostnaden trycktes många av hans negativ aldrig ut.

Hans död?
Francis Browne dog i Dublin 1960 och begravdes på jesuittomten på Glasnevin Cemetery i Dublin.
Hans negativ låg bortglömda i 25 år efter hans död; och de hittades av en slump 1985 när fader Edward E. O’Donnell, upptäckte dem i ett stort metallrör, som en gång tillhörde Browne, i de irländska jesuiternas arkiv. När röret öppnades fann man negativen.

Rev. i ingressen betyder – The Reverend, hederstitel som oftast placeras före namnen på kristna präster. Och Francis Browne är allmänt känd som ”Fader Browne”, även om han inte blev präst – förrän 1915. När han var ombord på Titanic var han fortfarande en jesuit ”scholastic”. Han var med i Jesuitorden, egentligen Jesu sällskap (latin Societas Iesu), som är en manlig katolsk orden, där han utbildade sig. Som elev.

Märklig historia med lyckligt slut för honom.

Källor:
instagram.com
sv.wikipedia.org
titanic.fandom.com
en.wikipedia.org
time.com
coastmonkey.ie

❤
Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd -vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 15/1-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Om ur och klockor, historik – fascinerande fakta och kuriosa ….

Ur led är tiden sa någon känd, men kanske hade denna ingen klocka, rova eller ur? Jag tänkte berätta lite kul och intressanta saker – en del med bild om denna sak vi använder för att få ordning på dygnet. Bland män var faktiskt fickur det mest populära alternativet fram tills åtminstone början av 1900-talet. Bilden överst på ett solur.

---

Klockans historia.
Det är viktigt att poängtera att det är få personer som är ense om när det första armbandsuret faktiskt skapades. Att påstå sig vara världens äldsta urmakare har även kommit att bli något standard i branschen för alla företag vars tillverkning kan härledas till åtminstone 1800-talet.

Förvirringen beror även i viss utsträckning på att det inte finns någon gängse definition av vad som krävs för att något ska anses vara en armbandsklocka. Räcker det med en klocka som hänger från handleden? I så fall verkar det som att denna sorts klockor fanns tillgängliga i begränsad utsträckning redan under 1500-talet.

En smått mytisk händelse inträffade 1571 då Robert Dudley, earl av Leicester, till Elisabet 1 av England överlämnade vad som beskrevs som en armklocka. Ingen vet exakt hur den såg ut, då den varken dokumenterades eller bevarades. Vad man däremot vet är att händelsen utspelade sig dryga tjugo år efter fjädrar och skruvar hade möjliggjort mer tillförlitliga och smidiga urverk.

---

Därför är det inte omöjligt att historien förtäljer berättelsen om ett av de första armbandsuren. Men det bör nämnas att många är skeptiska gällande huruvida detta ens handlade om vad vi numera skulle kalla för ett armbandsur. Okej?

Det första armbandsuret?
Ja, det första specialtillverkades åt Napoleons syster av Bréguet år 1810. Under det efterföljande seklet var armbandsuren avsedda för kvinnor. Men armbandsur blev populära bland officerare i första världskrigets skyttegravar. Anfallen baserades på klockslag men fickuren var opraktiska att använda, därför bar en del av officerarna fickur i armhölster.

Armbandsur började inom kort att massproduceras och efter kriget blev armbandsuret en trend bland välklädda män. 1933 tillverkades det första armbandsuret för barn; det bar Musse Pigg-motiv. 1957 kom det första batteridrivna armbandsuret och 1972 var det premiär för digitala armbandsur. Där var fakta med år.

Armbandsurets historia?
Om man tar en titt i 1898 års upplaga av Svenska Akademiens Ordbok så finner man den inte allt för kreativa beskrivningen av ett armbandsur som ett ur som helt enkelt är tänkt att bäras i ett armband. Få personer blir nog särskilt mycket klokare av en sådan beskrivning, men vad det pekar på är att redan på den tiden var armbandsuren tillräckligt välanvända för att inte kräva någon närmare närmare förklaring. De var med andra ord en vardagspryl.

---

Ur – i tiden?
År 1905 grundade tysken Hans Wilsdorf och hans svåger Alfred Davis ”Wilsdorf and Davis” i London. Den huvudsakliga verksamheten var vid denna tid import av schweiziska urverk som monterades i boetter som tillverkats lokalt. Från början såldes dessa tidiga armbandsur till juvelerare som sedan satte sitt eget namn på urtavlan innan de såldes. De första uren från Wilsdorf och Davis var vanligen märkta ”W&D” på boettens insida.

---

El-klockor?
Den elektriska klockan blev inte poppis förrän på 1960-talet då numera legendariska Seiko lanserade den första kvartsklockan. Vad som särskilde dessa från övriga elektriska klockor var att de använde kvartskristall, numera ersatt med syntetisk kvarts, för att med hjälp av ett batteri generera en särskild frekvens som kunde driva klockor på ett sätt som gjorde dem avsevärt mycket mer effektiva och tillförlitliga än både mekaniska och övriga elektriska klockor. Många har kommit att anse armbandsuret Astron, eller Seiko Quartz-Astron 35SQ, vara det första funktionella armbandsuret med kvarts.

---

Ett fickur som kuriosa, värdet 1,3 miljoner kronor drygt.
Ja, vi hamnar på Titanic. Fickuret tillhörde en steward på fartyget vid namn Edmund Stone. Han var en första klassens steward och han hade hand om huvudnycklarna till första klass kabinerna. Klockan slutade att slå klockan 02:16, vilket mest sannolikt var det exakta ögonblicket som Edmund Stone landade i det iskalla vattnet i Atlanten. När den såldes under 2008 för 130 000 euro slog den rekordet som det dyraste Titanic-objekt, men det rekordet har sedan brutits. Bild.

---

Japansk klocka?
Det är det japanska Seikosha uret “Kamikaze” – för självmordspiloter som kraschade direkt i amerikanska fartyg – ett sista försök för att sakta ner den kraftfulla amerikanska marinens framsteg. Seikosha var en filial av det japanska företaget Seiko som producerade klockor bl.a. och år 1881 – öppnade redan Kintaro Hattori klock- och smyckesbutiken ”K. Hattori” i Ginza-området i Tokyo, Japan. Kamikaze – producerades 1940 – 1945. Bilden ovan.

---

En bild ovan på – Al Capones fickur som såldes på auktion för dryga 743 000 kronor. Om den kunde tala hade den nog en del berätta…

---

En väldigt udda klocka.
En Eszeha-klocka som var graverad med ‘Zum 6.2.1939 herzlichst A. Hitler‘ (‘Den 6 februari 1939, mest kärleksfullt, A. Hitler’) med en registreringskod 86439 och som hade gömts i ett Münchenmuseum. Platinaklockan gavs till Eva Braun av nazistledaren bara några månader innan andra världskriget startade. På hennes 27-årsdag den 6 februari 1939. Man fann den exakt på Gallery of the Modern i München, Tyskland. Bild på fram- och baksidan.

Så idag världens dyraste klocka.
Graff Diamonds Hallucination. Pris: Idag – cirka 486 579 500 kr (486 miljoner), 2020:s kurs i oktober. Världens dyraste klocka kommer från Graff Diamonds. Hallucination är ett glittrande konstverk med över 110 karat färgglada diamanter på ett armband av platina. Ses på foto under.

Wow, själv samlar jag ej på klockor direkt, men har en del sparade, roligt.

❤
CORONA:
Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.

Blogginlägget nedskrivet 31/10-20
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).
Ev skrivfel kan ske, källor från ex. utland kan skapa det, men ändrar snarast 🙂