För många äldre är denna mannen TV:s tidiga ansikte, Sven Lindahl, mild framtoning och kallad Mr Aktuellt. Det var då – det fanns bara en kanal och ett nyhetsprogram. Den som var nyhetsuppläsare blev som en bekant i de svenska hemmen.
Minns du Sven?
Sven Gustaf Lindahl, född 25 juni 1937 i Stockholm, är en svensk journalist, nyhetsankare, kompositör och textförfattare. Han var verksam på Expressen 1957-58, Stockholms-Tidningen 1958-60, Dagens Eko 1960-62, Sveriges Television 1962-79.
Och han skrev låtar, Svensktoppshits, fast jag gillade en med Lasse Lönndahl som blivit okänd – Säg vad har hänt med vår värld. Han är känd för sina schlager Mälarö kyrka och Hambostinta i kort-kort mest. Han ledde Melodifestivalen 1963 och 1966 samt var svensk kommentator i Luxemburg 1966 då Lill Lindfors och Svante Thuresson kom tvåa. Hade eget radioprogram Nattskiva 67-68 och är sedan 1969 medlem i SKAP, Svenska kompositörer av populärmusik.
Sven Lindahl är flygutbildad vid Stockholms Flygskola 1964-65 och leveransflög en tvåmotorig Cessna 310 över Atlanten. :O Han var verkställande direktör i Video Commercial Scandinavia AB 1979-98 samt är sedan 2003 medarbetare i månadsmagasinet Nostalgia, idag är jag tveksam. 1979 försvann Sven Lindahl från TV-rutan. Efter att ha gjort Strandhugg, en programserie om båtliv, nappade han på att bli producent för fritidsbåtsföretaget Storebros internationella marknadsföring. Där blev han kvar till pensionen.
Familjen – hustrun och apoteksteknikern Birgit, sonen Mikael och dottern Catharina. Fyra barnbarn. Bor i ett 1800-talshus i Sörmland.
Under tonåren hade Sven ett boogieband, trummor, bas och själv på piano. Han blev sedan svetsarlärling. Så TV. Uppgiften var att skriva telegrammen till den dagliga Aktuellt-sändningen klockan 22.00. En kväll dök inte recitatören Karlstedt upp. Så Sven fick läsa nyheterna, sedan blev det den noggranne och vältalige 25-åringen som skulle vara nyhetsuppläsare.
Citat Sven:
”Jag gillade aldrig uppmärksamheten. Men lagarbetet var roligt, att tillsammans jobba fram någonting bra. Jag älskade också när något gick åt helsike mitt under en sändning, för då fick man spela ut sitt eget register och avslöja vem man var. Och det brukade även gå rätt bra att helt vara sig själv.”
Han var flygrädd innan, men tog ändå flygcertifikat. Han var också god vän med sångaren Gunnar Wiklund. Han ringde ofta och ville gärna åka med honom när han skulle upp i något flygplan. Sven växte upp i Stockholmsförorten Norra Ängby. Han läste inte mycket, men tyckte om att skriva, var en liten ensamvarg som gillade att knåpa ihop verser och dikter, något för uppläsning när någon i släkten fyllde år eller andra lämpliga tillfällen.
Han uppskattade också barndomens somrar i Valskog i Västmanland, där pappa Gustaf växte upp, och dagarna med hästarna Loke, Docka och Bläsen och alla grisar. Av kompisarna kallades Sven för – Toles.
Hur namnet Toles kom till?
Det var krigstider så husen eldades med ved. En stor hobby var att hänga kvar så länge som möjligt bak på lastbilarna när de körde i väg efter att ved hade levererats. Men inte Sven. Hans mor Gunhild hade sagt att det var farligt. ”Jag toles inte”, sa Sven till de andra och så – kom smeknamnet till.
Låtar?
Han gjorde även text och musik till Lill-Babs, Lasse Lönndahl och Sven-Ingvars. Som jag kände på mig – så fick han en skiva med Procul Harums A whiter shade of pale: ”Gå hem och gör någonting liknande, Sven!” Yes! 🙂
En stor TV-man.
Källor:
minnenasjournal.nu
sv.wikipedia.org
sfi.se
vk.se
dn.se
Zenzationella Människor Et Facto 