Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2925 inlägg. Carpe diem.


1 kommentar

Uppfinningar du ej visste vem som var först med… och vilka var de?

uppteleskopet

En del saker kom till tidigt, några senare – så jag ska ta några namn så kan du fundera på vad de kan ha uppfunnit. Namn som: Hans Lippershey, Tim Berners-Lee, Anna Heilborn eller – Louis Breguet och Igor Sikorsky.

Vi börjar med den äldsta prylen och det av dessa är – teleskopet, kikaren, redan 1608! Tyvärr räknas denne man som – den mest troliga ”misstänkta” var en tysk optiker vid namn Hans Lippershey. Han föddes 1570 i Wesel, Tyskland, men lite är känt om hans tidiga liv. Han flyttade till Middleburg (nu en holländsk stad) och gifte sig 1594. Han började med optik och blev så småningom en mästare på linser.

Han försökte på alla vis med olika metoder för att skapa glas för glasögon och andra användningsområden. I slutet av 1500-talet började han experimentera med att ställa in linser för att förstora utsikten över avlägsna föremål. Utbildning: Utbildad som optiker i Middleburg, Zeeland (Nederländerna).


Det finns en berättelse som säger att vissa barn lekte med bristfälliga linser från hans verkstad för att få avlägsna föremål att se större ut. Deras råa leksak inspirerade honom att göra ytterligare experiment efter att han såg vad de gjorde. Han byggde ett hus för att hålla linserna och experimenterade med hur de placerades inuti. Medan andra, som Jacob Metius och Zacharias Janssen, senare också hävdade att de uppfann teleskopet, var det Lippershey som arbetade med att göra den optiska tekniken och applikationen perfekt.
Hans dog i Nederländerna 1619, bara några år efter Galileos monumentala observationer med hjälp av teleskopet. En krater på månen har hans namn till hans ära, liksom asteroiden 31338 Lipperhey. Dessutom bär en senare upptäckt exoplanet hans namn. Det var det kändaste 🙂


260 år framåt?
Japp, namnet blir John Peake Knight, uppfinning – 1868 och det gällde – trafikljuset. John var ingenjör och järnvägsdirektör. Han utbildade sig i Nottingham, men hoppade av grundskolan vid tolv års ålder för att arbeta i paketrummet på Midland Railway. Han flyttade snart över till Brighton-linjen, där han fick snabb befordran, blev chef för South Eastern Railway vid tjugofem års ålder och trafikchef för Brighton-linjen vid 40 års ålder.

Han var personligen bekymrad över passagerarsäkerhet; införande av elektrisk belysning och att dra säkerhetslarm till vagnarna. Han riktade också sitt intresse för allmän säkerhet till vägtransporter och föreslog 1865 ett semaforsystem för reglering av trafik, med signalen ersatt av röda och gröna lampor på natten. Hans idé accepterades av hemmakontoret,och den första trafiksignalen i Storbritannien sattes upp vid Westminster Bridge 1868. Han fortsatte att fungera som General Manager för London Brighton och South Coast Railway fram till sin död av en allvarlig stroke vid femtio års ålder. En viktig sak.


1900-tal:
Anna Heilborn, fotot under här, uppfann något 1906 som långt senare kom att användas mycket. Anna Juliana (Julie) Heilborn, född Rudbeck levde 1865–1960 i Nacka, hon uppfann det transportabla sportköket, även kallat campingköket.
Förutom att ägna sin tid och kraft åt familjen arbetade Anna på att förbättra och förenkla sin vardag genom att uppfinna praktiska saker för hushållet. År 1906 sökte och erhöll hon patent för ett portabelt sportkök, som kunde bäras på ryggen och som möjliggjorde matlagning i det fria.

uppAnna Heilborn

Sportköket var en sinnrik konstruktion. Det hade utformningen av ett skåp. I dess mitt fanns en plåtklädd låda där en mindre fotogenbrännare monterats. Plåten skyddade mot brand, och denna del av köket hade även en ventil för att reglera brännarens luftintag och värmestyrka. På skåpets ena sida fanns det hållare för matlagnings- och serveringsattiraljer som tallrikar och bestick.

Dess andra sida fungerade som skafferi och var indelat i olika lådor och fack som gav plats åt livsmedlen. Skåpets sidostycken var dessutom vridbara och kunde monteras till ett avlångt serveringsbord. Det portabla köket var alltså både ett kombinerat kök och matsal som med enkelhet kunde byggas upp, nedmonteras och flyttas efter behov. Anna Heilborns sportkök var tänkt att nyttjas av privatpersoner, exempelvis på familjeutflykter. Bra Anna!


Mot 1925 och ost!upposthyvell

Denna man, Thor Bjørklund – uppfann en viktig sak, och han levde 1889-1975, och var en norsk möbelsnickare. Thor var snickaren som blev irriterad över att han inte kunde få de tunna skivor av osten han önskade med kniv.

Vad göra? Jo, han började 1925 i Lillehammer experimentera med sin snickarhyvel i hopp om att kunna skapa något liknande i ett format som passade i köket, vilket lyckades. Han gjorde till en början osthyvlar till sin bekantskapskrets och fick den 27 februari 1925 patent på redskapet, som idag nog finns i de flesta hushåll i Norden.

uppThor Bjørklund

Tänk, en ostmacka utan ost 🙂

Mer udda uppfinningar på gång 🙂

Källor:
faktabanken.nu
greelane.com
findagrave.com
sv.wikipedia.org


CORONA:

Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökat mer i januari 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.

Blogginlägget nedskrivet 17/1-21


Tekniken som påverkar information och vi idag ej vet, sant eller bluff?

nessie_intro

Vi lever numera i ett mediaflöde utan hejd. Och idag nås vi av nyheter ofta medan de sker. I allt utbud finns det bra och mindre bra, men också falska saker, ibland dolt. En vän frågade om media styr oss med tekniken? Bilder arrangeras?

Svaret rakt av är ja, och mycket. Vilka vi kan lita på kan vara svårt då man numer kan mixa med bilder, klippa bort, lägga till, photoshoppa etc. Jag ser att detta har skett sedan media kom till, så inget är nytt, smaka på ordet ”propaganda”.

Jag ska påvisa några exempel, skrev om månen häromdagen. Har den hänt eller var det en bluff? Sant.

Bildmanipulation? Fusk som väcker känslor. Ett foto är en äkta bild av verkligheten, så vill vi gärna tro. Men historien visar många exempel på det omvända, vi har manipulerat ända sedan fotografins födelse. Ett fotografi från 1937 där Adolf Hitler besöker filmaren Leni Riefenstahl. Hitler hade med sig sin propagandaminister Joseph Goebbels som senare retuscherades bort. Bilden t.h. med X.

hitler

Enklare fejkbild som många svalde. Sekunderna från katastrofen. När planen flög in i World Trade Center 2001 rotade ungraren Peter Guzli i sina fotoarkiv. Sen lade han till ett flygplan på en fyra år gammal turistbild. Djungeltrumman gick glödhet och Guzli blev snabbt känd som ”The tourist guy”, vars kamera ”mirakulöst räddats” ur ruinerna. När bluffen blev ett faktum blev The Tourist Guy kultförklarad och ett tacksamt föremål för bildparodi. Se bild.

skyskrapan

Bigfoot? Vi vänder oss mot Bluff Creek, 20 oktober 1967. Patterson stannar till och håller kameran stadigare. Varelsen hejdar sig och vänder sig om. Under ett kort ögonblick betraktar den honom för att sedan försvinna bort, in i den djupa skogen. Patterson som höll i filmkameran var inte vem som helst. När han mötte varelsen i skogsbrynet den där höstdagen var han redan i full gång med att göra en dokumentär om Bigfoot.

Länken som gått runt.
https://www.youtube.com/watch?time_continue=9&v=Us6jo8bl2lk

Tre år tidigare hade han dessutom givit ut en bok i ämnet. Att han i den vevan lyckades fånga huvudpersonen på film var för många lite för bra för att vara sant. Men skrapar man lite på ytan av personen framstår han som en märklig figur. Huvudet kortare än många av sina vänner och ändå stark som en oxe. Duktig på rodeo och armbrytning, men också en påhittig innovatör med stor fallenhet för det konstnärliga. Oavsett vad han företog sig var det alltid samma mål som hägrade – att bli rik.

Något varaktigt jobb tycks han aldrig ha haft. Istället byggde han små diligenser som drogs av getter, försökte introducera en variant av rockring och uppfann en termos. Men rik, nej. Många av hans projekt slutade i fiasko, med ett tydligt undantag – Bigfoot. Kameran som han använde för att filma sin berömda Bigfoot hade han hyrt och sedan, på typiskt manér, struntat i att betala för sig.

Bara några år efter att filmen togs avled Roger Patterson, 39 år ung, i Hodgkins sjukdom. Decennier senare kom desto intressantare påståenden. En man vid namn Bob Heironimus trädde 1998 fram och hävdade att det i själva verket var han som var Bigfoot. Som en vän till Patterson hade han fått betalt för att dra på sig en gorilladräkt och vandra omkring framför hans kamera.

Allt som Herionimus berättade kring dräktens konstruktion stämde inte riktigt med andra uppgifter. Teorin att Pattersons Bigfoot var en vanlig man i gorilladräkt stärktes ytterligare 2002. Då kom nämligen nästa pusselbit i mysteriet, i form av Philip Morris. Morris drev på 60-talet en firma som sysslade med kostymer och rekvisita till trollerinummer. Han hävdade bestämt att han 1967 hade sålt en gorilladräkt på postorder. Beställaren ska ha varit en viss R. Patterson.

rogpatters

En av bilderna här?
Varför inte göra konflikten mellan Israel och Libanon 2006 än mer spännande med lite rök? Sagt och gjort – fotografen klonade. Och klonade. Och klonade. Så alla rökmoln är ditsatta efteråt. isrliban

En annan visar en man som slåss på gatan bland eld och bomber?
När man ser mannen bakifrån ser man den är ”riggad” för foto. Där står ett flertal fotografer för att få ”bra bilder”.

behind_the_scenes1

Norra Skottland, 19 april 1934. Den lokala sjövakten med ansvar för Loch Ness hör plötsligt röster nere vid sjökanten. En närmare undersökning avslöjar att rösterna tillhör en pappa som tillsammans med sin styvson befinner sig vid vattenbrynet. Allting tycks vara helt i sin ordning. Vad han inte vet är att på sjöbottnen, precis intill pappans fötter, ligger någonting som snart ska skapa sensation och få världens monsterjägare att vallfärda till platsen. 1993, nästan 70 år efter bildens tillkomst, rätades frågetecknen ut.

Förkortat så skedde det att man hade gjort fotspår vid stranden med – askfat hemifrån. Efter som man skrattade åt honom så tog han en revansch. Man skaffade en leksaksubåt samt lite formbar modellmassa. Nu var sjöodjuret skapat! Grannarna Marmaduke Wetherell och Ian Wetherell hoppade in i bilen och körde den långa biten upp till Loch Ness. När de hittat en lämplig plats sjösatte de ubåten och tog flera bilder med Ians Leica-kamera.
Detta fenomen som man ännu tror på är nästan 70 år sedan. Kan det därutöver finnas en riktig ”Nessie”? 🙂

submarine

Såg en svensk variant som skedde för några år sedan då en känd naturfotograf använt sig av att fejka sina foton. Jag hoppar över namnet, ”naturfotografen som fejkade bilder på lodjur.” 2011 – Näthatet sköljde över honom efter att det hade avslöjats att han hade manipulerat foton. Men vad fick årets naturfotograf att riskera allt och – hur tänker han kring äkthet i naturbilder idag? En annan jägare som fotat lodjur insåg att här fanns det mer lo än han någonsin sett på plats.

Han erkände och förklaringen är som vi tror. Han drabbades väl av detta att vilja mer än vad naturen gav. Ett fenomen som också går att tyda på nätet.

Några tips om du vill känna dig mer säker på äkthet i reportage.
För att slippa gå på bluffar finns det ett antal steg du kan följa för att kontrollera uppgifterna.

1. När du ser en text i sociala medier eller på en sajt, fundera på om det som står där verkligen är rimligt?
2. Många sajter har en ”Om oss” eller liknande sektion. Klicka runt och se vad som står, ofta blir det uppenbart att det är satir.
3. Kontrollera avsändaren, alltså användaren som delat bilden eller artikeln i sociala medier. Verkar kontot vara suspekt, verkar agendan vara tydlig?
4. Fundera på vad användaren som delat har att vinna på att de felaktiga uppgifterna sprids.
5. Googla runt. Har etablerade medier eller trovärdiga personer skrivit om en viss händelse är sannolikheten för att det stämmer större.

Och du och jag söker alltid äktheten, källor som visar på korrekta svar. Japp.

Källor:
moderskeppet.se
kamerabild.se
resume.se
sverigesradio.se
expressen.se
youtube.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Goggomobil var en tysk mikrobil på 60-talet, med motorn bak…

goggomobil

En annorlunda bil kunde man stöta på omkring 1960-talet, en liten och billig. Det handlar om – Goggomobil, en tysk mikrobil tillverkad av företaget Glas mellan 1955 och 1969. För Hans Glas var det på 50-talet uppenbart att det tyska folket behövde bilar – eller snarare nödbilar. Och så föddes den här. Prototypen visades hösten 1954 och i mars 1955 kom serietillverkningen igång. Goggomobil liknade onekligen en riktig bil, fast väldigt liten och med skottkärrehjul.

Inte många känner till tyska familjeföretaget Hans Glas GmbH som grundades 1883, en verkstad för reparation och tillverkning av jordbruksmaskiner. Inte heller känner man till skotertillverkaren Glas med modellen Goggo-Roller. Men den nya lilla bilen var tänkt för familjer med fyra medlemmar. Den tillverkades 14 år i olika utföranden, men gemensamt för alla var luftkylda, tvåcylindriga tvåtaktare på 250, 300 resp. 400 kubik – monterade bak.

Man tog i lite och kallade bilarna Goggomobil T250 respektive 300 Limousine. Tvåtaktsmotorns effekt låg på 13,6 resp. 14,8 hk – 0–100 km/tim var inte mätbart av det enkla skälet att modellerna toppade 72 resp. 85 km/h. Trots låg fart och blygsam accelerationsprestanda förfogade de här vagnarna över fyrväxlade lådor, som dock var helt osynkroniserade. Karosskonstruktionen var av självbärande typ och såväl fram- som bakvagn var spiralfjädrade. En nackdel var att bakvagnen hade så kallade pendelaxlar, vilket aldrig har bidragit till säkra köregenskaper.

Måtten var också blygsamma. Den så kallade limousinen var bara 290 cm lång och 128 cm bred. Coupén var faktiskt större: 304 cm lång och 137 bred. I oktober 1957 erbjöds även en peppigare motor, en 400-kubikare som gav 20 hästar jämnt. Det hände mer 1957 för på hösten fick bilarna vevar till sidorutorna istället för de tidigare skjutfönstren.

goggomobil2

Goggomobilen blev i 1950-talets Västtyskland en populär småbil. Precis som Volkswagen, BMW Isetta, Messerschmitt och flera andra var Goggomobilen en tänkt folkbil. I takt med Västtysklands ekonomiska uppgång försvann dessa småbilar och Goggomobilen var inget undantag. Under 1960-talet kom Glas med nya och större modeller.

Glas hade fler modeller men motorn som tvåcylindrig av eget fabrikat hade ett skäl. Det räckte med ett enklare körkort om fordonet hade en motor med en slagvolym mindre än 250cc. Grillen var mest för syns skull, motorn satt nämligen bak.

1955colaEn bil jag minns en granne hade, polerad och fin långt efter sista bilen kom ut.

Vem var denna Glas? Hans Glas, föddes 1890 i Pilsting, Niederbayern, död december 1969 i Dingolfing. Hans var en tysk ingenjör och företagsledare.

Hans Glas var Bayerns svar på Carl F.W. Borgward och byggde upp Glas-fabriken i Dingolfing.

Som ni läst, under 1950-talet blev fabriken berömd för sin småbil Goggomobil och skotrar. Härliga bilder, en som använts för utkörning av drycker. 🙂

Källor:
vibilagare.se
sv.wikipedia.org
teknikensvarld.se
erik.gjermundsen.net