Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner NYA inlägg, Klockan 08 -VARJE ONSDAG, LÖRDAG OCH SÖNDAG! MED MERA. 2700 inlägg.


Hur var det med Anders Zorn med alla nakna kvinnor på bild och målningar…?

zorn2

Någon frågade sig hur hans fru Emma Zorn stod ut? Mannen som hon var gift med, men ej bodde ihop med, han var mest på resa. Men läs hur han var. Fakta?

Anders Zorn gifte sig är 1885 – han var 25 år, med Emma Amalia Lamm också 25 år. Han gifte in sig i en finare familj. Och de fick inga barn. Även om den nyutexaminerade akademieleven Leonard Zorn (som han hette då, det var Emma som började kalla honom Anders) hade en obestridlig talang var äktenskapet en mesallians.

Någon kallade honom ”sprätthök och en charmerande bohem”, men hennes mamma Henriette gjorde honom till favorit, och bidrog till att romansen hölls vid liv under de första svåra åren innan Zorn blev den internationella celebritet han med tiden skulle bli. Vi ska skärskåda denna konstnär. Anders Leonard Zorn som föddes i Utmeland i Mora i Dalarna den 18 februari 1860 som son till den tyske bryggmästaren Johann Leonard Zorn (29 år ) och Grudd Anna Andersdotter (22 år ) men han växte upp vid sina morföräldrar. Hans far kom ifrån Reichenberg i närheten av Würzburg i Tyskland.


Målning?
Redan 1876 började han ägna sig åt akvarellmålning, bara 16 år. På konstakademin lärde han känna Bruno Liljefors som han blev god vän med. Två år senare började han i modellskolan, där han sedan var i tre år.

zorn

Hur vi ser Zorn?
Yppiga kvinnor i vattenbryn, det är kanske det de flesta av oss förknippar med nationalmålaren Zorn men han var en flitig fotograf också. Det är foton från Zorns resor runt om i världen, bland annat en marknad i Polen, en bordell i Kairo men också selfies på Zorn och en av hans hundar (se högst upp). Han gjorde sedan resor också till Spanien, England och Nordafrika.

Anders Zorn blev i nutid bekant aktuell på nytt via boken med hans fotografier och den utställning som visats på Fotografiska museet i Stockholm m.fl. ställen – sedan till Zornmuseet i Mora. Det är Staffan Lamm som på ett förtjänstfullt sätt grävt fram de gamla bortglömda fotografierna.


Naket?
För det första: nakenbilderna dominerar. Här finns hela skalan från nätta och rättframma nakenstudier till allt grövre bilder som gränsar till ren pornografi. Ja, här finns till synes även våldsamma inslag. En del unga kvinnor ser ut att vara fotograferade efter att ha fallit offer för både seriemördare och våldtäktsmän. Scenerna påminner om nutidens allt grövre kriminalfilmer. Enligt en expert. I Frankrike mottogs han som en stjärna då målningarna var öppna och naket var de ej van vid som Zorn fångat dem.

Sagts om Zorn:
”Anders Zorn var inte alltid någon trevlig figur, särskilt inte när brännvinet flödade. I författaren Lars Forssells memoarer ”Vänner” skriver han om en ung Evert Taube som råkade hamna vid samma krogbord som de äldre ”kulturmännen” Erik Axel Karlfeldt, Albert Engström och Anders Zorn. Han stod inte ut med deras ”hänsynslösa, manschauvinistiska övermänniskoideal”.

”Han tog en bild på sig själv nyårsdagen 1920 med hunden Liten på sin axel. Som ni ser överst. Fel? Hunden är intill honom under armen. Han stirrar rakt in i kameraögat. Blicken är stirrande, naken, utsatt, på väg in i evigheten. Kroppens förfall är monumental. Anders Zorn är ett vrak och absolut ingen reklampelare för varken brännvin eller cigaretter. Ödet är beseglat. Alla ska i jorden. Så även uppkomlingen, målarkungen, klassresenären, frossaren, livsnjutaren och mansgrisen. En fråga förblir obesvarad. Hur stod Emma egentligen ut?”

Målning?
Det är väldigt få målningar som han har använt fotografiet som förlaga. Zorn gjorde en etsning av Strindberg, och han ville att Strindberg skulle sitta för honom men Strindberg var ingen lätt person att ha att göra med och han skickade ett foto istället men då sa Zorn att jag kan inte måla efter ett foto för det blir bara dött.


zorn1885emma

Emma?
Under förlovningstiden var Emma och Anders oftast skilda åt, varför kontakten framför allt upprätthölls genom brev. Även under deras drygt 35-åriga äktenskap levde Emma och Anders på var sitt håll, ibland för att det föll sig så och ibland därför de faktiskt valde det vilket även detta genererade många brev. Emma avled 1942.

Äktenskapet var ofrivilligt barnlöst och Anders Zorn var en kvinnokarl, med god och omväxlande aptit, vilket bland annat resulterade i en flagrant otrohet med den amerikanska societetsdamen Emily Bartlett och en i annat sammanhang förvärvad syfilis. Zorn bjöd in älskarinnan till sin och Emmas stora villa i Mora. Inte en alldeles vanlig scen ur ett äktenskap.

Älskarinnan på plats?
Denna unga amerikanska som hade skilt sig från en av paret Zorns konstnärsvänner i Paris, skulptören Paul Bartlett.
Sommaren 1898 är hon på besök hos paret Zorn i Sverige. Anders Zorn berättar i sina ”Självbiografiska anteckningar” om hur han vid ett strandhugg hos vän i skärgården om kvällen får syn på Emilie genom ett upplyst fönster.

Hon sätter upp sitt hår för natten. Hon är naken. Fylld av voyeuristisk vällust kan han ”ostört beundra en den vackraste kropp jag någonsin sett och ej underligt om jag blev farligt upptänd jag, liksom andra män vid åsynen av hennes ansikte endast”. Detaljerna kring affären förblir en smula skymningsdunkla. Men en affär var det…

Personligheten verkar vara kaxig, högljudd, drinkare och otrogen. Han kunde måla, men han kunde mer saker.

Källor.
dalademokraten.se
sverigesradio.se
aftonbladet.se
historiesajten.se
sv.wikipedia.org
sydsvenskan.se

Blogginlägget nedskrivet den 22/9-19.


Leonid Afremov häftig nutids-konstnär från Vitryssland…

leonid-afremov

En man vars tavlor jag gärna vill ha, färgstarkt och känslorikt, min enkla åsikt. Leonid är alltså rysk-israeliska – konstnären Leonid Afremov som föddes i Vitebsk, Vitryssland 1955, som huvudsakligen arbetar med palettkniv och oljor.

Leonid Afremov håller majoriteten av sin konst politiskt neutral. Hans målningar är inte stötande för någon eller skickar några dolda meddelanden. Målningarna speglar vanligtvis vissa personliga minnen och känslor. Han tog examen från Vitebsk Konstskola 1978. Leonid byggde upp sin erfarenhet genom att måla mycket med olja och delta i olika utställningar. Men hans talang uppnådde ändå bara sina verkliga höjder när han flyttade till Israel år 1990. afremov

Den brännande södra solen fylld av färger och ljusstyrka gjorde Leonids målningar positiva och glada. Konstnären själv är en övertygad optimist och detta kan lätt ses i hans kreativa konstverk.

Hans konstnärliga stil är unik och lätt igenkänd. Leonid använder palettkniv istället för regelbundna borstar för att lägga färg på duk. Palettkniven själv är avsedd att användas för rengöring av gammal färg från duk.

Att arbeta med palettkniv ger fantastiska möjligheter, men det är också fantastiskt svårt att behärska. Det tog 10 år för Afremov att bygga upp sin knivhanteringsförmåga upp till den nivå som det nu är och arbetet är långt ifrån att vara klart.

Vi börjar från början? Leonid Afremov

Leonid Afremov föddes den 12 juli 1955, i Vitryssland, då tidigare Sovjetunionen, till judiska föräldrarna Bella Afremov och Arkadiy Afremov. Hans far var skodesigner och skomakare.

Hans mor arbetade i en metallfabrik och Leonid växte upp i ett traditionellt judiskt hem. Hans föräldrar och morföräldrar pratade jiddisch hemma. Leonid var en bra student i skolan. Han fick goda betyg och har alltid varit mycket intresserad av historia och konst.

Han deltog i alla möjliga konstklasser som erbjöds i skolan och tog privata lektioner från lokala konstnärer. Leonids föräldrar märkte hans talang för att måla i tidig ålder och uppmuntrade honom att utveckla talangen.

Artist Leonid Afremov painting a new piece by palette knife, October 26th
https://www.youtube.com/watch?v=noaO5SBypY8

Leonid Afremov föddes i samma stad som Marc Chagall, som senare blev en viktig förebild för Afremov.

USA?
När han anlände till USA i januari 2002 hade han mer än ett hundra målningar till sitt förfogande. Afremov fann sig tvungen att måla endast begränsade teman och ämnen för att leva. Det fanns inget utrymme för konstnärlig frihet för att få pengar till mat. Leonid hade goda möjligheter i New York men det kalla klimatet påverkade hans hälsa. Han ständigt kämpade med artrit och muskelsmärta orsakades av drastiska temperaturförändringar.

leonid11

Således flyttade han till Fort Lauderdale i april 2002, senare med familjen till Florida. Afremov hade inget utrymme för att måla någonting från sin själ, något han verkligen ville måla. Han var tvungen att måla vad gallerierna ville ha och kunde sälja. Han gav nästan upp hoppet om att måla vad han verkligen ville ha. Han mötte ett svårt dilemma, måla vad han ville och svälta – eller måla vad gallerierna föreslog.

Under 2004 introducerades Leonid till ebay av sina vänner. Han försökte sälja ett par målningar på auktioner och fick genast stor framgång. Målningar såldes för hundratals och ibland tusentals dollar och allt såldes utan undantag.

För första gången fick Afremov möjlighet att måla vad han verkligen ville ha. Han kunde glömma pressen och utforska sig som en konstnär. Alla de populära målningarna som du ser på hundratals bloggar och webbplatser målades under denna period och efter denna dag. Exponeringen på eBay gav honom möjligheter till provisions-beställningar och tillgång till olika gallerier. På grund av negativa erfarenheter av gallerier föredrog Leonid att sälja direkt till samlaren.

De neutrala egenskaperna hos Afremovs konst gör att målningarna vänder sig till nästan alla sociala, etniska och åldersgrupper. Han har rest ganska omfattande och har tagit många fotografier av olika platser som han senare målat. Nästan varje målning har en mycket personlig inspiration. Hans konst kan återspeglas som mycket positiv genom de ljusa färgerna han använder.

LOVE-BY-THE-PALETTE

Leonid Afremov älskar katter och andra djur, han har haft katter under hela sitt liv. Han har målade många målningar av katter, hundar, hästar, tigrar och till och med giraffer. De enda politiska målningarna han har är av tjurfäktning, där han försöker visa betraktaren den grymma naturen i sporten och avskräcka tittarna från att tycka om tjurfäktning.

Leonid ville aldrig bli en berömd konstnär eller en dyr konstnär. Han betraktar varje målning som sitt barn, eller en del av hans själ. Han är gift, hans fru heter Inna. De har två barn, David född 1977 och Boris 1984. 1975 träffade han sin fru, Inessa Kagan, som han gifte sig med det följande året.

1977 med första barnet – bodde de i 2-rumslägenhet tillsammans med Inessas föräldrar, farmor och syster. 1982 köpte de sitt eget hem där de bodde fram till 1990. Efter examen från college arbetade Afremov som etikettdesigner i en lokal öl- och spritfabrik. Därefter arbetade han kort i en lokal teater som en uppsättning designer. Idag får alla tillgång njuta av målningarna.

Källor:
leonidafremovinquiry.weebly.com
afremov.com
pt.wikipedia.org
afremov-painting.blogspot.com


Nils ”Björnjägarn” Rundgren var en dåtida luffare och svensk bildkonstnär…

Spännande människor, okända för de flesta, har jag nog funnit en utav. Genom en vän som berättade om barndomen så fick jag veta att ”en luffare som sedermera blev känd. Han åkte i gårdarna mest på cykel i Västmanland och gjorde s.k. trådkonst. Han började måla på äldre dagar, det var egendomliga naivistiska figurer. Hans konst finns nog på något museum numera. Han kallades Björnjägaren. Han kallade alla små flickor för lilla Prinsessan.” Visst blir man fascinerad och ”nyfiken”? Jag vill veta mer!

Kanske bildad, kanske berest, kanske med både äventyr och djupa tragedier bakom sig. Svar på tal kunde han också ge. Dräpande, festliga och knepiga repliker kom raskt på svenska men också på tyska och franska. Han är ”känd”, Nils Vilhelm Rundgren, ofta kallad Björnjägaren, född 10 februari 1890 i Augerums församling i Blekinge, död 13 oktober 1971 i Hjulsjö församling Hällefors, var en svensk äkt-naiv konstnär.

Bildkonstnär, trådtjack-luffare, slöjdare. Han tillhörde en fin släkt. Nils och hans tvillingbror fick gå i de allra finaste skolorna, Lundsberg och Solbacka. Rundgren var alltså lärd luffare och filosof men tycktes trivas driva med den s.k. kulturen, kallade alla för ingenjör. Dagen innan sin studentexamen på Lundsbergs skola i Värmland, 20 år gammal, försvann han från skolan för att ge sig ut på luffen. Det sägs att han slängde sina böcker i sjön.

Därpå hade han dragit på luffen per gammal velociped med järnkrok längst bak, där en salt sill brukade hänga. Ibland besökte han sin studiekamrat baron de Geer på Lesjöfors och fick några ringar stängseltråd att sälja till bönderna och lite metalltråd av finare slag att göra vispar och små leksakscyklar av. Någon gång fick han också nya blåkläder. Dem förstörde han omedelbart liksom nutidens ungdom, för att de skulle se begagnade ut.

Som alla luffare tog han diverse korttidsjobb. Alltid pratsam. Han såg bra ut, var kraftig och snabbtänkt. Baron eller greve, kallade han sitt tillfälliga värdfolk. Och fick han mat av en husa, så hette hon överhovmästarinna. Konstverken kallade han själv för lappar. 🙂


Hans bildvärld bestod till största delen av hans favoritmotiv: den abessinska kossan, krokandjur, sotare, lokomotiv, figurer med propellrar på ryggen och ett slags bemannad rymdfarkost som han själv kallade ”tjabovinkel/ar”. Färgskalan är oftast brunröd, grågrön och ibland mörkt blå.

Han levde under väldigt spartanska former i byn Lilla Havsjön i Hjulsjö församling, 10 km väster om Kopparberg i Bergslagen. Sin målarateljé hade han i en gammal manskapsvagn som normalt användes av skogsarbetare som rastkoja. Han tillverkade även en del trådkonst i luffarslöjds-teknik till nyttoföremål, exempelvis vispar, men även till leksaker till besökarnas barn, såsom trehjuliga cyklar, kärror med mera. EB-1565.  Nils Rundgren.

Björnjägaren hade då tidigare som jag tangerat, varit elev vid Lundsbergs skola där han var skolkamrat med Gerard De Geer (Bandybaronen) vid Lesjöfors AB. De Geer lär ha försett Björnjägaren med ståltråd till hans trådkonst till hans död.

På 30-talet erbjöd familjen Ernfrid Hansson honom arbete vid sin gård nära Hällefors. Där bodde han sedan fram till sin död i en skogskoja. Han målade där sina tjugofemörestavlor på kartong från packlådor. Det var sällsamma motiv, han handskades suveränt med tingens ordning.

Läste. ”En god vän beställde en älg, lämnade in en stor masonitskiva. Vi kom för att avhämta konstverket. Det var en väldig abessinsk ko. ”Men”, sa min vän, ”jag beställde ju en älg”. ”Asch!” fnös Björnjägarn, ”såna där satar springer det ju omkring överallt här!” Rundgren hade rätt, abessinska kor sågs inte i skogarna av nyktert folk. På slutet blev han berömd, fick betalt för sina märkliga kor.

Två år innan han avled, 1969, ställdes hans konst ut på Liljevalchs vårsalong med 4 tavlor. Och han blev ”Sveriges van Gogh”. Gouache

”Jag är fortfarande lika fattig. Får jag 25 öre för en tavla är jag glad, sade han.

Att måla är inte så märkvärdigt. Det enda konstnär jag beundrar är den där Rembrandt. Det måste varit en jävel att måla.

Den där Anders Zorn var nog också en jävel på att måla. Han kunde måla av fina baronessor. Generalsnus är bra för alla ingenjörer. Sprit dricker jag inte. Jag tar högst två supar.”

Man får söka sig till Nordiska Museets folkloresamlingar för att finna något av Nils. Där finns en målning anskaffad till en utställning på 1970-talet om luffare. Den är inte registrerad som konstverk. Idag finns dock alternativa synsätt på konsten. Nu är det snarare ett verks kommunikationsförmåga och betraktarens upplevelse som är det viktiga. Ingenting tyder på att Nils var en ensling i den meningen att han ogillade folk. Nils-Rundgren

Visserligen uttalade han sig kritiskt om trängseln i Stockholm: ”Helvetets filial.” Men han tyckte om att folk kom och hälsade på. Han hade inget emot uppmärksamhet i pressen. Han berättade sina historier. Han spelade på dragspel, fiol och munspel. Han showade och ansträngde sig inför sin publik.

Han ville vara till lags på alla sätt. Besökande kvinnor titulerade han baronessor och männen fick alla bli ingenjörer. Han bjöd gärna på ett skratt. Men inte så få skrattade också åt honom.

Sitt smeknamn Björnjägarn lär han ha fått vid ett tillfälle när han såg en björn attackera en häst i en hage. Då sprang han dit och skrämde bort björnen. Eventuellt arbetade han ett tag som sjöman. Bilder på Nils och även en tavla. Gouache på papp, signerad, daterad 1936. Hus i landskap. 26,5 x 36. Härligt!

Källor:
grythyttancc.com
bukowskis.com
sv.wikipedia.org
bygdeband.se
*personligt minne av vän*
lexikonettamanda.se
kulturdelen.com