En av fyra som avgör mycket av de tävlande och deras framgång i tävlingen, Katia verkar vara en trivsam kvinna (inom nöje) 🙂 Okej då – När Katia föddes var socialdemokraten Ingvar Carlsson Sveriges statsminister och hon är oxe (enligt kinesiskt horoskop är hon född i Kaninens år).
Vem? Idol-juryn och – Katia Caroline Mosally, född i april 1987 i Alvik i Stockholm, är en svensk-syriansk internationell marknadsförare på skivbolaget Capitol Records i Los Angeles. Hoppla!
Hennes start i karriären? Katia började sin karriär på skivbolagen Sony Music och Universal Music i Sverige, innan hon senare började arbeta i USA. Hon är även utbildad jurist vid bland annat Harvard och Glasgow University.
Hon har arbetat med artister som Ariana Grande, Lady Gaga, Billie Eilish och Katy Perry. Hon har även varit en del av teamet som lanserade musikgruppen The Fooo, som senare ändrade namn till FO&O. Har studerat rättsmedicin, kriminologi och rättspsykologi. Smart kvinna! 🙂
Vi vet … hon ersatte Nikki Amini som jurymedlem i den sjuttonde säsongen av TV-programmet Idol Från 2010-talet har hon varit bosatt i både Sverige och centrala Los Angeles. Familj: Mamma, pappa, lillebror, syster och systers man. För ett år sedan cirka hade hon en ”hemlig pojkvän” som nu är en f.d. kärlek.
Juryn? Anders Bagge, Alexander Kronlund och Kishti Tomita och Katia.
En fruktansvärd man som även sina sista år i livet inget ångrade och hatet fanns likaså kvar. Fram till 2014 var Alois Brunner den – mest eftertraktade nazistiska krigsförbrytaren. Under andra världskriget var han Adolf Eichmanns närmaste medarbetare och ansvarig för deporteringen av tiotusentals judar till utrotningslägren i Polen. I december 2005 antogs det att han var på semester i Schweiz, men han kunde inte spåras.
Vad gjorde han? Brunner var en ökänd nazist som hade ansvarat för att skicka mer än 128 500 europeiska judar till dödsläger över hela Europa. SS Hauptsurmfuhrer Alois Brunner hade bott i Syrien och gav råd till de olika regeringarna i Damaskus i underrättelsefrågor sedan 1959. Fyra länder – Tyskland, Frankrike, Österrike och Grekland – krävde hans utlämning. Frankrike dömde Mr. Brunner i absentia 1954 för brott mot mänskligheten och dömde honom till döds för sin roll.
Bakgrund? Alois Brunner, född 8 april 1912 i Nádkút, Kungariket Ungern, troligen död 2010 (2001?) i Damaskus, var en österrikisk SS-Hauptsturmführer. Enligt Simon Wiesenthal-centret avled Brunner cirka 2010, andra hävdar att det är mer troligt att han avled i mitten av 1990-talet. Under andra världskriget var Brunner tjänsteman vid Reichssicherheitshauptamt (RSHA), Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium och en av Adolf Eichmanns medarbetare.
Krigsslutet? När detta närmade sig flydde Brunner före Röda armén kom. Det var början på en period på nästan tio år som han rörde sig över hela Tyskland för att hålla sig ur myndigheternas händer. 1985 berättade han i en intervju med den tyska veckan Bunte uttömmande om sina resor med flyg. Det är svårt att verifiera hans berättelse och möjligen utelämnade han vissa frågor för att inte förråda möjliga hjälpare under sitt flygande. I vilket fall som helst började han röra sig först i den slovakiska huvudstaden Bratislava där han hade utfört sitt sista uppdrag.
Vidare rörelser? Från Bratislava lämnade Brunner staden med personbil – till Wien. När den röda armén stadigt närmade sig utkanten av staden åkte han till Prag. När han kom den 15 april 1945 var staden fortfarande i Wehrmachts händer. På grund av närvaron av tjeckiska motståndskämpar kände Brunner sig inte heller säker här. Utklädd som civil lämnade han med en grupp andra tyskar – i västlig riktning. I Böhmen, den västra delen av Tjeckoslovakien, arresterades han av tjeckerna. Här slapp han döden eftersom många SS-män mördades av tjeckiska partisaner vid den tiden. SS-männen kunde identifieras av blodgruppen som tatuerades på armen men Brunner hade inte den typen av identifiering. Hm…
Men sedan? I Pilsen utlämnades Brunner till amerikanerna. Här tog han namnet på en avlägsen släkting, Alois Schmaldienst. Hans identitet ”bekräftades” av en så kallad bekant. Han var krigsfånge för amerikanerna och han fick arbeta i München som förare. Han släpptes sommaren 1945 och medan han var på väg till sin fru och barn, arresterades han i Graz av britterna. Han fängslades ännu en gång. Våren 1946 lämnade han det brittiska PoW- lägret i Gratkorn. Därefter hittade han arbete som jordbrukshandlare i tre månader men han bestämde sig för att återvända till München för att arbeta för amerikanerna igen.
Jobbade för amerikanare? Den här gången arbetade han för dem i München som civil förare. Han tjänade olagligt pengar på den svarta marknaden men den amerikanska parlamentsledamoten fick reda på det 1947. Han bestämde sig för att byta till en annan ockupationszon ännu en gång och han åkte till Hamburg på en fisketransport. Efter en vistelse på bara några månader i Hamburg bodde han i Essen fram till 1951.
Här hittade han anställning som gruvarbetare och arbetade som servitör på olika pubar. Fortfarande i besittning av amerikanska papper, en Personalausweis (ID-kort) och en Reisepaß (respass), beslutade han att lämna Tyskland med avsikt att resa till Egypten. Han räknade med hjälp av ”stora” Haj Amin al-Husseini, en före detta allierad av nazisterna. Hjälpen från denna blev dock inget av! Det var få människor som ville hjälpa Brunner. Orden från Otto Skorzeny som själv hade flytt till Spanien, är tillräckligt tydliga för att INTE hjälpa Brunner: ” Für einen Schweinehund rühre ich keinen Finger.” (Jag kommer inte att röra ett finger för den jäveln!).
Händelse tidigare – brevbomb. Den 13 september 1961 skulle Brunner hämta ut ett paket på ett postkontor i Damaskus. Innan han hade hunnit lämna lokalen, detonerade bomben och dödade två postanställda. Själv förlorade Brunner vänster öga. I juli 1980 mottog Brunner en ny brevbomb, som vid detonationen berövade honom samtliga fingrar på vänster hand utom tummen. Det har inte klarlagts vem eller vilka som låg bakom brevbomberna, men misstankar har riktats mot den israeliska underrättelsetjänsten Mossad och den franska terroristorganisationen La Main rouge.
Okej åter till 1970-tal: Syrierna förnekade att Brunner var i deras land och fallet tappades tillfälligt. 1977 rapporterade en fransk diplomat att Brunner arbetade för den syriska underrättelsetjänsten som skyddade honom. Brunner försvann igen under lång tid men mellan 1982 och 1984 hittades han av Serge och Beate Klarsfeld, ett franskt par som spårade flyktiga nazisterkrigsförbrytare. Han bodde fortfarande i Damaskus i Syrien med namnet Georg Fischer. I Syrien försörjde han sig bland annat som vapenhandlare, samt arbetade för regimen och saluförde surkål. Uppgifter om att Brunner varit involverad i framställning av kemiska vapen framkom 2017.
1984 ansökte åklagaren i Rheinland-Westfalen om utlämning men Syrien vägrade att samarbeta och fortsatte att förneka att Brunner bodde där. Typiskt?
Nazist: Alois Brunner blev medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1931. Brunner var som nämndes i början skyldig till denna slakt av folk, sådana som deporterades från Österrike, Grekland och Frankrike till nazisternas förintelseläger. Åren 1943–1944 var han kommendant för det franska interneringslägret Drancy utanför Paris.
I en telefonintervju för Chicago Sun-Times 1987 uppgav Brunner bland annat följande: ”Alla judar förtjänade att dö, eftersom de var djävulens hantlangare och mänskligt avskräde. Jag ångrar ingenting och jag skulle göra det igen.” Han – var mänskligt avskräde, eller?
Dom? Den 2 mars 2001 dömde en fransk domstol Brunner in absentia till livstids fängelse för brott mot mänskligheten. Tillsammans med Aribert Heim var Brunner en av de sista tyska nazistiska krigsförbrytarna på fri fot och som länge antogs fortfarande vara vid liv.
Men rapporter som kommit fram var att han dog i en källare, platsen vald av säkerhetsskäl – i Syrien 2001, 89 år gammal. Enligt XXI var Brunner praktiskt taget husarresterad i Damaskus från 1989. Denna utredning – beskrivet som ”mycket trovärdig” av veteranen Nazi-jägaren Serge Klarsfeld – syftar till att lösa ödet för en av de mest beryktade figurerna i Förintelsen. Tre före detta medlemmar i den syriska hemliga tjänsten som intervjuades av tidningen XXI sa att Brunner tillbringade sina senaste år under eländiga förhållanden under ett flerfamiljshus i den syriska huvudstaden. Han förblev till slutet en oväntad nazist och antisemit, berättade källorna till XXI.
En av hans vakter sa att Brunner, som gick under namnet Abu Hussein, ”led och grät mycket under sina sista år, alla hörde honom.” Mannen, identifierad endast som Omar, sa att han ”inte ens kunde tvätta sig.” Allt han var tvungen att äta var ”arméportioner – hemska saker” och kanske ett ägg eller en potatis. Han var tvungen att välja det ”ena eller det andra.” Vi minns att hans ”chef” Eichmann, en av arkitekterna för den så kallade slutliga lösningen, hängdes i Israel 1962.
Kvarlevorna: Enligt information från en ”pålitlig” tysk före detta hemlig underrättelseagent som tjänstgjort i Syrien, skulle Brunner ha begravts på en okänd plats i Damaskus under 2010. Enligt denna har det syriska inbördeskriget gjort det omöjligt att exakt lokalisera Brunners gravplats.
Författarna till boken Mannen i Damaskus ifrågasätter uppgiften om att Brunner dog så sent som 2010 och tror det är mer sannolikt att han avled någon gång i mitten av 1990-talet. Författarna anser att det är mindre troligt att Brunner som skadats av två brevbomber skulle blivit så gammal.
Dessutom har författarna uppgifter om att Brunner fördes bort i en ambulans under 1990-talets första hälft och därefter inte syns till. Mannen Brunner som ”delvis gick upp i rök”. Döden kan ha skett runt 1996, 2001 eller – 2010. En ond människa är död – oavsett…
CORONA: Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – försiktig.
Krig är bland det värsta som förekommer och alltid är det civilbefolkningen som drabbas värst. Barn och gamla påverkar oss mest, familjebilderna är otäcka. Det fasansfulla är att krigen pågår och den biten kan man ej stoppa. Inte i nutid tydligen. Här kommer fakta, lite ”svårläst” men med myndigheter blir det alltid ett språk som mest de själva ska förstå (om de nu lyckas).
60 miljoner människor runt om i världen befinner sig just nu på flykt undan krig, konflikt, våld, övergrepp, förföljelse och terror, skriver Röda Korset. 38 miljoner var på flykt i sitt eget land.
Den juridiska definitionen av en flykting återfinns i FN:s flyktingkonvention från 1951 artikel 1 A. Enligt Flyktingkonventionen, även benämnd Genevekonventionen, är en flykting en person ”som befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av hans/hennes ras, nationalitet, religion, politiska uppfattning eller tillhörighet till en viss samhällsgrupp, och inte kan eller, på grund av sin fruktan, inte vill begagna sig av sitt hemlands skydd”.
När stora grupper av människor flyr och söker asyl i annat land på kort tid, kan det vara svårt för mottagande stater att hinna med att utföra en individuell utredning av varje enskild asylsökande för att bedöma dennes ansökan. Flyktingstatus är en rättslig status som är individuell och därmed enbart tillfaller den enskilda individ som uppfyller kriterierna.
Under sådana förhållanden tillerkänner stater ibland flyende en status som prima facie-flyktingar, vilket innebär att dessa får flyktingstatus i landet på grundval av varifrån de kommer och de förhållanden som konstaterats föreligga där. Dessa personer antas vara flyktingar, men de tillerkänns inte en flyktingstatus enligt FN:s flyktingkonventionen. De är således inte heller berättigad att åtnjuta de rättigheter som tillfaller flyktingar enligt Flyktingkonventionen. Vissa regionala flyktingkonventioner och fördrag omfattar dock även prima facie-flyktingar.
Medan länder som Tyskland och Sverige har en generös flyktingpolitik vägrar många andra EU-länder att ta in större mängder flyktingar. Inte minst länderna i EU:s östra delar har haft svårt att acceptera en plan med påtvingade kvoter för att dela på ansvaret för 120 000 flyktingar. De anser att ländernas mål bör vara frivilliga, så att varje land har råd att ta hand om de människor man tar in.
En persons rätt att resa in ett land för att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Att bli beviljad asyl och eventuellt förklaras vara en flykting är dock ingen mänsklig rättighet. En sådan flyktingförklaring, varvid en person beviljas asyl, är en exklusiv rätt som tillkommer den stat vars territorium den person som söker asyl befinner sig på.
Av världens flyktingar lever omkring en tredjedel i flyktingläger. Sådana är ofta hastigt tillkomna, och avsedda att vara temporära lösningar på akuta behov hos stora grupper flyktingar. I realiteten blir dessa läger boplats i många år för många flyktingar. Flyktinglägren drivs normalt sett av mottagarlandets myndigheter. I de flesta länder i tredje världen har myndigheterna dock oftast inte kapacitet att tillhandahålla den service och hjälp som de boende i lägren behöver.
Olika internationella organisationer, normalt sett genom samordning och med stöd av UNHCR, hjälper då till att tillhandahålla den service och hjälp som myndigheterna inte klarar av att ge. Stora organisationer som arbetar på detta område är bland annat Jesuit Refugee Service, Norska Flyktninghjelpen, Danske Flygtningehjaelp, International Rescue Committee, nationella Röda Kors kommitteér, Lutherhjälpen, m.fl.
Folk som flyttar av andra skäl, till exempel ekonomiska, är alltså inte flyktingar och ska inte heller kallas för det. Att kalla dessa för flyktingar i stället för invandrare är ett språkligt missbruk som urvattnar flyktingbegreppet och därmed slår mot riktiga flyktingar med verkligt ömmande behov, och det är illojalt mot de verkliga flyktingarna, enligt dt.se
Ofta talas om ekonomi och därför ska jag klargöra siffror från Migrationsverket. ”Om du saknar pengar eller andra medel kan du ansöka ekonomiskt stöd från Migrationsverket, så kallad dagersättning”. Dagersättningen är olika stor beroende på om du bor i ett av Migrationsverkets boenden där mat ingår, eller ett boende där inte mat ingår.
På boenden där fri mat ingår är dagersättningen: 24 kr/dag för vuxna ensamstående 19 kr/dag per person för vuxna som delar hushållskostnader 12 kr/dag för barn t.o.m. 17 år (från och med tredje barnet halveras dagersättningen)
Om du har ett mycket starkt behov av något som inte täcks av dagersättningen kan du ansöka om särskilt bidrag för det. Du måste visa att du både har ett starkt behov av varan eller tjänsten och av pengarna. Summorna är alltså låga, kostnaden är för boendet.
Lösning på kriget? Ovisst. Men en lösning gällde ett militärt angrepp mot Syrien, idén av nordiskt ursprung. Det ska ha varit Sveriges utrikesminister Carl Bildt och hans norska motpart, Espen Barth Eide, som först utvecklade idén om att fokusera frågan till en fördömelse av kemiska vapen. USA var med på detta, men Kina och Ryssland emot. Så nu står allt stilla. Nu kvarstår hoppet som ofta…
Zenzationella Människor Et Facto 