Förr fanns det egentligen tre sorters bestraffningar – böter, dödsstraff och skamstraff…

Om brott kommer jag längre ned hamna i Skåne och även i Göteborg med omnejd. Vilka straff användes sålunda? Utöver nämnda kunde man även förklaras fredlös eller landsförvisas.

Fredlös kallas den som inte kan få fred, en rättslös flykting undan rättvisan. I äldre tider var fredlöshet något som drabbade flyktingar undan lagen. I svensk rätt sträckte sig fredlösheten över en enstaka lagsaga. Den som var fredlös i hela riket var ”biltog”. Fredlöshet kunde utdömas för en del urbota brott, brott som inte kunde sonas med böter. Obs det gäller ej idag.

Kyrkan?
Den kunde också döma till bannlysning eller botgöring, till exempel en lång pilgrimsfärd. Någon villkorlig dom fanns dock inte utan begick man ett brott och åkte fast blev man straffad, punkt slut. Kunde man inte betala sina böter fick man ‘plikta med kroppen’, det vill säga man fick ta spöstraff istället. Villkorlig dom infördes först 1906. Fängelser fanns det inte i någon egentlig mening förrän fram på 1800-talet. Det förekom dock ibland att någon blev dömd att sitta en månad eller två i ett torn – på vatten och bröd. Vatten och brödstraffet avskaffades 1884.

Uppror?
Låter otäckt, påminner en del om vad som idag sker i kriminella kretsar. Uppror sågs det allvarligt på vilket drängarna Mårten Bengtsson (24 år) och Pehr Ottosson blev varse. De deltog i ett uppror mot soldatutskrivning i Skåne 1811 och blev för det dömda att mista höger hand, halshuggas och steglas. Hoppla, rejält straff!

Bland smugglare, pirater och sommargäster?
Från smugglarnäste och lönnkrog till populärt utflyktsmål för sommargäster. Bratten på Styrsö har en brokig historia och genomgick under 1800-talet något som med dagens språkbruk närmast skulle kunna kallas en gentrifieringsprocess. På Bratten, eller Barnebratten som det då hette, låg i slutet av 1700-talet ett sillsalteri och trankokeri.

Detta var under en av de stora sillperioder, då stora delar av västkusten blommade upp i och med de enorma mängder sill som år efter år dök upp vid kusten och gav den lokala fiskenäringen, ekonomin och befolkningsökningen en enorm skjuts. Av sillen blev det inte bara mat utan också tran, som på den tiden var ett vanligt (och säkerligen illaluktande) lampbränsle. Men allt har ett slut och så även sillen.

1822 hade Barnebratten bara två folkbokförda invånare – änkan Johanna Hård och hennes dräng Anders Andersson. Sedan Johanna Hård blivit änka försörjde hon sig bland annat på smuggling och annan brottslighet. Smuggling var på den tiden en vanlig extrainkomst för de mindre laglydiga bland södra skärgårdens invånare.

Bordade danskt skepp med bössor och pistoler?
Mest iögonfallande av de brott som Johanna Hård var inblandad i är dock utan tvekan en sjörövarräd som hon var med och planlade. I maj 1823 tog fyra män – Johannas dräng Anders Andersson, båtsmannen Johannes Flatås från Nya Varvet och Styrsöborna Christen Andersson och Carl Börjesson – en båt och gav sig ut till havs på jakt efter ett passande offer.

Efter två dagar av fruktlöst sökande till havs påträffade de utanför Skagen det danska skeppet Die Frau Mette, som de bordade med bössor och pistoler. De tre danska besättningsmännen mördades och kastades i sjön. I lastutrymmet hittade piraterna romfat, skinn, papper, tran, gurkmeja och sagogryn – dyra och värdefulla grejer! Hittills hade allt gått piraternas väg.

Tråkigt nog för kaparna strandade det danska skeppet vid Fotö. Förundersökning inleddes, och genom stöldgodset kunde gärningsmännen kopplas till brottet och gripas. Tre av dem dömdes till döden och avrättades. Den fjärde sjörövaren, Styrsödrängen Carl Börjesson, fick fängelse på livstid och dog 1853 i kolera, inspärrad på Nya Älvsborgs fästning. Han satt alltså inspärrad i 29 år. Johanna Hård, som utmålades som hjärnan bakom dådet, kom undan eftersom det saknades bevis mot henne. Johanna Hård, född Jungberg 3 december 1789, död den 12 mars 1851 i Stockholm.

I bok?
Johanna Hård är farmors, farmors mor till Birgitta Tingdal, som tillsammans med Marianne Kindgren har skrivit boken ”Johanna Hård – en sjörövarhistoria”.
”Jag ville ta reda på varför det gick som det gick för Johanna. Hon växte upp på en relativt välbeställd arrendegård på Hisingen, men råkade ändå i trassel med lagen”, säger Birgitta Tingdal. En förklaring till Johanna Hårds olycka, är förmodligen att hennes man, sillsalteriägaren Fredrik Hård, dog tidigt.

Bratten idag?
I dag finns inte mycket kvar av semesterparadiset Bratten – det mesta revs på 1960-talet – men det Öbergska huset står där ännu, som en påminnelse om platsens brokiga historia.

Brott i Olskroken 1900:
”Till poliskammaren har rapporterats, att då patrullerande konstapeln nr 156 Östlund i natt vid ½ 3-tiden passerade hörnet af Olskroksgatan och Olskrokstorget, denne i en portgång fick syn på en misstänkt mansperson. Då konstapeln närmade sig drog sig personen tillbaka ned åt järnvägen, men då konstapeln påskyndade sina steg vände sig personen om och af sköt, dock utan att träffa, ett par skott mot poliskonstapeln under utropet:

”Kom inte, det gäller lifvet! Konstapeln begaf sig skyndsamt till vakten för att få bistånd, och bofven styrde stegen mot Hultmans holme.”

Nattvakten vid Statens kolupplag, som hört skotten, begaf sig i sällskap med en hund utom kolgården och uppmanade personen, som då passerade förbi, att göra halt. Bofven afskjuter då ett skott mot hunden, hvilket träffade i högra låret. Hunden blef härai skrämd, och bofven fortsätter sin väg nedåt Hultmans holme.

Ett fönster till en butik i huset nr 5 Olskrokstorget var bestruket med grönsåpa och påklistradt med papper, hvaraf framgår att ett inbrott varit planlagdt. Till följd af det rådande mörkret kunde några säkra signalement ej iakttagas.” (Ur: Göteborgs Aftonblad 31 juli 1900).

Tidningen?
Göteborgs Aftonblad var en konservativ daglig aftontidning för Göteborg och Västsverige, utgiven 1888-1926. Tidningen hette under tiden november 1918-juni 1923 Göteborgs Dagblad, men återtog därefter sitt gamla namn. Åren 1912–1926 utgavs en halvveckoupplaga av Göteborgs Aftonblad, kallad Svenska Folkbladet-Göteborgs Aftonblads halvveckoupplaga.

Såväl Göteborgs Aftonblad, huvudupplagan, som halvveckoupplagan upphörde 1926. Även 1938-1939 gavs en tidning med namnet Göteborgs Aftonblad ut. Den 18 maj 1889 utkom Göteborgs Nya Aftonblad i endast ett nummer. Den innehöll ett svarsinlägg av de av Oscar Norén i Göteborgs Aftonblad mot rektor M. Rydgren, redaktör Hans Österling och litteratör F. Lindberg framställda beskyllningar.

Källor:
goteborgshistoria.com
sv.wikipedia.org (x1)
vartgoteborg.se
historiesajten.se
expressen.se

”På polisstationen”, teckning från 1906 av Per Röding. (x1)

Blogginlägget nedskrivet 5/7-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Sjumansholmen, mindre ö i Göteborgs södra skärgård, med legend…

Ännu obesökt för mig men låter skön bese. Sjumansholmen är en liten ö som ligger mellan Styrsö i nordväst, Kårholmen i öster och Vrångö i söder. Bebyggelsen består av ett drygt 30-tal sommarstugor. Sjumansholmen grundades av en politisk arbetarförening. och har länge haft anknytning till kommunisterna.

År 1929 arrenderade pionjärföreningen Spartacus, en barnorganisation knuten till Sveriges kommunistiska parti, ön för sin sommarverksamhet. Fram till 1935 anordnades barnkolonier på ön. Parallellt med barnkolonin hade det också varit tillåtet för barnens vänner och anhöriga att tälta. Trots att koloniverksamheten upphörde, så blev tälten allt talrikare och var till sist ett fyrtiotal.

Därtill fanns ett stort militärtält där den kommunistiska arbetarkommunen anordnade föredrag och seminarier. Partiet hade ett muntligt tioårigt arrende med Gustav Olsson på Donsö (skeppsredare Sten A. Olssons far) på 30 kr per år. Efter kriget fick föreningen bygglov och därmed var det slut med svartbyggena.

I början av 1950-talet köpte sig föreningen fri från arbetarkommunen genom att betala 1400 kronor för fastigheterna. Sedan dess arrenderas ön gemensamt av medlemmarna, men man äger sina hus. Efterhand har man fått allt bättre kontrakt med Donsö bys skifteslag och 1973 förhandlades ett tioårigt arrende fram. Det förnyades senare på 25 år.

Hur tar man sig hit, då och nu?
Den första tiden fick man ta ordinarie skärgårdsbåt till Kårholmen, vandra diagonalt över ön och ta sig till Sjumansholmen med föreningens eka. Under 1980-talet byggde man en ordentlig stenbrygga och fick tidtabellsenliga anlöp av Styrsöbolagets båtar.

Mystik, spänning?
Sjumansholmen ska enligt legenden ha en grotta där sju rövare bodde med sin rövade piga från Donsö. När pigan tog slut rövade de genast en ny. Till slut fick Donsöborna nog, rökte rövarna ur grottan och slog ihjäl dem till siste man. Huva!

Någon grotta kan man idag ej finna, men i en trädgård tornar hammaren och skäran upp sig på en flaggstångssockel. Ett ärgat spår av en tid som flytt. arbetarnas paradis på sommaren. De bodde i enkla masonitskjul och värmde konserver på primuskök. Folkhemmet, fackföreningen och fladdrande röda fanor i vinden. Tider som flytt!

Se ön:
Sjumansholmens norra del
https://www.youtube.com/watch?v=IuWsNkU7pIQ

I Götet sommartid, gör ett besök.

Källor:
sv.wikipedia.org
vastsverige.com
goteborg.com
gp.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om sjumansholmen, göteborg, skärgård, ö, fakta, historia, politik, styrsö, havet, båtliv, legender, kommunism,

Donsö med fiske som huvudsaklig näring – gör ett besök…

Om du är på sommarbesök i Göteborg så finns en ö som är fin att besöka och beskåda, namnet är Donsö. Den är en tätort och ö i Göteborgs södra skärgård. Den ingick tidigare i stadsdelsnämndsområdet Södra Skärgården i Göteborgs kommun.

Donsö ligger 16 kilometer sydväst om Göteborgs centrum och har ca 1400 invånare (2010). Orten och ön ligger i Styrsö socken och ingick till 1974 i Styrsö landskommun där ett municipalsamhälle fanns för ön/orten från 1 december 1911 till 31 december 1959. Sillperioderna under andra halvan av 1700-talet gav ett stort uppsving för öarna. Det fiskades, saltades in och kokades tran. Sedan kom Donsö, Styrsö Tången och Vrångö att utvecklas till framgångsrika fiskelägen.

Skeppsfart drevs från Donsö, Styrsö Halsvik och Köpstadsö. Under 1920- och 30-talen skedde stora förändringar på öarna. Snurrevadsfisket och trålfisket utvecklades med Donsö i spetsen. Den är både storfiskeläge och redarort. Företagsamheten för tankar till Gnosjöandan i Småland. Dialekten för dig bort från storstaden, mot Bohuslän och Norge. Hamnen är omgiven av 1900-talets fiskebebyggelse, eternitklädd mot havsvindarna.

Namnet Donsö skrevs Dunsø på 1200-talet i Valdemar Sejrs jordebok, och kommer antagligen av det dun (ängsull), som är vanligt förekommande på ön. Donsö kyrka uppfördes 1932 som kapell och fick sitt torn i samband med ombyggnad 1955.

Fisket nu och då?
Informationstavlan vid kajen berättar stolt om öns rederier och stora fiskefartyg. Donsö är Sveriges tredje redarort efter Göteborg och Stockholm. Mellan rader av sjöbodar når vi södra delen av hamnen med flera rederikontor. Det gamla ishuset för fisket är ombyggt och heter idag Isbolaget, med butiker, kafé och restaurang. Här fikar man med havsutsikt.

På östra sidan ligger kyrkan Torholmen med små sandstränder. Härifrån leder naturstigen runt Donsö huvud, anlagd med öns gemensamma krafter. Det gamla militärområdet med sina dystra skyttevärn har blivit fina picknickplatser – och från gamla radarberget har man fin utsikt. Norr om Torholmen ligger Lökholmen, öns bäst utrustade badplats.

Innanför hamnen slingrar sig vägen mellan vita trästaket genom tät trähusbebyggelse – Donsö gamla by med drag av gammalt fiskeläge. Missionen fick fäste på ön för hundra år sedan när Olof Eriksson grundade det första missionshuset efter att ha överlevt ett skeppsbrott. Längre norrut ligger idrottsplatsen, med det livaktiga Donsö idrottssällskap som ägare.

Hur du tar dig dit? Ön har förbindelse med land via Västtrafiks skärgårdsbåtar som i folkmun har kallats ”ångbåten”. Båtarna trafikerar samtliga bebodda öar i Göteborgs södra skärgård. Ön är också sammanbunden med Styrsö via en bro.

I Donsöhamn finns ca 400 fasta platser och ca 100 gästbåtplatser. För att ta sig till Donsö kommunalt åker man med skärgårdsbåtarna som går från Saltholmens brygga ca en gång i timmen. En biljett kostar runt 20 kr och turen ut till Donsö tar mellan 15-25 min med snabbfärjorna. Ta chansen du turist…

Källor:
vastsverige.com
donsohamn.se
sv.wikipedia.org

intressant.se