Så, vad är pölsans innehåll? Kofta? 🙂 Pölsa är en maträtt bestående av malet och kokt kött, korngryn och hackad lök. Brukar även innehålla nötsenor, nöthjärta, nötlunga, lever. Pölsan kan kryddas med kryddor som peppar, kryddpeppar och mejram.
Tillreds…? Inälvorna skärs i stora bitar och kokas i ett par timmar med lök och kryddor. Mejram och timjan är klassisk kryddning. Korngrynen kokas i silad buljong från kokspadet. Allt detta kokas tillsammans i spadet från köttkoket. Det serveras med fördel med kokt potatis och rödbetor och ibland även med stekta ägg. Ibland äts några bitar stekt fläsk till pölsan.
Kuriosa? Pölsa är nyttig, smalmat med låg fetthalt och dessutom fiberrikt. Klassisk svensk mat. Få lagar idag sin egen pölsa. Det finns färdig pölsa på konserv och i rullpack. En del mindre butiker kokar egen pölsa.
Ordet pölsa har tidigare inte bara varit namn på en maträtt utan också syftat på ett ”korvigt veck på klädesplagg”. Kläder som korvar sig och känns klumpiga är just bylsiga. Pölsa, ursprungligen från Medelpad och Västerbotten, I produktion sedan 1800-talet.
Historik? Ursprungligen lagade man i samband med slakten så kallad lungmos av hjärta och annat småkött som inte kunde sparas. Eftersom kött var en bristvara drygade man ofta ut anrättningen med korngryn. Lungmos nämns första gången i skrift 1636 i Hovförtäringens räkenskaper. Frågan är om rätten finns kvar i dagens hovmeny på slottet.
Begreppet ”pölsa” betecknade under medeltiden korv (jämför danskans pølse = korv), men sedan 1700-talet är det en maträtt på hackade inälvor blandat med gryn. En nära släkting till pölsa är ”hackkorv” som också består av hjärta och korngryn (läs – Hackkorv). Den skotska nationalrätten ”haggis” tillagas också av hjärta.
Lungmos? Lik pölsa men består till större delen av (bestod) av inälvor. Lungmos tillagas av kokta malda kalv- eller grislungor eller malt hjärta. Lungmos serveras på klassiskt vis rykande varm med råa äggulor eller stekta ägg, stekt potatis och inlagda rödbetor. Foto ovan. Smaklig måltid.
❤ Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 7/2-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.
Ja, egentligen kan man säga ja, i ett fall i alla fall. Men dessa yrken hör till tidiga år och en del kanske ej vet vad de betyder, så här är svar och info. Vi tar ett efter ett. Gråterskor, gruvpigor och lajdare.
Gråterskor?
Detta är alltså en kvinna anställd för att gråta på begravningar. Detta förekom bland annat i Antikens Grekland, Romarriket och Mellanöstern och på många andra platser i världen. Det gällde alltså vid dödsfall och begravningar då särskilda ”gråterskor”, vilket var kvinnor som kom och grät (eller snarare högljutt klagade) för att förstärka sorgen hos de närvarande. Ordet ”placebo” (latin) betyder ”jag skal behaga” och refererade till sådan betald form av sorg – innan det började handla om medicin (placeboeffekt).
Samtidigt har det hela tiden funnits en kritik mot att betala någon för att gråta. Sedan Platon som lär ha varit emot professionella gråterskor – självklart. I serbisk tradition var det vanligt hos kvinnor, med gråt och sång. Jag letar efter detta yrke och fann då en finsk kvinna, Pirkko Fihlman, som värnar om den Karelska traditionen och håller kurser för gråterskor och skapande av gråtkväden.
”Jag som brukar skoja om att du kan boka mig utifrån behov. Jag gråter vid begravningar och jag dansar på bröllop. Jag kanske inte var helt ute i alla fall…” enligt Pirkko. Och i Indien finns dessa kvinnor med, i Rajasthan finns det proffs, för kvinnor som enligt social status ej får visa sorg. I en del fall kan man läsa att fattiga får ”hyra lik” och tigger pengar till deras ”påhittade anhöriga”, påminner såklart om gråterskor.
På engelska blir detta – weeper, en person som gråter, (tidigare) en anställd sörjare vid en begravning, något som bärs som ett sorgmärke, som änkans svarta slöja. NU vet du allt om det 🙂
Gruvpigor?
Namnet låter tufft? En gruvpiga var före 1900-talet en gruvarbetare av kvinnligt kön, rakt av. De omnämns första gången i Sverige i slutet av 1600-talet vid gruvan i Nora. De var ofta gifta med de manliga gruvarbetarna, och det tycks ha varit vanligt att hustrurna deltog i makens arbete. Det fanns dock även ogifta gruvpigor. Gruvpigornas arbetade främst med borrningar, med att krossa järnmalmen och transportera bort den. I början av 1800-talet var gruvpigorna ofta fler än de manliga arbetarna.
Dannemora gruvor
På 1850-talet hade de dock snabbt minskat i antal. År 1900 blev det förbjudet att anställa kvinnor i gruvor. Kvinnor var även verksamma som smeder vid gruvorna, där de ännu under 1700-talet hade tillstånd att överta döda makars smedjor. De gjorde verktyg och annat användbart till gruvorna.
En ovanlig kvinna? Maria Olsdotter, född 1763, död 1856, var en svensk gruvägare. Hon ägde Stråssa gruva och fungerade även som dess gruvfogde. Hon blev en figur i den lokala legendfloran i Bergslagen och känd som ”gruvmora i Stråssa” och Gruv-Mor. Hon har kallats Sveriges enda kvinnliga gruvfogde.
Liksom sina systrar var hon från barndomen verksam som gruvpiga i faderns gruva. Hon gifte sig 1783 med bergsmans-sonen Erik Larsson (död 1817) och – var moster till Lasse-Maja, som beskrev henne i sina memoarer: ”Hon var en riktig hjältinna för sitt kön, klädde sig i jägarekläder, var en fullkomlig ryttare, jagade gärna och var ute på andra strövtåg samt var således mera karl än fruntimmer.”
Lajdare?
Låter lite som med fartyg eller kanske målning? Men icke så. Lajdare, är från nederländskans leiden; ungefär ”leda fösa”, tidigare benämnd hopare, var en yrkesgrupp som tog emot djur vid hamnar och stationer i Stockholm under 1800-talets andra hälft och in på 1900-talet. Transporterades djuren med båt till Stockholm kom de oftast till Munkbron medan grisar främst fraktades med järnväg och lossades vid Södra station.
Djuren leddes av lajdarna till de små slakterier som fanns inne i staden efter att skråväsendet upphört och slaktningen släppts fri. De flesta av dessa låg vid Skanstull. Det hände att lajdarna tappade kontrollen över kreaturen, många gånger flydde oroliga djur i vild panik, och mer än en stockholmare lär ha stångats till döds på stadens gator, dessutom hade de många småslakterierna dålig renlighet.Djurplågeri var ett litet ord, bilder finns från slakt, men ska icke förevisas.
År 1882 beslutades att ett slakthus skulle byggas för all stadens slakt. Slakthusområdet placerades i Enskede men blev inte färdigt förrän 1912 och först då upphörde yrket. Bland annat hade slakterierna och förhållandena där gjort Skanstull illa beryktat, och ryktet spred sig även utomlands om våra ”primitiva och oordnade kreaturs- och kötthandelsförhållanden.”.
Yrken som faktiskt känns bra de försvunnit, runt 1900 fanns mycket olämpligt i yrkeslivet, för alla parter.
❤ CORONA: Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var försiktig, covid-19 som ökar extremt i januari 2021, håll avstånd! Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken.
Zenzationella Människor Et Facto 