Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.


1 kommentar

Harriet Löwenhjelms fängslande liv, som konstnär, gick bort för tidigt…

harriet löwenhjelm1

Ja, Harriet levde in på 1900-talet och hennes historia värd berätta. Målare och lyriker. Hon var – Harriet Augusta Dorotea Löwenhjelm, född 18 februari 1887 i Villa Tågaborg i Helsingborg, död 24 maj 1918 på Romanäs sanatorium, Säby församling, i Tranås.

Till sitt lynne var hon livet igenom lekfull, egensinnig och självständig. Harriets far, Gustaf Löwenhjelm, var då officer vid de skånska dragonerna. Efter ett par år i Örebro blev han år 1896 utnämnd till överste och chef för Norrlands dragoner i Umeå. Han titulerades senare – kammarherre och överste, Gustaf Adolf Löwenhjelm (1842–1929) och modern – Margareta Dickson. Harriet hade fyra syskon, av vilka den äldre brodern Carl Löwenhjelm var läkare och den yngre, Chrispin Löwenhjelm (1892–1983), var kammarherre och officer.

Fadern installerade familjen i en herrskaplig lägenhet på Vallhallavägen i Stockholm. Här fick Harriet sitt hem och sin tillflyktsort under alla följande år.

Konstnären?
Harriet är en av Sveriges mest originella diktare och samtidigt en uttrycksfull bildkonstnär. Hennes unika tonfall har än idag en sällsynt förmåga att beröra och fascinera. Hon hade bara börjat sin bana som konstnär och poet när hon gick bort skriver Harriet Löwenhjelm-sällskapet.

Deras hemsida: Medlemsavgifter per år. Enskild medlem 150:-
http://www.harrietlowenhjelm.se/

I familjen odlades estetiska intressen. Man roade sig med litterära lekar och högläsning av respektabla författare som Dickens, Runeberg och Topelius. Gudstjänstbesök och husandakt hörde till ordningen. Harriet fick en vårdad uppfostran i tidens stil, ansågs av lärarinnorna vara ”bortskämd” men förblev den lojala familjeflickan, starkt knuten till familj och släkt.

VAGGVISA

Solen går sin höga ban
uppå himlarunden,
månen seglar som en svan
uti midnattsstunden.
Allting gammalt är så nytt
för en liten fattig glytt,
som kom i jåns till världen.

Utbildning?
Löwenhjelm studerade vid Anna Sandströms högre lärarinneseminarium, Kerstin Cardons ritskola, Konstakademien (1909-1911) och på Valands konstskola för professor Carl Wilhelmson. Hon betraktade sig själv i främsta rummet som konstnär. Löwenhjelm är representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, Göteborgs konstmuseum, Norrköpings konstmuseum och Malmö konstmuseum.

hrrietl

Några av Löwenhjelms mer kända dikter är Jakt på fågel, Tag mig. Håll mig. Smek mig sakta och Beatrice-Aurore, som har tonsatts av Hjalmar Casserman.

Hon drabbades emellertid i unga år av tuberkulos och tillbringade sina sista år på olika sanatorier. Hennes senare poesi fick därmed en allvarligare ton och är fylld av dödsmedvetande och har en fördjupad religiös dimension. Löwenhjelms dikter utgavs postumt 1919. (Holmberg, 1973).

Det skiner en sol och det blåser en vind

Det skiner en sol och det blåser en vind
på slätten där jag går.
Jag är en gammal lustig pan,
som vankat i många år.
Vad är det för grå förfallen gård,
som ligger öde och låst?

Vad båtar ett hem? Hela jorden är min,
där jag vandrar i sol och i blåst.
I skogen bland drösslande röda löv
har vinden gått till ro,
det gliser sol mellan stammarna,
där ekorrungarna gno.
Hela da´n har det ljudit en flöjtmelodi,
densamma igen och igen,
den har drunknat i blåst, men i skogens lä
kan bättre jag höra den.

Det är en lustig dur-melodi,
men den spelas i klagande moll
av en ensam vandrande höstlig pan
eller faun eller annat troll.


Löwenhjelm har ömsom skildrats som en världsfrånvänd familjeflicka som inte ville bli stor, ömsom som en bisexuell outsider och rebell som gick en tragisk död till mötes.
Vännen Elsa Björkman-Goldschmidt är hennes främsta levnadstecknare. Hon introducerade Löwenhjelms dikter och bilder i 1920-talets litterära Sverige. Hon gav också ut biografin Harriet Löwenhjelm (1947) samt Löwenhjelms brev i volymen Brev och dikter (1952).

Hör och se!
Kjell Hansson – Beatrice Aurore – Written-By — Harriet Löwenhjelm, Hjalmar Casserman.
https://www.youtube.com/watch?v=t-tVTrugnnY


Sjukdom och hennes sista tid?
Under de här åren härjade tuberkulosen över hela Europa. Det ena efter det andra sanatoriet blev uppfört. På alla ställen fanns det stora, kalla ligghallar där patienterna både kunde vila sig och få frisk luft. Men annars var det skillnad. Det fanns sanatorier för vanliga människor och sanatorier för de välbärgade. I Romanäs befann man sig som på ett lyxpensionat. Man kunde rent av glädja sig åt att vara sjuk. Under den första perioden skrev också Harriet att hon hade det bra.

harriet löwenhjelm2

Men sjuk var hon och blev det värre. Av stämman var det efter hand bara en hes viskning kvar. Hon spottade blod och fick ofta kvävningsanfall som gjorde henne rädd och aggressiv. Mellan anfallen var hon vacker och leende som förr. En av hennes medpatienter har tagit några hänförande bilder av henne i ligghallen. Förvånande nog var hon också mycket produktiv. Hon hade både tid och inspiration till att ”teckna, måla och poetisera”.


Efter att tbc konstaterats vistades hon, från 1914 och fram till sin död, på sanatorier, varifrån hon rymde. Prästerlig dödsberedelse undanbad hon sig. Som begravningspsalm önskade hon Franzéns Vad ljus över griften. Elsa Björkman, som var utrikes, kallades telegrafiskt till dödsbädden och hann fram i tid.

Harriet Löwenhjelm avled i tuberkulos, på sanatoriet Romanäs där hon vårdats, i maj 1918. 31 år ung. ❤

Källor:
sv.wikipedia.org
harrietlowenhjelm.se
litteraturbanken.se
sok.riksarkivet.se
dagensvisa.com
swedickson.se
kuriren.nu
youtube.com

Annonser


Lämna en kommentar

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 3-3

freeman2

Avslutningen, en stark, där du får läsa av en som utsattes. En berättelse av en utsatt år efter operationerna: Howard Dully – som skrev boken ”My Lobotomy”, han fick gå igenom en lobotomi, 12 år gammal bara. I boken berättar han och belyser den man som utsatt honom för en av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. När Howard träffade mannen som skulle förändra hans liv för alltid, var han inte säker på vad man ska skulle göra med honom.

dollyopefter

Han var 11 år på den tiden och hade inte förstått vuxenvärlden som omgav honom, de beslut som fattats utan hans vetskap eller den djupgående inverkan som dr Walter Freeman skulle få. Istället, med ett barns ögon, märkte han de små fysiska egenheter hos denne – de runda glasögon, en speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik”. Och pojken visste inte vad som väntade honom.

Howard var en tillbakadragen pojke som gillade ridning, sin cykel och han spelade schack. Han bråkade ibland med sin bror, lydde sina föräldrar – men stal godis från köksskåpen, busig. Han hade det struligt hemma och fadern tog kontakt med vården för att få hjälp, själv skyllde han på styvmodern som den som påverkat honom.

Så Howard kom till ett privat sjukhus i sin hemstad San Jose, Kalifornien. 16 december 1960 rullades han in i en operationssal och fick en serie elektriska stötar för att bli lugn. Det minns han, men resten är diffust. Howard vaknade nästa dag, hans ögon var svullna, skadade och han hade hög feber. Han minns en svår smärta i huvudet och obehag av sin särk från sjukhuset, som gapade öppen på baksidan. Han hade ingen aning om vad som hade hänt. Han skriver att han var som en zombie, han hade ingen aning då vad som skett.

Men han hade alltså utsatts för ett av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. En lobotomi och ingen, inte hans föräldrar, inte det medicinska samfundet eller statliga myndigheter, hade ingripit för att stoppa det.

Howard växte upp i en atmosfär av känslomässiga övergrepp och delvis vanvårdad. Han fick regelbunden misshandel och tvingades äta mat på egen hand. Freeman diagnostiserade honom som – schizofren.

leucotomes

Howard var hans yngste patient någonsin, och otroligt nog överlevde han. Idag finns bilder från den tiden eftersom Freeman spelade in så mycket. På en svartvit bild kan man se pojken ligga medvetslös, munnen hängande öppen. Spetsen på en 12 cm lång ishackare/ leucotome har tryckts djupt in i hans ögonhåla. Dr Freemans räkning för ett ingrepp var på 200 dollar.

Lobotomy

Citat från Howard i nutid (lever 2018, 69 år gammal).
”Jag skulle beskriva det som en känsla av förlust, som du har förlorat en hel del av ditt liv.” När han talar, dricker han ur en mugg med mjölk i snabbkaffet. ”Jag gillar hasselnötsmak på grädden i mitt kaffe – det gör livet värt att leva”, säger han, flinande igenom en enorm valrossmustasch. ”Min pappa sa att han bara träffat Freeman gång. Du möter en man en gång och du tänker låta honom köra spikar i din sons huvud?” frågar han, misstroget.

I många år efter lobotomin åkte han in och ut från mentalsjukhus, fängelser och tillfälliga boenden. Han var hemlös, drogberoende och alkoholist, en småskurk, med liten kunskap om hur man skulle leva normalt. ”Det är en situation som du ska bara gå igenom en gång i ditt liv och det är när du dör. Det kändes som ett skaft körts in i min hjärna och mitt huvud gick itu.”

Derek Hutchinson

En annan man, Derek Hutchinson, ovan, levde mars 2017 – genomgick en lobotomi 1974 – utan sitt samtycke, i händerna på kirurgen Arthur E Wall i närheten av Leeds. Till skillnad från Howard var Hutchinson vaken hela ingreppet, vilket en psykiater hade insisterat skulle bromsa hans aggressiva tendenser.

I Sverige gjordes lobotomierna med mer traditionella metoder. Från starten kring 1944 och till 1966 finns 4 050 lobotomier registrerade från de svenska sjukhusen.

Hutchininson:
”Jag vill förklara vad psykiatrin gjorde på en människa. Det dödade viljan att leva, viljan att le, det tog bort hur det är att vara en människa. Ord kan inte beskriva vad jag har förlorat i psykiatrins händer. Den verkliga galenskapen finns i psykiatrikern och hans metoder. Allt jag ville ha var frid, men de förstörde mitt liv. Vilka människor är de?”


Idag i vården sker på olika områden också övertramp, som gärna döljs. Fråga och kräv svar. Änglar finns inom alla områden, men det sker ännu ovärdig behandling, mest kring gamla och dementa. Och vilken politiker satsar på psykisk sjukdom, ett system man skrotade? Oavsett. Besök din anhöriga, se dig omkring…

birds

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk
cchr.or

 


Lämna en kommentar

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 2-3

Egas Moniz

Freemans facit, om hans påverkan med denna behandling som gav – ett nobelpris till hans mentor Moniz, bilden ovan. Freeman höll register över 3 439 lobotomier han utfört under sin långa karriär. Han hade märkligt nog inte någon kirurgisk utbildning.

Freeman och Watts hävdade att 52 procent av deras första 623 operationer gav ”goda” resultat, men de kunde inte säga vad som utgjorde en förbättring. Totalt har lobotomier används på 40 000 till 50 000 amerikaner mellan 1936 och slutet av 1950-talet. Efter många års lobotomerande så växte dock kritiken, och obduktioner visade att många patienter avlidit av omfattande hjärnskador. Själv nämnde han också att ”en del fick lära sig gå på toaletten själva igen” efter ingreppet.

Walter Freeman nominerade sin mentor António Egas Moniz för Nobelpriset och 1949 fick Moniz priset i fysiologi och medicin. 1950 skildes kollegerna Freeman och Watts. Watts vägrade att vara med på den nya metoden, han tyckte en utbildad neurokirurg skulle utföra en sådan operation, men Freeman klarade sig själv. Han opererade på sitt eget kontor och ibland opererade han med vänster hand som omväxling.

Det påstås att han gjorde 25 lobotomier på en och samma dag, och en av hans assistenter lär ha klarat av 75 stycken. Han själv tog till andra metoder mot slutet som insulinchocker och ECT. Han hade också en privat praktik och var chef för laboratorier vid St Elizabeths sjukhus. Under åren skrev han även några böcker i ämnet.

Freeman var gift med Marjorie Lorne Franklin från 1924 (född 30 augusti 1892, död 21 april 1970). De hade sex barn: Marjorie Lorne Canter, Walter Jackson, Franklin, Paul, William Williams Keen (d.1946), och Robert Fitz Randolph (d.1969).

freeman2

Man har sökt i hans förflutna, läkarsläkt med vissa krav, hans fru var alkoholist och ett barn som han fick se dramatiskt dö på en campingsemester. Sonen hade böjt sig ned på toppen av ett vattenfall för att fylla upp sin flaska vatten när han förlorade fotfästet och föll över kanten, 11 år gammal. Detta påverkade Walter, men inget han ville tala om.

Freeman avled själv den 31 maj 1972, av komplikationer till följd av en operation för cancer vid 76 års ålder, fyra barn lämnade han efter sig. Fyra gick lite i hans spår, en av dem, Franklin, blev säkerhetsvakt dock och försvarar faderns verk samt berättar att han var ”en god fader till barnen”. Del tre, den sista om berättelser av ett par utsatta.

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk


1 kommentar

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 1-3

jackn. 

Ur Gökboet, enormt bra.

Lobotimering var en riktigt otäck metod som infördes i psykvården.  Hur någon kommit på idén, jag kan tro att man från början naivt trott att det skulle dämpa ångest och psykisk sjukdom. Jag minns den utmärkta filmen Gökboet och – tyvärr är en del av handlingen lika aktuell idag, i vissa stycken. Alla delarna kommer i följd, idag, imorgon och övermorgon.

Längre ned kan du läsa om de som varit utsatta för ingreppet, hur de kände och – en del tror de blev zombies, men läs och lär. Åter till Walter, en lite uddig person, runda glasögon, speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik…

freeman2

Walter Jackson Freeman II föddes 14 november 1895 och avled – 31 maj 1972. Han var en amerikansk läkare som specialiserade sig på lobotomi. Han var en medlem av American Psychiatric Association. Han växte upp som en privilegierad son i Philadelphia, Pennsylvania. Det medicinska intresset fanns i släkten, hans farfar var väl känd som kirurg i inbördeskriget. Hans far var också en mycket framgångsrik läkare, Walter Jackson Freeman och – mor Corinne Keen.

Själv studerade han vid Yale College, gick sedan vidare för att studera neurologi och även studier i psykiatri, bl.a. i Europa. Han var en läkare som trodde att han hittat en väg ut ur den bedrövelse som de sinnessjuka levde i. Med en enkel hjärnoperation ville han lindra patienternas lidande. Freemans metod spred sig snabbt, och även i Sverige lobotomerades tusentals patienter innan operationerna stoppades.

Man märkte ex. hos schimpanser att de blev ”dämpade” när deras frontalloberna skadades i hjärnan. Den portugisiska neurologen Egas Moniz experimenterade på människor och genom detta fick Walter och hans kollega James Watts blodad tand att öva på hjärnor från sjukhuset bårhus.

Hur ingreppet gick till är otäckt. Patienten sövdes snabbt med en rejäl elchock. Efter några kraftiga konvulsioner blev patienten tillfälligt medvetslös och Walter gjorde så att han lyfte patientens ögonlock och stack in ett instrument, som påminde om en ishacka, (leucotome) genom en tårkanal.

Han tog ställning bakom patientens huvud, sköt ”hackan” ca 5 cm till frontalloben av patientens hjärna, och flyttade den vassa spetsen fram och tillbaka. Sedan upprepade han processen med det andra ögat uttaget. Hela ingreppet gick på några minuter, max tio – och patienten återhämtade sig snabbt, med ett par ordentliga blåtiror runt ögonen som enda synlig följd – om operationen gick bra. Så när många soldater med krigstrauman och depressioner kom hem från Europas slagfält behövde man hitta metoder.

freemanlobomobilen

Vem var då första patienten av duon?
1936 var de redo för sin första patient, en fru Hammatt, 63 år, som led av kraftig depression och sömnlöshet. Tekniken att nå frontalloberna genom ögonhålorna var fortfarande långt borta i tiden. Istället borrade de sex hål i toppen av hennes skalle. Enligt Walter kunde hon ex efter ingreppet ”gå på teater och verkligen njuta av livet”. Oavsett levde hon i ytterligare fem år. Metoden skulle populariseras och efter utveckling av sin ishacka-metod började Walter Freeman resa över hela landet. Han besökte mentalsjukhus i sin personliga van, som han kallade ”lobotomobilen”, bilden ovan. Han turnerade runt landet och berättade – spred användningen genom att utbilda och träna personal att utföra operationen. Så sjukt?

Rosemary Kennedy

Den mest kända av Freeman-Watts misslyckande var John F Kennedys syster, Rosemary Kennedy, bilden ovan, som behövde heltidsvård i 64 år. Hon betraktades som antingen efterbliven eller psykiskt instabil, med humörsvängningar och våldsamma utbrott. Rykten handlade om att hon var obstinat, bråkig och höll igång med pojkar så hennes far ville få henne lugnare. Under alla år befann hon sig på olika hem, fick besök av släkt och dog av naturliga orsaker den 7 januari 2005, 86 år gammal. Del 2 innehåller mer fakta som bl.a. vem Freeman var…

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk


Döden talar vi ej om, känsligt ämne, som alla drabbas av…?

handerdö

Döden ser många som slutet, flera tror livet fortsätter i annan form. Många vill ej höra talas om döden, ordet döden följs ju av sorg vanligen. Jag tror vi borde tala om det i vardagen, som livet, som födseln. Astrid Lindgren berättade att när hon och hennes systrar hördes på telefon sa de alltid först, Döden, döden. För att avdramatisera deras situation och att de var äldre och medvetna?

Döden är livets upphörande, en avslutning av alla biologiska funktioner som upprätthåller en levande organism. I biologin ses det som ett permanent stadium, att alla levande ting förr eller senare dör

Folk som vill donera organ borde tänka på en sak. För döden är inte ett specifikt ögonblick. Det är en process som kan ta tiotals minuter, upp till en halvtimma. Det säger Sam Parnia, brittisk professor och erfaren intensivvårdsläkare, som varit med om att återuppliva en lång rad patienter med hjärtstillestånd. Någon har skrivit att en läkare som väntar på organ gärna vill ta dem direkt och med chansen att de ska vara livsdugliga.

I Sverige är det överlämnat till den medicinska vetenskapen att i de flesta fall på klinisk väg bestämma när döden inträtt för en människa. Numera är det i lag reglerat att en människa är död när hjärnaktiviteten upphört, så kallad hjärndöd, eller som det uttrycks i §1 i lag 1987:269 (Lag (1987:269)

En överlevare som ”dött”.
”Jag är definitivt mindre rädd för döden. Nu vet jag att döden inte är värre än att sova. När man dör så slutar man bara helt enkelt att existera, det är inget att oroa sig för”.


I dag är det vanliga att man dör den ”långsamma döden”. Den snabba medicinska utveckling som inleddes i början av 1900-talet har givit oss penicillin, sulfa, insulin, bättre narkos, strålbehandling av cancer m m, vilket har inneburit bot för allt fler livshotande sjukdomar. Allt bättre hygien och levnadsstandard har också förlängt medellivslängden. Den är hög i Sverige, 82 år för kvinnor och 77 år för män.

I dag är det därför endast 20 procent som dör den ”snabba döden” – i olyckor, akut hjärtinfarkt, förgiftningar och självmord. De allra flesta människor, 80 procent, kommer att dö i en kronisk sjukdom som så småningom leder till döden.

Många av de patienterna har efteråt­ kunnat berätta om märkvärdiga saker. De har haft en nära döden-upplevelse. Många människor upplever inte att döden gör ont utan att det snarare sker en befrielse och att kroppen går in i ett skönt stadium, som att sova. Sedan kan ju anledningen till döden göra ont, en lång och utdragen sjukdom kan vara smärtsam. Men när en människa dör så somnar den in för gott. Man behöver inte vara rädd för döden men tänk på att leva så många dagar som möjligt tills att åldern får utvisa vilken som blir den sista dagen, anser andra. Jag har sett döden på flera sätt och jag är osäker. Tror det finns massor av situationer kring döendet.

Skarmavbilddö

Läst:
”Såg på TV igår ett reportage om en kvinna som lagt sig på T-banespåret för att ta sitt liv. När hon hörde tåget komma kände hon det som en efterlängtad befrielse och beskrev det som att hjärnan blockerades. Att vetskapen om att svår smärta väntas skulle blockera hjärnans smärtförnimmelse låter visserligen humant. Hon släpades med tåget 20 meter men miste benen och det var ett under att hon överlevde enligt läkarna. Själv har hon inga minnen från olyckan. Är det en naturens försyn för att vi ska slippa lidande?”


Smärtsam död?
När en människa ska avrättas med gift, så ska han eller hon först ges bedövningsmedel. Medlet både söver och tar bort smärta, innan själva giftinjektionen ges. Men, visar undersökningar, i många fall får personer för låg dos av medlet, vilket leder till starka smärtor och att man kvävs till döds. Forskarna har analyserat 49 obduktionsprotokoll och i nästan hälften av fallen hade personerna fått så låg dos att de kan ha varit vid fullt medvetande.

Obs detta gäller våra husdjur, gå igenom det innan med veterinären om hur det ska ske. Normalt ska man ge lugnande, som man ökar, vanligen somnar djuret, varefter man ger – sövningsmedel så djuret somnar in och organen upphör verka. MEN det sker att man ger för lite lugnande och ej låter det verka så var noga med att TALA OM DETTA som annars kan göra att djurets organ stängs av medan det lever med smärta.


Vad sägs om dö av smärta?
Man kan inte dö av smärta. Däremot kan man svimma, om smärtorna kommer som en kraftig och mycket plötslig påverkan. Då slår hjärnan av. Det kan uppfattas som den ultimata försvarsreaktionen, som gör att man ökar chanserna för överlevnad i samband med allvarliga skador genom att skruva ned aktiviteten i alla kroppens system.

En ihållande smärta kan inte kopplas ur på detta sätt. Smärtsignalerna i hjärnan samlas alla i den del som heter thalamus, innan de sänds vidare till högre centra. Blir påverkan för kraftig, kommer thalamus att dämpa smärtsignalerna. Det sker för att undvika att nerverna blir överbelastade och så att säga kortsluts. Reaktionen kan innebära att en person vid medvetande slipper känna smärta under en kortare period.

bokomdö

Det är för övrigt något som torterare sägs ha vetat i århundraden. Skall tortyr verka effektivt, skall man ta pauser, så att offret kan återhämta sig och på nytt uppleva smärta. Är smärtpåverkan fullkomligt extrem, släcker thalamus signalerna högre upp i nervsystemet, och det är då man svimmar. Smärta i sig själv kan alltså inte vara dödlig.

När man är frisk kan många saker vara meningsskapande: arbete, resor, upplevelser, relationer, religion, engagemang, föreningsliv, altruism. I livets slutskede är goda relationer ofta det som är mest meningsskapande: att man fortfarande befinner sig i ett sammanhang av goda relationer, att man får umgås, att man fortfarande betyder något för sina närmaste.

Människor som varit djupt medvetslösa men som vaknat upp igen har berättat att de kunnat höra vad som sägs, kunnat känna igen bekanta röster och kunnat uppleva beröring. handerdö
Därför är det inte meningslöst att finnas nära den döende, att tala till den som är sjuk, hålla handen, stryka pannan, fukta munnen. Det är inte ovanligt att det mot slutet händer att den sjuke vaknar upp – som om krafterna samlas en sista gång. Jag vet några fall. Ibland räcker kraften till att säga några ord – ibland bara till att öppna ögonen och möta blicken hos den som vakar vid sjuksängen.

Vad säger medium?
”När själen lämnar sin kropp, så brukar man kunna se sin kropp där man lämnade den. Ibland så stannar man kvar en stund bland sina nära och kära som finns kvar på jorden. Ibland så kan själen stanna kvar hos familjen, under några dagar innan han han/hon går över till andra sidan. Kärleken dör inte för att du dör. Dem som du älskar här på jorden kommer du fortfarande att älska på andra sidan. De som älskar dig här kommer alltid att älska dig. Ni kommer inte att tappa bort varandra heller, för ni har en starkt band till varandra och de kan aldrig brytas.”

Tro är viktigt och med den vår syn på liv och död. Jag tror det är bättre tro än inte alls. Men att klargöra med anhöriga vad man vill är stort, redan när man är frisk och kry. Och tala om döden.

Finns det något positivt med döden? Vem vet vad?
De som lider av enorma smärtor kan ”slippa dessa”, palliativ vård, där man ej ger uppehållande åtgärder. Palliativ vård (från latinets pallium, ”mantel” och palliatus, ”bemantlad” där manteln symboliserar omsorgen om den döende människan) omfattar vård av en patient med icke botbar sjukdom med förväntad dödlig utgång. Vården som nu har problem löser tyvärr ej detta alla gånger bra trots personal som kämpar. Resurserna.

Och med döden – vi får alla svar. Vad händer efter döden? Mörker, sömn eller himmel, möten med anhöriga? Det fysiska upphör och det psykiska kan ha en annan ”livsform”. Men nu lever vi 🙂 Nuet och livet är värdefullt även dåliga dagar. ❤

Källor:
illvet.se
fof.se
spa.merinfo.se
lajkat.se
rosenlundnytt.tripod.com
medialt.se
alltomvetenskap.se
sv.wikipedia.org
sverigesradio.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,


På Idiotanstalten fanns Tyra 10 år, en av alla ”dårar”…

idiotanst

Vården diskuteras idag, med all rätt, men jag ser bakåt och – mycket var hemskt. Här handlar det om lite udda människor, fattiga, som ofta ”blev över”. Tragiskt är att psykisk sjukdom alltid setts ned på, de som kallades idioter eller dårar förr. Kronikerna har alltid haft det svårt och inte alltför sällan hamnade de som något fattigt barn på ett hem utan chans till liv. Oäktingar levde farligt likaså. Bilden på Tyra, sångfågeln på Idiotanstalten (läs längre ned). Tyral

”Landstinget beslöt 1882 … att en idiotanstalt med huvudbyggnad av sten skulle uppföras på ‘den landstingets egendom, varå Löwenströmska lasarettet är beläget’. Anstalten togs i bruk 1884. I ett reglemente för anstalten står att man skall ta emot ”sådana idiotiska eller sinnesslöa barn, som ehuru de ej kunna draga något egentligt gagn av de allmänna skolorna, dok äro i någon mån mottagliga för bildning och undervisning”. Vilka var mest ”sjuka”?

Vid idiotanstalter bedrevs idiotundervisning. Den första svenska idiotanstalten öppnades 1 september 1866 vid Nya Varvet i Göteborg, där tre idioter undervisades av fröken Emanuella Carlbeck (på bild). År 1933 infördes psykopatklasser för alla typer av ”psykiskt defekta barn”. En avdelning för hörande idioter hade dock redan 1859 öppnats av Sophie Wilkens på hennes Institut för dövstumma i Karlskrona. Den lades dock ned redan efter några år.

carlbeck

Carlbeck flyttade redan 1867 till Floby, året efter till Skövde, där hon hade plats för 16 elever. År 1875 flyttade hon till en egendom utanför Mariestad, där Idiotanstalten Johannesberg byggdes upp, med plats för 30 elever och 17 anställda ”tjänare”. Prästdottern Emanuella Ottiliana Carlbeck, född 24 augusti 1829 i Nårunga socken, Älvsborgs län, död 10 september 1901, var pionjär i Sverige inom arbetet med vården av personer med utvecklingsstörning.

Lär känna Tyra på Idiotanstalten i Upplands Väsby. 😦
När Tyra Ingegärd Larsson intogs på Idiotanstalten i januari 1904 så var hon 10 år. Antalet elever var då ca 30 stycken. Hennes far var arbetaren Karl Fredrik Larsson och modern, som enligt uppgift varit ”något sinnesslö” var död. Ansvarig målsman för Tyra var Södertälje fattigvårdsstyrelse. När Tyra flyttat dit så fanns där enbart bildbara sinnesslöa på anstalten och hon skrevs direkt in i klass 2 av 5. Hon saknade enligt uppgift färgsinne och var närsynt.

Hon hade tidigare inte fått någon undervisning alls och – hade inga glasögon. Enligt lärarna på skolan så var Tyra vad gällde moralisk utveckling: ”I allmänhet sann, ärlig, lydig samt sedlig”. I skolan skötte hon allt bra och när hon fick glasögon utvecklades hon ytterligare. När det senare byggdes ett arbetshem så fick hon plats där med jobb och såvitt allt tyder på blev hon kvar där. Tyra fick alltså glasögon den 22 september 1905. Detta bör ha inneburit en stor förändring i hennes liv. I en annan liggare kan man i en anteckning från den 15 oktober samma år se vad glasögonen betytt: ”Mycket snällare, mindre grinig”. Villigare och flitigare. Betydligt starkare.”

Tyra deltar i undervisningen i ”Teoretiska ämnen: Kristendom, ljudning, räkning, skrivning, åskådning och verksamhetsöfningar”. Historia och geografi och i Praktiska öfningar: Stickar och väfver band. Deltager uti gymnastik.” 1909 ges omdömet: ”Är stadd i rask utveckling, förefaller mycket normal” och 1910: ”Utvecklas fortfarande” (angående åskådning: Mycket förståndig).

Tyra konfirmerades det året hon fyllde 16 år och detta var även det år då benämningen idiotanstalt försvann till förmån för sinneslöanstalt. Tyra ansågs efter konfirmationen vara för stor för att gå i skolan längre och tillhörde från hösten 1910 arbetshemmet. Ett år efter det att Tyra har slutat skolan så invigs de nya lokalerna för arbetshemmet där hon skall bo och arbeta under resten av sitt liv.

idiotanst11

Om Tyras fysiska utveckling så finns det en del att hämta i arkiv. Några månader efter det att hon skrivs in, då 10 år gammal, så väger hon 22,4 kilo är 122 cm lång och hälsotillståndet är ”Godt, ehuru klen och blodfattig”. Tre år senare oktober 1907 så väger hon 31,7 kilo och är 131 cm lång och hälsotillståndet är ”Betydligt starkare”. En anteckning finns som anger att hon hade halsböld i mars detta år. Den senaste uppgiften är från 1914 då hon väger 48,5 kilo och är 155 cm lång. Därefter finns ingenting antecknat förrän Tyra Ingegärd Larsson dör – den 11 januari 1920 vid 26 års ålder av sockersjuka.

Vad var egentligen anledningen till att hon skrevs in på denna anstalt och varför kunde hennes far inte ta hand om henne? Hur illa såg hon utan glasögon? Kan det ha varit anledningen till att hon inte hade gått i skolan tidigare eller var det kanske hennes häftiga humör som vi ser glimtar av i anteckningarna som gjorde att hon räknades som ett annorlunda barn? Vi ser att myndigheter redan då hade fel samtidigt som man var samhällets övervakare. Svaren kan man antaga…

tyra1

Idag används idiot som ett skällsord. Begreppet började användas inom psykiatrin under 1700-talet och användes fram till 1960-talet. En mildare variant av idioti benämnde som imbecillitet. Engelska, an idiot, dolt, eller dullard – är en mentalt ”störd person”. Dåre, en sedan länge föråldrad, även i medicinskt fackspråk använd benämning på sinnessjuk person, med nuvarande språkbruk närmast motsvarande person med allvarlig psykisk störning. I sammanhanget bör noteras att det sedan neuroleptika kommit i bruk på 1950-talet, inte längre förekommer patienter med en så långvarig dramatisk symtombild som vanligen förknippas med detta begrepp.

Vanliga sammansättningar av ordet var dårasyl och dårhus. Av humanitetshänsyn började man i Sverige omkring 1850, i Finland först senare, att undvika detta ord och dess sammansättningar. I båda länder skedde detta tidigast i det medicinska fackspråket, i vilket benämningen på 1920-talet var helt ur bruk. Tillsynen över de finländska hospitalen utövades av Direktionen för dårvården fram till 1878.

I äldre svenska kyrkoböcker, husförhörslängden finns ofta en sida på slutet med socknens idioter, ”byfånarna”. Byfåne är en nedsättande benämning på en person med psykisk störning eller med någon annan form av social avvikelse som är känd av sin omgivning. Minns, mellan åren 1930 – 1970-talet så tvångsplacerades över 250 000 barn i Sverige på olika institutioner och fosterhem. Många var normalbegåvade, men blev kvar på de så kallade idiot- och uppfostringsanstalterna. Det verkar vara före Janne Josefssons tid?

I Sverige är ordet belagt sedan 1949, en sedd i TV var byoriginalet Jonas i de första omgångarna av Bengt Bratts TV-serie Hem till byn (1971-76). Kuriosa enbart, American Idiot, ett musikalbum av Green Day, släppt i september, 2004.

Stackars Tyra, alla barn, alla sjuka, alla som aldrig fick en chans. Idag är ännu mycket få chanser till vård, depression som många lider av, har svårt få till bra vård. Köer, sjukhusen få, folk lider ännu. Valet 2018, kan vården få upprättelse? Två bilder på vad som varit dårhus.

Källor:
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
landstingsarkivet.sll.se
digitaltmuseum.se