Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 2-3

Freemans facit, om hans påverkan med denna behandling som gav – ett nobelpris till hans mentor Moniz, bilden ovan. Freeman höll register över 3 439 lobotomier han utfört under sin långa karriär. Han hade märkligt nog inte någon kirurgisk utbildning.

Freeman och Watts hävdade att 52 procent av deras första 623 operationer gav ”goda” resultat, men de kunde inte säga vad som utgjorde en förbättring. Totalt har lobotomier används på 40 000 till 50 000 amerikaner mellan 1936 och slutet av 1950-talet. Efter många års lobotomerande så växte dock kritiken, och obduktioner visade att många patienter avlidit av omfattande hjärnskador. Själv nämnde han också att ”en del fick lära sig gå på toaletten själva igen” efter ingreppet.

Walter Freeman nominerade sin mentor António Egas Moniz för Nobelpriset och 1949 fick Moniz priset i fysiologi och medicin. 1950 skildes kollegerna Freeman och Watts. Watts vägrade att vara med på den nya metoden, han tyckte en utbildad neurokirurg skulle utföra en sådan operation, men Freeman klarade sig själv. Han opererade på sitt eget kontor och ibland opererade han med vänster hand som omväxling.

Det påstås att han gjorde 25 lobotomier på en och samma dag, och en av hans assistenter lär ha klarat av 75 stycken. Han själv tog till andra metoder mot slutet som insulinchocker och ECT. Han hade också en privat praktik och var chef för laboratorier vid St Elizabeths sjukhus. Under åren skrev han även några böcker i ämnet.

Freeman var gift med Marjorie Lorne Franklin från 1924 (född 30 augusti 1892, död 21 april 1970). De hade sex barn: Marjorie Lorne Canter, Walter Jackson, Franklin, Paul, William Williams Keen (d.1946), och Robert Fitz Randolph (d.1969).

Man har sökt i hans förflutna, läkarsläkt med vissa krav, hans fru var alkoholist och ett barn som han fick se dramatiskt dö på en campingsemester. Sonen hade böjt sig ned på toppen av ett vattenfall för att fylla upp sin flaska vatten när han förlorade fotfästet och föll över kanten, 11 år gammal. Detta påverkade Walter, men inget han ville tala om.

Freeman avled själv den 31 maj 1972, av komplikationer till följd av en operation för cancer vid 76 års ålder, fyra barn lämnade han efter sig. Fyra gick lite i hans spår, en av dem, Franklin, blev säkerhetsvakt dock och försvarar faderns verk samt berättar att han var ”en god fader till barnen”. Del tre, den sista om berättelser av ett par utsatta.

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 1-3

 

Ur Gökboet, enormt bra.

Lobotimering var en riktigt otäck metod som infördes i psykvården.  Hur någon kommit på idén, jag kan tro att man från början naivt trott att det skulle dämpa ångest och psykisk sjukdom. Jag minns den utmärkta filmen Gökboet och – tyvärr är en del av handlingen lika aktuell idag, i vissa stycken. Alla delarna kommer i följd, idag, imorgon och övermorgon.

Längre ned kan du läsa om de som varit utsatta för ingreppet, hur de kände och – en del tror de blev zombies, men läs och lär. Åter till Walter, en lite uddig person, runda glasögon, speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik…

Walter Jackson Freeman II föddes 14 november 1895 och avled – 31 maj 1972. Han var en amerikansk läkare som specialiserade sig på lobotomi. Han var en medlem av American Psychiatric Association. Han växte upp som en privilegierad son i Philadelphia, Pennsylvania. Det medicinska intresset fanns i släkten, hans farfar var väl känd som kirurg i inbördeskriget. Hans far var också en mycket framgångsrik läkare, Walter Jackson Freeman och – mor Corinne Keen.

Själv studerade han vid Yale College, gick sedan vidare för att studera neurologi och även studier i psykiatri, bl.a. i Europa. Han var en läkare som trodde att han hittat en väg ut ur den bedrövelse som de sinnessjuka levde i. Med en enkel hjärnoperation ville han lindra patienternas lidande. Freemans metod spred sig snabbt, och även i Sverige lobotomerades tusentals patienter innan operationerna stoppades.

Man märkte ex. hos schimpanser att de blev ”dämpade” när deras frontalloberna skadades i hjärnan. Den portugisiska neurologen Egas Moniz experimenterade på människor och genom detta fick Walter och hans kollega James Watts blodad tand att öva på hjärnor från sjukhuset bårhus.

Hur ingreppet gick till är otäckt. Patienten sövdes snabbt med en rejäl elchock. Efter några kraftiga konvulsioner blev patienten tillfälligt medvetslös och Walter gjorde så att han lyfte patientens ögonlock och stack in ett instrument, som påminde om en ishacka, (leucotome) genom en tårkanal.

Han tog ställning bakom patientens huvud, sköt ”hackan” ca 5 cm till frontalloben av patientens hjärna, och flyttade den vassa spetsen fram och tillbaka. Sedan upprepade han processen med det andra ögat uttaget. Hela ingreppet gick på några minuter, max tio – och patienten återhämtade sig snabbt, med ett par ordentliga blåtiror runt ögonen som enda synlig följd – om operationen gick bra. Så när många soldater med krigstrauman och depressioner kom hem från Europas slagfält behövde man hitta metoder.

Vem var då första patienten av duon?
1936 var de redo för sin första patient, en fru Hammatt, 63 år, som led av kraftig depression och sömnlöshet. Tekniken att nå frontalloberna genom ögonhålorna var fortfarande långt borta i tiden. Istället borrade de sex hål i toppen av hennes skalle. Enligt Walter kunde hon ex efter ingreppet ”gå på teater och verkligen njuta av livet”. Oavsett levde hon i ytterligare fem år. Metoden skulle populariseras och efter utveckling av sin ishacka-metod började Walter Freeman resa över hela landet. Han besökte mentalsjukhus i sin personliga van, som han kallade ”lobotomobilen”, bilden ovan. Han turnerade runt landet och berättade – spred användningen genom att utbilda och träna personal att utföra operationen. Så sjukt?

Den mest kända av Freeman-Watts misslyckande var John F Kennedys syster, Rosemary Kennedy, bilden ovan, som behövde heltidsvård i 64 år. Hon betraktades som antingen efterbliven eller psykiskt instabil, med humörsvängningar och våldsamma utbrott. Rykten handlade om att hon var obstinat, bråkig och höll igång med pojkar så hennes far ville få henne lugnare. Under alla år befann hon sig på olika hem, fick besök av släkt och dog av naturliga orsaker den 7 januari 2005, 86 år gammal. Del 2 innehåller mer fakta som bl.a. vem Freeman var…

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk

Psykiskt sjuk har haft många namn. Om orden femfemma, kryssad och – tips för hjälp…

Ord tyder ibland på fördomar, många kommer ifrån förr då man såg människor i grupper och i detta fall som handlar om psykhälsa. Idag har vi ingen egentlig vård, akut finns, men de flesta förskjuts ut i samhället och ska klara sig själva. Hemtjänst? Boende ute?

Förr sa man dårhus, tydligen för dårar, ett vitt begrepp som många drabbades illa av. Behandlingen var otäck. Mentalsjukhus lät bättre, men var samma skräp. Vårda? På de flesta fanns skumma avdelningar. Lillhagens sjukhus (på bilden) på Hisingen i Göteborg, som nu i stort är rivet, hade fullt med olika byggnader för sjuka för inte så länge sedan. Längst bort fanns ett öde hus med ljud av SKRIK som ”tillhörde stormen”. Isolerade, galler för fönstren och – madrasserat eller ej. Då när ej fanns antidepressiva som idag. Ofta låg dessa psykhus utanför staden. Skämmigt….

Historiskt.
Ända in i modern tid utfördes bl.a. psykokirurgi – med ett tämligen mörkt facit. Bakåt historiskt så lobotomerades flera utvecklingsstörda barn, bland de totalt cirka 13 000 nordbor som drabbades under efterkrigstiden. I Sverige och Danmark genomgick sammanlagt cirka 9 000 personer den omfattande hjärnkirurgin under främst 1940- och 50-talen. I Finland lobotomerades cirka 1 500  i Norge 2 500 patienter. Schizofreni, ångest och manodepressivitet var de vanligaste diagnoserna.

Läsa mer? https://zenzafacta.wordpress.com/tag/lobotomi-psykvard-darar-mentalsjukhus-freeman-lillhagen-ryhov-utvecklingsstorda-sjukhus-fakta-kapsulotomi-sjukdom/

Uttryck som man kunde stöta på?
Femfemma?
Grunden är att en som befinns sjuk och vid ex brott – kan hamna på Rättsmedicinalverket som drivs (drevs?) i statlig regi. Där avgörs om man har en Allvarlig Psykisk Störning (APS). APS kan vara till exempel en psykos eller djup depression. Tillståndet skall ha gett symtom både vid tiden för ex. brottet och under undersökningen.

Om man har det fylls det i ett kryss i en blankett vilket har gjort att det finns ett slanguttryck i svängen som kallas ”att bli kryssad”. Det innebär att man är klassad med en APS. Men sedan ska personen även ha ett vårdbehov. Om alla dessa tre kriterier uppfylls kan man alltså bli överlämnad till rättspsykiatrisk vård (i landstingets regi). En ”bekantskap” jag hade var kryssad, enligt honom då ej möjligt bli straffad och hen var dessutom mytoman. Att ej veta hur de mår är svårt och hjälp viktigt. Hens ord, allvar eller ej?

”Christer satt 30 år i fängelse och gjorde under dessa år sex rättspsykiatriska undersökningar. Vid två tillfällen ”kryssades” han och fick tvångsvård istället för fängelse. Lyssna: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/524634?programid=3381

Faktabiten?
Femfemma, gammalt uttryck för idiot, dåre, stolle, knäppskalle, sinnesslö, galning etc. Namnet kommer ifrån följande (repris): ”Person som enligt 1864 års strafflag bedömts vara psykiskt sjuk brottsling enligt 5 kap. 5 § strafflagen och blir således straffri”. Sedan 1965, då brottsbalken började gälla, har uttrycket ingen förankring i straffrätten men används ibland vardagligt i nedsättande bemärkelse.

Tips för dig?
Anhörig till psykiskt sjuk – här kan du ex. få hjälp.

Anhörigas riksförbund
Anhörigas Riksförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som stödjer anhöriga och anhörigvårdare oavsett ålder, kön eller diagnos hos den som vårdas. www.anhorigasriksforbund.se

Livlinan
En sajt för dig som är ung och lever nära någon som mår psykiskt dåligt.
www.livlinan.org

Maskrosbarn
Maskrosbarn är en ideell förening som stödjer ungdomar som har föräldrar som missbrukar eller är psykiskt sjuka.
www.maskrosbarn.org

Läs 1177 Vårdguiden om psykisk ohälsa
Att vara närstående: www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Att-vara-narstaende/
Vård och hjälp: www.1177.se/Stockholm/Tema/Psykisk-halsa/Soka-vard-och-hjalp/

Källor:
sv.wikipedia.org
ne.se
blogg.1177.se
sverigesradio.se
aftonbladet.se