”Djungelbarnet” Juliane Koepcke föll ut ur ett plan träffat av blixten, i Amazonas djungel…

Börjar från början, Juliane som levt ett annorlunda liv, också känd som gift Juliane Diller, född 1954, är en tysk-peruansk zoolog. Ovan foto med familjen.

Juliane Koepcke föddes i Lima, Peru, där hennes tyska föräldrar arbetade vid Museo de Historia Natural i Lima. Hon var enda barnet till biologen Hans-Wilhelm Koepcke och ornitologen Maria Koepcke.

När Juliane var 14 år, beslöt hennes föräldrar sig för att lämna Lima och etablera en forskningsstation Panguana i Amazonas regnskog. Hon blev ett ”djungelbarn” och lärde sig överlevnadsteknik. Ansvariga skolmyndigheter misstyckte och Juliane var tvungen att återvända till Colegio Peruano Alemán Alexander von Humboldt i Lima för att ta sin examen. Hon utexaminerades i december 1971.

Flygkraschen?
Som 17-åring blev hon känd 1971 som ende överlevande efter en flygkrasch (Lansa Ansa Flight 508). Juliane sögs ut ur ett flygplan efter att det träffats av blixten. Hon föll över 3200 meter till marken fortfarande fastspänd vid sin flygstol och levde på något sätt. Hon överlevde fallet till marken med ett brutet nyckelben, en blessyr på högerarmen och med höger öga igensvullet.

Hon fick sedan utstå en 9-dagars promenad genom Amazonas-djungeln innan hon till slut räddades av skogshuggare. Hon var den enda överlevande från planet som dödade 93 människor i december 1971.

---

Koepcke pratade med BBC om prövningen 2012:
”När vi såg blixtar runt planet blev jag rädd. Min mamma och jag höll varandra men vi kunde inte prata. Andra passagerare började gråta och skrika. Efter ca 10 minuter såg jag ett mycket starkt ljus på den yttre motorn till vänster. Min mamma sa mycket lugnt: ”Det är slutet, allt är över.” Det var de sista orden jag någonsin hörde från henne.”

Planet föll nedåt med nosen först. Det var kolsvart och folk skrek, sedan fylldes hennes huvud av det starka ljudet från motorerna.
Plötsligt upphörde oljudet och jag var utanför planet. Jag föll fritt, fastspänd vid min sittplats-stol, vindens viskande var det enda ljud jag kunde höra. Jag kände mig helt ensam.

Jag kunde se skyn över djungeln snurra mot mig. Sedan tappade jag medvetandet och minns ingenting av nedslaget. Senare fick jag veta att planet hade gått sönder cirka två mil över marken. Jag vaknade nästa dag och tittade upp. På den 10:e dagen kunde jag inte stå ordentligt och jag drev längs kanten av en större flod som jag hade hittat. Jag kände mig så ensam som om jag var i ett parallellt universum långt borta från någon människa. Jag trodde att jag hallucinerade när jag såg en riktigt stor båt. När jag gick för att röra vid den och insåg att den var på riktigt var den som en adrenalinspruta.

Men då såg jag att det fanns en liten stig in i djungeln där jag hittade en hydda med ett palmbladstak, en utombordsmotor och en liter bensin. Jag hade ett sår på min övre högra arm. Den var angripen av larver cirka en centimeter långa. Jag kom ihåg att vår hund hade samma infektion och att min pappa hade lagt fotogen i den, så jag sög ut bensinen och stoppade in det i såret.

Smärtan var intensiv när maggotarna försökte ta sig längre in i såret. Jag drog ut ett 30-tal maggots och var väldigt stolt över mig själv. Jag bestämde mig för att tillbringa natten där.

Eftersom det redan var mörkt, lade sig Koepcke att sova i det lilla skyddet, och på morgonen efter hörde jag rösterna från flera män utanför. Det var som att höra änglars röster Så hon hittades av en liten grupp fiskare som bodde i närheten och de tog henne till sin by. Hon blev dagen efter erbjuden av en pilot att flyga henne till sjukhuset i Pucallpa. Dagen efter att hon kommit till sjukhuset träffade Koepcke sin pappa igen. Överväldigade av känslor blev deras möte ”en stund utan ord”.

När hon hade återhämtat sig från sina skador hjälpte Koepcke till med att hitta nedslagsplatsen och de omkomnas kroppar. Den 12 januari hittade sökgrupperna mamman Maria Koepcke’s kropp. Juliane som överlevde – ensam elva dagar i Amazonas regnskog.

Gift?
Make/maka: E. Diller (från 1989) – Erich Diller tysk entomolog, vetenskapen om insekterna och är således ett delområde av zoologin. Stark kvinna som aldrig gav upp… ❤

Källor:
instagram.com
sv.wikipedia.org
9news.com.au
en.wikipedia.org
species.wikimedia.org

Blogginlägget nedskrivet 14/3-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Frank Andersson – brottarikonen har gått sin sista match. Var med om…

En bild i en tidning väckte minnen. Frank var mannen som alltid hördes och syntes? Mannen, myten, livet var med mycket action. Alla livfulla kända lämnar ett tomrum efter sig oavsett. Om Frank kan man skriva massor. Vad är sant?

Först faktabiten.
Frank Öivind Stefan Andersson, född 9 maj 1956 i Trollhättan, död 9 september 2018 i Stockholm, var en svensk professionell f.d. brottare, mellanvikt (90 kg), som tog VM-guld 1977, 1979 och 1982. 1977 tilldelades Andersson Bragdguldet.

Frank var en brottare i mellanvikt och en av Sveriges genom tiderna främsta. OS i Los Angeles 1984 blev Franks sista stora internationella mästerskap. Hans mål var att vinna guld, men han fick nöja sig med att ta hem bronsmedaljen. Han tog emot medaljen, men gav bort den till en taxichaufför. 1,85 meter lång.

Mycket man minns är från senare år, men jag minns han som en som sålde godis i Norge med en polare, som ej dök upp på alla träningar i tid. Han berättade om sin ADHD. ”Frank var en jävligt skön kille med ett härligt självförtroende, helt osvensk med andra ord.” Uppväxt i Trollhättan där han enligt egen utsago var en strulig kille redan i skolåren. Under en festkväll 1985 ska Frank Andersson ha spelat rysk roulette, överlevt och vunnit 50 000 kronor. Att leva med honom var nog svårt.

Han festade friskt, brudar och spelade på mycket som trav, ägde visst även en häst eller del i. Casino. I yngre dagar nämns steorider, men vad exakt – är helt korrekt? Steorider används främst för att påskynda musklernas regeneration och läkning vid hård träning. Tillväxthormonerna gör dem större och även hjärtmuskeln vilket på sikt orsakar problem. Vetskap?

”Maniskt spel- och travintresserad och en energiskt underhållande, men ofta strulig ”galning”, är vad jag tänker när jag tänker på Frank, uttryckte en tidigare vän i en tidning. Frank Andersson bodde under en tid hemma hos tv-profilen, krögaren och tyngdlyftaren Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren. En kväll säger Frank att han måste kila ut och köpa mjölk. Frank kommer tillbaka ett halvår senare och Hoa-Hoa frågar syrligt om han har med sig mjölken. Sant?

Franks emellanåt tuffa leverne med mycket festande, man vet ej om det var en orsak till hans hjärtproblem som går tillbaka i tiden. För några år sedan fick han på grund av sin hjärtsvikt en ICD-maskin inopererad där tre elektroder går in i hjärtat. Maskinen avläser hjärtat för att förhindra ett plötsligt hjärtstopp. Den kan också behandla snabb hjärtrytm.

Hjärtoperationen?
Kirurgerna opererade Frank i sammanlagt sex timmar och – så långt okej. Han hade fått en pump in i hjärtat. Operationen var en förberedelse för ytterligare en operation som skulle ske drygt tre månader senare – då var tanken att Frank skulle få ett donerat hjärta transplanterat vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Men tre dagar senare orkade inte hjärtat längre. Brottarikonen drabbades av komplikationer efter den svåra operationen.

Hans ex. Jeanette Bouvin Nygren fick en dålig magkänsla efter sitt sista telefonsamtal med Frank på sjukhuset. Vid Franks sida på Karolinska sjukhuset i Stockholm fanns hon och nära. Frank och Jeanette förlovade sig 2007 och fick dottern Montana tillsammans. Frank var gift med Jeanette Bouvin Nygren, 2012-2017.

Sin sista kärleksrelation hade han med Gabrielle Söderberg, 2017 – paret var förlovade i nästan ett år men valde att gå skilda vägar.
”Det var seriöst, men vi båda var väldigt intensiva och det blev svårt. Det var tufft, men ingen ville såra den andra. Till slut var det ohållbart, säger hon. Trots att relationen var stormig så menar hon att Frank är en av de mest karismatiska människor hon mött, och att tiden med honom präglas av ljusa minnen.”

”Han var en väldigt stor personlighet och kunde vara jättejobbig ibland, stökig och störig. Men han var också väldigt älskvärd på många sätt. Han hade ett jättestort hjärta. Min syn på honom är att han har oftast inte gjorde någon illa med avsikt. Han är inte rolig att bråka med. Då kan han vara tråkig och spotta ur sig taskiga ord. Men det gick alltid över rätt snabbt. Sen hade han alltid den här förbannade glimten i ögat. Han såg ut som Emil i Lönneberga.” / Gabrielle.

Andersson var under en period skriven i Spanien. Andersson har tre söner samt två döttrar, födda 1996-2013. Isac, Mira, Montana, Winston och Mileon.

Den goa Frank medialt?
2011 deltog Frank i TV4:s Let’s Dance 2011, där han och danspartnern Charlotte Sinclair slutade tvåa. 2015 deltog Frank i den sjunde säsongen av Mästarnas mästare. Han drabbades tidigt i programmet av förkylning, vilket tillsammans med att det också blev känt att han led av hjärtsvikt fick negativ påverkan för hans möjligheter att kunna tävla fullt ut. Han blev den förste att åka ur grupp två. Kämpe.

Litteratur?
Frank Anderssons självbiografi ”Sanningen om lögnerna. (x)
”Historierna vi får ta del av är ibland dråpliga eller roliga, ibland tragiska eller tokiga och ibland surrealistiska eller intressanta, men de levereras så huller om buller att de inte helt kommer till sin rätt.”

Uppdaterat 17/10-18.
Under tisdagen, 16/10, hölls en begravning för Frank Andersson. Vid begravningen höll hans ex tal, och efteråt bröt vännerna ihop i tårar vid kistan när de hyllade Frank Andersson med att uppfylla hans sista önskan – att de skulle ta ett sista järn ihop i kapellet.

Men – på grund av osämja inom familjen hålls en till på fredag. Jeanette Bouvin Nygren menar att hon följer Frank Anderssons sista vilja när hon väljer att hålla en ceremoni i Stockholm.
”Jag kommer stå fast vid vad han sagt till mig, för det vet jag och många med mig”, enligt Jeanette Bouvin Nygren.

Så 19/10:
Då hålls ytterligare en begravningsceremoni i Frank Anderssons födelseort, Trollhättan. Osämja mellan Frank Anderssons familj i Trollhättan och mammorna till hans barn har gjort att OS-hjälten får två begravningsgudstjänster. Medan brodern Tommy Andersson menar att Frank Andersson ville begravas i Trollhättan, menar Jeanette Bouvin Nygren att exmaken hade uttryckt önskan om att begravas i Stockholm.//

Källor:
expressen.se
sv.wikipedia.org
vasacasino.se
aftonbladet.se
bokcirkelflickorna.blogspot.com (x)
sverigesradio.se
msn.com
travronden.se
ttela.se
se.laowl.com
stoppapressarna.se

Läkaren från USA, Walter Freeman, var lobotomins pionjär Del 3-3

Avslutningen, en stark, där du får läsa av en som utsattes. En berättelse av en utsatt år efter operationerna: Howard Dully – som skrev boken ”My Lobotomy”, han fick gå igenom en lobotomi, 12 år gammal bara. I boken berättar han och belyser den man som utsatt honom för en av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. När Howard träffade mannen som skulle förändra hans liv för alltid, var han inte säker på vad man ska skulle göra med honom.

Han var 11 år på den tiden och hade inte förstått vuxenvärlden som omgav honom, de beslut som fattats utan hans vetskap eller den djupgående inverkan som dr Walter Freeman skulle få. Istället, med ett barns ögon, märkte han de små fysiska egenheter hos denne – de runda glasögon, en speciell kostym, det väl trimmade pipskägget. Det fick honom att se lite ut som en beatnik”. Och pojken visste inte vad som väntade honom.

Howard var en tillbakadragen pojke som gillade ridning, sin cykel och han spelade schack. Han bråkade ibland med sin bror, lydde sina föräldrar – men stal godis från köksskåpen, busig. Han hade det struligt hemma och fadern tog kontakt med vården för att få hjälp, själv skyllde han på styvmodern som den som påverkat honom.

Så Howard kom till ett privat sjukhus i sin hemstad San Jose, Kalifornien. 16 december 1960 rullades han in i en operationssal och fick en serie elektriska stötar för att bli lugn. Det minns han, men resten är diffust. Howard vaknade nästa dag, hans ögon var svullna, skadade och han hade hög feber. Han minns en svår smärta i huvudet och obehag av sin särk från sjukhuset, som gapade öppen på baksidan. Han hade ingen aning om vad som hade hänt. Han skriver att han var som en zombie, han hade ingen aning då vad som skett.

Men han hade alltså utsatts för ett av de mest brutala kirurgiska ingreppen i medicinsk historia. En lobotomi och ingen, inte hans föräldrar, inte det medicinska samfundet eller statliga myndigheter, hade ingripit för att stoppa det.

Howard växte upp i en atmosfär av känslomässiga övergrepp och delvis vanvårdad. Han fick regelbunden misshandel och tvingades äta mat på egen hand. Freeman diagnostiserade honom som – schizofren.

Howard var hans yngste patient någonsin, och otroligt nog överlevde han. Idag finns bilder från den tiden eftersom Freeman spelade in så mycket. På en svartvit bild kan man se pojken ligga medvetslös, munnen hängande öppen. Spetsen på en 12 cm lång ishackare/ leucotome har tryckts djupt in i hans ögonhåla. Dr Freemans räkning för ett ingrepp var på 200 dollar.

Citat från Howard i nutid (lever 2018, 69 år gammal).
”Jag skulle beskriva det som en känsla av förlust, som du har förlorat en hel del av ditt liv.” När han talar, dricker han ur en mugg med mjölk i snabbkaffet. ”Jag gillar hasselnötsmak på grädden i mitt kaffe – det gör livet värt att leva”, säger han, flinande igenom en enorm valrossmustasch. ”Min pappa sa att han bara träffat Freeman gång. Du möter en man en gång och du tänker låta honom köra spikar i din sons huvud?” frågar han, misstroget.

I många år efter lobotomin åkte han in och ut från mentalsjukhus, fängelser och tillfälliga boenden. Han var hemlös, drogberoende och alkoholist, en småskurk, med liten kunskap om hur man skulle leva normalt. ”Det är en situation som du ska bara gå igenom en gång i ditt liv och det är när du dör. Det kändes som ett skaft körts in i min hjärna och mitt huvud gick itu.”

En annan man, Derek Hutchinson, ovan, levde mars 2017 – genomgick en lobotomi 1974 – utan sitt samtycke, i händerna på kirurgen Arthur E Wall i närheten av Leeds. Till skillnad från Howard var Hutchinson vaken hela ingreppet, vilket en psykiater hade insisterat skulle bromsa hans aggressiva tendenser.

I Sverige gjordes lobotomierna med mer traditionella metoder. Från starten kring 1944 och till 1966 finns 4 050 lobotomier registrerade från de svenska sjukhusen.

Hutchininson:
”Jag vill förklara vad psykiatrin gjorde på en människa. Det dödade viljan att leva, viljan att le, det tog bort hur det är att vara en människa. Ord kan inte beskriva vad jag har förlorat i psykiatrins händer. Den verkliga galenskapen finns i psykiatrikern och hans metoder. Allt jag ville ha var frid, men de förstörde mitt liv. Vilka människor är de?”

---

Idag i vården sker på olika områden också övertramp, som gärna döljs. Fråga och kräv svar. Änglar finns inom alla områden, men det sker ännu ovärdig behandling, mest kring gamla och dementa. Och vilken politiker satsar på psykisk sjukdom, ett system man skrotade? Oavsett. Besök din anhöriga, se dig omkring…

❤

Källor:
mcmanweb.com
en.wikipedia.org
alltomvetenskap.se
collegeofphysicians.org
genealogypuzzlebox.com
encyclopedia.gwu.edu
guardian.co.uk
cchr.or