Bertrand du Guesclin var en fransk hjälte, känd som Örnen av Bretagne, del 2-2.

Vad hände så efter kriget för Bertrand du Guesclin, den djärva? För runt 1365 hade namnet du Guesclin blivit ett varumärke för äkta ridderlighet. Vid den här tiden hade den franske kungen Philip problem med stora band av rövarriddare, som for omkring på landsbygden och ställde till med elände. Bertrand fick nu det något otacksamma uppdraget att samla dessa till en enda stor armé, som kunde skickas till en plats där de gjorde mindre skada (för Frankrike).

De flesta av rövarriddarna ställde sig gladeligen under Bertrands befäl. Deras första uppdrag blev att bege sig till det spanska furstendömet Kastilien, där de skulle hjälpa Enrique de Trastamara avsätta sin halvbror, kung Pedro den Grymme. De franska riddarna gjorde snabbt rent hus i Kastilien, och Pedro flydde.

1367 dök Pedro åter upp, nu i sällskap av den skoningslöse Svarte prinsen från England. Bertrand visste vem de hade att möta och varnade Enrique för att börja krig med denne motståndare. Enrique vägrade lyssna, drog ut i fält mot Pedro och Svarte prinsen, och förlorade.

Under reträtten blev Bertrand tillfångatagen och fick själv nämna sin egen lösensumma. Bertrand tyckte att han åtminstone kunde vara värd 100 000; en ofantlig summa. Bertrand sålde större delen av sina ägor i Frankrike för att få ihop pengarna, och fick dessutom hjälp från både den nye kungen Charles V och Jeanne de Penthiévre. Så fort han blivit frisläppt samlade han åter ihop sitt band av rovriddare, och lyckades sparka ut Pedro från Kastilien en andra gång.

---

1370 återvände Bertrand till Frankrike för att hjälpa kung Charles mot engelsmännen. Han utsågs till befälhavare över hela den franska armén, och lyckades i en serie snillrika räder belägra städer som engelsmännen ockuperade. Gradvis tryckte han tillbaka inkräktarna mot havet.

Bertrand stödde kung Charles i alla hans planer, tills han 1378 fick för sig att invadera Bretagne. Hertigdömets härskare Jean de Montfort hade börjat stödja engelsmännen, och kungen ville lära honom en läxa. Motvilligt anföll och besegrade Bertrand två städer i Bretagne. Vid den sistnämnda bataljen blev Bertrand svårt sjuk, och måste dra sig tillbaka. Han hade dock gjort upp sin belägringsplan så väl, att hans riddare övertog staden även utan honom.

Illa däran:
Då han låg för döden, medan han var på en militärexpedition i Languedoc 1380, kom den engelske befälhavaren in i hans tält och lade stadens nycklar i hans hand. Helt enligt Bertrands order hade alla civila skonats, något som var ganska ovanligt under medeltiden. Efter hans död skar man ut hans hjärta och begravde det i Dinen, Bretagne, just som han hade velat. Hans kropp fördes till St Denis-kyrkan i Paris.

Vem var hans fru?

Han första maka var Jeanne de Laval-Tinténiac Tiphaine Raguenel. Raguenel, född 1335, död 1373, var en bretonsk astrolog. Hon var från 1363 gift med honom och känd för sina förutsägelser om utgången av många av de slag han deltog i, främst hans seger över Thomas Becket. Hon beskrevs som högt bildad i astrologi, som under denna tid betraktades som en framstående vetenskap. Hon och hennes man bodde i Mont-Saint-Michel. Hennes tidigare hem har restaurerats och omvandlats till ett monument, Logis Tiphaine.

Fynd?
År 2012 hittades en dödskalle som tillskrivits henne i en reliklåda i ett gammalt hus i Dinan och gavs till biblioteket i Dinan av en anonym donator. Kvinnan som var gift med en apliknande, men modig riddare.

Källor:
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
camebridge.com

Blogginlägget nedskrivet 29/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Bertrand du Guesclin var en fransk hjälte, känd som Örnen av Bretagne, del 1-2.

Vem var denna man som var en av de stora hjältarna som levde redan på – 1300-talet?

Bertrand du Guesclin är en av de stora franska hjältarna under hundraåriga kriget. Gick även under namnen Örnen av Bretagne eller den Svarta hunden av Brocéliande, och var en bretonsk riddare. Det du!

Tidiga åren?
Bertrand föddes cirka 1320, son till en fattig riddare från Bretagne. Han hade en stökig uppväxt där han lärde sig hata sin far, som var en synnerligen våldsam typ. Bertrand (bretonska Beltram Gwesklin), föddes på slottet La Motte de Bron i Bretagne, död 13 juli 1380, var en av de mest framstående franska militära ledarna under Hundraårskriget.

Personlighet?
Bertrand själv var av ädlare natur och sökte sig allt oftare hemifrån för att delta i tornerspel. Men Bertrand var långt ifrån den sortens person man tänker sig som riddare, åtminstone till utseendet. Alla som mötte honom tycktes vara eniga om hans unika fulhet. Han huvud var klotrunt, och resten av kroppen fyrkantig och kortvuxen. Armarna var ovanligt långa och apliknande. Det rådde dock ingen tvekan om hans tapperhet och goda hjärta.

Under 1340-talet var hertigdömet Bretagne plågat av ett segdraget inbördeskrig. Den gamle hertigens halvbror Charles de Blois, och brorsdottern Jeanne de Penthiévre bråkade om vem som skulle få ta över. Jeanne samlade en stor grupp kämpar som skulle fungera som en sorts gerrillakrigare. Bland dessa fanns också Bertrand du Guesclin. Genom att sälja sin mors juveler köpte han nog med vapen och rustningar för att beväpna en mindre grupp pålitliga karlar.

Med ett gömställe i den sagoomsusade Broceliande-skogen började Bertrands riddarband göra snabba och effektiva attacker mot olika mål. 1350 belägrade han slottet Fougeray, och 1354 tillfångatog han den berömde engelske riddaren Hugh av Calveley genom ett smart bakhåll. Detta innebar emellertid bekymmer, eftersom Jeanne bett den engelske kungen Edward III att skicka Hugh för att hjälpa henne. Aj då…

Kriget?
100-årskriget mellan Frankrike och England pågick som värst. Bertrand kunde inte begripa hur Jeanne kunde ge sig i lag med engelsmännen som försökte invadera deras land. Deras bråk slutade med att Bertrand lämnade Bretagne och gick till kung Philip av Frankrike. Då Philip fick höra att Bertrand ännu inte blivit dubbad till riddare, trots många års tjänst som en sådan, ordnade han genast detta. Bertrand blev alltså dubbad vid den ovanligt höga åldern av 34 år.

1356 skickades Bertrand till staden Rennes, som var belägrad av hertigen av Lancaster. Under en vapenvila blev Bertrands lillebror tillfångatagen av den engelske riddaren Sir Thomas av Canterbury. En sådan handling var helt mot krigsreglerna och Bertrand blev rasande och red rakt in i engelsmännens läger.

Sir Thomas satt och spelade schack med Sir John de Chandos, då Bertrand kom instörtande i hans tält. Den fyrkantige lille fransmannen utmanade genast den reslige engelske riddaren på duell med svärd. Sir Thomas hade ingen anledning att protestera, då han var övertygad om att utan vidare besegra den märkligt apliknande inkräktaren.

Under den närmsta halvtimmen fick han emellertid så mycket stryk, att han inte kunde gå på flera dagar därefter. Bertrand hade i övrigt inte tillfogat sin motståndare några livshotande skador.

Rejäl riddare?
Hertigen av Lancaster uppmärksammade Bertrands uppträdande i duellen och hans sätt att hantera svärdet. De övriga engelska riddarna applåderade också honom, och han fick i lugn och ro hämta hem sin bortförde bror. Följande dag återupptogs de blodiga striderna givetvis i vanlig ordning. Spännande fortsättning i del två måndag och – vem var hans fru?

Källor:
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
en.wikipedia.org
camebridge.com

Blogginlägget nedskrivet 29/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

Torneringar – populärt av riddare på 1500-talet, men började långt tidigare…

Man minns ofta från äldre filmer där man gjorde upp i torneringar, eller tävlade om pris eller gemåler. Vad var det egentligen? Jo, tornerspel var en militär övningsverksamhet för medeltida riddare, där de under organiserade former kämpade mot varandra med ära och ekonomisk vinning som mål. Tornerspelen nådde verkligen sin höjdpunkt under 1500-talet. Enorma summor slösades på att arrangera pampiga skådespel med riddare. Den tidigare relativt enkla tornerings-utrustningen hade nu utvecklats till en invecklad utstyrsel på en nivå med nutidens månfarare. Jag tänker på Ivanhoe på Nyårsdagen i TV. 🙂

Rustningen?
Rustningarna täckte hela kroppen med plåt, och tog konstiga former. Det blev mer av show, och inte överlevnad. Det här var endast ett nöje för Europas kungligheter och förmögna adelsfamiljer. Man hade en utrustning som man använde i krig. Här ingick en hjälm för att skydda huvudet, kroppspansar och sköld, lans för att fälla sin motståndare, och ett svärd eller liknande handvapen för markstrider. Även en stridshäst krävdes, och eftersom dessa kunde kosta lika mycket som resten av utrustningen fick de senare också bepansring.

Värre vapen?
Med tiden blev det vanligare med trubbiga alternativ till de skarpa stridsvapnen. Stridsutrustningen utvecklades och förfinades under århundradenas gång men även rustningar för tornerspelen förändrades. På 1300-talet hade det utvecklats en speciell typ av hjälm för tvekamp med lans, den så kallade grodmuns-hjälmen som än idag används i heraldiska vapen. Sköldarna förändrades också, och man började använda en typ, så kallad – tartsche, med ett urtag så att lansen kunde stödjas under ritt.

---

Krav på riddarna…?
Med behovet att utmärka sig vid tornerspelen lades också stor vikt vid heraldiken, och varje deltagare blev allt mer tvungen att skaffa vackert utförda sköldar, vapenrockar, hjälmprydnad och välprydda hästar. Med tiden ställdes hårdare krav på deltagarnas börd, och man var tvungen att bevisa adlig börd ett antal generationer bakåt. På så vis blev hjälmprydnad (som bara används vid tornerspel) under en tid ett tecken på högadlig status i England.

Varje riddare hade en eller flera väpnare, vilka hjälpte riddaren på med all utrustning och såg till att han fick en ny lans om den förra skulle brista.

---

Hade man det i Sverige?
Ja, så sent som på 1770-talet arrangerade den svenske kungen Gustav III tornerspel på Drottningholm.
Under tre dagar i slutet av augusti 1776 skedde det första tornerspelet i det kungliga lustslottet Ekolsund. Fotot högst upp.

Maj 1777:
”Torner- och riddarespel, hållit af konungen och hans kongl. höghet hertigen af Södermanland, i Stockholm på Adolph Friedrichs torg, den maji 1777.”

Från programmet till det riddarspel som Gustav III anordnade mitt i centrala Stockholm. Platsen var Adolf Fredriks torg, numera Mariatorget. Gustav III var mycket förtjust i olika skådespel och arrangerade ofta storslagna turneringar och karuseller (en slags storslagen ryttarfest med uppvisningar av olika slag) utomhus. I ett brev utmanar kungen sin bror, Karl den XIII, att tävla mot honom. De tävlar naturligtvis inte själva utan ställer upp med var sitt lag.

Bataljerna varar i flera dagar. De tävlande är utklädda till medeltida riddare och bär naturligtvis sköldar. Allt som kan tänkas höra till ett medeltida tornerspel har kungen sett till att anskaffa, framgår i berättelsen. ”Medeltidsromantiken” är i full blomning under spelet, fascinerande åskådare.

En av dem var?
En av de tolv riddarna i hertig Karls kadrilj var Karl Adam Wachtmeister af Björkö. Mellan åren 1785 till 1789 var han överste för Göteborgs garnisonsregemente. Hans sköld var konturerad (som alla riddare i hertigens kadrilj) och tillverkad av bleckplåt.

Slutet?
Vilket lag vann som ovan berättats om? Det står i ett protokoll som finns hos Livrustkammaren att Karl XIII vann med 174 poäng jämfört med Gustaf III:s 171 poäng.

Idag?
Numera genomförs tornerspel som underhållning och turistattraktion, ofta i kombination med en medeltida marknad, på flera platser i Sverige och i övriga Europa. De klassiska grenarna har i vissa fall modifierats för att vara säkrare för riddarna. Jag har någon gång sett det, i mindre skala och i Visby har man väl det under Medeltidsveckan.

Läsare, gott nytt år, gott 2022  ett senare inlägg med foto att minnas…

Källor:
ungafakta.se
stockholmskallan.stockholm.se
gustavianer.com
sv.wikipedia.org

❤
Om covid-19, inga restriktioner för närvarande – men bra med handhygien och – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 16/10-21. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns).