Eeva Kilpi – finsk författare och poet, född 1928…

Eeva är nu beräknat 94 år, föddes 18 februari 1928 i på Karelska näset (numera Khiytola i Ryssland). Vad vet vi om henne?

Eeva arbetade under en kort period som lärare men har i övrigt levt som författare i Esbo. Hennes far var affärsman. 1939 evakuerades familjen p.g.a. krigsutbrottet och de flydde från Karelen undan ryssarna.

När Vinterkriget bröt ut i december var Eeva bara 11 år gammal. Bomberna faller över hennes Raivattala By i Hiitola. Hon beskriver sitt Karelen med kärlek.

”Här är familjen hemma, här har de sina rötter. Så attackerar ”ryssen”- utan föregående krigsförklaring. Under några vintermånader kämpar den finska armén tappert mot övermakten. Så kommer freden och Eeva och hennes familj, alla de som haft Karelen som sitt hem måste ge sig av. De blir flyktingar – de måste slå ner bopålarna någon annanstans.”

”I min hemlängtan grät jag förmodligen all den gråt som under kriget och redan före kriget, efter krigsutbrottet och när freden kom och hemmet gick förlorat hade blivit ogråten. Den bröt fram med ett tryck som jag inte rådde på. Var det en befriande upplevelse? Jag vet inte. Kanske det. Därefter kunde jag kanske överhuvudtaget leva”.

Senare:
Eeva Kilpi född Salo, tog studenten vid samskolan i Imatra 1946 och bedrev därefter akademiska studier vid Helsingfors universitet. Hon var klar med sin filosofie kandidatexamen 1953 och var därefter verksam som lärare i engelska vid Helsingin kaksoisyhteislyseo (f.d. Viborgs lyceum i Helsingfors) fram till 1959 då hon gjorde sin författardebut. Hon tillhörde Finlands Författarförbunds styrelse 1971-1973

Hon har arbetat som språklärare. I Finlands PEN-klubb var hon ordförande 1970-75.

En kvinnas ord jag upptäckte och ska själv försöka få tag i och läsa ”Tamara” som både var succé och sedd som skandalös. En roman från 1972.

”Tamara, som beskriver förhållandet mellan en sexuellt aktiv kvinna och en impotent man, förlamad i underkroppen. Under ytan visar sig emellertid en djupare betydelse: det sexuellt omaka paret representerar enligt en vid freudiansk tolkning människans två sidor: kvinnan – sinnevärlden och drifterna, samt mannen – det ofruktbara överjaget. Den sammansmältning av det dubbla jaget som sker i slutet av romanen är både en lösning av en till synes olöslig konflikt och författarens kompromiss för kvinnan i en brutal värld. Tamara är översatt till många språk och har vunnit både framgång och erkännande internationellt.?”

Familj?
Under åren 1949-66 var hon gift med författaren och poeten Mikko Kilpi. Hon har barn (tre söner), barnbarn och är bosatt i Orivesi norr om Helsingfors.

Författarskapet?
Eeva Kilpi skriver på finska och har publicerat noveller, romaner, poesi och essäer. Hennes verk är översatta till ett 20-tal språk. I såväl dikter som prosa skriver hon ur ett kvinnligt perspektiv och i många verk är huvudpersonen en stark och självständig kvinna. Viktiga teman i hennes författarskap är just kärlek och erotik, därtill den självupplevda evakueringen av Karelen och naturskydd.

Källor:
sv.wikipedia.org
pinterest.se
alex.se
bit.fi

Blogginlägget nedskrivet 6/12 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

De tio första som fick Nobelpriset i litteratur, del 2-2.

Nobelpriset i litteratur är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente – och tillkännages i oktober varje år av dess ständige sekreterare i Börshuset i Gamla stan, Stockholm. I del två de som fick priset som nr sex till tio.

1906 Giosuè Carducci, Italien
”i betraktande ej blott av hans rika lärdom och kritiska forskningar, utan främst som en hyllning åt den plastiska energi, den stilens friskhet och den lyriska styrka, som utmärka hans poetiska mästerverk”.

Giosuè Carducci, född 27 juli 1835 i Val di Castello utanför Pisa, död 16 februari 1907 i Bologna, var en italiensk poet och professor. Han mottog Nobelpriset i litteratur 1906, två månader före sin död. På fotot överst.

1907 Rudyard Kipling, Storbritannien
”i betraktande av den iakttagelseförmåga, den ursprungliga inbillningskraft samt den manliga styrka i uppfattning och skildringskonst, som utmärka denna världsberömde författares skapelser”. Kipling som fick 1907 års Nobelpris i litteratur, då han var 41 år gammal, är den yngsta person som belönats med priset.

1908 Rudolf Eucken, Tyskland
Rudolf Christoph Eucken, född 5 januari 1846 i Aurich, död 15 september 1926 i Jena, var en tysk filosof.

”på grund av det sanningssökande allvar, den genomträngande tankekraft och vidsynthet, den värme och styrka i framställningen, varmed han i talrika arbeten hävdat och utvecklat en ideal världsåskådning”

1909 Selma Lagerlöf, Sverige
”på grund av den ädla idealitet, den fantasiens rikedom och den framställningens själfullhet, som prägla hennes diktning”. Författaren Selma Lagerlöf blir den första kvinnan som fick Nobelpriset i litteratur. De böcker hon hade skrivit och blivit känd för var bland annat Gösta Berlings Saga, Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Lagerlöf bröt mot de förväntningar hon hade på sig som kvinna och blev en offentlig person, både genom sitt författarskap och genom politisk kamp för kvinnors rösträtt, för fred och för flyktingar. Bland annat hjälpte Selma Lagerlöf poeten Nelly Sachs och hennes mamma att fly nazisterna och komma till Sverige 1940. 20 år senare blev även Nelly Sachs nobelpristagare i litteratur.

Det hade troligen varit mycket svårt för Selma Lagerlöf att leva öppet i kärleksrelationer med två kvinnor, med tanke på hur lagar och normer kring kärlek och relationer såg ut i början av 1900-talet. Från 1864 fram till 1944 var homosexuella handlingar kriminella enligt svensk lag. I lagtexten kallades samkönad sexualitet för ”otukt” och beskrevs som något som var ”emot naturen”.

1910 Paul Heyse, Tyskland
”såsom hyllningsgärd åt den fulländade och av ideal uppfattning präglade konstnärlighet han ådagalagt under en lång och betydande verksamhet såsom lyriker, dramaturg, romanförfattare och diktare av världsberömda noveller” Paul Johann Ludwig von Heyse, född 15 mars 1830 i Berlin, död 2 april 1914 i München.

Källor:
sv.wikipedia.org
svenskaakademien.se
levandehistoria.se
actualidadliteratura.com
svd.se
ne.se

Blogginlägget nedskrivet 2/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.

De tio första som fick Nobelpriset i litteratur, del 1-2.

I sitt testamente, daterat Paris den 27 november 1895, angav Alfred Nobel litteratur som ett av de fem områden som nobelpriset skulle delas mellan, jämte tre naturvetenskapliga pris och ett fredspris. Han fastslog att litteraturpriset ska tilldelas en författare som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta” genom att skriva ”det utmärktaste i idealisk rigtning”.

Pris 2022 – alla pristagare får ganska rejäla pengar. Det handlar om nio miljoner kronor, som, avrundat lite, motsvarar 1 miljon dollar, ungefär detsamma i euro.

De första tio pristagarna i ordning, de fem tidigaste i del ett.
1901 – 1905.

1901 Sully Prudhomme, Frankrike
René François Armand ”Sully” Prudhomme, född 16 mars 1839 i Paris i Frankrike, död 7 september 1907 i Châtenay-Malabry i Frankrike, var en fransk poet.
”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”-

August Strindberg skrev i en artikel som ingår i Samlade skrifter att Nobelpriset hade tilldelats en ovärdig som knappast var diktare. Att Prudhomme fick priset berodde enligt Strindberg på att han tillhörde Franska akademien och att Svenska Akademien därigenom ville träda fram ur sin glömska.

1902 Theodor Mommsen, Tyskland.
Theodor Christian Matthias Mommsen, född 30 november 1817 i Garding i Schleswig, död 1 november 1903 i Charlottenburg, var en tysk historiker och arkeolog med Romarriket som huvudområde. Han var tidvis även verksam som jurist och politiker.

”nutidens störste levande mästare i den historiska framställningens konst, med särskilt fäst avseende å hans monumentala verk ’Römische Geschichte’.

1903 Bjørnstjerne Bjørnson, Norge
”såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som alltid varit utmärkt på en gång av ingivelsens friskhet och av en sällsynt själsrenhet” .

Bjørnstjerne Martinius Bjørnson, född 8 december 1832 i Kvikne norr om Tynset, död 26 april 1910 i Paris, var en norsk författare, diktare och samhällsdebattör. Bjørnson grundade Riksmålsforbundet och skrev texten till Norges nationalsång Ja, vi elsker dette landet som tonsattes av Rikard Nordraak.

1904 Frédéric Mistral, Frankrike / José Echegaray, Spanien
Frédéric Mistral, Frankrike
”med avseende fäst å det ursprungsfriska, snillrika och sant konstnärliga i hans diktning, som troget avspeglar hans hembygds natur och folkliv, samt å hans betydelsefulla verksamhet som provençalsk filolog”

José Echegaray, Spanien
”med avseende fäst å hans omfattande och snillrika författarskap, som på självständigt och originellt sätt återupplivat det spanska skådespelets stora traditioner”

1905 Henryk Sienkiewicz, Polen
”på grund av hans storartade förtjänster som episk författare”.
Sienkiewicz, 1846–1916, polsk författare, i Sienkiewiczs mångsidiga författarskap intar novellerna en viktig ställning.

Fortsättning i del 2 med plats sex till tio, på måndag.

Källor:
sv.wikipedia.org
svenskaakademien.se
levandehistoria.se
actualidadliteratura.com
svd.se
ne.se
Foto på Kipling av John Palmer i del 2..

Blogginlägget nedskrivet 2/11 -22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.