Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2925 inlägg. Carpe diem.


Lämna en kommentar

Vem var E.J. Stagnelius, författare som levde in på 1800-talet…?

ejstagnelius3

En vän läste en dikt och berättade efteråt att den där Stagnelius vet jag ganska lite om. Så jag tog och sökte kring honom, poet och författare, som blev endast 29 år.
Erik Johan Stagnelius, född 14 oktober 1793 i Gärdslösa på Öland, död 3 april 1823 i Stockholm, var en betydande man under romantiken.

Hans bakgrund?
Stagnelius härstammade från prästsläkter på både fädernet och mödernet. Hans far, Magnus Stagnelius, var docent i grekiska med professors namn, en tid kyrkoherde i Gärdslösa på Öland och därefter biskop i Kalmar stift. Hans mor var kyrkoherdedottern Hedvig Bergstedt från Österåker i Södermanland.


Barndom?
Stagnelius visade redan från sin barndom lätthet att lära och förstå. Han hade tre bröder och två systrar. Två av bröderna påstås ha haft ”psykiska egenheter”, liksom även Stagnelius. Föräldrarna flyttade 1810 till Kalmar där han gick i gymnasiet ett år. En gymnasieskola i Kalmar har idag efter honom namnet Stagneliusskolan. Hösten 1811 skrevs han in som student vid Lunds universitet. Där stannade han en termin. Efter skolbalen i april 1812 flyttade han till Uppsala och avlade där kansliexamen 1814. En beläst, ung man.

Hans litteratur?
Stagnelius författarskap spänner över många genrer: från epos som hexameterdikten Wladimir den store, över dramer som Albert och Julia och Bacchanterna, till filosofiska prosautkast och lyrik, som dikterna ”Endymion”, ”Näcken”,”Till Förruttnelsen”, ”Vän! i förödelsens stund” och ”Suckarnes mystèr”. Hört talas om någon?

E.J. flyttar hemifrån och ”jagar kvinnfolk”?
Han fann sin första bostad i Stockholm hos löjtnantsänkan Maria Elisabeth Almgren på Stora Fiskaregränden 8 på Södermalm (hans erotiska intresse för hennes dotter Frederique har diskuterats av forskningen), men återfinns redan i mars 1816 på en annan adress och flyttade under sin vistelse i Stockholm påfallande ofta; uppgifter om alla de exakta adresserna har dessvärre icke bevarats.

ejstagnelius2

År 1815 inskrevs han i ecklesiastikexpeditionens kansli i Stockholm, var 1818 ordinarie kopist. I slutet av 1820 var han mantalsskriven som inneboende hos en mademoiselle Edquist i hörnet av Salvii gränd och Myntgatan i Staden mellan broarna. Oftast hyrde han dock ”vindskamrar på Söder” (C W Bottiger); han ”levde såsom resande” (G H Mellin). Vid sin död var han bosatt hos revisorsänkan Ebba Christina Hellstrand i hörnhuset Hornsgatan 7 – Repslagargatan. 1822 står han noterad som kanslist.

Möten:
Han mötte Almqvist och Geijer, men aldrig Atterbom och förefaller över huvud taget inte ha gjort personlig bekantskap med de samtida unga Uppsalaromantikerna. Han levde under enkla förhållanden på Södermalm under slutet av sitt liv men besökte ibland hembygden, Kalmar och Dörby prebendepastorat. Den 8 mars 1823 greps han för fylleri på Slussenområdet, av en Södermalms brandvakt, en omständighet som lett till spekulationer om hans bruk av alkohol under de senare Stockholmsåren; redan hos Mellin finns även aldrig styrkta uppgifter om bruk av opium.

Forskningen har även spekulerat om den eljest kyske mannen efter 1817 givit efter för s.k. lägre erotiska böjelser. Utgående från Hammarskölds kommentarer om hans sinnesförvirring under de sista åren av sin levnad har den biografiska forskningen även sökt utreda hans psykiska hälsa (Holmberg).

Jag sammanfattar själv, ovårdad man, missbrukare av diverse, men en duktig författare. Kanske så. Bristen på biografiska data har lett till att man, på basis av ett material som dels bestått av ”anekdoter och minnen återberättade i andra och tredje hand”, dels hans litterära verk, konstruerat en bild av Stagnelius. Denna bild har i stort sett motsvarat föreställningen om det romantiska geniet. Han ska ha varit psykiskt instabil och ful och snuskig, ofta berusad och eventuellt beroende av opium. Hans klädsel har beskrivits som föga vårdad. Beskrivs som ”icke reslig” och hans hår var ljust.

E. J. Stagnelius1


Diagnoser?
Modern forskning tenderar att vara skeptisk mot antaganden om hans liv, för att istället framhålla bilden av Stagnelius som en hårt arbetande intellektuell. Sannolikt led han av ett svårt organiskt lidande och mycket magont och möjligen en hjärtsjukdom, och detta förvärrades med åren. Det har nyligen föreslagits att Stagnelius led av Noonans syndrom, vilket skulle förklara tecken på hjärtfel, och uppgifter om att han hade en egendomlig huvudform.

Dagrandens strimma i öster jag röjer,
vakna, o älskade! Natten är kort.
Guldlockigt huvud snart morgonen höjer
jagar den rodnande kärleken bort.
Natten i silver förbyter sin svärta,
stjärnorna blekna kring himmelens rund.
Läppar mot läppar och hjärta mot hjärta
firom den rosiga morgonens stund.

Hans sista tid:
Inte ens fyllda 30 år dog han ensam i ett hyresrum på Södermalm i Stockholm. Han var då nedbruten av alkohol och morfin. Läkaren som utfärdade dödsattesten angav dödsorsaken ”hjärtslag”, men han led ju av ett hjärtfel och var ständigt sjuk. Förutom att han var psykiskt instabil led han av ångest och det uppges att han inte hade utseendet med sig vilket ledde till att kvinnor inte attraherades av honom och därför besökte han istället prostituerade.

Sammanfattar?
Ensam? Stagnelius var tillbakadragen och för det mesta tystlåten och levde ett stillsamt liv i de sämre kvarteren i Stockholm under slutet av sitt liv och hade i princip inga vänner. Ingen av hans släktingar var med vid hans begravning.

”Stagnelius är en av den svenska litteraturens stora språkmagiker. I sin samtid stod han utanför den litterära debatten och dess kotterier, den gamla och nya skolan. Av eftervärlden kom han däremot att uppfattas som en utpräglat romantisk författare. Hans dikt kännetecknas av ett intensivt uttryck och formell briljans, och han är också den av det tidiga 1800-talets svenska författare som kanske bäst har förmått locka en sentida publik.” (x)

Källor:
sv.wikipedia.org
litteraturbanken.se (x)
sok.riksarkivet.se
lakartidnuingen.se

Blogginlägget nedskrivet 27/6-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Ubåtsvrak funnet på Östersjöns botten, ryskt med 48 man som inte återfunnits…

Ubåtsvrak funnet på Östersjöns botten2
Jag läste om en saknad ubåt och – nyfiken undersökte jag efter artiklar om vad som hänt denna – på Östersjöns botten. Det gäller en sovjetisk som hade återfunnits, sprängd i större bitar, sydost om Öland. På hösten 1941 lämnade flera ryska ubåtar sina hemmabaser för att patrullera i Östersjön. Flera av dem återvände aldrig.

Vraket ligger i den så kallade Wartburgmineringen, som lades ut av Tyskland på internationellt vatten, men i svensk ekonomisk zon. Mycket talar för att det är ubåten S-6 , i alla fall en s-modell, som har hittats och med 48 man ombord. Den lämnade Tallinn den 6 augusti 1941 för att operera i våra östra vatten och varit saknad sedan dess. Fyndet var under hösten 2012.

s6

Man vet inte vad som har hänt med ubåten, men misstänker att den har sprängts av en mina. Ubåten patrullerade Östersjön under andra världskriget och en lucka i ubåten visade sig vara öppen, vilket skulle kunna ge en fingervisning om vad som hänt när den förliste. Dåtidens ubåtar gick vanligen i ytläge i syfte att snabbt förflytta sig och/eller för att ladda batterierna. U-läge intogs när de själva skulle attackera ett fartyg eller när de var jagade.

Kommendörkapten Christian Allerman (på vårt försvar) har sagt att ubåten var bestyckad med uppskattningsvis 20 torpeder och dessutom granater. Mycket talar därför att ubåten gick i ytläge rakt in i mineringen och där sprängdes av en mina. Vraket bröts sönder i två huvudsakliga bitar – förskepp och akterskepp. Förskeppet ligger cirka 20 meter norr om akterskeppet. Aktersektionen är cirka 40 meter lång och på sandbottnen bredvid ligger ett torpedliknande föremål. HMS Belos kameror har också fångat ubåtens kanon där det finns en rysk text samt Hammaren och Skäran. s6bat

Tidigare har flera andra krigsförlista sovjetiska ubåtar hittats av svenska civila eller militära dykare. En svensk marininspektör, Jan Thörnqvist, har i ett handbrev informerat sin ryska motsvarighet, amiral Viktor Viktorovitj Tjirkov om fyndet för att ge efterlevande och den ryska marinen möjlighet att genomföra en minnesceremoni på platsen vilken ska betraktas som en krigsgrav.

Nyhetsbyrån Reuters rapporterade om fyndet, vilket i sin tur gav eko också i de nordiska grannländerna, europeiska medier samt USA och Ryssland. Den engelskspråkiga publikationen Moscow Times hade med nyheten på löpsedeln. Detta är det troliga fyndet av S-6.

Minerade i Juminda, 30.8.41, Estland, är också en nämnd möjlighet. Enligt en annan tidigare källa kan den vara sänkt av tyskt bombflyg, position Kihelkonna (numer kommun i Estland).

Havsbotten i Finska viken mellan Kallbådagrund och Cape Juminda är en enorm kyrkogård, med cirka 12 000 människor på havsbotten från kriget. En otäck historia, en av flera från kriget.

Källor:
sverigesradio.se
forsvarsmakten.se
nyheterna.net
blogg.forsvarsmakten.se
(Sveriges Nyheter)
battleships-cruisers.co.uk
svd.se

 


Barbro Lindgren, en fantastisk, mycket originell och personlig författare…

barbrolindgren

Barbro är dotter till överingenjör Georg Enskog och Maja Löfstedt samt syster till konstnären Katarina Olausson Säll. Hon är bosatt i Glömminge på Öland. Hon bor i en 1700-talsgård i den by där hon växte upp. Hemmet är ombonat och vackert, och hon kan elda i den öppna spisen.

Vad vet vi faktamässigt om Barbro?
Barbro Lindgren, född Enskog i mars 1937, i Bromma, är en svensk författare. Hon gick ut Konstfackskolan i Stockholm 1958 och studerade 1959 på Konstakademien. Hon har varit reklamtecknare och arbetat inom sjukvården. Tillsammans med Marianne Eriksson har hon även startat ett barnboksförlag. Hon är mamma till musikerna Mathias och Andreas Lindgren, som även är kända under artistnamnet Bröderna Lindgren.

Det skrivs att hennes ”mångfacetterade produktion omfattar småbarnsbilderböcker, barnlyrik, teaterpjäser, realistiska ungdoms-skildringar och absurda prosaberättelser.” Sammanlagt har hon publicerat mer än hundra titlar, översatta till ett trettiotal språk. Barbro har också skrivit flera böcker för vuxna. Debuten skedde 1965 med boken Mattias, vänliga vardagsskildringar.

Vissa av sina böcker illustrerar hon själv, men sedan 1980-talet har hon också samarbetat med andra illustratörer, som till exempel Eva Eriksson i Mamman och den vilda bebin och Maxböckerna. I den självbiografiska dagboksserien Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner (1971–1973) skildras en ung flickas möte med kärleken och funderingar kring de stora livsfrågorna. Lindgren har många gånger varit nyskapande och normbildande, bland annat har hon skrivit en pekbok för vuxna, Titta Max grav!

Några är: 1969 – Loranga, Masarin och Dartanjang, 1970 – Felipe och 1970 – Loranga. Loranga. Hon har berättat att hon har ”lånat mycket av min familj i böckerna om Loranga. Gården där den utspelas var vår egen. Farfar var ena dagen mycket elegant, den andra som slängd på sophögen. Han bodde periodvis allt längre tider hos oss. I hemmet härskade viss anarki, lekarna var ofta våldsamma och Pappa Loranga måste alltid vinna, eftersom han föresatt sig.”

Barbro Lindgren har även skrivit texterna till skivan Goda’ goda’ med musik av Jojje Wadenius. Boken Eldvin har dramatiserats under titeln Tungt gräs som utsågs till bästa barnteaterföreställning i Sverige 1991. Molnens bröder framfördes i radioteatern 1989. Hon debuterade 1965.

”Loranga, det var min man. Han lekte med dem så som jag har beskrivit.
Hennes man tyckte att det var viktigt att lära barnen att förlora. Därför ordnade han tävlingar och vann jämt, som Loranga gör.”


lindgren2

Gift med?
Barbro var 1959–1985 gift med konstnären Bo Lindgren (1935–91), som var son till konstnären Helge Lindgren och Margaretha Waldenström.

Böcker, de senare:
2014 – Nu leker vi den fula ankungen (med Eva Lindström)
2014 – Dikter i urval 1974–2004

Källor:
sv.wikipedia.org
rabensjogren.se
svd.se
aftonbladet.se
alma.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,