Svenska ordet är tetrakromat (tetrachromat), och intresset för vårt färgseende har ökat. Den amerikanska professorn Diana Derval, har upptäckt i en av sina senaste studier, nämligen att en liten grupp människor kan se färger som ingen annan kan se.
Vad beror det på?
Färgnyanserna som vi ser beror på antalet färgreceptorer i dina ögon. Normalt sett har vi tre färgreceptorer: en blå, röd och grön som gör det möjligt för oss att se en mängd olika färger. Men enligt Diana Derval, så finns det även en fjärde färgreceptor som gör det möjligt för oss att se en större mängd färger.
En liten grupp människor kan se färger som är osynliga för alla andra. Det innebär att en variation i en gen förändrar vissa personers näthinna. Forskaren Kimberly Jameson vid University of California har specialstuderat en konstlärare med syndromet och säger att fler människor skulle kunna få se de ”osynliga färgerna”. Konstläraren Concetta Antico har beskrivit för forskaren hur hennes upplevelse av färgerna ser ut: ”Tänk er en grusväg. Vad som tycks vara en gråskala för andra framstår för henne som en juvelerares disk!”
I tetrakromatiska organismer är det sensoriska färgutrymmet fyrdimensionellt , vilket innebär att för att matcha den sensoriska effekten av godtyckligt valda ljusspekter inom sitt synliga spektrum kräver blandningar av åtminstone fyra primära färger. Man kan upptäcka detta bland flera fågelarter, fisk, amfibier, reptiler, insekter och vissa däggdjur. Det var det normala tillståndet hos de flesta däggdjur i det förflutna. Man vet sedan tidigare att till exempel guldfiskar och zebrafinkar har en fjärde färgreceptor.
Mer om djur?
De flesta andra däggdjur har bara två typer av tappar som främst reagerar på blått och grönt. Dinosaurier hade bättre färgseende och nu levande rovfåglar har fyra typer av tappar, så att de förutom blått, grönt och rött också kan se ultraviolett ljus. Smågnagarnas träckspår reflekterar starkt i UV och blir därmed lätt för dem att upptäcka. Även bin kan se tre färgområden men i stället för rött ett stycke ut mot det ultravioletta hållet, där människoögats känslighet försvunnit. Det har konstaterats att blommor har en förstärkt färgprakt i UV.
Sköldpaddor har visserligen sex olika typer av tappar, men de förefaller delvis arbeta parvis. Rekordet i färgseende hålls av mantisräkorna som har största kända antalet färgreceptorer och kan se i 12 färgkanaler (s.k. hyperspektralt seende), och dessutom se ultraviolett. Det verkar inte som att de är känsliga för infraröd strålning. De kan även se polariserat ljus och bedöma polarisationsplanet.
De flesta människor kan uppfatta ungefär en miljon nyanser, män oftast färre än kvinnor. Vissa kvinnor är t.o.m. tetrakromater och har en extra typ av tappar i ögat som gör att de kan uppfatta upp till 100 miljoner nyanser.
What’s My Color IQ? – Vad är mitt IQ – färger?
Här är ett intressant test för att se hur väl du kan skilja en nyans från en annan. Jag blev överraskad då jag fick högt betyg. 🙂 Men allvaret?
Testet: http://www.xrite.com/online-color-test-challenge
Tetrakromat är du om du lyckas uppfatta så mycket som mellan 33 – och 39 färger. Då har du troligtvis fyra färgreceptorer i ögat och tillhör den utvalda skaran. Bara några procent av befolkningen har ett så pass utvecklat färgseende. Men den fjärde färgreceptorn är omstridd, medan vissa menar att den existerar är andra mer skeptiska.
Professor Jan Ygge på S:t Eriks Ögonsjukhus har sagt:
”Färgen är en helt subjektiv upplevelse. Två människor ser INTE en färg likadant. Om jag ber dig beskriva hur du ser ”rött” så blir det ganska svårt, eller hur? Du har lärt dig att rött är en viss färg för att någon under din uppväxt benämnde denna färg så men sen kan du uppfatta nyanser av rött som jag kanske uppfattar som orange och så vidare.
Färgen på föremål (klänningen) är också oerhört beroende på vilket ljus du betraktar den i. Tänk på när du åker på motorvägen mitt i natten på in mot en tätort. Då är det svårt att se färgen på bilarna du passerar, eller hur? Det beror på orangea ljuset från gatubelysningen.”
Att se färg är en bonus för människan, som tillsammans med övriga primater, har den förmågan. Hundar och katter ser bara begränsat med färger, eftersom de har en röd-grön färgdefekt, det vill säga att de har svårt att skilja på röda och orangea färger.
En förmåga som många ej fokuserat på tidigare, men intressant följa utvecklingen. På distans kan man fundera på – hur många färger finns? Utom grundfärgerna. En konstnär målar och känner valet av färg…?
Källor:
omni.se
oforklaradefenomen.ifokus.se
xrite.com
svt.se
metro.se
sv.wikipedia.org
sankterik.se