Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 3000 inlägg. Våga lär mer!


Vapen användes av indianer, på lite annat vis än som folk gör nu, som de naturfolk de var…?

När började det här med indianer, som ska kallas Native Americans, de var ju först på plats. Man vet att de människor som först ”invandrade” till Amerika kom från Asien, men inte riktigt när. Några forskare tror att det var för ungefär 15 000 år sedan, andra menar att det lika gärna kan ha varit för 30 000 år sedan. Under den senaste istiden var Berings sund mellan Asien och Nordamerika inget sund och därför kunde djur och människor ta sig från Sibirien till Alaska över ett stort landområde. Bra plats vandra över och sedan ner vidare söderut.


Prärien?
Prärieindianer är ett begrepp varmed i dagligt tal vanligen avses de indiannationer som bebodde den nordamerikanska prärien under 1800-talet. Mer sällan innefattas de som bodde där tidigare, det vill säga före hästens ankomst till området, eller de som bor där nu i de indianreservat som skapades under 1800- och 1900-talen.


Vapen, för olika ändamål?
Indianer använde en gång vapen för jakt och krig, det vet vi. Krigare använde en mängd olika vapen, såsom bågar och pilar, krigsklubbor, spjut, lansar, tomahawks och knivar.


Tomahawker och stridsklubbor?
Tomahawken är antagligen indianernas mest kända vapen. Den beskrivs ofta som en liten yxa med metallblad som användes både till hugg och att kasta med. I själva verket var sådana tomahawker tillverkade i Europa och kom till indianerna genom byteshandel. Ofta var de också kombinerade med en pipa. De indianska tidiga tomahawkerna var mer av en sorts stridsklubba som försetts med ett blad av sten eller en vass bit horn. Namnet ”tomahawk” kommer från ord som används av indianer i Virginia-trakten.

Tomahawk, var från början en mycket enkel klubbliknande yxa som bestod av en sten som vässats och satts fast på ett skaft av trä. På olika sätt hade de satt fast den, t.ex. gjort ett hål som stenen slagits fast i eller bara bundit fast den med senor. Namnet tomahawk tillkom senare. Det var europerna som troligtvis gav tomahawken dess namn från ordet ”tamahak” som betyder ungefär verktyg.

Europerna hade med sig lättare yxor som de använde vid byteshandel med indianerna. Tomahawkerna blev populära och indianerna använde dem till bl.a. jakt och strid men även inom hushållet. När europerna kom över till Amerika så var det helt enkelt de som gav tomahawken det utseende, som likar den yxa som kan ses i västern-filmer. Vältränade krigare kunde med stor precision även kasta sin tomahawk. Med tiden så blev utsmyckningar allt vanligare på dem och även mässing blev allt vanligare att smida tomahawkerna av.

Tomahawken var också en symbol för krig. Något som skapade de bevingade orden ”att begrava stridsyxan” när man slöt fred.


Spjut och lans?

Skillnaden mellan ett spjut och en lans var dess – storlek och dess syfte. Ett indianspjut användes för att slå, eller kasta för att slå ut sina fiender. Spjutets handtag var mycket kortare än en lans, liksom dess vassa huvud eller spets. Lansen var konstruerad för användning till häst och mätt från 2,7 till 4,3 m lång. Lansens knivar var i allmänhet också längre och bredare. Spetsen på lansen är också större än den som finns på spjutet. Storleken tillåter indianer att använda dem när man rider på hästar.

Spjut?
Indianspjuten var mycket långa och användes i strid nästan uteslutande av ryttare. Det var också ett effektivt verktyg vid jakt. Tillverkningen av spjutspetsar följde samma tur som knivarna. De allra tidigaste spjuten hade spetsar av flinta, som efterhand ersattes med koppar. Knivblad av stål omarbetades och blev effektiva spetsar.

När man jagade höll man spjutet under högerarmen, liksom en europeisk riddare, och stötte det i sidan på djuret. Spjuten dekorerades mycket vackert, och ibland kanske lite opraktiskt, Det fanns också speciella ”medicinspjut”, som användes vid magiska ritualer. Tillsammans med skölden var spjutet en viktig detalj vid de olika danser som spelade en viktig roll i indianernas religiösa liv.

Spjut, spears – formades av en lång axel, vanligtvis i trä. Ena änden var antingen skarp i en punkt eller fäst vid en skarp stenspets. Indianer skulle kunna kasta spjuten för att nå långa sträckor eller stöta dem i djur eller fiender.
Spjut som användes för att kasta eller slå en fiende med kunde användas med antingen en eller två händer och tenderade att ha tyngre och kraftigare mönster än de som var avsedda uteslutande för att kasta.

Indianer som kastade spjut kunde ha en atlati, som en del som fick den verka som hävstång. Den sorten var vanlig hos Pueblo och Creek indianer och stammar baserade i de arktiska och subartiska regionerna.
Spjuten dekorerades med omsorg med sniderier eller färger för att skildra speciella symboler och var ofta utsmyckade med fjädrar, hästhår, fransar, pärlor och hade ofta pälsen på ett slaktat djur fästade. Dekorationerna lades ofta till spjut som användes vid ceremonier och andliga danser och ansågs vara statussymboler. Vissa spjut dekorerades med hårbotten som togs från offer som dödades i strider. Osmakligare i nutid?


Knivar:
Knivar var naturligt också ett – viktigt verktyg för indianer. De äldsta av dessa var gjorda av ett trähandtag och ett sten- eller benblad. Bladen var alltid korta. Efter ankomsten av européer var knivarna oftare gjorda av stål eller järn. Knivar kunde användas för att döda djur eller laga mat, och vanliga göromål, men även som redskap vid närstrid.


Pilbågen:
Indianernas huvudsakliga vapen vid jakt och i strid var pilbågen. Bågar tillverkades av olika sorters sega träslag, särskilt en, videgran, men också cederträ, järnek, mulbärsträd och osage orange (bois d´arc). Vissa byggdes av bitar av horn och ben, och hölls ihop med läderremmar. Det fanns fyra olika sorters bågar. Enstyckes-bågen tillverkades av en enda lång bit trä. Den användes särskilt av indianer i östra USA.

Den hopsatta bågen bestod av flera lager trä, horn eller ben, som limmats samman och bundits med läder. Senbågen skars ut i ett stycke skört trä och virades med torkade senor. Den användes framför allt i Alaska.

Bågar och pilar har funnits i minst 8 000 år och erbjuder lång räckvidd. Pilen har en liten, skarp spets fäst på en träaxel med en slits i slutet.


De första verktygen och vapnen var ifrån…?
1932 hittades i Clovis, New Mexico, flera vapenspetsar tillverkade för ungefär 12 000 år sedan. Det var knivblad, spjutspetsar och pilspetsar tillverkade av flintsten. Denna period av tidiga jägarfolk på snabb vandring kallas därför för clovis-perioden. Ungefär samtidigt tar stenåldern sin början i Europa. Historien sedan har jag delvis skrivit om och de flesta av oss vet hur indianerna hela tiden fått ge upp sitt land…

Källor:
ungafakta.se
varldenshistoria.se
sv.wikipedia.org
indianer.ifokus.se
sv.ripleybelieves.com
indianland.blogg.se


COVID-19:

Tänk på alla: Handhygien, håll avstånd och var försiktig, covid-19 som ökar efter hand 2021. Obs regel – munskydd vid vissa tider med kollektivtrafiken. Nya virus kräver noggrannhet.

Blogginlägget nedskrivet 10/4-21
Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Vilka var de första ”indianerna” – på vår jord…?

indberins

Fascinerande fråga, vilka de första indianerna var, för man kan ju först konstatera att de ej ”visste de skulle kallas indianer eller annat namn”. Vidgar man synen så blir sökningen i – vilka människor var först på plats och som långt fram i historien blev ”native americans” eller indianer. Clovis. Pre-Clovis?

Första som anländer?
Man tror att den första vågen av människor som vandrade över till den amerikanska kontinenten för omkring 15 000 år sedan, kom alltså troligen från två separata folkgrupper – en från östra Europa och en från Östasien. Lite mer detaljerat har arkeologer nu närmare gissat att de första människorna i Nordamerika först dök upp för 12 000-40 000 år sedan. Exakt när vet man inte.

Mänskligt DNA som har hittats i Oregon har daterats till 14 300 år sedan. Arkeologiska fynd från både Nord- och Sydamerika har identifierats som en jägarkultur kallad Clovis och daterats till 13 000 år sedan. Fynd som ej kan kategoriseras som Clovis men som dateras till äldre än 13 000 år sedan kallas Pre-Clovis.


Antropologiska och genetiska spår tyder på att – amerinderna ursprungligen migrerade till de två amerikanska kontinenterna från Sibirien över landbryggan vid Berings sund. Under istiden var sundet igenfruset. Därför kunde både djur och människor vandra mellan den Nordamerikanska kontinenten och den Eurasiska.

indsibir

Därifrån ska de ha koloniserat kontinenterna via Alaskas och Kanadas inland som nyligen befriats från sitt istäcke. Exakt när och hur denna första våg av invandring skedde, eller om kontinenten överhuvudtaget koloniserades på det sättet, är fortfarande omdiskuterat. Årtal varierar därav.

DNA?
Dna-analyser visade att de människor som befolkade Amerika inte, som man antagit, hade 100 % asiatiska gener. En tredjedel av arvsmassan kom från Europa! Troligen var de första nordamerikanerna asiater, släkt med mongolerna, som vandrat från sina gamla jaktmarker för att söka nya. Till en början stannade man antagligen långt norrut och jagade säl och fiskade. Efterhand spred sig sedan folk längre söderut och därefter åt öst och väst.

indnative-amerrock

Det fanns mycket villebråd i Nordamerika på den här tiden, många arter som nu är helt försvunna. Det nya landet måste ha visat sig ha mycket mat att erbjuda.


Nya landet?
De första kom till ett land som beboddes av stora däggdjur från slutet av pleistocen: Mammutar, hästar, jättetrögdjur och ullhåriga noshörningar. Cloviskulturen och folsomkulturen, baserade sitt liv på jakt på bisonoxe, det som utvecklades från den. Med tiden ska dessa paleologiska indiankulturer ha spritt sig ända ner till Eldslandet.

Människor anländer mer:
Människorna ökade snabbt i antal och jakten på jättedjuren blev alltmer intensiv. Vid slutet av istiden, för cirka 10 000 år sedan, hade över 60 stora djurarter försvunnit från Nordamerika för att aldrig komma tillbaka igen. Forskarna hittar ingen annan förklaring än att det faktiskt var den primitiva människan som utrotat dem. Som vi egentligen fortsatt med, i annan form.

Förklaringen på vad är det vi kallar indianer?
Indianer är en samlingsbenämning på ett stort antal olika folkslag som utgör ursprungsbefolkningen i Nord- och Sydamerika, tillsammans med inuiterna, aleuterna och yupikerna i Arktis. Urfolken i Nordamerika trängdes gradvis undan av européerna från 1500-talet.

Första från Europa?
De första européer som kom till Amerika var vikingar som på 1000-talet landade på olika platser utefter Atlantkusten där kortvariga bosättningar upprättades. Koloniseringen inleddes inte förrän efter att Christopher Columbus anlänt till ”Nya världen” 1492.

The First Thanksgiving by Jean Leon Gerome Ferris

När den spanska kolonialmakten på 1500-talet trängde fram från söder ända till nuvarande Wyoming, träffade man oftast på pål-omgärdade byar och åkerbrukande indianer. Odlingar som bedrevs under gemensamma former var också typiska för de indianstammar som engelsmän och fransmän mötte på Atlantkusten. De nomadiserande och buffeljagande indiankulturer vi förknippar med västern uppstod först under sent 1600-tal.


Efter USA:s otäcka politik finns det idag endast omkring 600 stammar och cirka två miljoner indianer, varav knappt hälften lever på rester av sitt land i drygt 300 små reservat. Fattigdom och misär präglar många reservat och indianernas naturresurser skövlas fortfarande genom storbolagens rovdrift. Tragik…

indiankvinna

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig minsta sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om gamla och sjuka.

Källor:
ungafakta.se
sv.wikipedia.org
varldenshistoria.se
svt.se
ui.se
so-rummet.se

Blogginlägget nedskrivet 15/4-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


I amerikanska inbördeskriget var Reed Bontecou kirurg, men vad gjorde han …?

drbec

Lång tid har passerat och man kan ännu finna människor som utmärkte sig och – för så länge sedan, men foton finns! Jag ska berätta om Reed Bontecous som med foton skapade porträtt av skadade soldater (1865), dessa var skadade amerikanska inbördeskrigs-soldater i en tung tid. Det var även hjälp för ersättning för skadorna soldaterna skulle få/fått. Allt för vetenskapen?

Vem var – Reed Brockway Bontecou, som levde 22 april 1824 – 27 mars 1907? Jo han var en amerikansk kirurg, vars omfattande fotografiska dokumentation av soldatens sår under inbördeskriget gav bra hjälp för medicinsk behandling och användes allmänt för att bestämma graden av skada som bestämdes av post- krigspension. Reed ses högst upp på sin häst Nellie.

Bontecou föddes i Troy, New York, son till Peter och Samantha Brockway Bontecou, med fransk hugenott och skotska anor. Han tog examen 1842, var instruktör inom botanik och zoologi, 1843 studerade han medicin med Drs. John Wright och Thomas C. Brinsmade av Troy, deltog på föreläsningar, den medicinska avdelningen på University of New York. Och tidigt, 1844-45, gjorde han en resa upp på Amazonasfloden, 1846 samlade han in flora och fauna för Troy Lyceum of Natural History och – mer som medicinsk examen.

Dr Bontecou

13 april 1861 hamnade han i inbördeskriget som kirurg, andra regementet, New York State Volunteers, med rank major och opererade på fältet i Big Bethel, krigets första kamp. Från oktober 1863 – juni 1866 var han en kirurg med ansvar för Förenta staternas generalsjukhus, Harewood, i Washington, District of Columbia, en av de största sjukhusen i kriget, med en kapacitet på 3000 sängar. Han fick medicinska framgångar med ingrepp som var mycket ovanliga.

Dr Bontecou anlände till kriget – i New York den 14 maj 1861. Efter flera månaders jobb blev han utnämnd till kirurg av amerikanska volontärer och ansvarig för Hygeia General Hospital vid Fort Monroe. Det var där där han kunde bevittna det ökända slaget vid Hampton Roads, som var ett sjöslag under amerikanska inbördeskriget den 8–9 mars 1862 som stod i Virginia.

Hans nästa uppgift var på sjukhus i South Carolina. Han skulle tillbringa ungefär ett år innan han överfördes till Harewood Hospital i Washington DC. Harewood är där han blev mest känd för sina fotografier.

Han återupptog en privatpraktik i Troy 1866. Under många år, var operativ kirurg i 20 år på Marshalls sjukhus, i Troy, där han gjorde den första operationen i detta land och den andra i världen för tyfoid-feber.

Familj?
Han gifte sig 1847, med fröken Susan Northrup i New Haven, Connecticut, och de fick fem barn. Han dog i Troy, New York, 27 mars 1907, 83 år gammal.

ludvig

Ena bilden är foto av en – Ludwig Kohn, en 26-årig civil, sårad i slaget vid Gettysburg i juli 1863. Fotografiet är taget två år senare när Kohn blev intagen på Harewood General Hospital efter att ha lidit så mycket av smärta från den ribbfrakturerande skadan – ser ut som pil, fast skott nämns. Ludwig kunde ej ligga ner för att sova – istället fick han sitta upprätt.

Reed Brockway Bontecou och Ludwig Kohn vet du nu om, märkligt väl? 111 år efter Reed avled.

Under 2011 sammanställde man många av Bountecous fotografier i en bok som publicerades av Burns Archive: Skyttesoldater: Civil War Medical Photography av Reed B. Bontecou.

Kriget?
Amerikanska inbördeskriget utkämpades i Nordamerika från 1861-1865. Som svar på valet av Abraham Lincoln som president i USA, bröt sig 11 stater i södern, hos vilka slaveri fortfarande var lagligt, ut från USA och bildade Amerikas konfedererade stater (”Sydstaterna”). 

drbontEfter fyra år av krig, som mestadels utkämpades på de konfedererade staternas territorium, kapitulerade konfederationen och slaveri förbjöds i hela nationen. Problemen som ledde till kriget löstes delvis i rekonstruktionseran som följde.

Källor:
publicdomainreview.org
instagram.com
en.wikipedia.org
findagrave.com