Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Fallet med Middie Rivers 1945 och flera andra som bara försvunnit under åren i skogen…

Bennington

Under nästan 100 år har ”Bennington-triangeln” kopplats till en otrolig mängd av saknade personer. ”Bennington-triangeln” uttryckte man i en offentlig radiosändning år 1992 just med detta ordval. Detta gjorde man för att beteckna ett område i sydvästra Vermont där talrika personer försvann mellan åren 1945 och 1950.

Den första inträffade den 12 november 1945 när 74-åriga Middie Rivers försvann. Floder vägledde en grupp av fyra jägare upp i bergen. På vägen försvann gruppen – och sågs aldrig igen. En omfattande sökning utfördes och det enda beviset som upptäcktes var en enda gevärpatron som hittades i en ström.

Spekulationen var att någon hade tappat den ur fickan i vattnet. Försvinnandet hade inträffat i Long Trail Road-området och Vermont Route 9. Rivers var en erfaren jägare och fiskare och kände till lokalområdet. bedd

Paula Welden, 18, försvann ungefär ett år senare den 1 december 1946. Welden gick på Bennington College. Hon hade noterats för en fotvandring på Long Trail. Många såg henne gå, inklusive Ernest Whitman, en Bennington Banners anställd som givit henne instruktioner.

Hon påstås ha varit sedd på spåret självt av ett äldre par som var ca 90-100 meter bakom henne. Hon kan ses på bilden.  Paula-Welden

Enligt dem vände hon vid ett hörn på spåret, och när de kom fram till dit hade hon försvunnit. En omfattande sökning genomfördes när Welden inte återvände till högskolans campus, vilket gjorde man gav en eventuell belöning på 5 000 dollar och – hjälp från FBI.

Men inga bevis på henne hittades någonsin. Obekräftade rykten spekulerade på att hon hade flyttat till Kanada med en pojkvän som bodde i bergen.

Den fjärde personen att försvinna var åtta år gamla Paul Jephson. Den 12 oktober 1950 hade Jephson följt med sin mamma i en lastbil. Hon lämnade sin son obevakad medan hon matade några grisar. Hans mamma var borta i ungefär en timma. När hon kom tillbaka var hennes son ingenstans i sikte. Sökande bildades för att leta efter barnet. Ingenting har någonsin hittats, även om Jephson hade en ljus röd jacka som borde ha gjort honom mer synlig. Enligt en berättelse spårade blodhundar pojken till en lokal motorväg, där, enligt lokal legend, fyra år tidigare Paula Welden försvunnit.

Det femte och sista försvinnandet inträffade sexton dagar efter att Jephson hade försvunnit. Den 28 oktober 1950 lämnade Frieda Langer, 53 år, och hennes kusin Herbert Elsner sitt familjeställe nära Somerset Reservoir för att åka på en vandring. Under vandringen halkade Langer och föll i en ström. Hon berättade för Elsner om han skulle vänta. Hon skulle gå tillbaka till lägret, byta kläder och ta sig tillbaka honom. När hon inte kom tillbaka, gick Elsner tillbaka till lägret och upptäckte att Langer inte hade återkommit och att ingen hade sett henne sedan de hade gått. Frieda Langer var en erfaren skogsarbetare och vapenhanterare. Bennington-Triangle-Woodfolk

Under de närmaste två veckorna genomfördes fem sökningar med flygplan, helikoptrar och upp till 300 sökare. Inga spår av Langer hittades.

Den 12 maj 1951 hittades hennes kropp nära Somerset Reservoir, i ett område som i stor utsträckning sökts igenom sju månader tidigare. Ingen dödsorsak kunde bestämmas på grund av hennes kvarlevors tillstånd.

Langer var den sista personen som försvann och den enda vars kropp hittades. Inga direktanslutningar har identifierats som knyter samman dessa fall – annat än det allmänna geografiska området och tidsperioden. Människorna var på rad: 74-årige Middie Rivers, 68-årige James Tedford, 8-årige Paul Jepson, 18-åriga Paula Welden och 53-åriga Frieda Langer. Av dessa personer återfanns kvarlevorna av endast Frieda Langer.

Bennington-Triangle

Området har diskuterats i litteratur och populärverk med paranormalt tema åtminstone sedan 1957. Området diskuterades även i TV-programmet Weird or What? på Discovery Channel 2012. Man tror egentligen ej på någon seriemördare. Men vad?

Har funnit efter början av artikeln mer märkligt. Senast den 27 augusti 2011, sågs Marble Arvidson 17 år, vid sin lägenhet i Brattleboro klockan 14:00,  innan han gick ut med en ”märklig” (okänd) man.

Arvidsons familj berättade för utredare att han var en ivrig vandrare, och han tog sina stövlar med sig när han gick. Enligt Associated Press trodde vissa utredare att han kunde ha blivit fast i orkanen Irene, som slog till dagen han försvann. Oavsett orsaken hittades inga spår av Arvidson någonsin – inte ens fotspår.

Triangeln spänner över en stor vildmark som syns på bilderna – som omfattar Glastenbury Mountain och omfattar städerna Bennington (bilden överst), Woodford, Shaftsbury, Glastenbury och Somerset. Skogsfolk känner sig övergivna och till och med hemsökta. Den indianska legenden berättar om ett ”berg som sväljer” dem som kliver på det.

Vissa människor tror att ett Bigfoot-liknande ”Bennington Monster” är ansvarigt för olyckorna. Naturligtvis säger andra ”okända besökare” som en möjlig orsak, och vissa spekulanter talar om en port till en ny dimension. Var dessa fem höstförsvinnanden en seriemördare eller bara en rad tillfälliga olyckor? Okänt ännu…

Källor:
coolinterestingstuff.com
en.wikipedia.org
crimefeed.com
paranormal-encyclopedia.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser


Lämna en kommentar

Quokka är djuret som föddes för att charma oss med sitt leende?

quokkaler

Lilla charmdjuret som ler mer än lovligt sött, är de så gulliga och – finns det andra sidor? Vi tar det från början. Quokka, quocca, uttalas – kwo-ka (som i kvocka), även kallad eller kortsvansvallaby (Setonix brachyurus). Detta är ett pungdjur i familjen kängurudjur och den enda arten i sitt släkte. Den förekommer i västligaste Australien.

Artens utbredningsområde ligger i sydvästra Western Australia samt på öar i närheten som Bald Island och Rottnest Island. Den sistnämnda ön har fått sitt namn efter dessa djur (råttornas näste) eftersom quokkan i början sågs som ett stort råttdjur. Alla växter och djur på Rottnest Island är skyddade enligt lag.

Djurlivet bör inte störas, snarare observeras från ett rimligt avstånd. Arten förekommer i olika habitat men behöver områden med tät undervegetation. På Australiens fastland lever djuren ofta nära träskmarker eller vattensamlingar.

Utseende och mått?
Djuret når en kroppslängd (huvud och bål) mellan 48 och 60 cm, därtill tillkommer en 25 till 35 cm lång svans. Vikten ligger vanligen mellan 2 och 5 kg.

Se den sköna:
Quokka The Happiest Animal in the World
https://www.youtube.com/watch?v=178BWFbldCY

quokkasova

För att komma fram skapar den stigar genom att trampa ner växtligheten. Vid snabbare rörelser hoppar djuret på sina bakre extremiteter. Annars går den på fyra fötter och använder inte svansen som stöd, något som annars är vanligt hos jättekänguruer och vallaby. På ön Rottnest är arten i viss mån aktiv under dagen då den kan tigga mat från människor. Här har den ett socialt beteende och lever i grupper. Grupperna består av 25 till 150 individer, och deras revir kan överlappa varandra. Så därför har den orädda Quokka-populationen på Rottnest Island blivit resmål för turister.

Arten är liksom andra kängurudjur växtätare och livnär sig på bland annat gräs, blad och örter. Djuren kan klättra på upp till 1,5 meter höga träd eller buskar för att komma åt födan.

Vanligen föds bara ett ungdjur åt gången. Liksom hos flera andra kängurudjur parar sig honan på nytt kort efter sin nedkomst. Sina första månader tillbringar ungen i moderns pung (marsupium). Livslängden uppgår till något över tio år.

När fick vi vetskap?
Quokkas beskrevs först av den holländske fartygskaptenen Willem de Vlamingh, som rapporterade att han fann ”en sorts råtta lika stor som en katt”. Denna möttes de av på ”Råttnästet” (Ratsnest) och sedan seglade de bort, förmodligen mot mer ”angenäma” djur.

Fram till 1930-talet var populationen på fastlandet jämförelsevis stor, och utbredningen var då också större. Sedan minskade beståndet dramatiskt. Orsaken var främst införda fiender som katter och rävar samt nya konkurrenter om samma föda, som till exempel vildsvin.

quokka

På Rottnest har det aldrig funnits rävar, och därför finns här det största antalet quokkor. IUCN uppskattar beståndet till mellan 8 000 och 17 000 individer, däribland 4 000 till 8 000 på Rottnest. Arten listas som sårbar (vulnerable). 10 000 jorden runt sägs antalet vara av annan källa.

Detta rara och orädda djur, finns det någon sida med negativ ton? Tilläggas bör att oftast skapar vi miljöerna för djuren och förändrar förutsättningarna. En quokka med stora fötter har väldigt skarpa klor. Blir den rädd eller om den störs kan den skada. Varje år behandlar Rottnest Islands sjukhus dussintals patienter – mestadels barn – också för dess bett.

Och smarta är de så campingplatser och lägenheter söker hungriga quokkas, som har blivit beryktade för att söka boningar på jakt efter mat och extramål.

Varför ler den så?
Lite av en nyck, man kan jämföra med en stor vit haj, som med ansiktet utsträckt kan se ut som ett rejält grin. Lite samma sak – även om jag hellre ler ihop med en quokka.  🙂

Och ej att glömma. Människor älskar dem. Men. De måste stanna i naturen. Du kan inte ha en.

Källor:
sv.wikipedia.org
rottnestisland.com
mentalfloss.com
youtube.com
veckorevyn.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Svenska, utdöda Dalbohunden skyddade boskap i skogen…

Dalbohund2

Vi är många som är väldigt förtjusta i hundar och en märklighet är att en svensk hundras dött ut, rasen är Dalbohunden. Storväxt och orädd tog han upp kampen med varg och lo. Den var en boskapsvaktare och vaktande herdehund av molossertyp, oftare kallas de för mastiffer eller doggar, som försvann på 1870-talet. Hundarnas uppgift var att skydda frigående nötkreatur, hästar, får och getter mot angrepp från varg och björn. Dess hemtrakter var i sydvästra Sverige, Dalarna, Värmland och gränstrakterna i sydöstra Norge (Östfold).

Försvinnandet hör samman med de stora rovdjurens utrotning; då framstod det som alltför kostsamt att hysa stora hundar som inte tillförde någon särskild nytta. Kan ha varit sjukdomar som spridits. Ett rabiesutbrott vid Kinnekulle 1854 tros ha påskyndat dess försvinnande. En annan bidragande orsak kan ha varit missväxten 1867- 1868.

Dalbo betyder dalslänning. ”Att bo i Dalsland” blir dialektalt ”att bo på Dal”. Man anser att Dalsland är ursprungsområdet för Dalbohunden. I Ödesborgs museums fornsal hänger ett mycket välbevarat skinn från en Dalbohund. Skinnet inhandlades på en auktion i trakterna kring Tengene i Västergötland på 1920-talet, har senare varit prydnad i Hindås, en bit från Göteborg. Skinnet mäter 180 cm. På Ödeborgs museum hänger också ett spikhalsband. som Dalbohunden bar som skydd mot rovdjurens bett. Det största spikhalsband som påträffats i Sverige var 70 cm.

Första gången dessa hundar nämndes i skrift var 1632. De fick sitt namn i skrift första gången 1843 i Bohusläns historia och muntliga traditioner som går tillbaka till 1700-talet. Någon har antytt den påminner om en cao da serra da estrela.

Dalbohunden

Rasen anses ha haft ett skarpt temperament och stort mod. 1913 gjordes ett försök att inventera rasen för bevarande, men då var det redan försent. Ex. om rasen: Färg. Svart med ansikte, extremiteter och buk gulgrå, gul-bruna eller rödbruna. Enfärgat brun- eller gul-grå inmängd med mörkare strån. Sällan med vita tecken. Storlek. Obs Boghöjd 75 – 80 cm, enstaka mindre exemplar 62 cm. Genom DNA på skinnet tror en del att man möjligen kan få fram en liknande avkomma, frågan är anser jag – varför.

Från sagolitteraturen finns indikationer på att vikingarna skall ha haft stora vakt- och herdehundar med ursprung från Brittiska öarna. Ett bevis för hundens stora betydelse är att den ofta begravdes tillsammans med sin husbonde. Sista bilden på vad man tror är en dalbohund sägs vara tagen 1905. Här syns en tik kallad Bella, ensam. Och tänk, över hela jorden är människans äldsta husdjur hunden.

Källor:
hundstunden.se
sv.wikipedia.org
ttela.se
babylon.com
kangalklubb.se
sverigesradio.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Leopardmännen i Afrika, de ansåg att kannibalism var bra för gemenskapen…?

zzzleopard

Det har alltid funnits en spänning mellan rovdjur och människa, som är ett bärande moment i den klassiska kulturen. Men samhörigheten med leopardmänniskor och vargmän finns kvar också i dag. Ritualmord betecknar dödande av en människa inom ramen för en rituell handling, till exempel människooffer till en gudom eller kannibalism. Man trodde att att äta ett fiendens kött kunde ge styrkor, tro på magi och andar…

Ritualmord är även en form av vidskepelse som består i att anhängare av viss religion begagnar blodet av mördade personer, tillhörande en annan religion, för sina rituella syften.

Från början?
Från och med 1870-talet började det spridas rykten om dessa ”människor som grymt dödar folk i vildmarkerna och landsbygden i den franska kolonien Libreville, Gabon, i de svåra områdena i koloniala delar av Afrika. Kroppar finner man som blivit angripna av ”något fruktansvärt odjur…”

leop

På 1890-talet återupptogs de mystiska morden, den här gången i Nigeria, innan de spreds till andra länder som Sierra Leone, Liberia, Elfenbenskusten och Tanzania. Så sent som på 1920-talet träffade en expedition från Firestone Rubber Company på leopardmän i Guinea. Det var grupper av män, som klädde sig i leopardskinn och vid speciella ceremonier dödade medlemmar av andra stammar, som de fångat i djungeln. Sedan åt de upp sina offer.
”De är beväpnade med vassa järnkrokar formade som leopardens klor,” skrev de skrämda utlänningarna.

Leopardsällskapet, som rörelsen kallats, är känt sedan början av 1900-talet. Medlemmarna motiverade sina hemliga ceremonier med att det var nyttiga för stamgemenskapen i en tid med starka västliga influenser i Afrika. Leopard Society, även kallat Anyoto Aniota, var ett västafrikanskt hemligt samhälle som var verksamt och som utövade kannibalism. I Afrika talas det om krokodilmän, leopardmän och även hyenamän.

En missionärsläkare som arbetade i Liberia på 1930-talet med namnet Dr Werner Junge beskrev de typiska efterdyningarna av en Leopard Society-attack:
”De stannade i skuggorna och väntade och – till slut för att döda igen. Kanske gör de det fortfarande…?

Något helt annat? Se bilden. tatoomann
Leopardmannen, en av världens mest tatuerade män, levde som en eremit på ön Skye utanför Skottland i 20 år. Efter att ha varit en av öns turistattraktioner återvände han till slut till civilisationen. Han var f.d. soldat, Tom Leppard, han sov i en bod, utan varken möbler eller elektricitet. 

Leopardmannen hade en tid titeln som världens mest tatuerade man i Guiness rekordbok.
”Jag älskade varje minut. När du är täckt av leopardtatueringar blir du verkligen uppmärksammad. Nu vill jag ha lugn och ro”.

Född som Tom Woolridge, avled 2016 – 80 år gammal. Även känd som Leopard Man eller Leopard Man of Skye. Resa till Afrika? Var försiktig…

Källor:
varldenshistoria.se
dn.se
sv.wikipedia.org
ungafakta.se
en.wikipedia.org
mysteriousuniverse.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Alaska, kall plats långt bort som – vi vet mindre om…?

AlaskaGallery

Vad tänker man på när man hör namnet Alaska? Kyla, björnar, guld och – mer?

Jag mötte en svensk man som en gång jobbade 4-5 år i Anchorage, med sin familj, för sitt företag innan han åter kom hem. Kallt var hans enda ord jag minns. Och nu har jag en nätvän som bor där. Vinter är inte som vår 🙂

Här – i Alaska finns några av de mest fascinerande och varierade naturområdena i USA. Här finns vild, barsk natur där man kan se brunbjörn lufsa runt, paddla kajak och kanske åka hundsläde?

Historik?
Alaska blev den 49: e delstaten den 3 januari 1959. Och minnesvärt – den 30 mars 1867 sålde Ryssland Alaska till USA för 7,2 miljoner dollar. Ryssarna ansåg att det skulle kosta för mycket att behålla landet. Hade ryssarna känt till de guldfyndigheter som upptäcktes i Klondike några årtionden senare är det tveksamt om priset blivit detsamma – om affären alls blivit av. Det var den ryske ministern i Washington som hjälpte till att få förslaget i hamn genom mutor till inflytelserika kongressmedlemmar.

rush

Faktabiten?
Alaska är en amerikansk delstat och den största till ytan i USA. Den är belägen i den nordvästra änden av den nordamerikanska kontinenten med Kanada i öster, Norra ishavet i norr, Stilla havet till väster och söder samt med Ryssland längre västerut över Berings sund.

Alaska är mycket bergigt med flera höga toppar, bland annat Mount McKinley som med sina 6 194 meter är Nordamerikas högsta. Cirka hälften av Alaskas 698 473 invånare bor i Anchorage. Från och med 2009 blir Alaska den glesast befolkade delstaten i USA. Den är en av två delstater i USA som inte gränsar till någon annan amerikansk delstat. Hawaii är den andra.

Nationalparker?
Arctic National Wildlife Refuge, Denali nationalpark, Gates of the Arctic nationalpark, Glacier Bay nationalpark, Katmai nationalpark, Kenai Fjords nationalpark, Kobuk Valley nationalpark, Lake Clark nationalpark och Wrangell St. Elias nationalpark.

De fem största städerna i Alaska (2010).
Anchorage – 291 826 – Fairbanks – 31 535 – Juneau – 31 275 – Sitka – 8 881 och Wasilla – 7 831 invånare.

Pälsjakt och senare valfångst var från början de viktigaste näringarna i Alaska. Men så, 1898 startade guldrushen, som på kort tid medförde en tillströmning av cirka 30 000 nya invånare. 2004 hade Alaska 655 436 invånare.

Av dessa var 69, 3 % av europeisk ursprung, 15,6 % indianer, ca 50 000 inuiter och aleuter, 4,0 % av asiatisk ursprung, 3,5 % av afrikansk ursprung och 0,5 % från Hawaii eller andra öar i Stilla havet.

Alaska livnär sig på turism, skogsbruk, fiske, transport, petroleum, guld, koppar och dess två militärbaser. Efter oljeutvinning är turismen delstatens viktigaste inkomstkälla; naturupplevelser samt sportfiske och jakt lockar i första hand. Alaskas främsta tillgång i ett längre perspektiv anses vara den i stor utsträckning orörda naturen. Ketchikan, anses som laxfiskens stora besöksplats. Resa dit?

alaskan-malamute

En hundras med namnet? Alaskan Malamute.
Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om det högstående inuitfolkets (även kallade malamuter) starka draghundar.
Alaskan malamute skall vara tillgiven och vänlig och är ingen enmanshund. Den skall vara trogen, kamratlig och lekfull när det passar. Som vuxen imponerar den med sin värdighet.

Källor:
sv.wikipedia.org
utbytesstudent.se
ne.se
so-rummet.se
travelmarket.se
aftonbladet.se
vovve.net

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Svarthättan, en charmig, vältonande fågel att upptäcka!

Känner du till denna fågel är du kanske inte ornitolog, men fågelintresserad? En man ej direkt ser och förstår vad det är för sorts fågel? Men du och jag vill veta mer om den, japp!

Denna är – Svarthätta (Sylvia atricapilla) som betyder svarthårig sångare. Den är en fågel som tillhör familjen sylvider, den bygger sitt bo lågt i täta buskar. Den förekommer i västra palearktis och häckar från norra Skandinavien och brittiska öarna till norra Afrika och västra Sibirien.

I Sydeuropa är den stannfågel, men i norra och östra Europa, och i Asien är den en flyttfågel som övervintrar i västra och södra Europa. Ett växande antal individer från Mellaneuropa flyttar till Storbritannien och Irland på vintern.

Svarthättan är ca 14 cm lång och har ett vingspann på 20 till 23 centimeter. Den väger mellan 15 och 22 gram. Ovansidan är mörkgrå och undersidan ljusgrå. Hanen har en karakteristisk svart hätta, men honans är rödbrun. Svarthättan kan bli upp till 10 år och 9 månader gammal. Population i Sverige: 400 000 – 1 miljon par. Okej, det är bra att veta.

svarthatta

Locklätet är ett hårt smackande ”täck” som vid oro upprepas i långa serier, ibland med inslag av mer utdragna hesa ”schrää”. Sången är kraftig och högljudd och brukar beskrivas som vacker och vemodig.

Sången börjar småtjattrande likt trädgårdssångaren pladder och blir sedan flöjtande melodisk. Ibland härmar den andra fåglar. Svarthätta har kallats för fågeln med silvertonerna på grund av sångens avslutande karaktär.

Vanligast är den i södra landet upp till Värmland-Dalarna och längs Norrlandskusten (och mellersta Sverige). Tillfälligtvis uppträder den även i övriga delar av Norrland. Den är insektsätare, käkar blötdjur och maskar, men äter på hösten även bär.

Lyssna och se ”charmtrollet”:
https://www.youtube.com/watch?v=bLeuV_r26wk

Källor:
sv.wikipedia.org
fageln.se
wildlifegarden.se
youtube.com
nrm.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,