Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla


Lämna en kommentar

Mammutar, har de funnits i Sverige…?

mammut

Funderade kort på detta innan jag sökte vidare. Att de funnits i kallare delar av världen vet vi, men som grannar till oss? Väljer med inriktning på Sverige och – fakta om vad de var.  🙂

Jo, svaret blir att det har funnits mammutar i Sverige. På ungefär trettio platser har man hittat enorma tänder eller delar av betar från ullhårig mammut. Skeletten har krossats under trycket från inlandsisen, men en gång vandrade mammutarna här samtidigt som de första människorna kom till Sverige. Just nu pågår en inventering av alla de här tänderna och benbitarna för att de ska ge oss viktig kunskap om hur snabba klimatförändringar format vår del av världen. Men oj då. Mammuten vägde ca 5 ton och hade betar som var upp till 4 meter långa.

Från 1900-talets början finns spännande berättelser om hur de fann dem i andra länder. Under den senaste istiden strövade flockar av mammutar omkring i större delen av Europa och norra Asien, på det som forskarna idag kallar för mammutstäppen. Det var ett område som sträckte sig från Spanien över hela norra Europa in över Ryssland och Sibirien, och vidare ända in i Nordamerika.

De första människorna i Europa måste ha varit nära bekanta med mammutarna. De långhåriga elefantdjuren finns avbildade på flera grottmålningar från Frankrike och Spanien. I Tyskland har man hittat 30 000 år gamla djurfigurer snidade av mammutbetar. Det finns ekologer som räknar med att mammutarna var ungefär lika talrika som de afrikanska elefanterna är på savannen idag. Och även i Sverige hittar vi alltså spåren efter dem.

Mammutarnas hem var en trädlös grässlätt med ett klimat betydligt kallare än idag, men som passade stora pälsklädda växtätare. Här fanns andra djur, utdöda nu som stäppvisenten, vildhästar och jättehjortar, men även rovdjur som grottlejon följde växtätarna i spåren. Själv vet jag att i min närhet fann man vid grävning i en gata, en sabeltandstiger. Utmärkande var två extremt långa hörntänder. Dessa djur kallades även smilodon. De senaste exemplaren ska ha funnits för – en miljon år sedan. Innan någon av oss ens var född. I Göteborg. 🙂

mammu

Men åter, mammut i Sverige. Varför så få?
Anledningen till att vi inte hittar fler lämningar av dem i Skandinavien, det är isen. När den senaste istiden nådde sin största utbredning då täcktes i stort sett hela Skandinavien och Baltikum av enorma glaciärer. Döda mammutar krossades under tyngden och kvarlevorna flyttades sedan av glaciärernas rörelser.

Till slut hamnade delarna i de grusåsar som bildades där glaciärernas smältvatten forsade fram när inlandsisen drog sig tillbaka. Därför kan man hitta mammutben i svenska grustag. Eller kunde, kanske man ska säga. Idag hanteras grusexploateringen av stora maskiner, och chansen är liten att någon uppmärksam arbetare ska se de ovanliga stenar som kanske visar sig vara tänder från en mammut.

En av de svenska mammutbitarna hittades när man anlade Berzelii Park i Stockholm där Berns salonger ligger idag. 1849 var det innersta av Nybroviken ett kärr som fylldes ut med material från Brunkebergsåsen, en av de grusåsar dit isen hade fört mammutben. Men trots att de svenska mammutfynden är få, så visar de upp ett tydligt mönster.

Sentida mammutjägare har framför allt hittat rester av djuren i sydvästra Sverige och i mellersta Norrland under 30- och 40-talen. Det största fyndet gjordes 1944 i jämtländska Pilgrimstad. Där hittades sammanlagt nio skelettdelar och tänder från en mammut. Man har även funnit reliker hos kvarlåtenskapen efter en avliden man i Umeå 2011.


Eftersom mammutarna inte levde på isen, utan måste kunna beta av gräset på marken, så betyder det att man med hjälp av fyndens ålder kan avgöra när området var isfritt. De här mammutbenen visar alltså hur glaciärerna har varierat under istiden och hur snabbt de kunde växa respektive dra sig tillbaka.

För omkring 50 000 år sedan drog sig isen tillbaka tillfälligt. Då blev det möjligt för betande däggdjur – och de rovdjur som följde dem i spåren – att leva i det som vi nu kallar för nedre Norrland. Från den här perioden stammar alltså de norrländska mammutarna.

Efter en ny framstöt drar sig isen tillbaka igen. Därefter följer den nordiska isens största utbredning kring 18 000 år sedan. Den sista mammuten i Sverige som vi känner till, den hittades i Lockarp i Skåne 1939, åtminstone hittades ett stycke av dess bete. Den var cirka 13 000 år gammal, från den tid då isen börjat dra sig tillbaka efter den senaste nedisningen. Det betyder att den är samtidig med de tidigaste mänskliga lämningarna i Skåne. De första svenskarna visste därmed med stor sannolikhet hur en mammut luktade och lät. Och kanske hur den smakade.

Mammutens slut?
De dog ut när klimatet blev varmare. Då försvann förutsättningen för deras livsmiljö. Kraftiga regn blötte upp den torra stäppen, och skogarna trängde allt längre norrut. De slätter där de betat runt 200 kilo gräs per dag, de försvann. Ett enormt sammanhängande ekosystem för de stora däggdjuren krympte snabbt ihop till isolerade öar.

mammu

Kanske det var jagande människor som gav dödsstöten åt flera av de stora däggdjuren från istiden. Men de var troligen redan hårt pressade av en snabb klimatförändring. De allra sista mammutarna levde på den avlägsna Wrangels ö, längst bort i nordöstra Sibirien. Så sent som för 3 500 år sedan fanns de fortfarande kvar, så de dog inte ut förrän cirka 1700–1500 f.Kr. Men i den fattigare livsmiljön på Wrangels ö hade de långsamt förvandlats till dvärgmammutar, långt ifrån så stora som sina ståtliga förfäder.

Släktskap?
Mammutar (Mammuthus) är ett släkte elefantdjur som härstammar från elefanter som för cirka 3 miljoner år sedan vandrade norrut från Afrika. Det visar analys av mitokondrie-DNA från flera mammutar. Det har funnits ca 20 olika arter med olika variationer. I själva verket levde mammutar jämsides med elefanter under mer än fyra miljoner år i tropiska Afrika, en längre tidsperiod än deras arktiska anpassning.

Men mammuten var specialdesignad för istidsklimat. Öronen var mindre och snabeln kortare för att minska exponeringen för kylan. Långa hår täckte en tät ullig underpäls, som på myskoxar, och en skinnlapp täckte anus. Ett nästan decimetertjockt lager av underhudsfett skyddade mot värmeförluster. Precis som dagens elefanter levde mammutarna i matriarkala flockar. Honorna och ungarna levde för sig, medan hannarna strövade på egen hand.

mammutfund

2013 kunde man läsa att svenska forskare tror att mammuten kommer att återuppstå. Det var en nyhet att ryska forskare gjort ett nytt fynd av en nedfryst mammutkropp som skulle vara så välbevarad att en ny levande mammut skulle kunna skapas med hjälp av kloning.

”När vi bröt isen under hennes mage, rann blodet ut därifrån, det var väldigt mörkt. Detta är den mest häpnadsväckande upptäckten i hela mitt liv. Mammutens muskelvävnad är också röd, som färgen på färskt kött”. Semyon Grigoryev, ledare för den grupp av forskare som gjort framgrävningen av den nya mammuten.
Nej, kloning för vad?

Och om -hur de dog ut är ej helt klart. Sannolikt en konstellation av olika faktorer som tex. kollapsen av mammutstäppen som ekosystem, och förbättrade jaktmetoder hos det växande antalet människor. Och det finns även en teori om att mammutarna kan ha dött ut på grund av någon smittsam sjukdom.

Källor:
alltomvetenskap.se
sv.wikipedia.org
illvet.se
svt.se
kau.diva-portal.org

Annonser


Lämna en kommentar

Tre svenska fjärilar alla ska kunna, amiral, påfågelsöga och blåvinge…?

Påfågelöga

Fjärilar är väl ett trevligt inslag i vår natur? En del av dessa underverk är också riktiga skönheter. Läste om en man som fotar dessa, och söker efter de som är svåra upptäcka. Han skriver medryckande.

”Vi har det väldigt trevligt på banvallen och vi upptäcker flera arter av fjärilar medans vi sakta går längs spåret. Då och då får vi hoppa av spåret när tåget passerar. Och rätt som det är, så dyker farbror polisen upp och undrar vad vi gör på spåret. När dom ser att det är medelålders gubbar som tittar på fjärilar, så lugnar poliserna ner sig och åker därifrån.” (x)

Jag tänkte berätta om tre vanliga som vi kan lära oss att alltid känna igen och skryta om att vi kan namnet? Eller det anses väl som allmänbildning? 🙂

Okej, bilden överst är:

Påfågelöga (Inachis io)
En fjärilsart; den enda i släktet Inachis. Den förekommer i stora delar av Europa och Asien. Påfågelögat har ett vingspann på 55–65 mm och dessa kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg.

Det vuxna påfågelögat söker sig företrädesvis till röda och blå blommor – särskilt ängsvädd, hampflockel och olika arter av tistelsläktena Carduus och Cirsium. Fjärilen kan förflytta sig långa sträckor för att finna sina favoritblommor.
I Sverige förökar sig påfågelögat enbart med en generation om året.

Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågels fläckar på fjäderdräkten. Se, den är lätt känna igen!

amiral

Bilden över här är en –
Amiral, amiralfjäril. Vanessa atalanta.

Amiralen blir allt vanligare i Skandinavien, trots att de har svårt att klara övervintringen. I Sverige är Amiralen ofta sommarens sista fjäril och den kan ses flyga långt in på hösten, innan de återvänder ner till sydligare breddgrader för övervintring.

Amiral är en art i familjen praktfjärilar. Den är svart med ett rödorangefärgat tvärband och vita fläckar på framvingens spets samt rödorange bakvingekant. Vingspannet är 53-63 millimeter. Amiralen förekommer i hela Europa bort till Uralbergen, och i hela Nordamerika. Bestånd har införts på Hawaii och Nya Zeeland.

Varje vår migrerar ett stort antal individer från medelhavsområdet till bland annat Sverige. Amiralen övervintrar som vuxen, men i Sverige misslyckas detta vanligen. På sensommaren samlas de ofta vid rutten fallfrukt som de äter av. Värdväxt: Brännässla.

Okänt, men namnet kan eventuellt komma efter den berömde amiral Nelson, som vann slaget vid Trafalgar och på kuppen sköts ihjäl av fienden när han stod på däck.

blåvingar

Den tredje är vackra –
Blåvingen.

Blåvingar är små dagfjärilar med blå vinginsidor. Utsidorna är oftast blågrå med mörka fläckar. Tosteblåvingen ex. känner du igen på den isblåa färgen på vingarnas utsidor. Värdväxt: Brakved, benved, murgröna. Blåvingar (Polyommatini) är en tribus (en sorts taxonomisk grupp) av juvelvingar inom ordningen fjärilar. De blir 18-42 mm i vingspann.

Vingarnas ovansida är som namnet antyder vanligen blåfärgade, men detta gäller i huvudsak hanarna; honorna är mer bruna.

Fetörtsblåvingen är en av Sveriges mest sällsynta fjärilar. Den lever på klippiga platser med fetbladsväxter vilka utgör värdväxter för fjärilens larv. I Östergötland är arten endast känd från ett litet område vid Getå.

Fotointresserad? Nägot tänka på.
Att fotografera fjärilar.

För att man ska kunna bli en bra fjärilsfotograf så är ett bra makroobjektiv mycket bra på sikt för ett bra resultat, teleobjektiv går bra på håll. Att använda stativ vid fotografering ger bättre stabilitet men försämrar rörligheten det är bättre att arbeta utan och i stället ev. ha en kamera med snabb slutartid.

Vill man ha fjärilarna lättillgängliga så kommer det att underlätta om man planterar blommor hemma i sin trädgård som man vet att fjärilar tycker om. Till exempel på våren så gillar fjärilar maskrosor tack vare att det inte finns så många andra blommor som har god tillgång på nektar, ett maskrosfält är ett bra tillhåll för att hitta fjärilar att fotografera.

Ett givet tips är att ha koll på vilket väder det råder och och vilken tid på dygnet som man ska fotografera. Solljus mitt på dagen är inte den bästa tiden på dygnet för att man ska få bra bilder. Det gäller att veta när fjärilar är som mest aktiva. Generellt sett så är de mest aktiva de dagar då det är varm, mulet och när regnet hotar.

För att man ska kunna komma riktigt nära en fjäril så är det viktigt att man är en duktig smygare. Man ska invänta då fjärilen har satt sig till ro och därefter smyga obemärkt nära inpå fjärilen. Gott. Nu vet du 🙂

Källor:
allers.se
sv.wikipedia.org
wildlifegarden.se
lepidoptera.se
bakgrunder.com/bloggen x
op.se
natureframed.se z

 


Fiskarkatten riskerar utrotning, en speciell katt som trivs vid vatten…

fishing-cats

Läste i en tidning om ett exempel på en art som är listad som utrotad, som jag ej kände till. Tydligen ska det fortfarande finns kvar exemplar i världen. Kattdjuret har tidigare funnits på ön Java, Indonesien, men har inte setts till på ön sedan 1990 och har minskat kraftigt i antal i hela Sydostasien (som National Geographic rapporterat om).

Fiskarkatten är känd som en som kastar sig glatt ner i vattnet och fångar sina byten, och namnet avslöjar lever den främst av fisk. De senaste åren har antalet fiskarkatter i det vilda minskat drastiskt. Fiskarkatt (Prionailurus viverrinus) är ett kattdjur som förekommer vid vattenansamlingar i Sydostasien. Den finns på ett zoo i Sverige där de jobbar på att utöka arten med ungar. Livslängd: Normalt ca 15 år.


Man vet alltså inte idag hur många fiskarkatter som egentligen finns i naturen. Förstörelsen av mangroveskogar och våtmarker i Asien leder till stora problem för många djur. Man tror att ungefär 50 % har försvunnit de senaste 20 åren.

Finns ex. på Parken Zoo i Eskilstuna. Se video:
https://www.youtube.com/watch?v=sNos7JYAxWYffishing-Cat

Storlek och utseende?
Fiskarkattens kroppslängd är från 65 – 86 cm. Svansen är 20-28 cm lång. Vikten ligger mellan 10 och 15 kg (hanar) resp. 6 och 7 kg (honor). Pälsens grundfärg är olivgrå med små svarta prickar och huvudet har ett mönster av strimmor. Som anpassning till livet i vatten är pälsen särskilt vattentät. Arten är en av flera kattdjur som saknar förmåga att dra in klon fullständigt. Mellan tårna finns simhud.


Var finns den?
Fiskarkatten förekommer i tropiska och subtropiska regioner i Sydostasien. Från östra Pakistan över Indien och det sydostasiatiska fastlandet till Sri Lanka, Sumatra och Java. I norr når arten Nepal och de lägre delarna av Himalaya. Hela beståndet är uppdelad i flera från varandra skilda populationer på grund av att fiskarkatten är bunden till vattenansamlingar. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 1800 meter över havet.

Den lever vanligtvis i marsklandet intill vattenytor, i träskmarker och i mangroveskogar. Den undviker snabbflytande floder och bäckar.

fishing_cat3

Hur många finns det så? Förslag?
IUCN uppskattade 2006 att beståndet är mindre än 10 000 vuxna exemplar. Det verkar ha varit en mycket stor och snabb nedgång i fiskarkattpopulationen över hela dess utbredningsområde det senaste decenniet. Exempelvis har forskare de senaste åren inte kunnat hitta ett enda djur i områden i Thailand där fiskarkatten tidigare var vanlig. Man har inte ens sett dem på bild från uppriggade kameror, så kallade kamerafällor, som tar kort på djur som går förbi.

Människans bosättningar i våtmarkerna ökade i antal, en omfattande dränering och skogsavverkning sker och vattnet förgiftas med bland annat insektsbekämpningsmedel och konstgödsel. Dessutom jagas katten med snaror och gevär. I Pakistan är fiskarkatten troligen utrotad.

IUCN listar arten som starkt hotad. En anledning till att mangroveskogen huggs ner är anläggningen av dammar för att odla jätteräkor för att tillgodose västvärldens växande behov. Människan åter som stör och förstör.

Källor:
expressen.se
sv.wikipedia.org
parkenzoo.se
a-z-animals.com


Axolotlen är en annorlunda salamander som lever i larvstadie hela livet, i vatten! In english too.

axotlsot  ❤ 🙂

I det uråldriga kanal- och sjösystemet i Mexiko City i ­centrala Mexiko lever en egendomlig varelse. Den har gälar och lever sitt liv under vattnet, men är inte en fisk. Den har ben och svans, men är inte en ödla. Axolotlen tillhör salamandrarna och är ett groddjur. Längd: Upp till 43 centimeter. Livslängd: Upp till 15 år, varierar på var de lever. Rostad axolotl anses vara en delikatess i Mexiko, som ytterligare krymper deras antal. Usch.

Det konstiga med en axolotl är att den aldrig utvecklas till en ”färdig” salamander och därmed inte kan klara sig på land. Den får färdiga och fungerande lungor, men har fortfarande kvar gälar som sticker ut bakom huvudet. Axolotler är köttätare och de har en bra mun för uppgiften. Den är stor och bred och när de ska äta öppnar de helt enkelt snabbt munnen på vid gavel så vatten och byte strömmar in.

De har tänder som snarare är till för att hålla fast ett sprattlande byte än att tugga det, så den mesta maten sväljs hel. Maskar, insekter, mindre fiskar och andra amfibier äts och i trängda situationer som i fångenskap har man sett att de kan vara kannibaler. Axolotl är långlivade och överlever på en diet av blötdjur, maskar, insektslarver, kräftdjur och viss fisk.

Axolotlen är ett mycket populärt akvariedjur tack vare sin storlek och sitt speciella utseende. I fångenskap har man avlat fram en stor mängd olika färger och det är inte ovanligt att se albinon, bruna, grå eller gula individer.

Man har också funnit salamandern intressant inom forskningen, både för att den förblir i ett evigt yngelstadium men också för dess förmåga att återbilda kroppsdelar. Normalt bildas ärrvävnad hos skadade djur, vilket inte har samma robusthet som originalvävnaden. Axolotlen däremot kan återbilda avslitna och skadade kroppsdelar. Stora delar av svansen samt fingrar och tår återbildas ifall djuret skadar sig.

axotl

Axolotl är akut utrotningshotad av föroreningar i vatten i Xochimilco Lake-komplexet och inplantering av icke inhemska rovfiskar. I dagsläget tror forskare att det bara finns mellan 700 och 1 200 vilda axolotlar totalt. Forskarna i Mexiko är skeptiska till att återinplantera salamandrar utifrån. Dels reduceras den vilda genetiska variationen, dels kan återinplanterade djur sprida sjukdomar som den fruktade svampsjukdomen chytrid som redan slagit ut många groddjur i världen. Istället vill man skapa reservat där axolotln kan leva i fred och skyddas mot utrotning.

Tydligen finns de att köpa och ha i akvarium. För ett par djur krävs ett på runt 60x45cm men desto större desto bättre. Det går att ha flera utan problem, men det kan bli att dom biter varandra då dom hugger efter allt som rör sig. Vattenhöjden i akvariet behöver inte vara allt för högt, men minst 15 cm. Det är bra om bottensubstratet är antingen för stort för axolotlen att få in i munnen, eller så finfördelat att dom inte kan få förstoppning, då dom får i sig en hel del av bottensubstratet när dom äter. Flytande vattenväxter är bra för att få dom att känna sig trygga.

axotlsot

Om du är intresserad, sök på nätet och ytterligare info vad som gäller i dagsläget. Fann en sida med vattendjur m.m.
Länk:
http://www.repti.net/modules/5/ItemList.aspx?portal=reptinet&PortalsModulerID=125736&CatID=15


English Google version 🙂

The axolot is a different salamander living in larval stages throughout your life, in water! In English too.

In the ancient canal and naval system of Mexico City in central Mexico, a strange creature lives. It has gills and lives its life under the water, but is not a fish. It has legs and tail, but is not a lizard. The axolot belongs to the salamanders and is a germ animal. It’s only in water in Mexico City. Length: Up to 43 centimeters. Lifespan: Up to 15 years, varies where they live. Roasted axolotl is considered a delicacy in Mexico, which further shrinks their number. Yuk.

The strange thing about an axolotl is that it never develops into a ”ready” salamander and thus can not cope with land. It gets ready and functioning lungs, but still has gills that stand out behind the head. Axolots are carnivores and they have a good mouth for the task. It is large and wide and when they are going to eat they simply open their mouths at the end so water and swapping flows in.

They have teeth that are more likely to hold an exciting change than to chew it, so most of the food is swallowed whole. Masks, insects, smaller fish and other amphibians are eaten and in congested situations like captivity, they have been seen as cannibals. Axolotl is persistent and survives on a diet of molluscs, worms, insect larvae, crustaceans and some fish.axotlsot

The axolot is a very popular aquarium animal thanks to its size and its special appearance. In captivity, you have bred a wide variety of colors and it is not uncommon to see albinon, brown, gray or yellow individuals.

One has also found the salamander interesting in research, both because it remains in an eternal fry stage but also for its ability to regenerate body parts. Normally scar tissue is formed in injured animals, which does not have the same robustness as the original tissue. The axolot, on the other hand, can reproduce worn and damaged body parts. Large parts of the tail, as well as fingers and toes, are recreated if the animal is injured.

Axolotl is acute endangered by contamination in water in the Xochimilco Lake complex and the implantation of non-native predatory fish. At present, researchers believe that there are only between 700 and 1,200 wild axolots in total. The researchers in Mexico are skeptical about reintroducing salamanders from outside. In part, wild genetic variation is reduced, and reimplanted animals can spread diseases such as the feared fungal disease chytrid that has already eradicated many sperm animals in the world. Instead, you want to create a reserve where the axolot can live in peace and be protected from extinction.

Apparently they are available to buy and have an aquarium. For a few animals one is required at around 60x45cm but the bigger the better. You can have several without problems, but it may be that they bite each other as they chop after everything that moves. The water level in the aquarium does not have to be too high, but at least 15 cm. It’s good if the bottom substrate is either too big for the axolot to get into the mouth, or so distorted that they can not get constipation as they get a lot of the bottom substrate when they eat. Liquid aquatic plants are good for making them feel safe.

If you are interested, check online and further info what is currently applicable. Found a page with water lovers, etc.
Link:
http://www.repti.net/modules/5/ItemList.aspx?portal=reptinet&PortalsModulerID=125736&CatID=15

Källor:
varldenshaftigaste.se
alltomvetenskap.se
nationalgeographic.com
terrariedjur.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Skönheten som kan synas mest i södra Sverige, sommargyllingen…

sommarg

Vilken skönhet, vilken diskret fågel, som hörs mer än syns. Lär dig mer. Den är alltså sällsynt. Oftast på södra Öland och i östra Skåne. Varje år observeras sommargyllingar på skilda platser i Sverige, mest från mitten av maj till slutet av juni (förlängd vårflyttning) och så gott som uteslutande i kusttrakter, slättbygder och längs vattendrag. Arten har observerats i samtliga svenska landskap. I Sverige finns det omkring 50 häckande par av sommargylling och flertalet av dessa har Skåne som hemvist. Simrishamns kommun är ett av artens starkaste fästen.

Sommargylling (Oriolus oriolus) är en fågel i familjen gyllingar. Den är en flyttfågel som häckar från Västpalearktis till östra Sibirien och övervintrar i Afrika och norra Indien. Sommargylling är ensam art i sin familj att häcka i Europa.

Utseendet?
Sommargyllingen är stor som en koltrast men något slankare, med kortare stjärt och längre vingar. När gyllingen ses flyga i mjuka bågar mellan skogsdungar lyser den gamla hanens kropp och huvud starkt gula. Vingar, stjärt och tygel är sotsvarta och näbben klarröd. Honan har en blekare dräkt med gröngul ovansida, gula flanker och smutsvit undersida med fina mörka längsstreck, se bild. Ungfåglarna liknar honan. Sången är ett fylligt flöjtande ”fy-få-fyh-flyå”, varningslätet ett nasalt skrän ”wä-ääh”. Längden 23-24 cm.

Utbredning?
Sommargyllingen är en flyttfågel som häckar i södra och mellersta Europa, nordvästligaste Afrika i Marocko, och i Asien så långt österut som östra Sibirien. I Ryssland och Finland når den upp till den 60:e breddgraden norrut, i Västeuropa norrut till Östersjön, samt i södra Danmark och Sverige.

oriolus-oriolus

Övervintrar?
Den övervintrar i tropiska Afrika och norra Indien.

Första fynd av fågeln hos oss?
Det gjordes på hösten 1825 i Ellinge i Skåne, och första konstaterade häckningen skedde i Yddingen i Skåne 1932. Dock förekommer det uppgifter om att den ska ha häckat i Vimmerby i Kalmartrakten redan kring 1850-talet. Idag häckar den mycket lokalt på endast 8-20 områden i de nordöstligaste och sydöstra delarna av Skåne och på södra Öland. Ett antal häckningar har även konstaterats söder om Krankesjön, och söder om Vombsjön i Skåne. Arten har dock observerats i alla Sveriges landskap förutom Härjedalen.

Sommargyllingen anländer till Sverige i slutet av maj och flyttar söderut igen i augusti. Antalet häckande individer uppskattas till 100-180 och dess förekomstarea till 100-200 km². Bra kunskap för oss amatörornitologer 🙂

Se-hör:
Sommargylling Golden Oriole (Oriolus oriolus)
https://www.youtube.com/watch?v=HvWf0ggSJIY

Här länk med:
https://www.youtube.com/watch?v=26DzbBkdR78

Sommargyllingen föredrar täta, högstammiga lövskogar av ek och bok, men även tall och fuktig björkskog, helst i anslutning till vatten. Den häckar ofta nära gläntor och skogsbryn i områden med frodig undervegetation. Sommargyllingen lever av insekter, främst larver och fjärilar som plockas högt uppe i trädkronor men den äter även skalbaggar, bär och mjuka frukter. Den lägger vanligtvis 3-5 ägg som ruvas i 14-15 dagar.

so,,arghona

Status och hot
IUCN behandlar oriolus och kundoo som en art och tillsammans kategoriseras de som livskraftiga (LC). Vissa randpopulationer är hotade, däribland den svenska populationen som sedan 2015 kategoriseras som sårbar (VU) men som ligger på gränsen till att kategoriseras som starkt hotad (EN), och vars populationstrend förmodligen är negativ.

Hot mot arten utgörs av habitatförstöring genom utdikning eller utglesning av undervegetation av exempelvis betesdjur. Andra hot utgörs av luftföroreningar eller sjukdomar som minskar bladverkens täthet och sommargyllingen är mycket känslig för störning i början av häckningen.

Avslutar med en fin låt om denna skönhet med Olle.
Olle Adolphson – Sommargylling
https://www.youtube.com/watch?v=QPqXRm4WicA

Källor:
sv.wikipedia.org
youtube.com
fageln.se
artfakta.artdatabanken.se
skof.se

Fågelhandboken/Tidens förlag 1976

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Fallet med Middie Rivers 1945 och flera andra som bara försvunnit under åren i skogen…

Bennington

Under nästan 100 år har ”Bennington-triangeln” kopplats till en otrolig mängd av saknade personer. ”Bennington-triangeln” uttryckte man i en offentlig radiosändning år 1992 just med detta ordval. Detta gjorde man för att beteckna ett område i sydvästra Vermont där talrika personer försvann mellan åren 1945 och 1950.

Den första inträffade den 12 november 1945 när 74-åriga Middie Rivers försvann. Floder vägledde en grupp av fyra jägare upp i bergen. På vägen försvann gruppen – och sågs aldrig igen. En omfattande sökning utfördes och det enda beviset som upptäcktes var en enda gevärpatron som hittades i en ström.

Spekulationen var att någon hade tappat den ur fickan i vattnet. Försvinnandet hade inträffat i Long Trail Road-området och Vermont Route 9. Rivers var en erfaren jägare och fiskare och kände till lokalområdet. bedd

Paula Welden, 18, försvann ungefär ett år senare den 1 december 1946. Welden gick på Bennington College. Hon hade noterats för en fotvandring på Long Trail. Många såg henne gå, inklusive Ernest Whitman, en Bennington Banners anställd som givit henne instruktioner.

Hon påstås ha varit sedd på spåret självt av ett äldre par som var ca 90-100 meter bakom henne. Hon kan ses på bilden.  Paula-Welden

Enligt dem vände hon vid ett hörn på spåret, och när de kom fram till dit hade hon försvunnit. En omfattande sökning genomfördes när Welden inte återvände till högskolans campus, vilket gjorde man gav en eventuell belöning på 5 000 dollar och – hjälp från FBI.

Men inga bevis på henne hittades någonsin. Obekräftade rykten spekulerade på att hon hade flyttat till Kanada med en pojkvän som bodde i bergen.

Den fjärde personen att försvinna var åtta år gamla Paul Jephson. Den 12 oktober 1950 hade Jephson följt med sin mamma i en lastbil. Hon lämnade sin son obevakad medan hon matade några grisar. Hans mamma var borta i ungefär en timma. När hon kom tillbaka var hennes son ingenstans i sikte. Sökande bildades för att leta efter barnet. Ingenting har någonsin hittats, även om Jephson hade en ljus röd jacka som borde ha gjort honom mer synlig. Enligt en berättelse spårade blodhundar pojken till en lokal motorväg, där, enligt lokal legend, fyra år tidigare Paula Welden försvunnit.

Det femte och sista försvinnandet inträffade sexton dagar efter att Jephson hade försvunnit. Den 28 oktober 1950 lämnade Frieda Langer, 53 år, och hennes kusin Herbert Elsner sitt familjeställe nära Somerset Reservoir för att åka på en vandring. Under vandringen halkade Langer och föll i en ström. Hon berättade för Elsner om han skulle vänta. Hon skulle gå tillbaka till lägret, byta kläder och ta sig tillbaka honom. När hon inte kom tillbaka, gick Elsner tillbaka till lägret och upptäckte att Langer inte hade återkommit och att ingen hade sett henne sedan de hade gått. Frieda Langer var en erfaren skogsarbetare och vapenhanterare. Bennington-Triangle-Woodfolk

Under de närmaste två veckorna genomfördes fem sökningar med flygplan, helikoptrar och upp till 300 sökare. Inga spår av Langer hittades.

Den 12 maj 1951 hittades hennes kropp nära Somerset Reservoir, i ett område som i stor utsträckning sökts igenom sju månader tidigare. Ingen dödsorsak kunde bestämmas på grund av hennes kvarlevors tillstånd.

Langer var den sista personen som försvann och den enda vars kropp hittades. Inga direktanslutningar har identifierats som knyter samman dessa fall – annat än det allmänna geografiska området och tidsperioden. Människorna var på rad: 74-årige Middie Rivers, 68-årige James Tedford, 8-årige Paul Jepson, 18-åriga Paula Welden och 53-åriga Frieda Langer. Av dessa personer återfanns kvarlevorna av endast Frieda Langer.

Bennington-Triangle

Området har diskuterats i litteratur och populärverk med paranormalt tema åtminstone sedan 1957. Området diskuterades även i TV-programmet Weird or What? på Discovery Channel 2012. Man tror egentligen ej på någon seriemördare. Men vad?

Har funnit efter början av artikeln mer märkligt. Senast den 27 augusti 2011, sågs Marble Arvidson 17 år, vid sin lägenhet i Brattleboro klockan 14:00,  innan han gick ut med en ”märklig” (okänd) man.

Arvidsons familj berättade för utredare att han var en ivrig vandrare, och han tog sina stövlar med sig när han gick. Enligt Associated Press trodde vissa utredare att han kunde ha blivit fast i orkanen Irene, som slog till dagen han försvann. Oavsett orsaken hittades inga spår av Arvidson någonsin – inte ens fotspår.

Triangeln spänner över en stor vildmark som syns på bilderna – som omfattar Glastenbury Mountain och omfattar städerna Bennington (bilden överst), Woodford, Shaftsbury, Glastenbury och Somerset. Skogsfolk känner sig övergivna och till och med hemsökta. Den indianska legenden berättar om ett ”berg som sväljer” dem som kliver på det.

Vissa människor tror att ett Bigfoot-liknande ”Bennington Monster” är ansvarigt för olyckorna. Naturligtvis säger andra ”okända besökare” som en möjlig orsak, och vissa spekulanter talar om en port till en ny dimension. Var dessa fem höstförsvinnanden en seriemördare eller bara en rad tillfälliga olyckor? Okänt ännu…

Källor:
coolinterestingstuff.com
en.wikipedia.org
crimefeed.com
paranormal-encyclopedia.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,