Fallet med Middie Rivers 1945 och flera andra som bara försvunnit under åren i skogen…

Under nästan 100 år har ”Bennington-triangeln” kopplats till en otrolig mängd av saknade personer. ”Bennington-triangeln” uttryckte man i en offentlig radiosändning år 1992 just med detta ordval. Detta gjorde man för att beteckna ett område i sydvästra Vermont där talrika personer försvann mellan åren 1945 och 1950.

Den första inträffade den 12 november 1945 när 74-åriga Middie Rivers försvann. Floder vägledde en grupp av fyra jägare upp i bergen. På vägen försvann gruppen – och sågs aldrig igen. En omfattande sökning utfördes och det enda beviset som upptäcktes var en enda gevärpatron som hittades i en ström.

Spekulationen var att någon hade tappat den ur fickan i vattnet. Försvinnandet hade inträffat i Long Trail Road-området och Vermont Route 9. Rivers var en erfaren jägare och fiskare och kände till lokalområdet.

Paula Welden, 18, försvann ungefär ett år senare den 1 december 1946. Welden gick på Bennington College. Hon hade noterats för en fotvandring på Long Trail. Många såg henne gå, inklusive Ernest Whitman, en Bennington Banners anställd som givit henne instruktioner.

Hon påstås ha varit sedd på spåret självt av ett äldre par som var ca 90-100 meter bakom henne. Hon kan ses på bilden. 

Enligt dem vände hon vid ett hörn på spåret, och när de kom fram till dit hade hon försvunnit. En omfattande sökning genomfördes när Welden inte återvände till högskolans campus, vilket gjorde man gav en eventuell belöning på 5 000 dollar och – hjälp från FBI.

Men inga bevis på henne hittades någonsin. Obekräftade rykten spekulerade på att hon hade flyttat till Kanada med en pojkvän som bodde i bergen.

Den fjärde personen att försvinna var åtta år gamla Paul Jephson. Den 12 oktober 1950 hade Jephson följt med sin mamma i en lastbil. Hon lämnade sin son obevakad medan hon matade några grisar. Hans mamma var borta i ungefär en timma. När hon kom tillbaka var hennes son ingenstans i sikte. Sökande bildades för att leta efter barnet. Ingenting har någonsin hittats, även om Jephson hade en ljus röd jacka som borde ha gjort honom mer synlig. Enligt en berättelse spårade blodhundar pojken till en lokal motorväg, där, enligt lokal legend, fyra år tidigare Paula Welden försvunnit.

Det femte och sista försvinnandet inträffade sexton dagar efter att Jephson hade försvunnit. Den 28 oktober 1950 lämnade Frieda Langer, 53 år, och hennes kusin Herbert Elsner sitt familjeställe nära Somerset Reservoir för att åka på en vandring. Under vandringen halkade Langer och föll i en ström. Hon berättade för Elsner om han skulle vänta. Hon skulle gå tillbaka till lägret, byta kläder och ta sig tillbaka honom. När hon inte kom tillbaka, gick Elsner tillbaka till lägret och upptäckte att Langer inte hade återkommit och att ingen hade sett henne sedan de hade gått. Frieda Langer var en erfaren skogsarbetare och vapenhanterare.

Under de närmaste två veckorna genomfördes fem sökningar med flygplan, helikoptrar och upp till 300 sökare. Inga spår av Langer hittades.

Den 12 maj 1951 hittades hennes kropp nära Somerset Reservoir, i ett område som i stor utsträckning sökts igenom sju månader tidigare. Ingen dödsorsak kunde bestämmas på grund av hennes kvarlevors tillstånd.

Langer var den sista personen som försvann och den enda vars kropp hittades. Inga direktanslutningar har identifierats som knyter samman dessa fall – annat än det allmänna geografiska området och tidsperioden. Människorna var på rad: 74-årige Middie Rivers, 68-årige James Tedford, 8-årige Paul Jepson, 18-åriga Paula Welden och 53-åriga Frieda Langer. Av dessa personer återfanns kvarlevorna av endast Frieda Langer.

Området har diskuterats i litteratur och populärverk med paranormalt tema åtminstone sedan 1957. Området diskuterades även i TV-programmet Weird or What? på Discovery Channel 2012. Man tror egentligen ej på någon seriemördare. Men vad?

Har funnit efter början av artikeln mer märkligt. Senast den 27 augusti 2011, sågs Marble Arvidson 17 år, vid sin lägenhet i Brattleboro klockan 14:00,  innan han gick ut med en ”märklig” (okänd) man.

Arvidsons familj berättade för utredare att han var en ivrig vandrare, och han tog sina stövlar med sig när han gick. Enligt Associated Press trodde vissa utredare att han kunde ha blivit fast i orkanen Irene, som slog till dagen han försvann. Oavsett orsaken hittades inga spår av Arvidson någonsin – inte ens fotspår.

Triangeln spänner över en stor vildmark som syns på bilderna – som omfattar Glastenbury Mountain och omfattar städerna Bennington (bilden överst), Woodford, Shaftsbury, Glastenbury och Somerset. Skogsfolk känner sig övergivna och till och med hemsökta. Den indianska legenden berättar om ett ”berg som sväljer” dem som kliver på det.

Vissa människor tror att ett Bigfoot-liknande ”Bennington Monster” är ansvarigt för olyckorna. Naturligtvis säger andra ”okända besökare” som en möjlig orsak, och vissa spekulanter talar om en port till en ny dimension. Var dessa fem höstförsvinnanden en seriemördare eller bara en rad tillfälliga olyckor? Okänt ännu…

Källor:
coolinterestingstuff.com
en.wikipedia.org
crimefeed.com
paranormal-encyclopedia.com

Författaren Edgar Allan Poe dog under väldigt märkliga omständigheter, vad…?

Märkligt om Edgar Allan Poe – hans liv började och slutade med ett mystiskt försvinnande. Innan han fyllt ett år försvann hans far, skådespelaren David, spårlöst. Kanske antog han en ny identitet, i en annan delstat. Och den 3 oktober 1849 hittades Poe själv, 40 år gammal, halvt medvetslös utanför en bar i Baltimore. Fyra dagar senare dog han. Vad som hänt är det knepiga?

Fakta – Edgar Allan Poe, född 19 januari 1809 i Boston, Massachusetts, död 7 oktober 1849 i Baltimore, Maryland, var en amerikansk poet, novellförfattare, redaktör, litteraturkritiker och en av ledarna för den romantiska rörelsen i USA. Poe, som är mest känd för sina berättelser om skräck, mystik och sällsamma äventyr, var en av de tidiga amerikanska novellförfattarna och en föregångare till detektivlitteraturen. Ett namn som fascinerat många av oss.

Han var det andra barnet till engelska skådespelerskan Elizabeth Arnold Hopkins Poe och skådespelaren David Poe, Jr. Han hade en äldre bror, William Henry Leonard Poe och en yngre syster, Rosalie Poe. Hans fru var Virginia Eliza Clemm Poe, han gifte sig 27 år gammal, Hon var då en trettonårig kusin med vilken han levde ett osäkert och fattigt liv. De fick aldrig några barn.

När Poe inte kunde försörja sig gick han med i maj 1827 i USA:s armé som menig. Han använde namnet ”Edgar A. Perry” och hävdade att han var 22 år fastän han egentligen var 18 år bara. I januari 1845 publicerade Poe – Korpen (The Raven) som blev en omedelbar framgång, bara två år senare avled hans fru Virginia av tuberkulos i januari 1847. Poe övervägde att gifta om sig, men gjorde aldrig det. Han blev allt mer instabil efter sin hustrus död och började uppvakta poeten Sarah Helen Whitman, som bodde i Providence, Rhode Island.

---

Deras förlovning gick i stöpet. Detta sägs ha berott på Poes drickande och nyckfulla beteende, men det finns även starka tecken på att Whitmans mor lade sig i och gjorde mycket för att bryta deras förhållande. Han återvände sedan till Richmond och återupptog ett förhållande med en barndomskärlek, Sarah Elmira Royste.

Det mystiska så?
Den 3 oktober 1849 hittades Poe på en gata i Baltimore yrande och ”i stor vånda, och… i behov av omedelbar hjälp.” Någon nämner även en bar intill som ska ha använts som vallokal. Medvetslös togs han in på Washington Medical College, där han dog på söndagen, 7 oktober kl 05:00 på morgonen. Poe var aldrig sammanhängande i talet tillräckligt länge för att förklara hur han kom att vara i hans förfärliga tillstånd, och konstigt, han var klädd i kläder som inte var hans egna. Poe sägs upprepade gånger ropat namnet ”Reynolds” på kvällen före sin död, men det är oklart på vem han syftade. Vissa källor säger att Poes sista ord var ”Herren hjälp min stackars själ.” Mer konstigt? Alla hans sjukjournaler, inklusive hans dödsattest, hade försvunnit.

Mannen som hittade honom, Joseph W. Walker, trodde Poe var rejält berusad, han tror att han hört Poe rabbla en del namn… Vad han gjorde först var att skicka ett meddelande till en dr Joseph Snodgrass, som anger, bland annat: ”Det är en gentleman, ett lite slitet yttre, som verkar i stor nöd, och han säger att han är bekant med dig, och jag försäkrar er, att han är i behov av omedelbar hjälp.”

Fyra dagar efter att han förts till sjukhus, upplevde man en snabb försämring. Dr Moran gick till hans dödsbädd, där han hörde just namnet ”Reynolds” som i yra, kanske delirium. Hans kusin kom på besök, men blev avvisad och de berättade att patienten inte var lämplig få besök. Poe tillbringade alltså de sista dagarna av sitt liv långt hemifrån och omgiven av främlingar. Varken Poes svärmor – eller hans fästmö visste vad som hade blivit av honom förrän de läst om det i tidningarna. Märkliga saker sker, men?

I media skrev man om Poes död som en ”överbelastning av hjärnan” eller ”cerebral inflammation”, även alkoholism. Den egentliga dödsorsaken är fortfarande ett mysterium. Spekulationerna, delirium tremens, hjärtsjukdomar, epilepsi, syfilis, självmord (detta troligen på grund av förväxling med hans självmordsförsök året innan), meningeal inflammation, kolera och rabies. En teori, från 1872, visar på att ibland tvingade man ovilliga medborgare som tvingades att rösta på en viss kandidat, ibland dödades – om de vägrade – var orsaken till Poes död.

Några dagar efter hans död begravdes han i en omärkt grav på en av Baltimores kyrkogårdar – innan många av hans vänner och familj hade även hört att han var död.

---

Flera år senare fixade så hans kusin Neilson en gravsten för Poes grav, och en utarbetad markör skapades av marmor. Planer gjordes för att flytta en gravsten till kyrkogården. Men oturen följde Poe även efter hans död. Gravstenen förstördes när ett tåg skenade över några spår och rev ett antal gravstenar, där Poes ingick. Det skulle inte vara förrän 1875 som en markör skulle placeras över Poes kvarlevor, och senare resterna av hans fru Virginia och Maria Clemm sattes dit.

---

Senare mysterium?
På natten av Poes födelsedag 1949, trädde en man med huva fram på kyrkogården i mörkret om natten och lämnade tre rosor och en halvfull flaska konjak på Poes gravsten och försvann sedan. Många antog att de tre rosorna var i heder av Edgar, Virginia, och Maria – men cognacen var ett mysterium, och Baltimore Poe Society har noterat ”betydelsen av cognac är osäker eftersom den inte ingår i Poes verk.”

Den 19 januari 1993 lämnade en man rosor och sprit, och en anteckning som säger ”facklan kommer att passera,” och man tror att den första mannen skapat en tradition eftersom de årliga besöken fortsätter.”

Forskare, historiker, biografiker och medicinare fortsätter med att lägga fram teorier om vad som hände med Poe från 28 september – 3 oktober 1849, men ingen har bevisat om en av USA:s främsta författare dog av sitt egen dåraktiga beteende, av en sjukdom, av ett gäng politiska huliganer, eller i händerna på en kallblodig mördare. Jag funderar på, var han med i en sammanslutning? De sista fem dagarna har ingen kommit fram till var han befann sig. Andras kläder?

---

Idag ska man kunna ta en drink på baren där Poe sågs dricka sista gången före sin död, den finns fortfarande kvar i Fells Point i Baltimore. Den har bytt namn och heter numera ”The Horse You Came In On”, men det sägs att ett spöke som kallas ”Edgar” hemsöker rummen ovanför. Vad tror du?

Källor:
en.wikipedia.org
popularhistoria.se
poemuseum.org
eapoe.org
sv.wikipedia.org

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om poet, Edgar Allan Poe, mysterier, fakta, författare, död, självmord, okänd, usa, missbruk, kyrkogård,

Cornwall, platsen känd för jättar, mysterier, konstiga ljud och sitt folk kelter…

Mystiska platser lockar och denna har spännande historia, samt mycket sevärt som alla hedar. En plats är Cornwall – som är ett brittiskt grevskap och ligger i sydvästra England, beläget väster om Tamarfloden. Huvudort är Truro. Scillyöarna (Isles of Scilly eller Scilly Isles) utanför Cornwalls sydvästspets ingår också i grevskapet, men har haft separat förvaltning sedan slutet av 1800-talet.

Cornwalls traditionella keltiska befolkning kallas korner och deras språk korniska, vilket är nära besläktat med bretonska och kymriska. Området kallades även historiskt för Västra Wales. De mest extrema är organiserade inom Cornwalls befrielsearmé (CNLA) och kräver självständighet. Den extremistiska gruppen har dock inte gjort större väsen av sig sedan en serie attacker på 1980-talet. Befolkningen uppgår till ca 536 000 invånare.

Omgiven på tre sidor av Engelska kanalen och Irländska sjön, så finns här långa stränder och klippor. Turister besöker vanligen hedar, trädgårdar, museer, historiska och förhistoriska platser, och skogklädda dalar. Språket är huvudsakligen engelska – men det återupplivade Cornish (språk) syns på vägmärken och talas flytande av en liten minoritet av människor.

Mystiken då? Det finns över hundra heliga brunnar i Cornwall, associerade med helgon. Olika typer av religiösa hus fanns i medeltida Cornwall, ingen av dem var nunnekloster, beneficesna i församlingarna var i många fall anslagna till religiösa hus – eller någon annanstans i England eller Frankrike. Något som skrivits en del om är ljud som hörts av många människor, under ett par veckor. Ett högexplosivt ljud varje dag, alltid på natten. Som en kraftig knall, ett skakande ljud, oftast vid samma tid, jordbävningskänsla. Man vet ej, det kan ha varit ljud av en meteroit märkligt anses att det fortsatt. UFO?

I tiden då storväxta jättar bodde i Penwith-området, bodde där en särskilt besvärlig jätte, namnet Bolster, som var så storväxt att han kunde stå med ena foten på Carn Brae, den andra på Beacon, en sträcka på ca en mil. Bolster var en skräck för den omgivande landsbygden, han stal får och nötkreatur från vanliga Cornish-folket.

I närheten bodde St Agnes, en tidig företrädare för kristendomen och de blev – förälskade. Men hon blev på uppmärksamheten av jätten, och ville bli av med det ondsinta kräket, så hon bad honom bevisa sin kärlek. Han skulle fylla ett hål i klippan vid kapellet Porth med sitt eget blod. Bolster tyckte det lätt enkelt så stor han var.

Bolster gick upp till klipporna och stötte in en kniv i hålet, med sitt eget blod. Blodet flöt som en en röd flod, och jätten blev svagare och svagare, tills han förlorade så mycket blod att han dog. Hålet ledde faktiskt från klipporna i havet, ett faktum som St Agnes hade hållit hemligt. Blodet av Bolster sägs ha färgat klipporna vid kapell Porth och den röda markeringen är fortfarande synlig i dag.

En by är fascinerande, Carn Euny, resterna av denna från järnåldern, inrymmer en 22 m lång ”fogou”. En fogou är en underjordisk passage, färdig i sten och täckt med jord. De är från järnåldern – till romarna tog över. En plats att besöka!

Källor:
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
mysteriousbritain.co.uk
unexplained-mysteries.com
thisiscornwall.co.uk

http://intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om Cornwall, mysterier, kelter, resor, fakta, jannen