Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Sprid länken! Ett inlägg varje dag (minst) klockan 10. Nu 2230 st inlägg. CORONA KVAR – HÅLL DISTANS!


Emma Örtlund kom, sågs och segrade – filmen Catwalk, delar av Glada Hudik…

emma örtlund2

Go tjej som verkligen fått kämpa mot mycket negativt och ont – och nu fått sin dröm uppfylld. Vem är Emma?

Emma Kristina Örtlund är född i december 1987, bor i lägenhet i Gislaved – förutom film är hon modell numer. Jobbar på kafé och där både bakar hon och står i butiken, och så jobbar hon i en skaparverkstad där de syr kläder och tillverkar smycken. Det var där hon träffade Pär första gången, mer om honom nedan.

Familjen nu består av pappa och fem äldre systrar. Men åter, hur var det med hennes dröm?
Emma satte sig ner och skrev till grundaren av Glada Hudik-teatern, Pär Johansson. Hon skrev att hon drömt om att bli modell så länge hon kunde minnas och att hon ville ha revansch efter att inte ha känt sig välkommen på studentbalen i skolan. Hon drömde stort, hon ville gå på catwalken i New York.

emma-ortlund

Pär lyssnade på hennes ord och lyckades uppfylla drömmen, men inte bara för Emma, utan också för Kitty, Alexander, Nicklas och Ida från Glada Hudik-teatern.

I september äntrade de tillsammans catwalken i New York. Allt finns på film, Catwalk, regisserad av Johan Skog. För att kunna bli fotomodell fick Emma hjälp av Glada Hudik-teatern, som är en daglig verksamhet i Hudiksvall.

Hennes problem?
Emma föddes med en intellektuell funktionsvariation och drabbades senare i livet också av svår epilepsi, som gör att hon kan ramla ihop och få kramper i kroppen. Hon har alltså – OCD (obsessive compulsive disorder). I Emmas fall innebär det bland annat att hon har kräkfobi och under vissa perioder har haft svårt att äta.

CATWALK trailer – på bio 31 januari 2020
https://www.youtube.com/watch?v=XaatOVSOtpA

emma örtlund

Hennes starka berättelse:
”Jag har haft några jobbiga år. Jag förlorade min mamma i cancer 2015 och 2017 blev jag dumpad av min kille. Men i dag känner jag att jag har kommit tillbaka och är mycket starkare och gladare. Jag är självsäkrare, tryggare och mer självständig. Jag har ju drömt om att få gå på catwalken och bli modell i hela mitt liv. Och nu har drömmen gått i uppfyllelse. Men inte bara för mig. Catwalken betyder jättemycket för oss som har funktionsvariationer och sjukdomar.

Jag hoppas att mina mobbare går och ser filmen och upptäcker att jag är en tjej som kan, som är stolt och vacker. Min dröm slog in, nu är jag modell! (I skolan vart hon mobbad år efter år).
När Emma Örtlund nu får bli fotomodell blir det en revansch för henne.
”Det känns helt underbart att få bli det! Nu ska mobbarna få se på fan! Jag vill att de ska få se att jag är en jättebra och helt fantastisk tjej.” Det är du ❤

Hon flyttade hemifrån för att bli mer självständig, och det till ett gruppboende, till en egen lägenhet där hon trivs jättebra. Emma vill att folk ska ta hand om henne och nu får hon all den hjälp hon behöver av personalen. Vilken härlig revansch! Lyssna på henne, helt fantastisk och klok, varm och hjärtlig.

Teatern?
Glada Hudik-teatern grundades 1996 av Pär Johansson i Hudiksvall. Det är en kommunal verksamhet enligt LSS (lagen om stöd och service) som består av en teatergrupp med utvecklingsstörda och normalstörda skådespelare från Hudiksvall. Målet med verksamheten är att alla ska få göra det man är bra på och att skapa en utvecklande och meningsfull verksamhet för personer med funktionsnedsättning. Bland skådespelarna kan nämnas Toralf Nilsson, Mats Melin, känd från Ica-reklamen, och Maja Carlsson.

emma örtlundhudik

TV?
En dokumentärserie med Glada Hudik-teatern under namnet Elvis i glada Hudik sändes i SVT under hösten 2010. Ensemblen medverkade som pausunderhållning i Melodifestivalen 2010 där de framförde låten Sverige, som även gavs ut på singel.

Sedan – Lena Koppels film – Hur många lingon finns det i världen? (2011) bygger fritt på Glada Hudik-teaterns historia. Ett skönt gäng

CORONA:
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, stanna hemma om du känner dig minsta sjuk, håll avstånd, hosta i armvecken och var rädd om gamla och sjuka.

Källor:
mabra.com
sverigesradio.se
bloggar.aftonbladet.se
amelia.se
youtube.com
hitta.se
sv.wikipedia.org

Blogginlägget nedskrivet 14/4-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns).


Osakligt argument som riktas mot en persons svagheter, stött på det…?

adhominem1

Ad hominem-argument. Bakom detta finns en term från latinet. Ett ad hominem-argument (eller argumentum ad hominem på latin) används för att motverka ett annat argument. Men det är baserat på känslor av fördomar (ofta irrelevant för argumentet), snarare än fakta, förnuft och logik. Ett ad hominem-argument är ofta en – personlig attack på någons karaktär eller motiv, snarare än ett försök att ta itu med den aktuella frågan. Visst känner man igen det i debatter, ofta politiska.


Vad innebär det mer detaljerat?
Ad hominem-argument innebär att en debattör fokuserar på den person han eller hon debatterar med, bland annat meningsmotståndarens – karaktär, förmåga eller avsikter i stället för själva sakfrågan. Motsatsen är en debatt som tar sin utgångspunkt i sakfrågan, argumentum ad rem.

man pointing laptop computer

Annan användning?
Argumentum kan också användas i betydelsen att man appellerar till en person eller grupps ”fördomar, intressen eller fattningsförmåga utan att stå i något logiskt sammanhang med det diskuterade.” En tredje betydelse är ett argument som i sin slutsats vilar på meningsmotståndarens premisser, och används för att överbevisa denne, då premisserna inte bestrids av densamme. Sådana argument är logiskt giltiga men inte nödvändigtvis hållbara. ”Låt oss för resonemangets skull anta att du har rätt i att…” Läs s a k t a då det inte är så lättläst 🙂

Inom retoriken används begreppet ethos för att åsyfta en talares trovärdighet. Vid personangrepp utgör dennes förnuft (fronesis), dygd (arete) och välvilja (eunoia) möjliga mål för motståndaren. Jag vet, denna latin 😛

Paul Graham

Olika varianter:
Ad hominem abusive eller argumentum ad personam – Argument där man förolämpar sin meningsmotståndare.
Ad hominem circumstantial – Man påstår att omständigheterna någon befinner sig i gör att han har fel.
Ad hominem tu quoque – Tu quoque betyder ”du också”.
Associationsskuld – Argument som har som syfte att förknippa meningsmotståndaren med något, allmänt betraktat, dåligt.

I Paul Grahams ”Hierarchy of Disagreement” listas ad hominem som den näst lägsta formen av argument, endast högre än skällsord. Med andra ord, ”ett lågt tillmäle”.

Paul Graham är född 1964 i Weymouth, England, är en brittisk-född amerikansk programmerare, skribent, entreprenör och riskkapitalist. Han är mest känd för sitt arbete med programspråket Lisp. Paul på bilden ovanför.


Dock anser en del att ad hominem kan innehålla felslut, men det blir inte ett felslut automatiskt – bara för att det riktas mot en person. Vad man måste skilja på är alltså (i) ad hominem-argument och (ii) ad hominem-felslut (eller det mer lämpliga begreppet fallasi). Lite sett till hur det framförs?

”Trollsnack” – en översikt över näthatets retorik.

Halmgubben
Halmgubben är en specifik form av ad hominem-retorik som går ut på att tillskriva motparten argument som du formulerat själv. Ett tjuvknep som ibland ses inom politisk opinionsbildning: ”Problemet med borgerliga ledarskribenters islamofobi är att…”.

Gish-galoppen
Argumentation genom att rabbla en överväldigande mängd (var för sig svaga) ”bevis” för den egna tesen. Effektivt då motparten tvingas in i en lång och mödosam motbevisning som är närmast omöjlig i en muntlig debatt eller på det begränsade utrymmet i sociala medier. Uttrycket myntades av biologiska antropologen Eugenie Scott och är uppkallat efter biologen och kreationisten Duane Gish (1921-2013), som ansågs använda tekniken i diskussioner om evolutionen. Duane på nedre bilden.


Ad hominem – som ovan – personangreppet.
Ad hominem betyder ”mot personen” och är den retoriska termen för personangrepp.


Duane Gish

Whataboutism (eller whataboutery).
Konsten att byta samtalsämne. Den går ut på att kritik mot den egna gruppen avfärdas med en jämförelse med något som någon annan har gjort, i syfte att utmåla motparten som en hycklare. Avsikten är också att få det att framstå som att den som kritiserar ägnar sig åt hyckleri. Ett exempel kan vara att en person varnar för flygets koldioxidutsläpp och att sedan påpeka att personen i fråga har flugit till semesterorten.

Whataboutism uppfanns av Sovjetunionen under kalla kriget, och användes med framgång för att avfärda kritik mot kommunistregimen. Kritik för fängslade dissidenter? ”I USA har de lynchat svarta”. Invasionen av Afghanistan? ”USA har krigat i Vietnam”…

Vad visste du? 😛

Källor:
sv.m.wikipedia.org
opponent.se
examples.yourdictionary.com
ne.se
svt.se
en.wikipedia.org

Blogginlägg nedtecknat 25/12-19


Alan Alexander Milne skrev om Nalle Puh, men sonen fick ett helvete…?

AlaMilne

”Berömmelse”, säger Christopher Robin, ”har ingenting att göra med kärlek.” Ja, i böckerna finns han med, sonen till författaren som fick mer uppmärksamhet än han förtjänade? Kanske egoist? Vi talar om – mannen bakom Nalle Puh. Alan Alexander Milne, född 18 januari 1882 i Kilburn, London, död 31 januari 1956 i Hartfield, East Sussex, som var en brittisk författare, främst känd för sina böcker om Nalle Puh, Winnie-the-Pooh, skrev även poesi. Milne var en framstående författare, framförallt som dramatiker, innan succén med Nalle Puh överskuggade allt han gjort tidigare.

Milne föddes i Kilburn i London och växte upp på Henley House School, 6/7 Mortimer Road, en liten oberoende skola som drevs av hans far, John V. Milne. Han studerade matematik. Redan som elvaåring började han skriva dikter och artiklar till skoltidningen, och efter universitetsstudier i Cambridge blev han redaktionssekreterare på tidningen Punsch. Milne tjänstgjorde i båda världskrigen, gick med i den brittiska armén under första världskriget och var kapten av den brittiska hemvaktskriget under andra världskriget.

Det var först efter att ha blivit skadad i första världskriget som han började att ägna sig åt sitt författarskap på heltid. Milne debuterade som författare 1917 med en roman och ett skådespel, genrer som han därefter odlade flitigt men är nu mest känd för sina böcker om Nalle Puh. Sammanlagt är det fyra stycken böcker, två med historier; ”Nalle Puh” och ”Nalle Puhs hörna”, och två med verser; ”När vi var mycket små” och ”Nu är vi sex”, och de gavs ut mellan 1924 och 1928.

Dessa handlar om en pojke vid namn Christoffer Robin efter hans son, Christopher Robin Milne, som jag inledde med – och diverse karaktärer som hans sons kramdjur inspirerade honom till. Ernest H. Shepard illustrerade de första böckerna om Puh. Så, sonen och hans kramdjur.

Christopher Robin Milne

Christopher Robin Milnes fyllda björn, ursprungligen benämnd ”Edward”, är den vi kallar Nalle Puh. Christopher Milne lekte också med en fylld gris, en tiger, ett par känguruer och en lugn åsna (ugglan och kaninen var drömdjur, enbart för böckerna). Även miljöerna de rör sig i är hämtade ur verkligheten, närmare bestämt från A. A Milnes egen trädgård, där till exempel Sjumilaskogen och bron där Puh och Nasse lekte Puhs-pinne fanns. Namnet Winnie kom från en svart björn som heter Winnipeg, som var en militär maskot under första världskriget och senare bosatt i London Zoo. Namnet Pooh kan ha blivit lagt till ”Winnie” eftersom den ursprungliga björnen luktade illa. 🙂

Idag kan de ursprungliga leksakerna som inspirerade Milne (och hans son) fortfarande ses på New York Public Library. (Alla utom leksaken Roo, det vill säga han förlorades på 1930-talet.) Han fortsatte att publicera romaner och noveller men under det sena 30-talet hade läsarna av Milnes vuxenlitteratur försvunnit.


Milne gifte sig med Dorothy ”Daphne” de Sélincourt 1913, och deras enda son var just Christopher. 1925 köpte A. A. Milne ett lantställe, Cotchford Farm, i Hartfield, East Sussex. Han drog sig tillbaka dit efter en stroke och en hjärnoperation 1952 som gjort honom till invalid.

Alan Alexander Milne2

Om sonen och hans liv?
Christopher Robin Milne. 1920-1996, Storbritannien, bokhandlare.
Maka: Lesley Sélincourt (1948–1996).
Barn: Clare Milne, dog i 2012 vid en ålder av 56 år av hjärtfel. Hon föddes med allvarlig cerebral parese och hon behövde 24-timmars vård. Stackars.

Christopher Robin blev mobbad och slagen av sina klasskamrater i skolan, delvis för hans smarta sätt och kläder och delvis för karaktären som föregick honom. Pojkar i skolan slog honom och skrek, ”var är din nalle?” Barnen slog honom med mer än bara ord. Den unga pojken blev slagen så ofta, att när han var 13 år, började den en gång blyga lilla pojken ta boxningslektioner för att försvara sig. Ett härligt val. 🙂

De flesta av Christophers barndomsminnen från sin pappa är att han arbetar eller är i en annan stad, i stället för att han leker med sin pojke som han beskrivit i sina berättelser.
Istället var Christopher Robin nästan uteslutande uppvuxen av den nanny som hans föräldrar hade anställt, Olive Rand. Han tänkte på henne som mer av en förälder än hans egentliga föräldrar. För de första åtta åren av hans liv var han och hans barnflicka aldrig ifrån varandra i mer än några timmar.

”Vissa människor är bra med barn. Andra är det inte,” sa han. ”Det är en gåva. Du har det eller du har det inte. Min pappa hade det inte.”

nalle-puh1

Paret skar alla band med Christophers föräldrar och flyttade så långt bort från dem som de kunde. Därefter publicerade han en serie memoarer, var och en av dem kännetecknade hans föräldrar som levande monster. Hans mamma var så upprörd att hon fick personalen begrava en skulptur av sin son i ett hål under marken så att hon aldrig skulle behöva titta på hans ansikte igen.

Hans far var mer förlåtande, men även han talade sällan till sin son i sina vuxna år. Och när han dog, avbröt Christopher Robins mamma all kontakt. Hon bodde i 15 år efter AA Milnes död och – såg sonen bara en gång.

Christopher Robin Milne1

När han upptäckte att hans mamma var på sin dödsbädd, försökte Christopher Robin desperat att komma i kontakt. Han bad om chansen att få se sin mamma en gång innan hon lämnade världen. Hon vägrade. Även när hon dog, skulle hon inte låta sonen komma nära henne.

Efter Milnes död sålde hans änka rättigheterna till figurerna i Puhböckerna till the Walt Disney Company. En familj som levde separerade. 😞

Källor:
en.wikipedia.org
bonniercarlsen.se
sv.wikipedia.org
biblio.com
listverse.com


Tyskebarn som drabbades av folks hån och bespottande, varför…?

alpenrose

Uttrycket låter starkt och vad finns bakom detta? 2007 läste jag, ”Mobbning, indraget barnbidrag och allmän smutskastning. ”Tyskebarnen” i Norge blev systematiskt diskriminerade, visar forskning. Nu kräver de att staten ber om ursäkt.” De var fiendens horungar, kollektivt diagnostiserade som mindre värdefulla medborgare. I den norska fredsyran 1945 började deras krig. De blev liknade vid råttor som aldrig skulle bli rumsrena. Krigsbarnen föddes under och efter andra världskriget med norsk mor och tysk far.

Barn är ju oskyldiga? Hur det gick?

I mars 2007 vände sig krigsbarnen till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg, men de tog inte upp fallet med de 158 ”tyskebarn” som hade stämt den norska staten, rapporterade norska medier. Därför de krävt mellan 500 000 och 2 miljoner vardera i ersättning av staten. Den norska regeringen har bett om ursäkt och erbjudit upp till 200 000 kronor i ersättning, vilket avvisats som otillräckligt. Sanningen var att man började med 20 000 kr för vissa. Anledningen var att ”för många år passerat”.

En beskrivning av de utsatta barnen.
Tyskerunger eller tyskerbarn är den norska beteckningen för de barn som föddes i samband med den tyska ockupationen av Norge 1940-1945 och som var resultatet av en förbindelse mellan en norsk kvinna och en tysk man.

Efter kriget drabbades många av barnen av mobbning och misshandel som skrivits. Historierna är många och horribla, på ett större barnhem låstes ”tyskerungerna” in i klädskåp och matades med potatisskal och fiskrens. I Bergen paraderades traktens ”tyskerunger” inför allmän beskådan där de bespottades, misshandlades och överöstes med invektiv (”tyska horunge” förefaller ha varit särdeles populärt”). Sexuella övergrepp verkar ha varit regel snarare än undantag.

Man uppskattar att sammanlagt 10 000-12 000 tyskerbarn föddes under åren 1940-1946. Siffran är mycket osäker, bland annat därför att många kvinnor tros ha förtigit faderns identitet. Omkring 8 000 av barnen var resultatet av Lebensborn-programmet. Programmet nådde sin största omfattning utanför Tyskland just i Norge, där nazisterna såg de bästa möjligheterna att ”förädla” det ariska blodet. Åtta Lebensborn-hem var i drift, ett nionde hann aldrig starta.


Den norska regeringen tillsatte redan i juli 1945 en kommitté, Krigsbarnutvalget, med uppdrag att undersöka möjligheterna att deportera 8 000 tyskerbarn. Kommittén hade stöd från ledande tjänstemän och politiker ända upp till socialministern Sven Oftedal. Man undersökte utan framgång möjligheterna i Tyskland, Sverige och Australien innan deportationsförsöket lades ner. Fördomarna florerade över allt…?

En norsk överläkare utfärdade en kollektiv attest för alla Lebensborn-barn, enligt vilken de var ”svagsinta och med avvikande beteende”. Orsaken skulle vara att kvinnor som fraterniserade med ockupanterna i allmänhet var ”svagt begåvade och asociala psykopater, delvis höggradigt svagsinta”, och att man kunde utgå ifrån att barnen hade ärvt dessa dåliga anlag. En del barn utsattes för medicinska experiment med LSD och andra droger.

Ett stort antal av tyskerungerne drabbades under många år av misshandel, sexuellt utnyttjande, psykiatrisk tvångsvård och tvångsadoption, vilket har drivit många till självmord.


1959 betalade Västtyskland 50 miljoner D-mark till Norges regering som del av den tyska kompensationspolitiken efter kriget. Det är än idag inte klart vart dessa pengar tog vägen – inget nådde dock barnen eller deras familjer.

Efter att frågan i många år varit tabu kom frågan allt oftare till debatt under 1980-talet. Ett genombrott var romanen Det stumme rommet (Huset med den blinda glasverandan) av Herbjørg Wassmo. Redan 1979 hade boken Liten Ida av Marit Paulsen behandlat temat och väckt stor uppmärksamhet i Sverige men inte i Paulsens barndomsland Norge.

Så sent som 1988 avvisade en majoritet i stortinget tillsättandet av en undersökningskommission, som man ansåg vara ”onödig”. 1996 tilldelades offren för tvångs-lobotomier ersättning, och 1999 ersattes arvingarna till av den norska staten konfiskerad judisk egendom, men tyskerbarnen förblev utan kompensation. Däremot bad statsministern Kjell Magne Bondevik 1998 om ursäkt för den diskriminering som tyskerbarn och deras mödrar fått utstå.

Sju tyskerbarn försökte 2001 dra Norges regering inför rätta men deras fall togs aldrig upp eftersom preskription hade inträffat redan under 1980-talet. Stortinget instruerade däremot 2002 regeringen att komma överens med de drabbade. Mer än 59 år efter andra världskrigets slut inledde Norge utbetalningar av kompensation för de övergrepp som skett efter krigsslutet. Justitieminister Odd Einar Dørum fastställde belopp på 2000 till 20 000 norska kronor. Drabbade som kunde dokumentera svår misshandel kunde komma ifråga för det högre beloppet, utan bevis skulle bara det lägsta beloppet utbetalas.

Sedan flera anspråk avslagits av den norska högsta domstolen förde 159 tyskerbarn 2007 ärendet vidare till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, vars svar står ovan.

norska-tyskerunger

Det har gått dokumentärer i TV. En drabbad var Torgeir från Flipstad.
”I maj 1945 kom freden. Andra världskriget var slut och det firades. Sommaren 1945 föddes Torgeir. Men hans barndomsår präglades inte av fred, frihet och glädje, tvärtom.

”Mitt krig började 1945. De kvinnor som under den tyska ockupationen umgicks och skaffade barn med tyska soldater kallades ”Tysketöser” och fick efter kriget hårda straff. De straffades och förnedrades på många sätt, fick hår avklippt och upphängt med namnskyltar. Barnen gick från att ha varit ariska föredömen till hatade barn av fienden.

Torgeir var frukten av ett förhållande mellan en norsk kvinna och en tysk soldat. Kvinnorna som varit ihop med tyskar straffades benhårt av det norska samhället. De blev trakasserade, i flera fall internerade och sedan allmänt utstötta från samhällsgemenskapen.
För Torgeirs del handlade om förföljelser av olika slag under många år. I skolan blev han slagen, mobbad, hånad och fick inget stöd i vuxenvärlden. Han utsattes för flera sexuella övergrepp och någon riktig rättvisa fanns inte.

Som 15-16-åring lämnade han Norge, åkte till Sverige och gick till sjöss. Det gick bra – tills norska sjömanskollegor kom på hans ursprung. ”Tyskungarna” straffades även där. De pissade på oss och slog oss. Motståndsrörelsen i Norge eldade på det här hela tiden också.
Inte var det lättare för hans mamma. Den tyska kärleken försvann och kvar i Norge blev hon, utstött ur samhället, utan barnbidrag för sonen, ständigt utsatt för ringaktning från andra norrmän.

Det var meningen att min mamma skulle följa med min pappa när han blev utvisad från Norge. Först fick han straffarbete; han röjde minor. Efter det blev han hemskickad till Tyskland. Men det var så dåligt i Tyskland efter kriget så vi blev kvar. Torgeir hann aldrig träffa sin far. Men han hyser inget agg, vare sig mot honom eller mot sin mor, som inte heller är i livet längre. Han berättar att många ”tyskebarn” vänt sig mot sina mödrar, men även om han också gjorde det ibland i yngre år, är det nu med kärlek han talar om sin mor. alpenrose

Han tycker att samhället i stort också borde ha haft större förståelse för att unga kvinnor och män även i en krigssituation kan falla för varandra. Han var med i den tyska armén, utkommenderad som alla andra. Han var en vanlig soldat. De träffades och blev kära. Kärlek är väl världsomfattande, det finns inga gränser.

Norge och norrmännen och det förflutna?
”De väntar tills vi dör allihop. När vi dött sopar de igen skiten. Det sitter så djupt rotat. Den roten går inte bort förrän vi är döda. Det hjälper inte vad politikerna snackar. De säger det inte rent ut att det är rätt åt oss, men de menar väl så. Norska folket har dömt oss, det är bara så.”

Torgeir Pettersen var med och drev sitt fall till EU-domstolen i Strasbourg. Där blev det nedslående besked: de tyckte att för många år passerat. Sedan stämde han staten. Han har fått skadestånd och faktiskt även en skriftlig ursäkt av statsministern. Men skadeståndet gjorde inte någon skillnad i sak, vare sig känslomässigt eller rent ekonomiskt:
”Jag fick 50 000 i ersättning från norska staten, men advokaten skulle ha 150 000”, berättar Torgeir. Det var även mycket hemskt förr…


Kända tyskerbarn ex. Anni-Frid Lyngstad och Marit Paulsen, född i Norge november 1939 med tysk morfar, är tekniskt inte något tyskebarn men påverkades av samma klimat som tyskebarn växte upp i, och bearbetade senare temat litterärt i boken Liten Ida, som nämnts.

martina-biopremiar-3

Filmen Tyskungen – hade premiär 2013.

Källor:
sv.wikipedia.org
dn.se
svt.se
dt.se
svd.se
expressen.se
nrk.no/dokumentar
nwt.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,


Äntligen hemma populärt i TV, bakom kulisserna då…?

antligen1

Skriv en bildtext

Många undrar om detta populära program, gör de jobbet själva och fungerar samspelet mellan de olika? Man ser okända arbetare gå förbi och undrar lite, så jag tog reda på en del. Att Timell är programledare framgår tydligt. Vem bär de största stenarna? Varför så ofta hos folk som redan har lyxigt?

I ett tv-forum fick folk fråga Timell och han svarade bl.a. om tips för sådant man behöver råd om när man själv spikar och blästrar 🙂

Men denna fråga fick han alltså för – nio år sedan år 2008.
”Hej Martin. jag undrar hur mycket ni e å jobbar på huset än den program tid ni e med. eller e det massa andra snickare som gör klart det ni visar. mvh
Svaret:
Martin Timell: Den här säsongen är första gången som vi har med en massa (!) hantverkare, och vi arbetar tillsammans. Dock gör vi så mycket vi hinner. Det tar tid att göra TV.” Jaha.

Tillsammans med sitt handplockade team rustar de upp förfallna hus. Team som byter skepnad? Läste om inredaren Jimmy Schönning som fick sparken från ”Äntligen hemma” efter sex år som programledare. Han berättade om en arbetskultur som, enligt honom, kändes befriande att lämna.

”Något jag inte kommer att sakna är bögskämten från våra programledarmöten.” Snickaren Björn Christiernsson slutade plötsligt p.g.a. det han benämner som mobbning. November 2015. Hoppla!

Fortsättningen kom snart, i samma månad. ”Flera programledare vittnar om hur dåligt de mått under arbetet med ”Äntligen hemma”, och Lulu Carter har bearbetat tiden i terapi. Nu riktas anklagelser mot Martin Timell och en producent, för TV4-programmets arbetsmiljö och den ständiga rädslan att bli av med jobbet.
”Det är inte en mänsklig rättighet att arbeta på TV4, säger Martin Timell.

Månaden efter: ”programledaren Lulu Carter berättar bland annat om en sexistisk mobbningsjargong på arbetsplatsen och säger nu till Expressen att hon funderar på att anmäla Martin Timell och producenten Daniel Röös till Diskrimineringsombudsmannen.

Programmets trädgårdsmästare Bosse Rappne sa upp sig för två och ett halvt år sedan. I dag arbetar han på ”Äntligen hemma” igen, och hoppas nu få till en förändring.
”Det fungerade inte. Jag kan inte komma till jobbet och vara arg. Fel får man göra. Men man kan inte göra samma fel femtioelva gånger, säger han.” Bosse Rappne vittnar om en arbetsplats med ”sarkasm”, ”tråkiga skämt” och ”mobbning”.

Vi kan konstatera att problemen har följt programmen och ibland kan man ana det. Märkligt med Timell är att han haft egen byggfirma, men har ingen utbildning 🙂

antligenhemma

Vem är han, fakta:
Carl Martin Timell, född 13 november 1957 i Stockholm, är en svensk programledare i TV. I detta sammanhang fungerar han ofta som snickare. Och en gång – startade Timell en byggfirma, efter att ha börjat i mindre skala med mindre bygguppdrag. Han var dock outbildad. Sedan upptäckte Timell möjligheten till en annan karriärväg och fick göra ett programledarprov på SVT. Dock. Timell har en mångårig erfarenhet inom (hemma-) snickeri.

Timell är sedan 1990 gift med företagare Catarina Branö Timell (född 1964) och har två söner. En son fick han ju med som pyntare i en del program. På somrarna bor de på Mjölkö i Stockholms skärgård.

Timell var under sin ungdomstid aktiv inom Kyrkans Ungdom, där han under en tid var ordförande nämns. Han är kristen, troende och har arbetat som församlingsassistent inom svenska kyrkan i 10 år. Ännu ett hoppla!

Uppdatering oktober 2017 @

Martin Timell har av TV4 tagits ur tjänst och produktioner borttagna framledes ur TV tablån då han utreds för sexuella trakasserier m.m. Detta har pågått under flera år. /@

Programmet?
Äntligen hemma är sedan 1997 ett bygg- och inredningsprogram på TV4 med målsättningen är att motivera människor att fixa själv hemma. Andra liknande program är Roomservice, Bygglov och Husdrömmar, som sänds eller har sänts i svensk tv – vissa sedan flera år tillbaka.

Källor:
tv4.se
news55.se
expressen.se
tv.nu
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,