Zenzationella Människor Et Facto

Fakta om ALLT. Länka till vänner. NYA inlägg, klockan 08! 2900 inlägg. Carpe diem.


1 kommentar

Kamouflerade vägar i Finland under Vinterkriget – mot Sovjet under andra världskriget 1941…

flygSoldier_from_the_Finnish_People's_Army

Vinterkriget, även känt som första sovjet-finska kriget, var ett krig mellan Sovjetunionen (USSR) och Finland. Det började med en sovjetisk invasion av Finland den 30 november 1939, tre månader efter andra världskrigets utbrott, och slutade tre och en halv månad senare med fredsfördraget i Moskva den 13 mars 1940.

Detaljerat?
I oktober 1939 krävde Sovjetunionen av Finland dels att få byta till sig vissa öar i Finska viken och områden på Karelska näset och vid Petsamo mot områden i Östkarelen, dels att få hyra Hangöudd som flottbas. Sedan förhandlingarna om dessa krav strandat angrep Sovjetunionen Finland

Trots överlägsen militär styrka, särskilt i stridsvagnar och flygplan led Sovjetunionen allvarliga förluster och gjorde initialt små framsteg. Nationernas Förbund ansåg att attacken var olaglig och förvisade Sovjetunionen ur organisationen.

En strategisk sak var att dölja vägar så att sovjetiska flygplan ej skulle kunna se marken. Man gömde vägen genom att de konstgjorda träden hängdes upp med rep. Den här vägen låg 6 mil från den ryska gränsen, så när man tittade ner från observationsflygplan skulle vägen vara förtäckt.

flyviny

Det var tänkt att ses snett, inte direkt uppifrån. De upphängda träden skulle dölja tillräckligt mycket av vägen för att göra det svårt att identifiera visuellt när man flyger förbi, eller från övervakningsbilder tagna från ett flygplan.

Ryssarna hade enligt fotot bl.a. dolda kullar där soldater kunde jobba under den fingerade marken. Kamouflage var designat för att bryta upp formen på något mot bakgrunden, detta hade bara varit effektivt inom vissa gränser.

flygerrussian-camouflage-ww2

Efter hårt och envist motstånd tvingades Finland gå med på fred och göra landavträdelser (10 procent av sin yta), bland annat Karelska näset. Den legendariske finske prickskytten Simo Häyhä sköt ihjäl minst 500 sovjetiska soldater, foto under – han blev 96 år! 

flygSimo_HayhaSvensk hjälp?
Nära 200 flygplan monterades eller mellanlandade i Sverige under finska vinterkriget. Operationerna skedde i hemlighet och innebar att den svenska regeringen kringgick exportförbudet för krigsmateriel. Det översta fotot visar två finska soldater.

Som svar på finska önskemål om materiell hjälp skänkte Flygvapnet strax efter vinterkrigets utbrott åtta äldre flygplan. Man bidrog också till att en frivillig flygflottilj, F 19, sattes upp i norra Finland med tjugotalet plan. Dessutom inrättades en flygskola i Eskilstuna. Privata gåvor och insamlingar bekostade ytterligare några plan.

flygSoldier_from_the_Finnish_People's_Army

Kyla?
Vintern 1939/1940 var i Finland en av de kallaste som uppmätts, det var konstant minusgrader och ofta låg temperaturen mellan –20 och –40 °C. Kallaste uppmätta temperaturen i Finland nådde ända ner till –47 °C.

Källor:
sv.wikipedia.org
instagram.com
militarhistoria.se
ne.se


Om covid-19, tänk på alla: Handhygien, håll avstånd – vaccinets hållbarhet i tid ännu ej känd. Blogginlägget nedskrivet 26/1-22. Obs som objektiv så är åsikter andras (om inget nämns). Ibland kan ev. skrivfel uppstå pga. utländska sidor.


Gustav H. Lönnberg, Kisas James Bond, en svensk flygare som kämpade på plats mot tyskarna…

Svenska soldater i krig är ovanligt och nu handlar det om andra världskriget och i luften. Denna man ser jag lite som en hjälte i det stora, då han medverkade för att hålla tyskarna stången. Han är Gustav H. Lönnbergh, född 1915 i Östergötland – död 1980, växte upp i Kisa. Han var en svensk flygare, sjökapten och en av silvervingarna. Silvervingar – ett senare samlingsnamn på hela denna personalkategori av reservflygare under krigsåren och tiden omedelbart efter kriget i Europas slut på våren 1945.


Utbildning?
Lönnbergh utbildade sig till civil pilot i Sverige 1938. Han byggde på utbildningen vid den brittiska flygskolan i Hamble 1939. Vid andra världskrigets utbrott erbjöds civila flygare att anmäla sig som frivilliga för att fylla luckorna i det svenska Flygvapnet. Lönnbergh sökte sig in som frivillig värnpliktig flygförare och fick militär flygutbildning 1939-1940 och silvervingar 15 maj 1940.

Han sökte 1941 tillstånd av de svenska myndigheterna att få resa till Storbritannien för fortsatta flygstudier. Väl i England skrev han in sig i RAF som placerade honom som nattjaktpilot vid 111:e divisionen, vars uppgift var att slå tillbaka Luftwaffes anfall mot London och den engelska sydkusten 1941. Han kom senare att arbeta som testpilot vid RAF:s verkstäder i norra England. Utprovningen av flygplan och taktik var krävande och farligt och han var med i ett flertal haverier under uppdraget som testpilot.

Under 1942 placerades han som pilot på en modifierad Wellington bombplan (”Q”) i Nordafrika för torpedfällning mot tyska flygplan i Medelhavet. Under ett flyguppdrag samma år, 30 maj, träffades Lönnberghs ena motor av luftvärn från ön Pantellarian och han tvingades nödlanda på Sicilien..

Tufft öde, och efter att besättningen eldat upp flygplanet och sedan lyckades hålla sig gömda en vecka greps de av italienska trupper. Under en tågtransport från Bologna till Tyskland 1943 lyckades Lönnbergh fly i trakten av Verona. Han anslöt sig till en grupp partisaner i norra Italien, blev ledare, men gruppen tvingades fly undan tyskarna till Schweiz genom en tågfångtransport. När han hoppade av tåget i farten fick han ett skott i vänsterarmen. I Schweiz blev han internerad i sex månader, som krigsfånge, men med hjälp av franska motståndsrörelsen smugglades han ut, genom södra Frankrike till den amerikanska frontlinjen vid Grenoble.

Gustav återvände till RAF sommaren 1944 där han placerades i Transport Command där han flög Liberator, Avro York och Skymasters mellan England och Kina. När han som Flight Lieutenant tog avsked från RAF 1946 hade han flugit 5 000 timmar i 119 olika flygplanstyper (cirka 70 av dem som testpilot).

Han tilldelades utmärkelsen Member of the Order of the British Empire (MBE). När han återvände till Sverige fick han sina civila flygcertifikat indragna och han ställdes inför krigsrätt för obehörig vistelse utomlands. Den brittiska ambassaden uttalade sig till förmån för Lönnbergh, och efter tio förhandlingar i krigsrätten blev han frikänd 1947.

Han kom senare att arbeta ett par år som pilot på mål- bogserbåtar vid Bromma flygplats och – sjökapten. Ett tufft liv, en gång gick han i backen (x) med en Spitfire i 780 km/h och överlevde. 65 år ung gick han bort, en hjälte enligt mig…


År 2015 gavs boken ”Gustaf Lönnberg: svensk stridsflygare och dekorerad hjälte i brittiska flygvapnet under andra världskriget” ut av hans kusinbarn Folke Vernersson. En bok om en okänd man med ett synnerligen spännande liv.

CORONA: ❤
Tänk på alla – det konkreta enkla: Handhygien, håll avstånd, hosta i armvecken och var fortfarande – rädd om alla dina medmänniskor. Smittan finns ännu trots att vi märkt en nedgång, men tillfälligt? Var ännu försiktig.

Källor:
silvervingar.se
forum.skalman.nu
sv.wikipedia.org
surfcity.kund.dalnet.se
Gyllenhaal, Lars & Westberg, Lennart:
Svenskar i krig 1914-1945 (x)

Blogginlägget nedskrivet 9/9-20

Obs som objektiv så är ÅSIKTER andras (om inget annat nämns)


Marskalk Georgij Zjukov var med som ledare och intog Berlin 1945…

Han var den ende i den militära ledningen som var inblandad i alla de avgörande slagen mot tyskarna: Moskva, Leningrad, Stalingrad och Kursk. Och kommer alltid att vara segerns marskalk. Han är en legend i Ryssland och har blivit staty i Moskva. Zjukov var Stalins högsta general. Under andra världskriget ledde han Röda armén från seger till seger, men när freden kommer behövde Stalin inte längre den folkkäre krigshjälten.

Georgij Konstantinovitj Zjukov född 2 december 1896 i Strelkovka i guvernementet Kaluga, död 18 juni 1974 i Moskva, Han föddes i den lilla staden, 13 mil sydväst om Moskva. Hans far Konstantin, som var skomakare, tjänade sällan tillräckligt för att de skulle kunna äta sig mätta. Georgijs mor Ustinja, en stark, robust kvinna, slet då och då som lantarbetare för att maken, sonen och dottern Maria skulle få mat.

Han var själv en sovjetisk militär, armégeneral 1940 och marskalk av Sovjetunionen 1943. Han var den viktigaste sovjetiske befälhavaren under andra världskriget.

Bakgrund?
Zjukov kom från en bondebakgrund, blev tidigt körsnärlärling och kallades in i den tsarryska armén 1915 under första världskriget, där han tjänstgjorde som kavallerist. Under sin lärlingstid i tonåren studerade han i smyg med hjälp av husbondens äldste son. Han läste Allan Pinkerton, Arthur Conan Doyle m m och studerade ingående ryska, matematik och geografi.

Zjukov dekorerades för tapperhet i strid och blev befordrad till underofficer och han deltog i det ryska inbördeskriget 1918-21. År 1923 blev Zjukov regementschef och 1930 brigadchef. Han undgick avrättning eller avsked i samband med massarresteringarna inom officerskåren 1937.

Han menade att arresteringarna stod i skarp kontrast till det socialistiska samhällets lagstiftning och moraliska karaktär. Mindre än ett år senare anklagades han för egoism och ringaktning av kollegor och för att ha fört ut krigsbyte ur Tyskland.

Zjukov blev därefter förvisad till Sverdlovsk, ett milt straff i sammanhanget. Två generaler som uttalade sig till hans fördel sköts. När Stalin dog togs han till nåder och fick personligen gripa chefen för säkerhetstjänsten, den hatade Lavrentij Beria, som sedan dömdes till döden. Han planerade och ledde flera av Röda arméns operationer 1943-45. Tillsammans med marskalk Ivan Konev ledde han de strider som ledde till att Berlin intogs 1945.

”Tio slag från klockan på Röda torget annonserade marskalk Georgij Zjukovs entré. Han kom ridande på en vit arabhingst. Soldater och officerare från armén, flottan och flygvapnet stod uppställda och hyllade honom. Från podiet på Leninmausoleet kastade Josef Stalin, nationens högste ledare, vänliga och gillande blickar mot sin favoritgeneral.”

Under två år, 1955-57 var Zjukov tillbaka i maktens korridorer som försvarsminister, och trots att han räddade Chrusjtjov under kriserna i Polen och Ungern, skickades han åter ut i kylan.

den-roede-plads-zjukov

Kärleken?
Under sitt liv var hans privatliv ett kaos. Han var gift med Aleksandra Djevna sedan 1920 och de hade döttrarna Era och Ella tillsammans. Parallellt hade han en kärleksaffär med Maria Volohova, som födde hans dotter Margarita. Aleksandra var lyckligt ovetande om Zjukovs andra familj, ända tills de båda nästan jämngamla döttrarna Margarita och Era råkade mötas då de påbörjade ­sina juridikstudier i Moskva i början av 1950-talet.

Aleksandra blev ursinnig och krävde att de båda halvsystrarna inte skulle ha någon kontakt med varandra. För att bevisa sin kärlek tvingades Zjukov dessutom gå till myndigheterna för att få äktenskapet registrerat på nytt. Röran förvärrades när han blev kär i Galina Semonova, en 24-årig läkare som vårdade honom när han låg på sjukhus i Sverdlovsk sommaren 1950. Relationen fördjupades under ett par år, och i mitten av 1960-talet skilde han sig från Aleksandra och gifte sig med Galina.

Gift med: Galina Alexandrovna Semyonova (1965–1973).
Alexandra Dievna Zuikova (1920–1953)

Barn (med sin första hustru):
Era Zhukova (född 1928)
Ella Zhukova (1937–2010)
Maria Zhukova (född 1957)
Margarita Zhukova (1929–2011) – mor var Maria Volohova.

Zjukov skrev memoarerna Minnen och reflektioner (två delar) efter kriget, vilka främst belyser hans insatser under andra världskriget. Boken utgavs 1969 och blev en bästsäljare. Memoarerna finns översatta till svenska. När Zjukov dog 1974 var han en av bara två personer som fått orden ”Sovjetunionens hjälte” fyra gånger. Brezjnev fick sina fyra guldstjärnor i födelsedagspresent. Zjukov fick dem för sina insatser som Sovjets främste general.

Han har efter Sovjetunionens fall hedrats med en ryttarstaty på Manegeplatsen i Moskva.

Källor:
sv.wikipedia.org
allehanda.se
en.wikipedia.org
varldenshistoria.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,