Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.


Om artisten och människan Björn Afzelius, och Balladen om K. Del 2 av 2.

bjorn3

Fortsättningen om Björns liv. 1996 återförenades Hoola Bandoola Band för en sommarturné. Sommaren 1997 spelade Björn Afzelius akustiska trio Afzelius, Bygren & Råstam några kvällar på Slussens pensionat i Bohuslän. Han hade då halssmärtor och hösten 1997 konstaterade läkarna lungcancer. Då sambo med 19 år yngre Anette Bartels.

Någon månad senare släppte Afzelius sin cd Tankar vid 50. Afzelius ville inte att pressen skulle skriva om sjukdomen, men gav några intervjuer i samband med utgivningen av cd:n. Hösten 1997 berättade han för Mikael Wiehe om lungcancern; denne skrev då låten ”Den jag kunde va”, som Afzelius bad Wiehe att spela på hans begravning, vilket även skedde.

2014 gjordes en dokumentärfilm om Afzelius, Tusen bitar. Till filmen gjorde Laleh en ny version av Tusen bitar som ledmotiv. Marianne Lindberg De Geers pjäs Johnny Boy på Stockholms Stadsteater från 2013 är baserad på Björn Afzelius liv. Dokumentären ovan skrevs av Magnus Gertten och Stefan Berg.

björna1

Citat Mikael Wiehe:
”För mig var han en kul kompis som sjöng bra och spelade tamburin som en jävel. Vi delade upp världen mellan oss, jag fick kritikerna på min sida och han fick folket på sin.” Det visade sig inte minst på landets dansbanor, där folket dansade foxtrot till Afzelius revolutionära budskap. Något han fick en hel del skit för.

”Vänstern på 70-talet hade en kluvenhet inför det här, att han nådde så långt utanför den. Men vi tyckte ju att det var det vi skulle och ”Affe” talade med lärde män på latin och med bönder på bönders vis. Och han talade med kvinnor. Herregud, jag har sett gifta kvinnor resa sig upp från sina män för att följa med Björn. Och han spelade inte ens flöjt”, enligt Wiehe.

Kvinnorna?
Wiehe blev inblandad i filmen på ett tidigt stadium och för honom var det viktigt att filmen inte skulle tiga om vännens ständiga behov av nya kvinnor. Väldigt många tyckte att ”Affe” var en pudding alltså. Är man 25 är det ju bara att tacka och ta emot. I filmen beskrivs hur Björn Afzelius har en ny tjej i turnébussen efter varje spelning. Wiehe berättar under intervjun en story om hur Björn Afzelius under ett dygn på hotell i Köpenhamn har minst tre olika tjejer på rummet innan hans fru kommer dit. // Wiehes avund?

Marianne Lindberg De Geer och Björn Afzelius hade ett komplicerat av- och på-förhållande i många år. I filmen berättar hon om hur han kunde komma hem från en turné och stå i duschen i flera timmar. ”Det var inte bara vägdammet han ville duscha av sig, om man säger så”, säger hon torrt i en scen.

Barn, döttrar. Rebecca Lindberg Afzelius. Marianne Lindberg de Geer, mamma.
Isabelle Afzelius. Göteborg. Född 1981. Carina Uvholm, mamma.

TV-journalisten Göran Skytte, är kritisk till hur hans bortgångne vän framställs. ”I filmen blir det sjaskigt, sunkigt, gubb­grabbigt, sensationslystet, ovärdigt”. Han ville få sitt namn struket från filmens eftertexter där han tackas. Filmens producenter drar åter fram gamla historier om Björns kärleksliv, sanna eller bara delvis sanna eller inte alls sanna. Björn hade en ny kvinna varje natt. Han ”var som besatt”. Inga fakta, bara gamla hö-hö-berättelser”. /

BJ…RN AFZELIUS T€NDER CIGARETT

Björns låt nedan om hur vårt vårdsystem fungerar, hjälp som behövs?
Titel: Balladen om K. Text: Björn Afzelius. Musik: Björn Afzelius. Bakom kulisserna är ett album från 1979. ”Balladen om K” – 6:17 min.

Björn Afzelius – Balladen Om K
https://www.youtube.com/watch?v=sK9GnJYSBvI

Jag är inte sjuk, inte sjuk, Jag är inte sjuk, inte sjuk, Jag är bara trött, Så oändligt trött, Men jag är inte sjuk, inte sjuk. /// Så jag for med mitt barn från mitt hem, Ja, vi flydde till storstaden, Till gator och torg, Till buller och stoj, Till bilar, neonljus och betong. / Men jag fick inget arbete, Så vi satt i vår lägenhet, I förorten, I ensamheten, En tvåa på sjunde våningen,
Men jag blev inte sjuk…..//

”Han hade alltid en cigarett i munnen och det låg alltid ett paket röda Marlboro på bordet. Det är knappast osannolikt att detta bidrog till hans cancer…”

Björn Svante Afzelius somnade in i kretsen av sina närmaste i lungcancer den 16 februari 1999, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. Han stod då på toppen av sin karriär efter att i nästan 30 år varit i rampljuset och sålt ofattbara 2,5 miljoner skivor med låtar som ”Sång till friheten” och ”Tusen bitar”. Den senare hade han översatt och hade på sitt eget album. Många svenskar lever fortfarande i villfarelsen att Björn själv skrivit danskan Anne Linnets ”Tusind stykker”.

Han ville inte framstå som svag. Han ville inte att någon skulle tycka synd om honom. Afzelius är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg. En stor man. ❤

Källor:
genius.com
jennynyberg.se
youtube.com
sv.wikipedia.org
allehanda.se
svd.se
svenskfilmdatabas.se
expressen.se
sn.se

Annonser


Om artisten och människan Björn Afzelius, och Balladen om K. Del 1 av 2.

björna11

Att skriva om Björn är inte lätt, han var så mycket och även olika. Vad och vem var han? Ja, en av de bästa och största i sin genre. Hans liv är så mycket. Han levde fullt ut. Hela vägen. Rastlösheten och det oändliga bekräftelsebehovet. Sprit, kvinnor, sång, grundtro på kommunism, den goda, cigaretter, men med ett djup där hans texter är speciellt bra. Rakt in går de flesta.

Mikael Wiehe beskriver lite av hans kärleksliv och jag förstår hans ”avund”, då han själv levt motsatt med en rädsla för kvinnor (som jag skrivit om). ”Mikael Wiehe blev inblandad i filmen på ett tidigt stadium och för honom var det viktigt att filmen ”inte skulle tiga om vännens ständiga behov av nya kvinnor.”

Vi kan konstatera att Björn Afzelius var en av Sveriges mest älskade artister och låtskrivare. Samtidigt som han ofta blev hånad av kultureliten men – som älskades av folket. Men han bar också på en mörk hemlighet genom hela livet. Inte ens för sina egna döttrar berättade Björn om sin kärlekslösa uppväxt och mammans självmord. Visst påverkas vi alla av våra rötter, arv och miljö.

Faktabiten?
Björn Svante Afzelius, född 27 januari 1947 i Hakarp utanför Huskvarna, död 16 februari 1999 i Göteborg, 52 år ung man som var en svensk sångare, kompositör, textförfattare, romanförfattare och gitarrist. ”Jag föddes i Stensholm, nära bruksorten Hakarp utanför Huskvarna, måndagen den 27 januari kl. 05.35 på morgonen. Det var en av de kallaste januarinätterna i mannaminne.” Han spelade i Hoola Bandoola Band men övergick sedan till en mycket framgångsrik solokarriär.

bjafzung

Björn var son till konstruktören Svante Arnold Afzelius (1923–1976) och Ulla Margareta Pettersson(1926–1971). Hans enda syskon är yngre brodern Bengt (född 1952).

BJÖRN AFZELIUS – Du Är Det Finaste Jag Vet [1998-audio]
https://www.youtube.com/watch?v=OctGDfVetpY

Uppväxtåren var allt annat än ljusa. Pappan var sträng, mamman hård och kall. När sonen varit olydig sattes han ibland på hatthyllan för att sona sina synder. Den svindel som plågade honom under många år skyllde Björn delvis på moderns bestraffningar. Bristen på kärlek från sina föräldrar förde, bland annat, med sig att Björn hade svårt att få sina kärleksrelationer att fungera. Under äktenskapet med sin första hustru, mor till hans äldsta dotter Rebecka, var han konstant otrogen. Vännerna berättar om nya kvinnor som ständigt dök upp vid hans sida under spelningar runt om i landet.

Barnet var med om att familjen flyttade runt i landet. De sju första levnadsåren präglades av bruksmentalitet och jantelag. Där grundlade också Björn sitt stora idrottsintresse. Favoritsporten boxning prövade han också på själv, men slutade snart efter att ha blivit präktigt knockad i en match. Fotboll var en annan passion. Favoritlaget genom hela livet var överklasslaget Örgryte. Det var för övrigt ömsesidig kärlek; sommaren 2009 beslöt Örgryte att införa ”Sång till friheten” som klubbens officiella inmarschlåt.

Björn Afzelius pratade ogärna om sin barndom. Men det han inte delgav sin närmaste familj och sina vänner skrev han om i sina texter. Där tecknades en mycket mörk bild. Familjen flyttade 1955 till Hökarängen i Stockholm, sedan faderns arbetsplats Stensholms fabrik lagts ner. Efter en tid i Landskrona flyttade familjen vidare till Malmö. Afzelius tog 1968 studenten i Malmö och studerade sedan vid Lunds universitet. När hans andra soloalbum gavs ut 1976 flyttade han till Göteborg, som därefter förblev hans hemstad. Han hade ett andra hem i Castelvecchio di Rocca Barbena i den italienska regionen Ligurien, där han skrev många av sina sånger.

Afzelius fick 1964 sin första gitarr (av märket Hagström) av sin far och bildade kort därefter sitt första band Moxie. I maj 1970 spelade Afzelius och Peter Clemmedson tillsammans med Per-Ove Kellgren och Jacques Werup i bandet Spridda Skurar i Lund. Tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson bildade han 1970 Hoola Bandoola Band, som kom att bli ett av de största inom proggrörelsen.

Många av Afzelius texter är samhällskritiska och socialistiska, och Afzelius och Wiehe hade båda ett stort politiskt och socialt engagemang. De båda spelade ofta på stödgalor och välgörenhetskonserter. Latinamerika var en del av världen båda värnade om, och Afzelius skrev en känd lovsång till Kuba  – ”Tankar i Havanna” – under ett besök där.

1974 släppte han sitt första soloalbum, Vem är det som är rädd? Där ingick låten ”Bläckfisken”, som var hans första egna, men under de följande 25 åren skulle han skriva drygt 150 låtar. Han stannade kvar i Hoola Bandoola Band till 1976.

bjornarok

1978 följde Afzelius upp framgången med albumet Johnny Boy. 1980 inleddes perioden med gruppen Globetrotters med albumet Globetrotter. 1984 kom albumet Exil där Afzelius sjunger låten Exil som är baserad på hans upplevelser under uppväxten. Efter att hans första album mottagits väl av kritikerna fick hans senare album sämre kritik.

1987 gick Afzelius skivbolag Transmission i konkurs, och han ville då starta ett nytt bolag. Han turnerade ensam med sin gitarr land och rike runt för att finansiera det nya bolaget Rebelle. Bolaget fick namn efter hans döttrar Rebecca, vars mor är Marianne Lindberg De Geer, och Isabelle. Enligt uppgift.

Albumet Tusen bitar från 1990 blev Afzelius stora kommersiella genombrott och singeln ”Tusen bitar” blev den stora hiten från albumet. Originalet – Tusind stykker med Anne Linnet, som han sedan översatte. Den gav honom en grammy i Danmark för bästa utländska sångare och han uppträdde på Roskildefestivalens stora scen.

1993 gav han ut romanen En gång i Havanna, en personlig uppgörelse med det politiska systemet på Kuba. Afzelius kommenterade själv romanen som ett svar på de känslor han fick när han inte längre kunde förneka det faktum att Kuba utvecklats till en stalinistisk diktatur. Efter att romanen släppts kunde Afzelius inte resa till Kuba. Afzelius förblev under hela sitt liv en stor vän till det kubanska folket och han kallade vid flera tillfällen Kuba sitt favoritland. Intressant fortsättning och slutet på Björns liv. I del 2.

Källor:
genius.com
jennynyberg.se
youtube.com
sv.wikipedia.org
allehanda.se
svd.se
svenskfilmdatabas.se
expressen.se
sn.se