Mården eller skogsmård känner vi alla till, men allt om och kring …

Mården känner nog alla till, men frågor runt detta djur som, hur många arter finns det i Sverige? Hur gammal kan den bli? Vad lever den av och var? Vad kan den blandas ihop med? Svaren betar vi av 🙂

Mård – på latin Martes martes, egentligen heter den skogsmård, djur som lever i skogen. Närmaste släkting är sobel. Övriga nära släktingar inom släktet är stenmård, amerikansk mård och japansk mård. I regioner där mårdens utbredningsområde överlappas med sobelns (Martes zibellina) revir har hybrider av båda arter dokumenterats. Sobeln är lik men har större öron och längre och tätare päls.

Var finns den?
Den är ett mellanstort rovdjur i familjen mårddjur som förekommer i större delen av Europa, förutom på Island, men i delar av västra Asien, ex. i Portugal och i större delen av Grekland. I Storbritannien förekommer den endast lokalt, främst i de norra delarna. Utbredningsområdet sträcker sig österut till västra Sibirien och söderut till östra Irak och norra Iran.

När rävskabben började uppträda i Sverige ökade antalet mårdar. Speciellt i södra Sverige observerades en markant ökning. I samband med detta tog mården nya markområden i anspråk. När rävstammen återhämtade sig gick antalet mårdar åter tillbaka.

Finns var i Sverige?
I Sverige förekommer den i skogar över hela landet förutom på Gotland. I Sverige finns uppskattningsvis knappt 100 000 mårdar (2009). Mården har många bon i sitt revir. Det är främst håligheter i träd.

Hur låter mården? Länk, video.
https://www.riistainfo.fi/sv/videor/mardens-late/

Hur den ser ut?
Dess päls är mörk, brun eller brungrå med en ljus gulvit haklapp och den har en yvig svans. Vinterpälsen är tjockare och mera silkeslen och fötternas sulor täckta med päls under vintern. Mården har doftkörtlar vid buken och analkörtlar. Långa klor hjälper arten när den klättrar i träd. Oj, klättrar i träd. Ja, den är en skicklig klättrare men föredrar trots det att vistas på marknivå. Mården trivs bäst i varierad, gammal skog där tillgången på föda är stor. Mården undviker öppna ytor och jagar inte på öppna fält, eftersom risken för upptäckt är större där. Den trivs inte i samma område som räv.

Storlek?
En fullvuxen mård mäter 35–58 centimeter, därtill kommer svanslängden på 16–28 centimeter. Variationen mellan olika populationer är ganska stor. Vikten ligger på 1,5–2,2 kilogram för hanen och honan lite mindre. Så runt 2 kg.
Hur gammal kan den bli?
I naturen kan mården bli omkring 10 år gammal – och i fångenskap når den 15 och mer sällsynt 17 års ålder.

Vad är mårdens föda?
Mården kan ta förvånansvärt stora byten som skogshöns men även leva på frukt och bär och – gnagare, ekorre, hare, fågelägg, insekter m.m.

Parning?
Parningssäsongen äger rum i juni till augusti. Vanligen får de tre ungar (2-6) och ungarna föds i mars till maj. Ungarna som föds i boet är i början blinda och hjälplösa. De öppnar sina ögon efter 34 till 38 dagar och börjar kort efteråt med fast föda.

Jagad?
Mården har jagats under mycket lång tid för skinnets skull, och av håren görs penselborst. Jakt sker med fällor och vid snö kan den även spåras till sin daglega. Den kan hotas i vissa regioner av skogsavverkningar och ibland faller mården offer för åtgärder som egentligen ska begränsa andra rovdjur. Hela beståndet anses däremot vara stabilt och mården listas av IUCN som livskraftig. Mården anses inte hotad i Sverige och jakt är tillåten säsongsvis.

Historiskt?
Arten förekom i Sverige under vikingatiden vilket indikeras av att ben från djuret hittats i Svarta jorden i Birka.

Nyhet?
Läst att år 2018 skedde detta:
”En ny däggdjursart för Sverige har bekräftats. En mård som sköts i en hönsgård i Skåne tidigare i år har bedömts vara en stenmård. Det är första fyndet i landet, enligt Svenska Jägareförbundet. Stenmården är något ljusare än vår vanligare skogsmård. Framför allt har den en vitare haklapp än skogsmårdens som är mer gulaktig, men stenmården kan också skiljas på något ljusare nos och att trampdynorna är utan hår.”

---

Mårdhunden?
Mården ska inte blandas samman med mårdhunden, där den senare inte är ett mårddjur utan ett hunddjur, på bilden ovanför. Den är ännu sällsynt i Sverige. Mårdhunden har kommit till Sverige via Finland, dit mårdhunden invandrat från Ryssland. Mårdhunden är en så kallad invasiv art, en art som sprider sig från sitt ursprungliga område till nya områden där den inte har några naturliga fiender.

I den nya livsmiljön kan de snabbt etablera sig och bilda stora populationer. Mårdhunden äter stora mängder bytesdjur som fåglar och groddjur. Så – i områden med många mårdhundar kan därför fågellivet och groddjuren bli hotade. Inte bra.

Mårdhunden farlig?
Läste om en man som blev attackerad i Luleå-trakten och den hoppade bl.a. upp och bet honom. Mårdhunden är känd för att spela död när den utsätts för fara, en snillrik försvarsmekanism. Men den här mårdhunden valde en annan och betydligt aggressivare taktik. ”Den gick till angrepp och bet i skorna så att det gick hål. Inte nog med det. Sedan började mårdhunden hoppa och hugga mot mannens ben.”

Mården, söt men inte alltid så rar (mot mindre djur) …

Källor:
sv.wikipedia.org
sva.se
riistainfo.fi
hn.se
natursidan.se
nsd.se

Blogginlägget nedskrivet 11/10-19

Obs blogginlägg med ÅSIKTER är ej mina om så ej anges. 🙂

 

Vet ni att världens dyraste kaffe heter Kopi Luwak…?

Ja, så läste jag på facebook i detta fallet, framställt som humor. Varför? Jo, mårddjuren äter av dessa röda bär! Sen kommer de ju ut, den naturliga vägen förstås! Avföringen plockas upp, sedan görs detta exklusiva kaffe av detta! Jo, men gör mer jag läste bestämde jag mig för att aldrig smaka på det. Som alltid när i-länder fått en produkt som lockar så fixar u-länder till det, ibland utan någon etik.

Så vad vet vi om kaffet?
Kopi Luwak Coffee är från Indonesien. Det kostar mycket, 1 kg – 2280 kr! Jag vet ej, men det står att Oprah Winfrey sägs vara ett fan av världens dyraste kaffe, som på svenska kan översättas till ”bajskaffe”. Man kan även läsa priserna 2000–6000 svenska kronor per kilo.

Mården bakom?
Sibetkaffe (malajiska: kopi luwak; även känt som palmmårdskaffe) är en variant av kaffebönor. De produceras i Sydostasien, med hjälp av enzymer i matsmältningssystemet hos indisk palmmård. Resultatet är kaffebönor utan de normala bitterämnena. Kaffet är en utpräglad lyxprodukt och säljs numera till priser motsvarande flera tusen svenska kronor per kilogram.

Plågeriet?
Kopi Luwak är kaffebönorna av sorten Arabica eller Robusta som har ätits och passerat matsmältningssystemet hos palmmården. Tyvärr är framställningsmetoden väldigt plågsam för palmmårdarna som hålls fångna i minimala burar. Därför har de svenska återförsäljarna nyligen beslutat sig för att stoppa inköp av kaffet.
Kaffet blir till genom att den indiska palmmården äter kaffebär. När bären gått igenom det kattliknande djurets matsmältning kommer bönorna ut med avföringen. Sedan plockas de, tvättas, torkas och säljs med dyra prislappar.

Sagt: World Animal Protection.
”Det blir allt fler palmmårdar som fångas på plågsamma sätt och hålls i små burar under fruktansvärda förhållanden. De ges ingen omvårdnad för sina skador och har enbart kaffebönor att äta. De blir sjuka, får stereotypa beteenden och till och med stympar sig själva. Många kaffeproducenter blandar dessa kaffebönor med bönor som tagits från fria djur” skriver svenska WSPA på sin hemsida.
”De är ensamlevande djur som blir otroligt stressade av att vara tillsammans med andra. I det vilda lever de dessutom på en varierad diet, men i fångenskap får de enbart kaffebönor.”

---

Historien bakom?
Upptäckten av palmmårdens mildgörande magenzymer, och dess potential inom kaffeindustrin, kom på kaffeodlingar som anlagts på Java på 1710-talet. Odlingarna fick problem med palmmårdar som nattetid tog sin in i odlingarna och åt upp kaffebären. Som ett sätt att rädda lite av skördeförlusterna började man sälja de osmälta bären ur djurens spillning som sibetkaffe. Åtminstone inledningsvis kunde denna omväg via djurspillning även ses som en kvalitet, eftersom palmmårdarna endast åt mogna och oskadda bär.

Senare började man med att ha dem fångna, där man matar dem med kaffebär. Produktionen är främst koncentrerad till Sumatra. Kaffet skördas dock även i andra delar av Indonesien och på Filippinerna. Palmmården äter bara de bästa sorterna av kaffebären, och efter att de passerat djurets matsmältningssystem kan kaffebönorna plockas ur dess avföring för rengöring och rostning.

Industrin:
Ökningen som blivit p.g.a. efterfrågan gör att det lett till att produktionen har industrialiserats. Viss tillverkning av sibetkaffe via uppsamling av spillning från vilda palmmårdar förekommer dock fortfarande. Man kan ju anta att det enklaste sättet gäller…

---

Andra liknande varianter?
Produktionen av sibetkaffe kan jämföras med den där man i norra Thailand istället låter kaffebönorna passera matsmältningsapparaten på indisk elefant. I båda fallen bryts bitterämnen i kaffet ner av enzymer i djurens mag- och tarmsystem, utan att det förstör kaffet.

Resultatet blir ett kaffe med en len och mjuk smak. De båda framställnings-processerna är dock förknippade med höga produktionskostnader, och priser på 3 000 svenska kronor per halvkilo har nämnts för elefantvarianten. Otäckt.

Källor:
sv.wikipedia.org
svd.se
svt.se
worldanimalprotection.se

Blogginlägget nedtecknat 4/12-19