Zenzationella Människor Et Facto

Lär dig mer om allt – fakta för alla. Om det du undrat över, inom alla områden.


Lämna en kommentar

Nobelpriset i litteratur 2012 – Mo Yan, denna kinesiske författare, kritiker eller ej?

mo-yan-nobelpriset

Jag har vänner som läst utav honom, jag själv var ovetande om denna man som alla skrev om. Så, jag väljer att ta lite fakta här och där, se om jag hittar något lite spännande? När Mo fick veta nyheten reagerade han med de egna orden – ”Överlycklig och vettskrämd”. En del experter tycker han är den djärvaste författaren som skriver i dagens Kina.

Mo Yan är författarnamn för den kinesiske författaren Guan Moye, född 17 februari 1955 i Gaomi, Shandong, Kina. Pseudonymen betyder ”Tala inte”. Mo Yans verk har liknats vid magisk realism och utspelas i hans hemprovins Shandong, ofta skildrar han konflikter mellan folk på landsbygden och makteliten. Någon har kallat honom som det kinesiska svaret på Franz Kafka och Joseph Heller.

I väst blev Mo Yan först känd som författare till romanen Det röda fältet, som filmatiserades av regissören Zhang Yimou 1987 med Gong Li i en av huvudrollerna. Hans verk har översatts till fler än tolv språk; tre av hans böcker finns på svenska. Franska är det språk han översatts till mest, med 18 böcker 2012. Mo Yan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2012 för att han ”med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid”.

Där har vi grunden. Han var en bondpojke som lämnade skolan när han var 12 år. Han var ca 21 år, 1976, när han lyckades han ta värvning i Folkets befrielsearmé och fick därigenom möjlighet att studera på universitet. Inom armén arbetade han på en enhet för kulturverksamhet och senare som lärare. Han lämnade armén 1997, där han ändå börjat skriva sina första texter som soldat. Han publicerades för första gången 1981.

moyan

Hans böcker släpps på hemmamarknaden i upplagor på omkring 200 000 ex och han har översatts till många språk. Flera av hans böcker behandlar samhälleliga teman och riktar kritik mot Kinas kommunistmyndigheter, både i historiskt perspektiv och i fråga om samtiden. Mo Yan är dock fortsatt själv medlem i Kinas kommunistiska parti med motiveringen att det skulle väcka onödiga frågor och uppseende om han gick ur.

Att Mo Yan förtjänade det årets Nobelpris sågs ej som helt självklart i Kina, där han särskilt av dissidentrörelsen ses som för nära knuten till det styrande kommunistpartiet och för sin medverkan i en jubileumsutgåva av Mao Zedongs tal om litteratur och konst. Detta var år 2002 som han bidrog med en sida till jubileumsboken. Tidigare har Mo Yan gjort gällande att han föredrar att tala genom sina verk, snarare än genom offentliga framträdanden.

Han har varit väldigt produktiv, Mo Yans senaste roman, Liv och död bär mig ut, Life and Death Are Wearing Me Out, (först publicerad på kinesiska 2006 och sedan på engelska 2008), skrev han på bara 43 dagar. Han skrev mer än 500 000 tecken som finns i det ursprungliga manuskriptet på traditionell kinesisk papper med bara färg och en skriftlig borste.

t-roda-faltet_storpocket

Ett flertal böcker finns utgivna på svenska: Det röda fältet – (1987, svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 1997). Vitlöksballaderna – (1988; svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 2001). Ximen Nao och hans sju liv – (2006; svensk översättning av Anna Gustafsson Chen 2012). Senare även Den genomskinliga rättikan – 2014, Yngel – 2015, Granatkastaren – 2016 m.fl.

För att vara litteraturpristagare var han ganska ung, 57 år, genomsnittliga åldern för en pristagare är 65 år. Kritik uppfattat i december 2016, skandal?

”I Kina har samhällsklimatet hårdnat betydligt under Xi Jinpings fyra år vid makten. Akademiker, författare, journalister och advokater har gripits i hundratal samtidigt som partiets grepp över media och internet är starkare än på mycket länge. Framtvingade ”erkännanden” på statlig tv har blivit vardagsmat.

Just därför har Mo Yans hyllningar – till Xi Jinping skapat diskussioner vid universitet, redaktioner och på nätet i Kina. Efter sitt Nobelpris är Mo Yan en känd och älskad författare i Kina, vars uttalanden nu bidrar till propagandan kring Xi Jinping. Shanghaiist påpekar att Mo Yans foglighet inför kommunistpartiet ofta drar till sig kritik från kinesiska demokratikämpar och dissidentförfattare.” Framgång…?

Källor:
en.wikipedia.org
dn.se
svt.se
gp.se
svd.se
bokus.com
inbeijing.se/bulletin

Annonser


Lämna en kommentar

Maria Sveland, journalist, författare och feminist…

marias

En del författare hörs mer, en del skriver ju enbart för att roa. Kan man säga detta är lite av oroa? 🙂 Nej, men fascinerande Maria.

Faktabiten?
Maria Karolina Sveland, född i november 1974 i Örebro, är en svensk journalist och författare. Bor på Södermalm i Stockholm i en bostadsrätt på 75 m². Dessutom är hon en av våra mest framträdande feminister i debatten.

Sveland växte upp i Örebro och som åttaåring ville hon bli Carola, en annan period drömde hon om att bli affärskvinna i New York med pumps och blå mascara. Lite senare ville hon bli journalist eller författare. Det stämde ju?

Sveland har senare studerat filmvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap och litteraturvetenskap vid Stockholms universitet. Hon är även utbildad vid Dramatiska institutets radiolinje och har gjort flera uppmärksammade och prisbelönade program för SR och SVT. har gjort flera program för Sveriges Radio och SVT. Maria Svelands böcker finns översatta till ett tiotal språk.

mariass

Citat Maria:
”Jag längtar konstant efter ensamhet och tystnad. Jag älskar att åka till mitt lilla torp och isolera mig en helg, och sitta och skriva ensam. Jag älskar att promenera ensam och tänka.”

2007 debuterade hon skönlitterärt med boken Bitterfittan, som gjorde henne känd för en bredare allmänhet. ”Boken, som har liknats vid en hybrid mellan roman, självbiografi och reportage, har kallats en kontroversiell uppgörelse med äktenskapet och kärleken, och blev mycket omtalad och omdiskuterad.” Boken är översatt och såld till Danmark, Norge, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.

Den har även dramatiserats av Marie Persson Hedenius på Stockholms stadsteater 2009. Könsroller och samlevnadsfrågor med kritik av kärnfamiljens traditionella form är genomgående teman i Svelands arbeten. (2017 kom Bitterfittan 2.)

2009 medverkade Sveland i antologin ”Min mormors historia” med en text om den klassrelaterade ordlösheten i sin familj. Hon är också en av upphovskvinnorna bakom radioprogrammet ”Heliga familjen”.

sveland1

Det växte debatt och uppmärksamhet i Örebro, då det blev känt att hon skulle skriva sin första teaterpjäs, Befrielsefronten, för Örebro länsteater. Pjäsen har en lös koppling till stadens massvåldtäkts-trauma 2005–2010, då den så kallade Örebromannen överföll en mängd kvinnor, men behandlar mer allmänt samhällsproblemet med mäns våld och sexuella övergrepp mot kvinnor och effekten av en kvinnlig motståndsrörelse.

På grund av debatterna sköts teaterproduktionen upp några år till sin slutliga urpremiär 16 januari 2016 i regi av Sara Giese. Pjäsen sammanhänger tematiskt med den parallellt utgivna boken Befrielsen (2015).

Priser?
2003: Ikarospriset för radiodokumentären Som en hora.
2011: Riksorganisationens för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige pris Årets Kvinnogärning 2010.

Maria, trebarnsmamma, som gjort sin röst hörd.

Källor:
sv.wikipedia.org
etc.se
leopardforlag.se
norstedts.se
damernasvarld.se
merinfo.se


Eva Dahlbeck, skådespelare och författare, en av våra största…

smilesdahlbeck

Minns skönheten och utstrålningen i filmen värld, ofta svart-vit och på TV. Det sägs att ”hennes storhet som skådespelerska låg mycket i den bitska replikföringen och den intelligenta framtoningen som gjorde att hon dominerade scenrummet på ett ganska självklart sätt. Detta fick hon fritt spelrum för i sina roller för Ingmar Bergman som var full av beundran för henne och gav henne epitetet ”Pansarskeppet Kvinnligheten”.

Faktabiten?
Eva Elisabet Lampell, känd under födelsenamnet Eva Dahlbeck, född 8 mars 1920 i Saltsjö-Duvnäs, Stockholms län, död 8 februari 2008 i Stockholm, var en svensk skådespelare och författare. Hon hade huvudroller i Hasse Ekmans film Möte i natten 1946 samt i Ingmar Bergmans filmer En lektion i kärlek 1954, Sommarnattens leende 1955 och Nära livet 1958.

Eva Dahlbeck föddes i Saltsjö-Duvnäs utanför Stockholm. Hon var dotter till sekreteraren Edvard Dahlbeck och hans hustru Greta, född Österberg. Som barn drömde Eva om att bli dansös men efter kommunala flickskolan tog andra intressen över. Efter studentexamen 1939 studerade hon vid Dramatens elevskola och tog där examen 1944. Därefter studerade hon även vid brittiska elevskolor.

Hon debuterade 1942 i filmatiseringen av Vilhelm Mobergs roman Rid i natt! och hade därefter en filmkarriär, som fortgick under trettio år, med huvudroller i en rad Bergmanfilmer där hon ofta spelade mot Gunnar Björnstrand. Som scenskådespelare var hon knuten till Dramaten mellan 1944 och 1964.

eva-dahlbeck

Hon lade skådespelarkarriären på hyllan år 1965 för att ägna sig åt eget skrivande och familjen. Efter det gjorde hon endast enstaka offentliga framträdanden och bara några få film- och TV-roller: hon återkom bland annat som skådespelerska i rollen som Fru Markurell mot Edvin Adolphsons Herr Markurell i TV-serien Markurells i Wadköping år 1968.

Sista fem filmerna:
1965 – Kattorna
1965 – Morianerna
1967 – Den röda kappan
1967 – Människor möts och ljuv musik uppstår i hjärtat
1968 – Markurells i Wadköping (TV-serie)

Hon gjorde författardebut 1955 med pjäsen Dessa mina minsta, vilken dock inte tycks ha tryckts. Första tryckta bok var i stället diktsamlingen Genom fönstren 1963, som utgavs under pseudonymen ”Lis Edvardson”. Känd som författare för den stora allmänheten blev hon med den serie romaner som inleddes av Hem till kaos 1964. I Litteraturlexikon (1974) karakteriseras hennes författarskap så här: ”D behandlar i sina romaner m stark intensitet olika problem som rör samlevnad o familjerelationer. Religionen har kommit att spela en stor roll i hennes mhycket personliga förf skap.” Dahlbeck har även översatt pjäser från italienska till svenska.

Äktenskap?
Eva gifte sig 1944 med flygvapenofficeren Sven Lampell, bild. Under många år var hon och maken Sven, flygöverste, flottiljchef i Hälsingland och högt respekterad för sitt internationella hjälparbete i kris- och oroshärdar, bosatta i Genève. De var ett par sedan ungdomen och fick två söner. David och Tomas Lampell.

Sven_Lampell

Sven levde till juni 2007. Hon bodde under sin sista tid i Hässelby villastad i Stockholm. Eva led av Alzheimers sjukdom. Hon är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Dahlbeck erhöll Nordiska teaterpriset 1955 för pjäsen ”Dessa mina minsta”, Folket i Bilds filmpris 1956 för bästa kvinnliga huvudroll i Sommarnattens leende, pris i Cannes 1958 som bästa skådespelerska (tillsammans med Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs och Ingrid Thulin) för Nära livet (Ingmar Bergman), Dramatens O´Neillstipendium 1961 för rollen i ”Yerma”, Guldbagge 1965 för rollen i Kattorna (Henning Carlsen).

1998 tilldelades hon det schweiziska Paracelsuspriset för sitt författarskap. Det senare var omfattande, om också mindre uppmärksammat än hennes film- och teaterarbete, och resulterade mellan 1964 och 1991 i en lång serie romaner, psykologiska pejlingar av människors relationer, historiska, nutidsförankrade, ofta med idémässiga ambitioner.

En stor personlighet, på film och i litteraturen.

Källor:
sydsvenskan.se
sv.wikipedia.org
ingmarbergman.se
imdb.com
svenskfilmdatabas.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Pelle Molin, konstnär, fattig men fylld med drömmar…

svenska kulturbilder

Fascinerande man, och Pelle var också författare (ingen bok publicerades dock under hans livstid) och – konstnär. Jag läste om honom och fängslades av ett annorlunda liv, en man som följde sin egen ledstjärna.

Han var – Petrus ”Pelle” Molin, föddes 1864 i Multrå församling, Tjäll, Multrå socken i Ångermanland. Han hade fem syskon, fadern var lantbrukare och brädfaktor (hemmansägare och trävaruhandlare), faderns namn Abraham Abrahamsson Molin och modern var Anna Helena Lidblom.

Det var föräldrarnas avsikt att sonen Pelle skulle utbilda sig till länsman eller präst, själv hade han under senare skolår ambitionen att bli vetenskapsman. Efter skolgång vid Härnösands och Östersunds läroverk anställdes han på Härnösands-Posten, 1884-1886. Han var elev vid Konstakademien 1887-1890.

molin

Ur Ådalens poesi:
//
Om man ville aldrig så litet författa, skulle man af den följande stridfyllda tiden kunna göra en vacker kolorerad plansch, då man får sätta sina tacksamt dimmiga figurer i den violetta, sagofyllda stämning, som den trollska Ådalen äger ännu. Ack, hvad vackert än många trakter äga, intet griper, kastar en in i sagor och sägner som detta land med sina mörka klyftor och steniga strömmar, som gå svarta och hvita på djupet.

Det är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades!
//

Pelle hade det fattigt och bodde i en liten stuga i Näsåker. Hans tidigare ekonomiska uppbackning hemifrån hade upphört. Under fyra år levde han i Näsåker, mestadels i armod.
En dag kom så en ung man vandrande vid namn Fredrik Lindskog, på väg till Norge och Pelle slog följe med honom. De gick till Bodö, året var 1894 och där bosatte Pelle sig. Han skrev för att få till mat, fastän det var måla han ville, han skrev tidningsartiklar från Nordnorge och Sverige.

Inlandspojken Pelle Molin kom att fascineras av hav och segling då han som frilansreporter levde ombord på räddnings- och fiskesköjtar vid Lofoton, även runt Nordkap och Vard. En av planerna gick ut på att följa med S A Andrées nordpolsexpedition till Spetsbergen och för Handels-tidningen i Göteborg skildra det ögonblick då luftballongen Örnen lyfte på sin sista färd. Den planen sprack då Andrée kategoriskt avböjde.

Som målare var inte Molin särskilt produktiv, fast hans namn var välkänt, men få visste hur hans konst såg ut så har det gjorts många Molin-förfalskningar. Tre av berättelserna i Ådalens poesi utgör underlag för filmen Ådalens poesi, 1928. Även Ådalens poesi från 1947 bygger på boken, som han är mest känd för (novellsamling). 1897 gavs den ut efter hans död. De flesta texterna hade redan varit publicerade i olika tidningar.

Vistelsen i Nordnorge var utan tvivel Pelles lyckligaste och mest produktiva tid. Han fick vänner och hade ett djupt kärleksförhållande med en norska, Marie Engen. Hon förblev honom innerligt trogen till sin död år 1931, 35 år efter det att Pelle gått bort. I Marie Engens kvarlåtenskap fann man en lock av Pelles hår, liksom man år 1896 bland hans få jordiska tillhörigheter i Bodö fann en hårlock efter Anna Helena Lidblom, Pelle Molins älskade mor. Rara ting.

Pelle_Moli

Han dog i Bodö, där han också är begraven. Han avled efter en kort tids sjukdom drygt 31 år gammal bara. Han blev sjuk i en leversjukdom som gick över i gulsot, han fick hög feber och efter tre veckors svåra plågor dog han i en hjärtattack. Pelle Molin – är regissören Lars Molins farfars bror.

Pelle Molinsällskapet bildades sommaren 2007. Sällskapet bildades för att uppmärksamma Pelle Molins betydelse i den ångermanländska och den svenska kulturhistorien. Pelle Molinsällskapet har instiftat ett kulturpris, ”Pelle Molinpriset”, som delas ut till personer som på olika sätt verkar i dennes anda. Det första priset delades ut 2011.

Hemsida: pellemolin.se
Hemsidan är en historik om Pelle Molins konst- och författarskap, främst under hans tid i Näsåker.

På Pelle Molins födelsedag den 8 juli hålls nu varje år det s.k. ”Talet vid stenen” vid Molins födelsegård i Multrå. 1984 hölls det allra första Talet vid Stenen. Då var det författaren Karl Erik Johansson i Backe, som var talare. Som en hyllning på hans födelsedag samtidigt som priset delas ut.

2017 års stipendiat var Lina Melander, mångsidig sångerska, som tilldelades stipendiet med motiveringen: ”En röstkonstnär med stor bredd, som med sitt musicerande ofta glädjer sin tidigare hembygd med genuina tolkningar i skilda genrer”. Hon framförde även några sånger, bland andra Barbro Hörbergs ”Med ögon känsliga för grönt” och George Gershwins ”Summertime”.

Pelle Molin. Byst av Carl Frisendal. Pelle, en sökare som fann sin plats i Bodö.

Källor:
sv.wikipedia.org
allehanda.se
pellemolin.se
utflykten.se
sok.riksarkivet.se

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,


Deckarförfattaren Carin Gerhardsen var en gång punkmusiker i Flensost…

gerhard

Carin Gerhardsens kriminalromaner om teamet vid Hammarbypolisen har noggranna detaljer och personer man minns. Carin är född i december 1962 i Katrineholm, föddes som Carin Behrman i Katrineholm. Hon spelade saxofon i ett punkband, Flensost, med namn som Svenne Nielsen på sång, Nompa på bas och Carin Behrman på sax. De ansågs av någon spela i ska-punkig stil och – från Flen, som bland annat var förband åt KSMB.

Nu bor hon på Östermalm i Stockholm med maken Ken Gerhardsen och två barn, och skriver på heltid. Hennes mamma var lärare, specialiserad på svenska och engelska och hennes far var domare och författare till de grundlagar som reglerar yttrandefriheten. Carin är därför uppvuxen med språket samt våldsbrott.

Hon tävlade i pingis med flera sporter, och – gick sedan vidare och utbildade sig till matematiker vid Uppsala universitet och den deckarintresserade Gerhardsen inledde sin andra omgång som författare i London, där hon blev utmanad av en vän att skriva en bok. Resultatet blev den filosofiska romanen På flykt från tiden som publicerades 1992. Den handlar om en man som blir hållen som gisslan i fyra år i Beirut, men fick inga större framgångar och hon fortsatte jobba som IT-konsult, där hon bl.a. hjälpte till att utveckla det svenska GSM-nätet.

När förlagen visade sig tveksamma skickade hon in tre manus i samma bokserie – det som skulle bilda Hammarby-serien. Den första, Pepparkakshuset, gavs ut 2008, och uppföljaren Mamma, pappa, barn, gavs ut 2009. Alla har kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Söder i Stockholm i centrum. Den hyllade serien har översatts till mer än tjugofem språk och belönats med flera priser.

Ur hennes ”Hennes iskalla ögon”:
”Snön vräker ner i ett fruset Stockholm. Under samma dag försvinner två kvinnor, oberoende av varandra. Bägge lever i till synes ordnade förhållanden, men när kriminalkommissarie Conny Sjöberg och hans mannar skrapar på ytan av familjeidyllen framträder en helt annan bild.gerhardsen

Båda kvinnorna har levt under mental press, och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av. Men den dramatiska upptäckten av en död kropp ger all anledning att tänka om.”

Fritiden då?
När hon är ledig tycker hon om problem-lösningar som korsord och sudoku, spela golf och resa. Hon spelade bordtennis på elitnivå och har handicap 12,6 i golfen. Hon överlevde när hon en gång blev jagad av en rasande elefant i djungeln i Indien. Hon tittar också om att titta på sport på tv och älskar också matlagning.

Sista tre böckerna: Hennes iskalla ögon, 2013, Tjockare än vatten, 2014, vinnare av Stora Ljudbokspriset som bästa kriminalroman 2014, utsedd av Apple/iTunes till 2014 års bästa skönlitteratur – och – Falleri fallera falleralla, 2015 – alla finns på ljudböcker.

Och Carin vann Bokbloggarnas Litteraturpris” 2010, med sin tredje novell i Hammarby-serien, ”Vyssan lull”. Utsedd till ambassadör av Katrineholms kommun 2015.

Blir det mer deckare? Spänning lär hon skriva om, men osäker på vad ännu.

Källor:
sv.wikipedia.org
bokus.com
sidaeftersida.blogspot.com
pocketforlaget.se
bildrulle.nu

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


GrahamGreene1

Under hela sitt liv reste Greene mycket, till vad han kallade världens vilda och avlägsna platser. Detta resande ledde till att han rekryterades till MI6 av sin syster, Elisabeth, och han blev utsänd till Sierra Leone under andra världskriget, där han tillbringade sin tid för att skriva böcker, besöka horhus och kontrollera enstaka agenter. På en senare resa till Portugal, blev han nära vän med sin byråchef, Kim Philby, som sedan avslöjades som en av Storbritanniens mest ökända förrädare.

1948 separerade Greene från Vivien, trots att han hade andra relationer gifte han aldrig om sig. Men ju mer vi lär oss om denna mest katolska och ”moraliska författare” – född för över 100 år sedan – ju mer visar han sig ha haft det mest omoraliska liv som man kan tänka sig. Han hade en omättlig sexuell aptit. Även om han var gift i 21 år, var han med många prostituerade och genomförde under tiden korta affärer – förutom att ha fyra långa förhållande och – älskarinnor.

Han var också en entusiastisk användare av droger. Vid ett besök i Kina 1957, chockade han tjänstemän då han på varje plats han besökte uttryckte: ”Det finns två saker jag vill ha: En vacker flicka att sova med och att veta var jag kan få lite opium”. Han sammanställde en gång en lista över de 47 prostituerade han mindes han nyttjade under 1920 och 1930.

Hans första långvariga älskarinna var, Dorothy Glover, en bokillustratör, som tydligen han hade en stark sexuell attraktion till. Hon hade förlorat vänner sedan de träffats, alla utom hans bror Hugh, som kort blev hennes älskare också. Dorothy var annars Greenes älskare, vän och drickpartner fram till slutet av 1940-talet och – de förblev vänner fram till hans död. Hans affär med henne räddade en gång hans liv. En natt 1941, medan Vivien och deras två barn var evakuerade till landet, föll en bomb på hans hus i Clapham och det blev bara bitar kvar. Greene undkom en säker död bara för att han hade tillbringat natten hos Dorothy i hennes hem.

Ett passionerat förhållande var med ett förmöget societetslejon som hette Catherine Walston, som var gift med en av de rikaste männen i England och en framstående politiker. Liksom Greene älskade hon att bryta mot reglerna. Som värdinna kunde hon komma på middag i jeans, och när hennes gäster följde efter nästa kväll – hade hon en hellång klänning. Hon hade haft många affärer tidigare, vilket hennes man stillatigande hade accepterat, men detta var större. Hon och Greene flydde till hennes privata ö, Achill utanför Irlands västkust.

I Catherine hade han hittat en kvinna som haft den typ av sexuellt experimenterande han tidigare bara stött på med prostituerade. I början av 1950-talet klädde hon även upp sig som pojke och gick med Greene till en högklassig bordell i Venedig, där han arbetade på en film. För Greenes hustru var det ett förödande svek, men på grund av hennes tro och deras barn, avskydde hon protestera och hon var vanligtvis klar över hans affärer. Vid ett tillfälle kom Greene och hans älskarinna, även på dörren till Vivien och hans hem och han insisterade på att tillbringa natten tillsammans med Catherine. Förtryckta (?) Vivien gjorde bl.a. middag och bäddade sängarna på morgonen.

a-bjork

Men ”sagan” tog slut eftersom hon vägrade skilja sig. Han tog sin tillflykt i resor, alkohol och droger. Så småningom avtog smärtan nog för honom att njuta av ett fyraårigt förhållande med en härligt vacker svenska filmstjärna, Anita Björk (på bild), född 1923 i Dalarna, som var gift med en fransk konsul, och Greene njöt av att spela surrogatpappa till hennes två döttrar. Hon var f.ö. gift med Olof Bergström (1945-1951) och från 1953 med Stig Dagerman. Efter Stigs död, självmord, hade hon sitt förhållande med Graham.

År 1966 bosatte han sig permanent i Antibes i södra Frankrike av skatteskäl. Strax efter att det tog slut med Anita, tog han upp med den kvinna som skulle bli hans följeslagare för resten av sitt liv – Yvonne Cloetta. Henne hade han hade känt sedan 1959, en relation som också höll tills hans död. Ett av hans sista arbeten, J’accuse – The Dark Side i Nice (1982), handlar om en rättslig angelägenhet om honom och hans släkt i Nice. graham-greene

Han förklarade att den organiserade brottsligheten blomstrade i Nice, typ rättslig och polisiär korruption. Anklagelsen blev till en rättegång, åtal för ärekränkning – han förlorade. 1994, efter hans död, fick han upprättelse, då den tidigare borgmästaren i Nice, fängslades för korruption och tillhörande brott.

Han levde de sista åren av sitt liv i Vevey, vid Genèvesjön i Schweiz, där Charlie Chaplin levde. Han besökte Chaplin ofta, och de två var goda vänner. Hans sista kamp med döden var ihop med Yvonne. Det var med henne vid sin säng under våren 1991 han förlorade sin sista fight. Han dog vid en ålder av 86 år av leukemi och begravdes i Corseaux kyrkogård. En man, som levde med döden och sex som partners…

Källor:
guardian.co.uk
en.wikipedia.org
sv.wikipedia.org
leninimports.com

intressant.se/intressant

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,