En kvinna som jag lärde mig tycka om mer med åren, jag förstod hennes storhet och mångsidighet. Lena var ett enastående, ojämförligt, gnistrande, sprakande ångest i det, storrökande, ibland också för krökande, inte särskilt socialt skådespelargeni.
Lena Nyman föddes i S:t Görans församling och växte upp vid Lidnersplan i Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm – i maj 1944 i Stockholm, helt Anna Lena Elisabet Nyman. Hon avled den 4 februari 2011 i Stockholm, endast 66 år.
Hon var med i filmer som Jag Ar Nyfiken – en film i Gult (1967) och Ronja Rövardotter (1984). Hon var gift med Jan Lundström. Lena var kort, 153 cm. Hon var engagerad bland annat vid Dramaten och Stockholms stadsteater och medverkade i många filmer.
Fakta som visar på en kvinna med liv i. Hennes föräldrar var konstnären Lennart Nyman och Margit Elisabet, ogift Svensson. Lena Nyman började på teaterskola redan som sexåring. Innan hon hade hunnit fylla 20 år gjorde hon nästan skandal på filmduken. Var ihop med (bland andra) stjärnregissören Vilgot Sjöman, gjorde succé på Dramaten, fått och botats från gonorré och blivit tablettmissbrukande bulimiker.
Hon spelade det mesta, från dramatiska roller till lättsamma komedier. Hon debuterade vid elva års ålder i den barnförbjudna thrillern Farligt löfte, medverkade samma år i Luffaren och Rasmus och sedan jobb som – skådespelerska. Bland hennes många roller på Dramaten – någon: Polly i Tolvskillingsoperan (1969) och titelrollen i Medea (1986). Hon samarbetade med regissören Alf Sjöberg, också som TV-produktioner. Jobb även med Ingmar Bergman, även på film, med Liv Ullmann och Ingrid Bergman, Bo Widerberg och – Vilgot Sjöman.
Hon spelade emot namn som Ernst-Hugo Järegård, Margareta Krook, Gösta Ekman och Allan Edwall. På den sistnämndes Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm arbetade hon också ett flertal gånger med nära vännen Kristina Lugn. 1973 överraskade Lena Nyman som revyartist i Svenska Ords Glaset i örat på Berns, därpå följde många jobb med Hasse och Tage, Svea Hund på Göta Lejon (1976) och Fröken Fleggmans mustasch (1982).
Även filmer som Släpp fångarne loss, det är vår!, Picassos äventyr, Sopor och P&B. Andra roller vi minns och Morrhår och ärtor.
Hon fick utmärkelser bl.a. 1968: Guldbagge för bästa skådespelerska (Jag är nyfiken-filmerna), 1975: Svenska Akademiens teaterpris, 2004: Litteris et Artibus, 2006: Dramatens O’Neill-stipendium och 2009: Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Väljer tre favoritfilmer: 1967 – Jag är nyfiken – gul, 1983 – Raskenstam och 1984 – Ronja Rövardotter. Hon var inte bara begåvad, hon var för begåvad. Att ha en talang som hennes var inte nyttigt för själva den lilla människan.
Flera plattor, ex: 1976 – Ja visst gör det ont – Lena Nyman sjunger Karin Boye (bra tolkningar), 1978 – Älskade (med Rune Andersson), 1997 – Bloss (texter av Bodil Malmsten), en skiva jag spelat, bra och annorlunda. 2000 – Min skattkammare. Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under en kortare tid var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.
I bokform och artiklar kan man nå djupare. Tidigt i kamp med inre demoner, egna kroppen hade dessutom alltid varit problematiskt med dagar utan mat, amfetaminliknande bantningstabletter, rastlöshet, ångest som biverkningar, sömntabletter, hormontabletter osv . Och så spriten som tidig dämpning och flykt från allt. Med en så orädd huvudperson som ständigt tackar ja till nya roller och utmaningar, som får alla män hon vill ha, många av de vi sett i hennes arbete nära – och dessutom fört anteckningar över dem.
Flera av männen behandlade henne illa. Hon fick inga barn och blev ensam när hennes föräldrar och bror gick bort. Otroligt nog blev också hennes älskade hund Qaxe, som följde henne överallt, överkörd. En dvärgschnauzer som efter tio år vid hennes sida blev påkörd sommaren 2002. Det tog sex månader att bli av med den sorgen. Lena Nyman avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom. I flera år hade hon åkt ut och in från sjukhus och hon var svag. Men humorn hade Lena kvar.
Det är märkligt med alla som uttalade sig om hur de älskade henne. Under de sista åren hörde ingen av sig, enligt vännen och teaterscenografen Leo Saukkola. De hade inget förhållande då han var homosexuell. Vänskapen kom att bli livslång och de delade det mesta. Under hennes vistelse på Stockholms sjukhem under 2,5 år fick hon endast – två julkort, varav ett var från en kvinna som sett alla hennes pjäser. Men inga födelsedagskort, inga krya på dig-hälsningar.
Kristina Lugn var där ett par gånger, men i övrigt ingen. Innan där bodde hon hemma och få besök där med. Den starka nära var de sjuksköterskorna som fanns där under nätterna, och tog emot all hennes ångest och alla rädslor. Hon var smart att för eftervärlden spara 17 pappkassar med brev, dagböcker, anteckningsblock och foton till forskningen.
Som hennes vän, nu död, Leo sagt: ”Det är konstigt att det alltid verkar bli så här. De allra största slutar alltid ensamma.” En stor stjärna avled ensam utan vänner.
Källor:
imdb.com
sv.wikipedia.org
aftonbladet.se
expressen.se
hd.se
ostran.se
Faktablogg - om allt! Dela det här:
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Zenzationella Människor Et Facto 