Uppfattat om Titanic, berättelser bl.a. om Molly Brown. Del 3-3.

Historien fortsätter och först om Dagmar Bryhl. Hon sitter i en halvfull livbåt, i nattmörker och iskyla. Hon vänder bort huvudet för att slippa se. Ett par hundra meter bort står aktern på oceanångaren Titanic rakt upp och desperata passagerare hoppar skrikande från däck. De faller 60 meter innan de slås sönder mot isblock, vrakdelar och den hårda vattenytan.

Dagmar är utom sig av oro. Någonstans bland död och desperation finns hennes fästman Ingvar och brodern Kurt. Krampaktigt hade hon försökt hålla fast Ingvars hand när han lyfte i henne i livbåt 12. Hon bad honom följa med, men i stället firades hon ner tillsammans med andra kvinnor och barn medan Ingvar och Kurt stod kvar på däck.
Ingvar hade sin älskades röda tofflor i fickan på sin Ulsterkappa när han vinkade farväl. Av omsorg om Dagmar hade han tagit med hennes skor upp på däck och hade i stället tagit hand om hennes tofflor.

På botten

Nu försöker passagerare som hamnat i vattnet häva sig upp i livbåten där Dagmar sitter. De slåss för sina liv, men båten är på väg att kantra av tyngden så matroserna slår dem på fingrarna för att de ska släppa. Meter för meter försvinner den gigantiska fartygskroppen ner i vattnet. Dagmar ser inte, men braket när fartyget slits i två delar och skriken i dödsångest från hundratals människor tränger sig ändå in i hennes medvetande. Hon räddas efter sju timmar i kylan av fartyget Carpathia, som kommer till undsättning klockan fyra på morgonen. Hon är kraftigt nedkyld efter så lång tid i kylan med bara ett nattlinne och en kappa på sig.

Gerda och Evard?
Gerda Lindell och hennes make Edvard hade i flera år planerat att emigrera till Amerika för att söka sig ett bättre liv. Maken arbetade under flera år för att spara ihop till de 362 kronor det skulle kosta dem att åka med Titanic. När den sjunker hamnar de båda i vattnet. Gerda försökte ta sig upp i livbåt A. Men hon orkade inte, och en Wennerström klarade inte att dra upp henne.

Det sista som hände när hon släppte taget var att ringen föll av och hamnade i båten där Edvard redan satt. Enligt August Wennerströms vittnesmål (annan överlevare) grånade Edvards hår på kort tid, och han dör en stund senare. Räddningsbåten, med tre döda ombord, återfanns senare av ett annat skepp. Då fann besättningen Gerdas ring, som lämnades över till rederiet White Star Line. Genom sina passagerarlistor kunde den skickas tillbaka till Gerdas efterlevande.

Molly Brown, vilken Molly?

”Molly” Brown ovan var den berömda hjältemodiga kvinnan som var med ombord. Hon räddade många människor från förfrysning i livbåtarna då hon tvingade alla att ro en stund och därmed hålla sig varma. Men ingen kallade henne någonsin för Molly, de kände henne alla som Margaret. Det var först många år senare efter hennes död som man började att kalla henne för Molly Brown. Detta tack vare Broadwayshowen ”The Unsinkable Molly Brown”.

Margaret Brown var född 18 juli 1867 i Hannibal, Missouri, död 26 oktober 1932, var en amerikansk filantrop och aktivist som är mest känd som överlevare av katastrofen. När Titanic sjönk hjälpte Margaret Brown även till att få ner passagerare i livbåtarna, tills hon själv tvingades ner i livbåt 6 klockan 00.55. Väl i båten försökte hon få kvartermästare Robert Hichens att vända livbåten och plocka upp fler överlevande, men Hitchens vägrade. Han menade att det skulle få båten att kantra och ska ha sagt ”det är våra liv det gäller nu, inte deras”.

För att de inte skulle frysa lärde hon de andra kvinnorna att ro samtidigt som hon lånade ut sin kappa till dem som frös mest. När Hichens i gryningen påstod att en signalraket från skeppet RMS Carpathia var en stjärna hotade Margaret Brown att kasta honom överbord. Hon tog över kommandot i livbåten och fick kvinnorna att ro till Carpathia. Väl ombord där hjälpte hon till med räddningsarbetet.

Hennes språkkunskaper kom till nytta och hon startade tillsammans med några andra passagerare en kommitté för de överlevande. Innan de var i hamn hade hon samlat ihop 10 000 dollar. Margaret Brown själv förlorade ett halsband som var värt 325 000 dollar i katastrofen. När hon kom i land är Margaret Brown känd för att ha utropat: “Typical Brown luck. I’m unsinkable!”, vilket dock är en efterkonstruktion. ”Typiskt Browns tur! Jag är osänkbar!”

Senare forskning och teorier.
Journalisten och författaren Senan Molony ger en helt ny teori, baserad på 30 år av forskning. Han menar att anledningen till Titanics tragiska öde beror på en brand ombord på skeppet. Enligt The Times ska en brand ha rasat i kolboxarna ända sedan Titanic lämnade varvet i Belfast.

Molony menar att Titanic var en dödsfälla och att White Stars ledning var fullt medvetna om det. De hade kunnat skjuta upp jungfrufärden – men valde istället att låta fartyget lämna hamnen trots branden. Branden i kolboxarna intygades av överlevande eldare som i en rapport efter förlisningen intygar att branden pågick även när Titanic lämnade hamnen i Southampton för att ge sig av på sin jungfrufärd över Atlanten.

Enligt J Dilley, överlevande eldare, så ska de ha kämpat mot branden i fem dagar. Den var även känd av kaptenen Smith och hans officerare. Tidningen Syracuse Herald skrev den 20 april 1912 att fartyget höll högsta fart just på grund av branden. Tragiken som vi minns ännu idag. ❤

Källor:
svenska.yle.fi
expressen.se
gp.se
skd.se
hemmets.se
spogardh.se
nyheter24.se

Uppfattat om Titanic, berättelser bl.a. från Rose Amelie Icard. Del 2-3.

Vi fortsätter historien med brev skrivet av denna Rose.
Ett brev skrivet av en fransk kvinna som överlevde Titanic har kommit fram i ljuset sedan en man köpt brevet på auktion och låtit översätta det.

”43 år efter tragedin drömmer jag fortfarande mardrömmar om den natten”, skriver den överlevande Rose Amelie Icard (bild ovan) i brevet, enligt The Telegraph. Brevet är skrivet på franska med blått bläck den åttonde augusti 1955 – mer än 43 år efter att Titanic sjönk i Nordatlanten på sin jungfruresa 1912.

Bakom pennan finns en fransk kvinna vid namn Rose Amelie ovan, som arbetade som piga åt den förmögna amerikanska passageraren Martha Stone. Hon gick ombord som passagerare i första klass i Southampton tillsammans med sin arbetsgivare, men skulle komma att lämna fartyget i en livbåt under skräckscener.

Brevet blev känt för världen efter att en man begärt hjälp med att översätta ett antal brev skrivna av Rose Amelie Icard, efter att han köpt dem på en auktion för omkring två år sedan. Åter till brevet:

”Låter som det strömmar in vatten. Vid 23:00 gick jag och Mrs Stone till sängs och 45 minuter senare kastades vi ur sängen.” En förbipasserande officer ska då ha sagt att allt var lugnt, och bett dem att återvända till sina hytter, men hon trodde inte på hans ord.

”Jag svarade: Lyssna på det höga ljudet, det låter som vatten strömmar in i fartyget”, skriver kvinnan. Sedan gick allt snabbt. Allt var inte lugnt, som vi alla vid det här laget vet. ”Jag hjälpte mrs Stone att klä sig, hon tog sin livboj och bad mig att komma snabbt. Jag darrade, fortfarande iklädd min morgonrock. Jag tog en kappa, min livboj, och följde henne upp på däck.”

Rose Amelie beskriver hur hon lyckades få med sig sin päls, och hur den bidrog till att skydda henne från den bittra arktiska kylan. Hjärtskärande scener ombord när kvinnor sattes ombord på livbåtar och tvingades lämna sina män ombord där många av dem dog med fartyget.

”En kvinna slog armarna om halsen på sin man, och sa till honom: ” Vi har varit gifta i 50 år, vi har aldrig lämnat varandra, jag vill dö med dig”. De känslosamma scenerna som utspelade sig på fartyget var också präglade av kärlek och hjälpsamhet passagerarna emellan.

”En främling tog av sig sin flytväst för att ge den till en gammal kvinna som inte kunde hitta en plats i någon båt och sa till henne: Be för mig”, skriver hon i brevet. ”Rodde med så mycket energi att mina händer blödde”. Vid ett tillfälle sjöng besättningen en psalm för att lyfta passagerarnas kämparglöd innan livbåtarna sänktes ned i vattnet. De som hade turen att vara i en av livbåtarna uppmanades sedan att ro snabbt för att inte sugas ner av det sjunkande Titanic.

Rose Amelie Icard var en av de 745 som överlevde Titanic av de totalt 2229 personerna. Hon blev sittande i en livbåt räddad dagen efter Titanic sjönk, och beskriver i brevet det märkliga fridfulla lugnet under soluppgången på morgonen efter katastrofen.

”Vattnet var lugnt och naket, och ingenting vittnade om det fruktansvärda som hänt. Det första solljuset erbjöd ett skådespel av sällsynt skönhet”. Rose dog i juli 1964 och var i Frankrike den som överlevde längst efter katastrofen.

Källor:
svenska.yle.fi
expressen.se
gp.se
skd.se
hemmets.se
spogardh.se

Uppfattat om Titanic, berättelser från överlevande. Del 1-3.

Fartyget alla minns, som jag skrivit om. Här med anteckningar om resan och de som var ombord.
Vi börjar med anteckningar, 14 april, 1912.
9.00: Titanic tar emot dagens första varning om isberg
14.00: Kapten Smith vidarebefordrar den andra varningen om isberg till Titanics ägare Bruce Ismay.
17.50: Titanic ändrar kurs från sydväst till mera rakt västerut. Detta var planerat men försenades något då man vill komma mer söderut för att undvika regioner av isfält.

Fakta om ångaren?
RMS Titanic (Royal Mail Steamer Titanic) var en oceanångare byggd 1909-1911 för Atlant-rutten Southampton–New York. Fartyget ritades av några av dåtidens bästa ingenjörer och utrustades med den mest avancerade teknik som fanns tillgänglig. Det var vid tidpunkten för sjösättningen, tillsammans med sitt systerfartyg RMS Olympic, världens största passagerarfartyg. Titanic ägdes av White Star Line och byggdes vid Harland & Wolff i Belfast, Nordirland.

Titanic lämnade hamnen i Belfast den 2 april 1912 för att resa till Southampton där hon skulle ligga i hamn ett antal dagar före avresan. På vägen ned utfördes diverse navigations- och prestandatester. Resenärer med biljett till Titanic började anlända redan på resdagens morgon och när klockan slagit 12.15 den 10 april var det så dags för fartyget att ge sig ut på sin emotsedda jungfruresa.

Med hjälp av sex bogserbåtar lämnade Titanic Southampton, beskådat av hundratals människor som anlänt för att ta farväl av sina familjer och släktingar eller bara för att se en skymt av det stora skeppet. Ombord på fartyget befann sig ca 2225 människor, inklusive besättningen. Runt 68 procent av de ombord på Titanic omkom i förlisningen, cirka 1490-1635 stycken.

---

Blandade händelser och rapporterat efter olyckan till havs:
Besättningen försökte göra allt för att lugna passagerarna, till exempel fick orkestern, med bandledaren Wallace Hartley, order att fortsätta spela musik för att förhindra panik.

Överlevare.
Platsen – slutligen Queenstown på Irland. Här beslöt sig den 23-årige eldaren John Coffey för att hoppa av fartyget då han ville tillbringa mer tid hemma. Detta räddade hans liv.

Anna Kinkaid (född Sjöblom) från Munsala var med på Titanic. Det var meningen att hon och hennes sällskap skulle resa med Adriatic, men resan blev inställd på grund av en kolstrejk. För åtta dollar mer flyttades sällskapet till Titanic i en tredjeklasshytt. Anna berättar sina minnen från olycksnatten. Hon hade legat sjösjuk i hytten när Titanic kolliderade med isberget. De övriga från hennes sällskap avled, men Anna klarade sig.

Den sista personen som räddades ombord på en livbåt var chefsbagaren på Titanic, Charles Joughin, som anmärkningsvärt nog hade klarat sig levande under – vad han själv uppskattade det som – två timmar i det iskalla vattnet. Otroligt!

Bland de räddade fanns rederiet White Star Lines verkställande direktör, Joseph Bruce Ismay, som lyckades komma i en av de sista livbåtarna. En förstaklasspassagerare som överlevde var skådespelerskan Dorothy Gibson som strax därefter också spelade huvudrollen i den första filmen om händelsen.

Titanics andre-telegrafist Harold Bride räddades ombord på Carpathia och lades halvdöd med förfrusna fötter i en sjuksäng. Senare bars han in i radiohytten för att hjälpa Carpathias telegrafist Harold Cottam med den oerhörda trafikmängden, där hela världen skrek efter nyheter från katastrofen. Cottam var i tjänst 65 timmar i sträck och kollapsade till slut över sin telegrafnyckel.

Sista överlevande med minnen?
I maj 2006 dog Lillian Gertrud Asplund, den sista överlevande med minnen från katastrofen, som var endast fem år gammal när Titanic sjönk. Den 31 maj 2009 dog Millvina Dean, den allra sista överlevaren, som dock bara var två månader vid förlisningen.

Svensk pojke överlevde?
Bland de få som lyckades överleva fanns en liten svensk grabb på 14 år. Severin kom med i den sista livbåten från Titanic.

Källor:
svenska.yle.fi
expressen.se
gp.se
skd.se
hemmets.se
spogardh.se